How reserve selection is affected by preferences in Swedish boreal forests

It is important to consider the preferences of the various stakeholders involved when evaluating effective reserve selection, since it is largely their preferences that determine which of a given set of potential reserve networks that actually is "the best". We interviewed eight conservation planners working at the county administrative boards in each of the eight administrative counties covering boreal Sweden to establish weightings for different structural biodiversity indicators by using the Analytic Hierarchy Process (AHP). The subjective weightings were applied in a reserve selection model based on a goal programming (GP) approach. The structural indicators were derived from the Swedish National Forest Inventory (NFI) and used as proxy for biodiversity potential. A biodiversity indicator score, based on the values of those indicators, was maximized. The model adjusted this score ensuring that all indicators were represented in the selection, and further also adjusted the influence of the indicators based on the subjective weightings. We evaluated the GP approach by comparing it to a simple linear programming (LP) formulation, only maximizing the indicator richness. In all cases the model was limited either by a budget or an area. The biodiversity potential in young forests are often neglected within present conservation policies, however, the proportion of selected forest under 15 years was relatively high in all our cost-effective cases, varying between 32% and 60% using the individual planners subjective weightings, compared to 80% when using a simple LP model. The proportion of selected forest over 100 years varied between 69% and 85% in the area-effective cases using the subjective weightings, compared to 80% when using a simple LP model. Middle-aged forest was not favored in any of the selections, although they make up a substantial part of the total area. We conclude that there are differences in how conservation planners prioritize the indicators, and depending on how specific biodiversity indicators are weighted the age distribution of the selected reserves differs. This demonstrates the importance of considering how to establish appropriate weightings. It is also important to consider the, at least in our case, substantial difference in how common the different indicators are to ensure that the weightings get their intended impact on the selections. (C) 2014 The Authors. Published by Elsevier B.V. All rights reserved

Considering future potential regarding structural diversity in selection of forest reserves

A rich structural diversity in forests promotes biodiversity. Forests are dynamic and therefore it is crucial to consider future structural potential when selecting reserves, to make robust conservation decisions. We analyzed forests in boreal Sweden based on 17,599 National Forest Inventory (NFI) plots with the main aim to understand how effectiveness of reserves depends on the time dimension in the selection process, specifically by considering future structural diversity. In the study both the economic value and future values of 15 structural variables were simulated during a 100 year period. To get a net present structural value (NPSV), a single value covering both current and future values, we used four discounting alternatives: (1) only considering present values, (2) giving equal importance to values in each of the 100 years within the planning horizon, (3) applying an annual discount rate considering the risk that values could be lost, and (4) only considering the values in year 100. The four alternatives were evaluated in a reserve selection model under budget-constrained and area-constrained selections. When selecting young forests higher structural richness could be reached at a quarter of the cost over almost twice the area in a budget-constrained selection compared to an area-constrained selection. Our results point to the importance of considering future structural diversity in the selection of forest reserves and not as is done currently to base the selection on existing values. Targeting future values increases structural diversity and implies a relatively lower cost. Further, our results show that a re-orientation from old to young forests would imply savings while offering a more extensive reserve network with high structural qualities in the future. However, caution must be raised against a drastic reorientation of the current old-forest strategy since remnants of ancient forests will need to be prioritized due to their role for disturbance-sensitive species

Extractables studies on single-use components in the manufacture of antibody drug conjugates (ADCs)

Antibody drug conjugates (ADC) is a class of biotherapeutic molecules that are rapidly growing in numbers with at least two products on the market and multiple in clinical trials. The health and safety risks of the cytotoxic drugs commonly used in ADCs are so high that it creates unique challenges for their manufacturing, specifically the containment of the coupling reactions but also subsequent removal of uncoupled drug and unwanted product variants. This type of production is a prime example for when a disposable “closed-system” approach can offer advantages. Elimination of cross-contamination between batches, avoidance of large amount of toxic waste from the cleaning process, and minimization of the exposure to operators to the toxic drugs are particularly appealing to the manufacturer of ADC’s. In ADC manufacturing processes, solvents such as DMSO (dimethyl sulfoxide) and DMA (dimethylacetamide) are often used. The compatibility between the process fluids and the plastic/ elastomeric materials used to fabricate single-use components is clearly critical and needs to be assessed. An approach to the assessment of chemical compatibility and the outcome of a model solvent extractables study addressing the disposable parts that are exposed to chemicals and reaction solutions will be presented

