Emotion Work in Experience-Centred Design

Experience Centred Design (ECD) implores us to develop empathic relationships and understanding of participants, to actively work with our senses and emotions within the design process. However, theories of experience-centred design do little to account for emotion work undertaken by design researchers when doing this. As a consequence, how a design researcher’s emotions are experienced, navigated and used as part of an ECD process are rarely published. So, while emotion is clearly a tool that we use, we don’t share with one another how, why and when it gets used. This has a limiting effect on how we understand design processes, and opportunities for training. Here, we share some of our experiences of working with ECD. We analyse these using Hochschild’s framework of emotion work to show how and where this work occurs. We use our analysis to question current ECD practices and provoke debate

Programming for Moving Bodies

QC 20190916KAW 2015.0080, Engineering theInterconnected Society: Information, Control, Interactio

Biosensing and Actuation—Platforms Coupling Body Input-Output Modalities for Affective Technologies

Research in the use of ubiquitous technologies, tracking systems and wearables within mental health domains is on the rise. In recent years, affective technologies have gained traction and garnered the interest of interdisciplinary fields as the research on such technologies matured. However, while the role of movement and bodily experience to affective experience is well-established, how to best address movement and engagement beyond measuring cues and signals in technology-driven interactions has been unclear. In a joint industry-academia effort, we aim to remodel how affective technologies can help address body and emotional self-awareness. We present an overview of biosignals that have become standard in low-cost physiological monitoring and show how these can be matched with methods and engagements used by interaction designers skilled in designing for bodily engagement and aesthetic experiences. Taking both strands of work together offers unprecedented design opportunities that inspire further research. Through first-person soma design, an approach that draws upon the designer’s felt experience and puts the sentient body at the forefront, we outline a comprehensive work for the creation of novel interactions in the form of couplings that combine biosensing and body feedback modalities of relevance to affective health. These couplings lie within the creation of design toolkits that have the potential to render rich embodied interactions to the designer/user. As a result we introduce the concept of “orchestration”. By orchestration, we refer to the design of the overall interaction: coupling sensors to actuation of relevance to the affective experience; initiating and closing the interaction; habituating; helping improve on the users’ body awareness and engagement with emotional experiences; soothing, calming, or energising, depending on the affective health condition and the intentions of the designer. Through the creation of a range of prototypes and couplings we elicited requirements on broader orchestration mechanisms. First-person soma design lets researchers look afresh at biosignals that, when experienced through the body, are called to reshape affective technologies with novel ways to interpret biodata, feel it, understand it and reflect upon our bodies

Unpacking Non-Dualistic Design: The Soma Design Case

We report on a somaesthetic design workshop and the subsequent analytical work aiming to demystify what is entailed in a non-dualistic design stance on embodied interaction and why a first-person engagement is crucial to its unfoldings. However, as we will uncover through a detailed account of our process, these first-person engagements are deeply entangled with second- and third-person perspectives, sometimes even overlapping. The analysis furthermore reveals some strategies for bridging the body-mind divide by attending to our inner universe and dissolving or traversing dichotomies between inside and outside; individual and social; body and technology. By detailing the creative process, we show how soma design becomes a process of designing with and through kinesthetic experience, in turn letting us confront several dualisms that run like fault lines through HCI's engagement with embodied interaction

Kommunikation med synligt ljus som ett design material

Visible light communication (VLC) is a novel complement to Radio Frequency Communication (RFC) and has many applications in wireless communication, indoor positioning and where RFC is not applicable. The problem is that the technology is black-boxed and therefore hard to apply in today’s design process. For designers to be able to use VLC in their creative process, this study uses the Inspirational Bits approach to expose the materiality of VLC by asking the question: How can we design artefacts that allow designers to engage in a conversation with Visible Light Communication as a material? Through Constructive Design Research, the technology was studied in iterations by building prototypes and reflecting on them. The prototypes are evaluated in two design workshops through observation and gathered feedback from 11 participants. As a result, seven artefacts were constructed to expose seven potential material properties of VLC. The observations and collected feedback show also that the artefacts help designers to gain tacit knowledge about VLC. The artefacts use the Arduino platform and standard electrical components. A by-product of this study is the "lumoino" toolkit for tinkering and prototyping with VLC. Eventually, strengths and weaknesses are discussed, and future work sections show the potential extensions of the artefacts and expansions of the toolkit.”Kommunikation med synligt ljus” (VLC) som ett design material är ett komplement till ”radio frekvens kommunikation” och har många applikationer inom trådlös kommunikation, Inomhuspositionering, och situationer där RFC inte är applicerbart. Problematiken med teknologi är att den ofta inte är synlig, och därför är svår att inkludera i dagens design processer. För att designers ska kunna använda sig av VLC i deras kreativa process, utgår denna studie från ”Inspirational Bits” förhållningsätt till design, och ämnar utforska följande frågeställning: Hur kan vi designa artefakter som tillåter designers att engagera sig i en konversation med ”kommunikation med synligt ljus” (VLC) som ett design material? Genom ”konstruktiv designforskning”, studerades prototyper av teknologin följt av analys. Processen upprepades med ett flertal modeller. Prototyperna utvärderades i två design-workshops, genom observation av och respons från 11 deltagare. Som resultat, byggdes sju stycken artefakter för att belysa sju stycken potentiella materiella egenskaper av VLC. Observationerna och den samlade responsen visade också att artefakterna hjälpte designers att få taktil kunskap om VLC. Artefakterna baserades på ”the Arduino Platform” och elektriska standard komponenter. En biprodukt av denna studie är ”the lumoino toolkit for tinkering and prototyping with VLC”. Eventuella styrkor och svagheter diskuteras och stycket framtida arbete visar potentiella utvecklingar och expantioner av ”the lumoino toolkit”