Geographical distance between child and parent after a union dissolution in Sweden, 1974-2011

Background: Divorce is associated with a weakened relationship between the child and the nonresident parent, usually the father. This loss of contact is likely to be even further exacerbated if this parent lives at a substantial distance from the child. Objective: This paper analyzes how the distance between children and nonresident parents, the year after a parental separation, has changed during a 40-year period in Sweden, and whether this is related to changes in child custody policies. Methods: We use Swedish population register data that includes exact geographical coordinates for children and their nonresident parents in the year after separation. We analyze how average distance and the likelihood of living very close to, or very far from, a nonresident parent has changed over this period, using OLS and logistic regression models. Results: Results show a gradual decrease in the distance between children and nonresident parents from the 1970s until the early 1990s, after which the trend stalled at a low level. In 2011, 50Š of all children lived within 2 kilometers of their nonresident parent. We find no evidence of direct policy effects, indicated by any sudden changes in distance after the introduction of a new custody policy. High-income parents have changed their post-divorce residential patterns at a faster pace than low-income parents. Conclusions: Our results indicate a diffusion process where distances between children and nonresident parents gradually decreased until the 1990s. Contribution: This paper demonstrates that the change has not been directly influenced by custody law reforms promoting dual parent responsibility

Marina miljön i 8+fjordar – nuvarande kunskap om ekosystemet och de mänskliga belastningarna

8+fjordar-området är topografiskt väldigt varierande. Vattenutbytet är långsamt och tillförseln av näringsämnen stor. Största delen av näringsämnen stannar kvar i fjordarna. Mest i Havstens- och Hakefjordar där 40-50 % av den lokala näringstillförseln stannar kvar. Utsläppen från jordbruk och skogsbruk är stora i 8+fjordar-området. T.ex. står dessa för 62 % av kvävetillförseln och 69 % av fosfortillförseln till Byfjorden. Men utsläpp från punktkällor direkt till havet är också betydande (21 % av kvävetillförseln och 19 % av fosfortillförseln till Byfjorden). Man har genom en mängd olika tilltag de senaste decennierna försökt sänka utsläppen av kväve och fosfor och även om koncentrationerna av kväve och fosfor fortsatt är höga har halterna av främst kväve sjunkit i 8+fjordar-området. De stora utsläppen av näringsämnen ökar växtplanktonproduktionen och när denna sjunker till botten och bryts ner av bakterier orsakar det syrebrist och höga koncentrationer av giftigt svavelväte i de djupare delarna av fjordarna. I de grundare delarna av fjordsystemet finns grunda vikar med ålgräsängar, blåmusselbankar och klippkuster med tångskogar. Dessa biotoper har förändrats under de senaste decennierna med en ökande påväxt av fintrådiga alger.Den pelagiska miljön (de fria vattenmassorna) är främst påverkad av avrinning av sötvatten från älvar och åar och av inflöde av salthaltigt vatten från Skagerrak genom Marstrandsfjorden och norrut i fjordsystemet. Närsaltkoncentrationen är hög i hela vattenpelaren vilket ses speciellt för nitrat. Detta ger förhöjda klorofyllkoncentrationer även om dessa alltså har minskat betydligt under de senaste decennierna. 8+fjordar-området har länge haft höga koncentrationer av giftiga dinoflagellater, men de senaste decennierna har giftalgsblomningarna minskat betydligt. De flesta områden uppnår nu minst god ekologisk status avseende vinterkoncentrationer av totalt kväve med undantag för By-, Havstens-, Askerö- och Älgöfjordar. Status för växtplankton klassas som hög i nästan hela området. År 2006 kom den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi till svenska västkusten. Den är en effektiv predator på djurplankton och kan vissa år minska djurplanktonbiomassan avsevärt under hösten. Detta kan ha allvarliga konsekvenser för överlevnad av fisk och fisklarver som livnär sig på djurplankton. De allra flesta fiskarter livnär sig på djurplankton i larvstadiet.Den bentiska miljön innefattar livsmiljön från de djupa mjukbottnarna till tångskogarnas och ålgräsängarnas topp. 8+fjordar-områdets bentiska miljö kännetecknas av klippstränder med hårdbottnar beväxta med bland annat snärjtång, blåstång, sågtång, sockertång och fintrådiga alger, där blåmusslor och andra evertebrater lever och de djupare delarna täcks av fastsittande bentiska evertebrater som till exempel havsanemoner och havsnejlikor. De djupare sedimentbottnarna hyser grävande evertebrater som livnär sig på den biomassa som sjunker ner från pelagialen. Här dominerar havsborstmasken Scalibregma inflatum, slätbukig Sammanfattning trådormstjärna och pepparmussla. Vatten från Skagerrak strömmar in i 8+fjordarområdet söderifrån och de södra bassängerna inklusive Hake- och Askeröfjordar är normalt syresatta under hela året även i sina djupaste delar, medan de djupa delarna av de nordligare Kalvö-, Borgile-, Koljö- och Byfjordar samt även Havstensfjorden ofta präglas av långvarig syrebrist. I dessa områden försvinner bottenfaunan ofta helt eller befinner sig i någon fas av återkolonisering efter vattenutbyten. Den bentiska miljön hade bättre ekologisk status under 1980- och 90-talet än under det tidiga 2000-talet. De flesta åren därefter visar måttlig status i Hake-, Halse- och Havstensfjordar. I de grunda vikarna har mängden fintrådiga alger ökat betydligt sedan slutet på 1990-talet. Dessa alger bildar påväxt på ålgräs och tång och täta mattor av ruttnande alger på botten vilket försvagar ålgräs och tång och orsaker lokal syrebrist i ängarna. Dessa alger har ökat i biomassa delvis på grund av avsaknaden av betande evertebrater (t.ex. märlkräftor) som i sin tur har minskat i antal eftersom mesopredatorer som t.ex. strandkrabba och läppfiskar har ökat när deras predatorer, som t.ex. torsk, har fiskats bort. Utbredningen av ålgräs i 8+fjordar-området har minskat ganska dramatiskt de senaste decennier, speciellt kring Kungälv och Uddevalla där 80–85% av arean har försvunnit. Status för ålgräs och tång är otillfredsställande eller måttlig i nästan hela 8+fjordar-området.Fiskbestånden i 8+fjordar-området har varit överfiskade under lång tid och liksom i Västerhavets övriga kuststområden är förekomsten av större bottenlevande fisk, främst torskfiskar, mycket reducerad i 8+fjordar-området. Det fanns ett betydande fiske av torsk, näbbgädda, rödspotta, sill och skarpsill i området på 1960- talet men 2004–2008 hade de flesta fisken kollapsat med undantag av fisket på sill och skarpsill som fortfarande fiskas även on mängden landad sill har minskat betydligt från 2014 till 2021. Av alla fångster av sill och skarpsill fiskades i genomsnitt 14 % av sillen och 87 % av skarpsillen med lysfiske. SLU:s undersökningar visar dessvärre inte på någon återhämtning av fiskbestånden under de senaste 20 åren, trots att det riktade fisket efter flera av dessa arter stoppats och det införts ett fiskefritt område i