Shape and Being Shaped : Sketching with Haptics in Soma Design

Sketching is an integral part of the design process, and it often occurs in the early ideation phase where the focus is on expressing ideas, thoughts, and emotions, allowing them to take shape and making it possible to share them with others to propel the design process forwards. In principle, sketching is a process of externalising thoughts into visualisations, and it influences the creator and collaborators by enabling them to realise and reflect on the possibility and viability of their ideas and develop them further by adding to or subtracting from the sketches. This process of creation and reflection cannot be achieved by merely imagining ideas in the abstract, especially when working in teams. In interaction design, sketching is an essential activity. It is (often) done on paper, pro- viding a way to externalise interaction ideas. Sketching in interaction design is usually followed by methods that have a similar goal but are done differently, and an example of that is concept formation or prototyping. In this regard, prototyping is a commitment to shift early, sketched ideas into concrete, refined, and specific artefacts attainable for testing and presentation. Prototypes are, in that sense, more ‘closed’ and harder to change and are thereby less evocative and inspirational than a sketch. This thesis focuses on soma design, a process that aims to incorporate our whole living bodies into the design process. Soma design applications often engage with technology on or around the entire body, but the processes can be used for a diverse set of design challenges and interaction modalities. Common to soma design processes is how sketching is done with and through the body, integrating, acknowledging, and encouraging a first-person, subjective design stance. When digital technology enters a soma design pro- cess, the fluency of sketching slows down as every nuance of the technology, its aesthetic potential, and its affordances need to be repeatedly felt and shaped, engaging all senses. However, there is a gap in the methods and tools necessary to make digital technology fit for the sensuous, explorative, felt work done in soma design processes. This becomes particularly problematic as digital technology, social practices, and somatic change are seen as entangled in soma design and should thus be explored together. Through a constructive design research (CDR) process, I have explored how haptic materials can be introduced in the sketching phase of a soma design process. In this regard, I created a toolkit named the Soma Bits. The Soma Bits are simple one-bit haptic actuators that enable heat, vibration, or shape-change onto the body through simple interactions. They can be combined and connected to sensors through an MIDI interface. The Soma Bits toolkit allows designers to craft haptic sketches. The Soma Bits toolkit (in different incarnations) was developed and used in a range of soma design processes. By analysing the process of using the Soma Bits repeatedly with other groups of designers, I uncovered a key property of sketching that I frame as malleable permanence. A sketch, be it on paper or in haptic materials, needs to be expressed where others can see or touch it, creating a shared understanding of the design idea— that is, it needs to have some permanence. At the same time, changing it and, and adding or detracting elements from it should be easy, thus making it malleable. For haptic ma- terials, malleable permanence supports a mindset I frame as feeling-shaping-feeling. This mindset resonates with the aims of soma design to engage with “the lived, sentient, bodily subjectivity.” Ultimately, the Soma Bits toolkit allows for this malleable permanence, adding a designerly, crafting, creative stance to soma design and thus making the haptics materials sketchable Att skissa är en integrerad del av designprocessen, särskilt i den tidiga idéutformnings- fasen, där fokus ligger på att uttrycka idéer, tankar och känslor, låta dem ta form och göra det möjligt att dela dem med andra för att driva designprocessen framåt. Skiss- ande är en process för att externalisera tankar genom visualiseringar som påverkar både kreatören och medarbetare. Processen låter dem inse och reflektera över potentialen och genomförbarheten av idéer samt vidareutveckla dem genom att modifiera skisserna. Denna process är omöjlig att genomföra enbart genom att föreställa sig idéer i det abstrakta, speciellt när man arbetar i team. Inom interaktionsdesign är skissande en central aktivitet. Det görs (ofta) på papper, vilket ger ett sätt att externalisera interaktionsidéer. Skissande följs vanligtvis av andra metoder som har liknande mål men utförs på ett annat sätt, som konceptualisering eller prototypframställning. Till skillnad från skissande inbegriper prototypframställning ett åtagande att förvandla skissartade idéer till konkreta, genomarbetade och specifika artefakter som kan testas och presenteras på ett tidigt stadium. I den meningen är prototyper mer “stängda” och svårare att ändra, och därmed också mindre suggestiva och inspirerande än skisser. Arbetet i denna avhandling fokuserar på soma design, en process som syftar till att införliva hela våra levande kroppar i designprocessen. Soma designapplikationer inbegriper ofta teknik på eller runt hela kroppen, men soma designprocessen i sig kan användas för en mängd olika designutmaningar och interaktionsmodaliteter. Gemens- amt för soma designprocesser är hur man skissar med och genom kroppen, integrerar, erkänner och uppmuntrar ett förstapersons, subjektivt designperspektiv. När digital teknik kommer in i en soma designprocess, saktar skissnings processen ner eftersom varje nyans av tekniken, dess estetiska potential och dess möjligheter måste upplevas och omformas upprepade gånger, vilket engagerar alla sinnen. Idag finns en brist på metoder och verktyg för att göra digital teknik lämplig för den sortens sinnliga, ut- forskande, upplevda arbete som utförs i soma designprocesser. Detta blir särskilt prob- lematiskt då digital teknik, sociala praktiker och somatisk förändring ses som beroende av varandra i soma design och därför bör utforskas tillsammans. Att skissa är en integrerad del av designprocessen, särskilt i den tidiga idéutformnings- fasen, där fokus ligger på att uttrycka idéer, tankar och känslor, låta dem ta form och göra det möjligt att dela dem med andra för att driva designprocessen framåt. Skiss- ande är en process för att externalisera tankar genom visualiseringar som påverkar både kreatören och medarbetare. Processen låter dem inse och reflektera över potentialen och genomförbarheten av idéer samt vidareutveckla dem genom att modifiera skisserna. Denna process är omöjlig att genomföra enbart genom att föreställa sig idéer i det abstrakta, speciellt när man arbetar i team.  Inom interaktionsdesign är skissande en central aktivitet. Det görs (ofta) på papper, vilket ger ett sätt att externalisera interaktionsidéer. Skissande följs vanligtvis av andra metoder som har liknande mål men utförs på ett annat sätt, som konceptualisering eller prototypframställning. Till skillnad från skissande inbegriper prototypframställning ett åtagande att förvandla skissartade idéer till konkreta, genomarbetade och specifika artefakter som kan testas och presenteras på ett tidigt stadium. I den meningen är prototyper mer “stängda” och svårare att ändra, och därmed också mindre suggestiva och inspirerande än skisser.  Arbetet i denna avhandling fokuserar på soma design, en process som syftar till att införliva hela våra levande kroppar i designprocessen. Soma designapplikationer inbegriper ofta teknik på eller runt hela kroppen, men soma designprocessen i sig kan användas för en mängd olika designutmaningar och interaktionsmodaliteter. Gemens- amt för soma designprocesser är hur man skissar med och genom kroppen, integrerar, erkänner och uppmuntrar ett förstapersons, subjektivt designperspektiv. När digital teknik kommer in i en soma designprocess, saktar skissnings processen ner eftersom varje nyans av tekniken, dess estetiska potential och dess möjligheter måste upplevas och omformas upprepade gånger, vilket engagerar alla sinnen. Idag finns en brist på metoder och verktyg för att göra digital teknik lämplig för den sortens sinnliga, ut- forskande, upplevda arbete som utförs i soma designprocesser. Detta blir särskilt prob- lematiskt då digital teknik, sociala praktiker och somatisk förändring ses som beroende av varandra i soma design och därför bör utforskas tillsammans.  Genom en Constructive Design Research (CDR) process har jag utforskat hur haptis- ka material kan introduceras i skissfasen av en soma designprocess genom att skapa en verktygslåda kallad Soma Bits. Soma Bits verktygslådan låter designers skapa haptiska skisser genom att kombinera enkla ställdon och sensorer via ett MIDI-gränssnitt. Skisserna gör det möjligt att genom enkla interaktioner uppleva värme, vibration eller formförändring direkt på kroppen. Soma Bits-verktygslådan (i dess olika inkarnationer) utvecklades och användes i enrad soma-designprocesser. Genom att analysera användandet av Soma Bits upprepade gånger med olika grupper av designers, avslöjade jag en nyckelegenskap hos skissande som jag ramar in som formbar beständighet. En skiss, vare sig den är gjord på papper eller i haptiska material, måste uttryckas så att andra kan se eller röra den, vilket skapar en gemensam förståelse för designidén. Det vill säga: den måste ha en viss beständighet. Samtidigt ska skissen vara lätt att ändra, t.ex genom att lägga till eller ta bort element från den, vilket gör den formbar. För haptiska material stödjer formbar beständighet ett tänkesätt jag benämner som känna-forma-känna. Detta tänkesätt överenstämmer med målet att engagera sig i “den levda, kännande, kroppsliga subjektiviteten.” inom soma design. Soma Bits verktygslådan gör det möjligt att skissa med haptiska material genom att tillåta formbar beständighet och lägger därigenom till en designmässig, hantverksmässig, kreativ hållning till soma design, vilket gör de haptiska materialen skissbara. QC 20230511</p