Havstensfjorden. Genetiska studier visar dock att det fortfarande finns ett lokalt lekande bestånd av torsk i området och det har observerats bättre rekryteringar 2016 och 2019. Sportfisket efter havsöring är betydande, men störst är fisket efter makrill både med spö och med dörj. Det finns ingen officiell statistik på landningar men i Fiskeriverkets rapport från 1999 angavs att fritidsfiskets sammanlagda fångster översteg yrkesfiskets för lax och havsöring och vissa arter av plattfisk. Det finns en del vattenbruk i 8+fjordar-området. Företaget Scanfjord är störst, med blåmusselodlingar i yttre Stigfjorden, Havstensfjorden och Koljöfjorden. En rad andra aktörer har odlingar främst i norra delen av 8+fjordar-området och företaget Marine Taste odlar sjöpungar nära Stenungsund.Sjöfåglar är viktiga länkar mellan näringsvävar i havet och på land och de kan vara bra indikatorer på förändringar i de marina ekosystemen. Efter mitten av 1990- talet har ejderpopulationen minskat till hälften och arten är numera (2020) rödlistad som ”starkt hotad” (EN) i både Sverige och Europa. Strandskatan har minskat med omkring 40 % i Sverige de senaste 30 åren och är sedan 2020 rödlistad som "nära hotad" (NT). Troliga faktorer för dessa två arters minskning är minskad mängd och/eller kvalitet, inklusive vitaminbrist, på bytesdjur, ökad utbredning av syrefria bottnar, klimatförändringar, predation och sjukdom. Stora förändringar har också ägt rum hos många måsfågelbestånd de senaste 20–30 åren. Fisktärna och silltrut (på västkusten) har klarat sig bra, medan övriga måsfåglar minskat så kraftigt att de blivit rödlistade. Bestånden av grågås, kanadagås och vitkindad gås har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Tillgången på höst- och vintergröna grödor har ökat genom ändrat jordbruk och varmare och snöfattigare vintrar vilket har gynnat gässen. Storskarven var tidigare utdöd i Sverige men under 1980- och 1990-talet spred sig skarven längs den svenska kusten och i 8+fjordar-området etablerades de första kolonier i början av 2000-talet. Det finns ingen regelbunden inventering av storskarv i Sverige men år 2021 räknades 1300 bon i 7 kolonier från Nordre Älvs mynning i söder till Havstensfjord i norr, absoluta majoriteten väster om OrustTjörn. I 8+fjordar-området är storskarvens vanligaste byten smörbult och plattfisk, men även andelen torskfisk och sötvattensfisk är betydande.Knubbsäl, gråsäl och tumlare förekommer i 8+fjordar-området. Knubbsäl och tumlare är de överlägset vanligaste marina däggdjuren medan antalet gråsälar är betydligt färre. Efter att jakten förbjöds och sälarna skyddades, samtidigt som mängden miljögifter minskade, började sälpopulationen längs västkusten återhämta sig under 1980-talet. Knubbsälpopulationen har ökat sedan dess även om virussjukdom (Phocine Distemper Virus, PDV) reducerade antalet betydligt år 1988 och 2002. Under 2010-talets senare hälft uppskattades antalet knubbsälar i Västerhavet till över 20 000 djur. I 8+fjordar-området vistas de flesta sälar på utsidan Orust och Tjörn med mycket färre sälar i själva 8+fjordar-området. Prover insamlade 2015-2016 visade att knubbsälens födoval är helt dominerat av plattfisk (viktandel >70 %) följt av sill, rötsimpa och vitling.Miljögifter finns i stora koncentrationer i vissa delar av 8+fjordar-området, främst i Byfjorden där föroreningar från hamnen länge har varit stora och kring Stenungsund där utsläpp från den kemiska industrin dominerar. Men inom 8+fjordar-området finns även ett stort antal mindre båtvarv och marinor som genom åren har bidragit till giftiga utsläpp främst från båtbottenfärg. I Byfjorden har bottensedimenten höga eller mycket höga koncentrationer av olja, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och PCB. Där är koncentrationerna av TBT, som tidigare användes i båtbottenfärg, och dess två nerbrytningsprodukter DBT och MBT mycket höga. Flera metaller så som zink, kadmium, koppar och nickel finns också i höga koncentrationer. Kvicksilver- och PBDE-halten i blåmusslor överskrider Vattendirektivets gränsvärde för fisk. Dessa föroreningar finns också i Havstensfjorden och Halsefjorden men i lägre koncentrationer. Kring Stenungsund är bottensedimentens halter av hexaklorbensen (HCB) höga eller mycket höga men det avspeglas dock inte i förhöjda HCB-halter i blåmusslor från samma område. Halterna av DBT och MBT är också höga här, medan halterna av TBT inte är förhöjda. Kopparhalten i sediment från Stenungsundsområdet är förhöjda och på en lokal är de långt över Vattendirektivets gränsvärde. Även koncentrationen av PBDE i blåmussla överstiger vattendirektivets gränsvärde. Blåstång från en lokal vid nordvästra Stenungsön har höga eller mycket höga koncentrationer av kadmium, arsenik och koppar. I syrefria bottnar förekommer ingen omblandning av sedimentet av infauna såsom havsborstmaskar vilket gör att lagrade ämnen inte i så hög utsträckning frigörs till vattnet och miljögifter koncentreras som mest i dessa områden. Nedbrytningshastigheten av organiska miljögifter är också betydligt långsammare i en syrefattig miljö än i en syrerik och det kan ta många decennier att bryta ned gifterna. Om syrefria bottnar innehållande miljögifter åter syresätts och omblandningen sätts igång, är det därför risk för kontaminering av kringliggande vatten. Mikroplast som härstammar från den lokala plastindustrin finns i större mängder i bottensedimenten kring Stenungsund. En studie visade att minst 3 miljoner och i värsta fall 36 miljoner polyetylenpellets större än 2 mm, motsvarande 73–730 kg, släpps ut via Stenunge å årligen. När mindre fraktioner ner till 300 µm inkluderades i mätningarna var det totala partikelantalet hundrafaldigt högre. Dessa partiklar har direkt effekt på djur och växter i fjorden. Elfiskeundersökningar visade att 62 % av öring fångade i Stenunge å hade plastpartiklar i magen.Flera invasiva arter har etablerat sig i 8+fjordar-området de senaste decennierna. Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi finns i stora mängder sensommar och höst under de flesta år. Under år med dessa maneter kan de äta upp största delen av djurplanktonbiomassan vilket skapar problem för fisklarver som livnär sig på detta plankton. Stillahavsostronet eller det japanska jätteostronet har observerats på stränder i hela 8+fjordar-området. Dessa ostron kan tränga undan blåmussla när det bildas stora ostronbankar och de europeiska ostronen kan smittas av nya typer av parasiter. Ostronens skal är också vassa och kan orsaka skador på människor som går på bottnen i grunda områden.Mellan 20 och 40 % av 8+fjordar-områdets kustlinje är bebyggd inom 100 meters avstånd till vattenlinjen. I Kungälv och på Tjörn och Orust har bebyggd kustlinje fördubblats på bara 10 år trots förbud mot uppförande av nya byggnader närmre än 100 meter från strandlinjen enligt strandskyddslagstiftningen. 20–25 % av kusten i dessa kommuner är nu bebyggd. Friluftslivet till sjöss har också ökat kraftigt under senare år. Intervjuundersökningar visar att det under 2004 uppskattningsvis fanns totalt 26 600 båtar på svenska västkusten men att antalet har fyrdubblats fram till 2010. Denna ökning av mänsklig närvaro stör på många olika sätt. Pirar eller bryggor kan störa djurs naturliga migrationsrutter längs kusten, speciellt i topografiskt komplexa områden som 8+fjordar-området och större strukturer som t.ex. brofästen eller bortsprängningar och utgrävningar kan ändra vattengenomströmningen. I 8+fjordar-området kan det ha extra stor effekt eftersom vattenutbytet är naturligt långsamt. Fåglar störs kraftigt av snabbgående båtar. Många fåglar undviker ofta platser med mycket trafik under ruggningen och på rastoch övervintringslokaler kan störningar från båtar leda till att de oftare tar till flykt med energiförluster som följd.Marint skräp är ett särskilt stort problem i Bohuslän där stora mängder makroskräp driver i land på grund av havsströmmarna (Jutska strömmen). Detta är faktiskt ett av Europas mest nedskräpade marina områden. 96 % av det marina skräpet längs stränderna i Bohuslän utgörs av plastartiklar, och det vanligaste är snören och linor som till allra största del kommer från fisket. Effekter av skräp på det marina djurlivet är väldokumenterade, t ex insnärjning av marina djur och intag av skräpföremål av fåglar, fiskar och evertebrater. Förlorade tinor, garn och ryssjor utgör också en betydande del av skräpet. Efter intervjuundersökningar uppskattades antalet förlorade hummertinor till 3900 per år på västkusten bara från fritidsfisket. Förlorade fiskredskap fiskar vidare och studier har visat att så mycket som 163 800 humrar och krabbtaskor fångas per år på västkusten i detta spökfiske.Klimatförändringarna leder till att haven runt Sverige blir allt varmare, att kustnära vatten utsötas när nederbörden ändras och att haven försuras när ökade mängder koldioxid tas upp i havet. Varmare vatten tar upp mer plats så havsnivån stiger med stigande temperatur och detta förvärras när polernas fastlandsisar smälter. I 8+fjordar-området ökar ytvattentemperaturen fyra gångar så snabbt som den globala medeluppvärmningen och enligt SMHI har temperaturen ökat med 3,5 °C sedan 1960. Salthalt och skiktning förändras i kustnära miljöer när nederbörden varierar. I svenska kustnära marina miljöer har saliniteten minskat under perioden från 1992, då mätningarna började, fram till ca 2010, men under de senare åren har den ökat så mycket att den nu är tillbaka på samma nivå som 1990. En tredjedel av den koldioxid som släpps ut absorberas av världens hav där den bildar kolsyra. Under industrialiseringen har det globala medel-pH minskat från cirka 8,11 till 8,06, en minskning som motsvarar en ökning i surhet med 30 %. Det finns ingen marin övervakning av pH i 8+fjordar-området men data från danska fjordar visar en försurning som är dubbel så snabb som globala medelvärdet. Av alla belastningar relaterade till klimatförändringarna är det temperaturökningen som har störst effekt på djur och växter i havet. Först och främst förflyttas utbredningsområden för djur och växter mot norr. Torsken i Skagerrak/Kattegatt föredrar temperaturer som är låga jämfört med de medeltemperaturer de upplever i området i dag och den temperaturökningen vi ser i 8+fjordar-området minskar därför torskens lekmöjlighet i området. Ålgräs påverkas också av ökande temperaturer och studier visar att en 5 °C ökning minskar ålgräsets skottäthet. Havsförsurning påverkar främst bottnens kalcifierande arter som kräftdjur, blötdjur och tagghudingar. Till exempel har det visat sig att sjöborrelarvers utveckling försämras av även mycket små minskningar i pH och bottensamhällen påverkas så att både artrikedom och antal individer minskar under försurning