Shape and Being Shaped : Sketching with Haptics in Soma Design

Sketching is an integral part of the design process, and it often occurs in the early ideation phase where the focus is on expressing ideas, thoughts, and emotions, allowing them to take shape and making it possible to share them with others to propel the design process forwards. In principle, sketching is a process of externalising thoughts into visualisations, and it influences the creator and collaborators by enabling them to realise and reflect on the possibility and viability of their ideas and develop them further by adding to or subtracting from the sketches. This process of creation and reflection cannot be achieved by merely imagining ideas in the abstract, especially when working in teams. In interaction design, sketching is an essential activity. It is (often) done on paper, pro- viding a way to externalise interaction ideas. Sketching in interaction design is usually followed by methods that have a similar goal but are done differently, and an example of that is concept formation or prototyping. In this regard, prototyping is a commitment to shift early, sketched ideas into concrete, refined, and specific artefacts attainable for testing and presentation. Prototypes are, in that sense, more ‘closed’ and harder to change and are thereby less evocative and inspirational than a sketch. This thesis focuses on soma design, a process that aims to incorporate our whole living bodies into the design process. Soma design applications often engage with technology on or around the entire body, but the processes can be used for a diverse set of design challenges and interaction modalities. Common to soma design processes is how sketching is done with and through the body, integrating, acknowledging, and encouraging a first-person, subjective design stance. When digital technology enters a soma design pro- cess, the fluency of sketching slows down as every nuance of the technology, its aesthetic potential, and its affordances need to be repeatedly felt and shaped, engaging all senses. However, there is a gap in the methods and tools necessary to make digital technology fit for the sensuous, explorative, felt work done in soma design processes. This becomes particularly problematic as digital technology, social practices, and somatic change are seen as entangled in soma design and should thus be explored together. Through a constructive design research (CDR) process, I have explored how haptic materials can be introduced in the sketching phase of a soma design process. In this regard, I created a toolkit named the Soma Bits. The Soma Bits are simple one-bit haptic actuators that enable heat, vibration, or shape-change onto the body through simple interactions. They can be combined and connected to sensors through an MIDI interface. The Soma Bits toolkit allows designers to craft haptic sketches. The Soma Bits toolkit (in different incarnations) was developed and used in a range of soma design processes. By analysing the process of using the Soma Bits repeatedly with other groups of designers, I uncovered a key property of sketching that I frame as malleable permanence. A sketch, be it on paper or in haptic materials, needs to be expressed where others can see or touch it, creating a shared understanding of the design idea— that is, it needs to have some permanence. At the same time, changing it and, and adding or detracting elements from it should be easy, thus making it malleable. For haptic ma- terials, malleable permanence supports a mindset I frame as feeling-shaping-feeling. This mindset resonates with the aims of soma design to engage with “the lived, sentient, bodily subjectivity.” Ultimately, the Soma Bits toolkit allows for this malleable permanence, adding a designerly, crafting, creative stance to soma design and thus making the haptics materials sketchable Att skissa är en integrerad del av designprocessen, särskilt i den tidiga idéutformnings- fasen, där fokus ligger på att uttrycka idéer, tankar och känslor, låta dem ta form och göra det möjligt att dela dem med andra för att driva designprocessen framåt. Skiss- ande är en process för att externalisera tankar genom visualiseringar som påverkar både kreatören och medarbetare. Processen låter dem inse och reflektera över potentialen och genomförbarheten av idéer samt vidareutveckla dem genom att modifiera skisserna. Denna process är omöjlig att genomföra enbart genom att föreställa sig idéer i det abstrakta, speciellt när man arbetar i team. Inom interaktionsdesign är skissande en central aktivitet. Det görs (ofta) på papper, vilket ger ett sätt att externalisera interaktionsidéer. Skissande följs vanligtvis av andra metoder som har liknande mål men utförs på ett annat sätt, som konceptualisering eller prototypframställning. Till skillnad från skissande inbegriper prototypframställning ett åtagande att förvandla skissartade idéer till konkreta, genomarbetade och specifika artefakter som kan testas och presenteras på ett tidigt stadium. I den meningen är prototyper mer “stängda” och svårare att ändra, och därmed också mindre suggestiva och inspirerande än skisser. Arbetet i denna avhandling fokuserar på soma design, en process som syftar till att införliva hela våra levande kroppar i designprocessen. Soma designapplikationer inbegriper ofta teknik på eller runt hela kroppen, men soma designprocessen i sig kan användas för en mängd olika designutmaningar och interaktionsmodaliteter. Gemens- amt för soma designprocesser är hur man skissar med och genom kroppen, integrerar, erkänner och uppmuntrar ett förstapersons, subjektivt designperspektiv. När digital teknik kommer in i en soma designprocess, saktar skissnings processen ner eftersom varje nyans av tekniken, dess estetiska potential och dess möjligheter måste upplevas och omformas upprepade gånger, vilket engagerar alla sinnen. Idag finns en brist på metoder och verktyg för att göra digital teknik lämplig för den sortens sinnliga, ut- forskande, upplevda arbete som utförs i soma designprocesser. Detta blir särskilt prob- lematiskt då digital teknik, sociala praktiker och somatisk förändring ses som beroende av varandra i soma design och därför bör utforskas tillsammans. Att skissa är en integrerad del av designprocessen, särskilt i den tidiga idéutformnings- fasen, där fokus ligger på att uttrycka idéer, tankar och känslor, låta dem ta form och göra det möjligt att dela dem med andra för att driva designprocessen framåt. Skiss- ande är en process för att externalisera tankar genom visualiseringar som påverkar både kreatören och medarbetare. Processen låter dem inse och reflektera över potentialen och genomförbarheten av idéer samt vidareutveckla dem genom att modifiera skisserna. Denna process är omöjlig att genomföra enbart genom att föreställa sig idéer i det abstrakta, speciellt när man arbetar i team.  Inom interaktionsdesign är skissande en central aktivitet. Det görs (ofta) på papper, vilket ger ett sätt att externalisera interaktionsidéer. Skissande följs vanligtvis av andra metoder som har liknande mål men utförs på ett annat sätt, som konceptualisering eller prototypframställning. Till skillnad från skissande inbegriper prototypframställning ett åtagande att förvandla skissartade idéer till konkreta, genomarbetade och specifika artefakter som kan testas och presenteras på ett tidigt stadium. I den meningen är prototyper mer “stängda” och svårare att ändra, och därmed också mindre suggestiva och inspirerande än skisser.  Arbetet i denna avhandling fokuserar på soma design, en process som syftar till att införliva hela våra levande kroppar i designprocessen. Soma designapplikationer inbegriper ofta teknik på eller runt hela kroppen, men soma designprocessen i sig kan användas för en mängd olika designutmaningar och interaktionsmodaliteter. Gemens- amt för soma designprocesser är hur man skissar med och genom kroppen, integrerar, erkänner och uppmuntrar ett förstapersons, subjektivt designperspektiv. När digital teknik kommer in i en soma designprocess, saktar skissnings processen ner eftersom varje nyans av tekniken, dess estetiska potential och dess möjligheter måste upplevas och omformas upprepade gånger, vilket engagerar alla sinnen. Idag finns en brist på metoder och verktyg för att göra digital teknik lämplig för den sortens sinnliga, ut- forskande, upplevda arbete som utförs i soma designprocesser. Detta blir särskilt prob- lematiskt då digital teknik, sociala praktiker och somatisk förändring ses som beroende av varandra i soma design och därför bör utforskas tillsammans.  Genom en Constructive Design Research (CDR) process har jag utforskat hur haptis- ka material kan introduceras i skissfasen av en soma designprocess genom att skapa en verktygslåda kallad Soma Bits. Soma Bits verktygslådan låter designers skapa haptiska skisser genom att kombinera enkla ställdon och sensorer via ett MIDI-gränssnitt. Skisserna gör det möjligt att genom enkla interaktioner uppleva värme, vibration eller formförändring direkt på kroppen. Soma Bits-verktygslådan (i dess olika inkarnationer) utvecklades och användes i enrad soma-designprocesser. Genom att analysera användandet av Soma Bits upprepade gånger med olika grupper av designers, avslöjade jag en nyckelegenskap hos skissande som jag ramar in som formbar beständighet. En skiss, vare sig den är gjord på papper eller i haptiska material, måste uttryckas så att andra kan se eller röra den, vilket skapar en gemensam förståelse för designidén. Det vill säga: den måste ha en viss beständighet. Samtidigt ska skissen vara lätt att ändra, t.ex genom att lägga till eller ta bort element från den, vilket gör den formbar. För haptiska material stödjer formbar beständighet ett tänkesätt jag benämner som känna-forma-känna. Detta tänkesätt överenstämmer med målet att engagera sig i “den levda, kännande, kroppsliga subjektiviteten.” inom soma design. Soma Bits verktygslådan gör det möjligt att skissa med haptiska material genom att tillåta formbar beständighet och lägger därigenom till en designmässig, hantverksmässig, kreativ hållning till soma design, vilket gör de haptiska materialen skissbara. QC 20230511</p