The multi-faceted Swedish Heureka forest decision support system: context, functionality, design, and 10 years experiences of its use

For several decades, computerized forest decision support systems (DSS) have helped managers and decision makers to analyze different management options and supported the search for preferred management alternatives. In Sweden, a country rich in forests and with a long tradition in intensive forest management, such systems have been developed and available since the 1970s. Changes in societal as well as in forest owners' preferences and objectives in the 1990s led to a need for forest DSS handling broader perspectives compared to precedent single-objective timber-oriented systems. In Sweden, this led to the initiation of a research programme in the beginning of the 2000s aiming at developing a versatile and multi-objective forest DSS, resulting in the first version of the Heureka forest DSS released in 2009. The system handles several forest values, such as timber and biofuel production, carbon sequestration, dead wood dynamics, habitat for species, recreation and susceptibility to forest damages (spruce bark beetle, wind-throw and root rot). It contains a suite of software for different problem settings and geographical scales and uses simulation as well as optimization techniques. Three software handle projections of the forest using a common core of growth and yield models for simulating forest dynamics. A fourth software, built for multi-criteria decision analysis and including a web-version, enables also group decision making and participatory planning. For more than 10 years, the Heureka system has been used in teaching, environmental analysis, research and as decision support in practical forestry. For example, several research groups using the system for analyses in different problem areas have so far published more than 80 scientific papers. The system is used for nation-wide forest impact analysis for policy support and all large and many medium-sized forest owners use it for their long-term forest planning, meaning that it directly influences forest management decisions and activities on more than 50% of the Swedish forest area. Besides presenting the present system and its use, we also discuss lessons learned and potential future development

Författare och ölitteratur

Författare och ölitteratur – Innehållsförteckning: – Ett bobart själslandskap / Pia Prost – Tove Jansson och ön / Mia Österlund – Öar som litteraturens skådeplats / Sophia Lundström – Litteraturföreningarna längs kusten – Fortsättningen på Hemsöborna / Christian Pleijel – I en nyländsk skärgårdshylla / Thure Malmberg – Sjömansgossens lilla, lilla vän snyter ungar och rensar stuprör / Karin Erlandsson – Antologin Kvarken i ord och bild / Peter Björkman – Litteraturstigen sätter den åboländska fiktionen på kartan / Tove Hagström – Remigare necesse est – Ro är nödvändigt på Skärgårdshavet / Nalle Valtiala – Mitt Pellinge / Erika Englund – Historien om julgäddan från Korpo / Pia Prost – Sommarlivet på Röysö i bokform / Thomas Rosenberg – Praktverk avslöjar havets hemligheter / Cecilia Lundberg – På tur i det österbottniska havsbandet / Cecilia Lundberg – Skärinytt – Sista bilde

Large-scale GWAS reveals insights into the genetic architecture of same-sex sexual behavior.

Twin and family studies have shown that same-sex sexual behavior is partly genetically influenced, but previous searches for specific genes involved have been underpowered. We performed a genome-wide association study (GWAS) on 477,522 individuals, revealing five loci significantly associated with same-sex sexual behavior. In aggregate, all tested genetic variants accounted for 8 to 25% of variation in same-sex sexual behavior, only partially overlapped between males and females, and do not allow meaningful prediction of an individual's sexual behavior. Comparing these GWAS results with those for the proportion of same-sex to total number of sexual partners among nonheterosexuals suggests that there is no single continuum from opposite-sex to same-sex sexual behavior. Overall, our findings provide insights into the genetics underlying same-sex sexual behavior and underscore the complexity of sexuality

Probing RNA dynamics via longitudinal exchange and CPMG relaxation dispersion NMR spectroscopy using a sensitive 13C-methyl label

The refolding kinetics of bistable RNA sequences were studied in unperturbed equilibrium via 13C exchange NMR spectroscopy. For this purpose a straightforward labeling technique was elaborated using a 2′-13C-methoxy uridine modification, which was prepared by a two-step synthesis and introduced into RNA using standard protocols. Using 13C longitudinal exchange NMR spectroscopy the refolding kinetics of a 20 nt bistable RNA were characterized at temperatures between 298 and 310 K, yielding the enthalpy and entropy differences between the conformers at equilibrium and the activation energy of the refolding process. The kinetics of a more stable 32 nt bistable RNA could be analyzed by the same approach at elevated temperatures, i.e. at 314 and 316 K. Finally, the dynamics of a multi-stable RNA able to fold into two hairpin- and a pseudo-knotted conformation was studied by 13C relaxation dispersion NMR spectroscopy

Multi-Organ Expression Profiling Uncovers a Gene Module in Coronary Artery Disease Involving Transendothelial Migration of Leukocytes and LIM Domain Binding 2: The Stockholm Atherosclerosis Gene Expression (STAGE) Study

Environmental exposures filtered through the genetic make-up of each individual alter the transcriptional repertoire in organs central to metabolic homeostasis, thereby affecting arterial lipid accumulation, inflammation, and the development of coronary artery disease (CAD). The primary aim of the Stockholm Atherosclerosis Gene Expression (STAGE) study was to determine whether there are functionally associated genes (rather than individual genes) important for CAD development. To this end, two-way clustering was used on 278 transcriptional profiles of liver, skeletal muscle, and visceral fat (n = 66/tissue) and atherosclerotic and unaffected arterial wall (n = 40/tissue) isolated from CAD patients during coronary artery bypass surgery. The first step, across all mRNA signals (n = 15,042/12,621 RefSeqs/genes) in each tissue, resulted in a total of 60 tissue clusters (n = 3958 genes). In the second step (performed within tissue clusters), one atherosclerotic lesion (n = 49/48) and one visceral fat (n = 59) cluster segregated the patients into two groups that differed in the extent of coronary stenosis (P = 0.008 and P = 0.00015). The associations of these clusters with coronary atherosclerosis were validated by analyzing carotid atherosclerosis expression profiles. Remarkably, in one cluster (n = 55/54) relating to carotid stenosis (P = 0.04), 27 genes in the two clusters relating to coronary stenosis were confirmed (n = 16/17, P<10$^{−27and−30}$). Genes in the transendothelial migration of leukocytes (TEML) pathway were overrepresented in all three clusters, referred to as the atherosclerosis module (A-module). In a second validation step, using three independent cohorts, the A-module was found to be genetically enriched with CAD risk by 1.8-fold (P<0.004). The transcription co-factor LIM domain binding 2 (LDB2) was identified as a potential high-hierarchy regulator of the A-module, a notion supported by subnetwork analysis, by cellular and lesion expression of LDB2, and by the expression of 13 TEML genes in Ldb2–deficient arterial wall. Thus, the A-module appears to be important for atherosclerosis development and, together with LDB2, merits further attention in CAD research