Crafting Crank-Powered Interactions

AbstractWe report on three ongoing human-powered interactionexplorations with a focus on batteryless interactions using hand cranking movements. Importantly, our explorations concerned not only the matter of powering but also using human physical engagement for controlling interactive systems, and how to support designers in testing, exploring, and making such interactions. The three demonstrators consist of a) a hand cranked quote reader, b) an email sending device, and 3) a new bit for exploring this mode of interaction within the LittleBits ecosystem.QC 20201021</p

Crafting Crank-Powered Interactions

AbstractWe report on three ongoing human-powered interactionexplorations with a focus on batteryless interactions using hand cranking movements. Importantly, our explorations concerned not only the matter of powering but also using human physical engagement for controlling interactive systems, and how to support designers in testing, exploring, and making such interactions. The three demonstrators consist of a) a hand cranked quote reader, b) an email sending device, and 3) a new bit for exploring this mode of interaction within the LittleBits ecosystem.QC 20201021</p

Crafting Crank-Powered Interactions

AbstractWe report on three ongoing human-powered interactionexplorations with a focus on batteryless interactions using hand cranking movements. Importantly, our explorations concerned not only the matter of powering but also using human physical engagement for controlling interactive systems, and how to support designers in testing, exploring, and making such interactions. The three demonstrators consist of a) a hand cranked quote reader, b) an email sending device, and 3) a new bit for exploring this mode of interaction within the LittleBits ecosystem.QC 20201021</p