How a Lateralized Brain Supports Symmetrical Bimanual Tasks

A large repertoire of natural object manipulation tasks require precisely coupled symmetrical opposing forces by both hands on a single object. We asked how the lateralized brain handles this basic problem of spatial and temporal coordination. We show that the brain consistently appoints one of the hands as prime actor while the other assists, but the choice of acting hand is flexible. When study participants control a cursor by manipulating a tool held freely between the hands, the left hand becomes prime actor if the cursor moves directionally with the left-hand forces, whereas the right hand primarily acts if it moves with the opposing right-hand forces. In neurophysiological (electromyography, transcranial magnetic brain stimulation) and functional magnetic resonance brain imaging experiments we demonstrate that changes in hand assignment parallels a midline shift of lateralized activity in distal hand muscles, corticospinal pathways, and primary sensorimotor and cerebellar cortical areas. We conclude that the two hands can readily exchange roles as dominant actor in bimanual tasks. Spatial relationships between hand forces and goal motions determine hand assignments rather than habitual handedness. Finally, flexible role assignment of the hands is manifest at multiple levels of the motor system, from cortical regions all the way down to particular muscles

Gipsavfall från bygg- och rivning, gipsanvändning inom jordbruk och vattenvård: Kunskapssammanställning

Gips är ett mineral, ett naturligt hydrerat salt av svavelsyra och kalcium, som förekommer globalt i jordskorpan. Gipsavfall kan materialåtervinnas till 100% sett till grundråvaran gips, kalciumsulfat dihydrat. Åtgärder för utsortering från bygg- och rivningsverksamheter och återföring till industrin som sekundär råvara innebär en mer cirkulär hantering jämfört med att använda gipsavfallet som jordförbättringsmedel där möjligheten för cirkularitet bryts. Internationellt sett har man sedan länge använt naturgips som jordförbättringsmedel inom jordbruket. Erfarenhet och forskning har visat att alkalisk jord och tunga lerjordar kan erhålla förbättrade odlingsegenskaper. I tempererade länder som Sverige har gips däremot inte använts historiskt och det saknas forskning som visar på nyttan med gips på jordbruksmark i Sverige. Med Öland, Gotland och avgränsade områden i Västra Götaland undantaget har Sverige generellt svagt sura jordar i vilka gips inte visat sig ge förbättringar för markens odlingsegenskaper. Gipsavfall från bygg- och rivningsverksamhet och förbränning rekommenderas inte för användning inom jordbruk och vattenvård. Avfallet klarar inte kraven som ställs för användning inom livsmedelsproduktion som jordbruket eller miljövårdsinsatser som vattenvård. Åtgärder där naturgips tillsätts för att minska lakning av fosfor från jordbruksmark till sjöar och vattendrag har studerats i Finland inom projektet SAVE (Saving the Archipelago Sea by applying gypsum to agricultural field) som sedan 2016 studerat hur läckaget av fosfor kan minskas. Resultatet visar att läckaget av fosfor kan minskas med tillsatser av naturgips till alkaliska och svagt sura jordar. Det krävs dock omfattande insatser med en centralt organiserad projektstyrning samt att provningar, kontroller och uppföljningar utförs systematiskt över lång tid. Samma krav på gipsets ursprung och innehåll gäller som vid jordförbättring i produktionshöjande syfte.Denna rapport är framtagen inom ramen för projektet Gipsets väg tillbaka. Projektet Gipsets väg tillbaka är ett samverkansprojekt som delfinansieras av det strategiska innovationsprogrammet RE:Source. I projektet deltar byggföretag, avfallsföretag, gipstillverkningsföretag, återvinningsföretag och återförsäljare. RISE koordinerar projektet och står för forskningskompetens.</p

Gipsavfall från bygg- och rivning, gipsanvändning inom jordbruk och vattenvård: Kunskapssammanställning

Gips är ett mineral, ett naturligt hydrerat salt av svavelsyra och kalcium, som förekommer globalt i jordskorpan. Gipsavfall kan materialåtervinnas till 100% sett till grundråvaran gips, kalciumsulfat dihydrat. Åtgärder för utsortering från bygg- och rivningsverksamheter och återföring till industrin som sekundär råvara innebär en mer cirkulär hantering jämfört med att använda gipsavfallet som jordförbättringsmedel där möjligheten för cirkularitet bryts. Internationellt sett har man sedan länge använt naturgips som jordförbättringsmedel inom jordbruket. Erfarenhet och forskning har visat att alkalisk jord och tunga lerjordar kan erhålla förbättrade odlingsegenskaper. I tempererade länder som Sverige har gips däremot inte använts historiskt och det saknas forskning som visar på nyttan med gips på jordbruksmark i Sverige. Med Öland, Gotland och avgränsade områden i Västra Götaland undantaget har Sverige generellt svagt sura jordar i vilka gips inte visat sig ge förbättringar för markens odlingsegenskaper. Gipsavfall från bygg- och rivningsverksamhet och förbränning rekommenderas inte för användning inom jordbruk och vattenvård. Avfallet klarar inte kraven som ställs för användning inom livsmedelsproduktion som jordbruket eller miljövårdsinsatser som vattenvård. Åtgärder där naturgips tillsätts för att minska lakning av fosfor från jordbruksmark till sjöar och vattendrag har studerats i Finland inom projektet SAVE (Saving the Archipelago Sea by applying gypsum to agricultural field) som sedan 2016 studerat hur läckaget av fosfor kan minskas. Resultatet visar att läckaget av fosfor kan minskas med tillsatser av naturgips till alkaliska och svagt sura jordar. Det krävs dock omfattande insatser med en centralt organiserad projektstyrning samt att provningar, kontroller och uppföljningar utförs systematiskt över lång tid. Samma krav på gipsets ursprung och innehåll gäller som vid jordförbättring i produktionshöjande syfte.Denna rapport är framtagen inom ramen för projektet Gipsets väg tillbaka. Projektet Gipsets väg tillbaka är ett samverkansprojekt som delfinansieras av det strategiska innovationsprogrammet RE:Source. I projektet deltar byggföretag, avfallsföretag, gipstillverkningsföretag, återvinningsföretag och återförsäljare. RISE koordinerar projektet och står för forskningskompetens.</p

Mögel och hälsa i byggnader, en litteratursammanställning för träbyggnadsindustrin

Mikroorganismer kan växa på alla material om förutsättningarna är de rätta. Fukt är alltid den begränsande faktorn men andra faktorer, till exempel temperatur, kan påverka kritisk fuktnivå med avseende på start och etablering av mikrobiologisk påväxt. Mikrobiologisk påväxt på byggnadsmaterial är därför inte materialfråga utan snarare en hanterings- eller byggnadsteknisk fråga. 2009 konstaterar WHO i sin rapport Guidlines for indoor air quality att negativa hälsoeffekter motverkas effektivast genom att fukt och mikrobiella skador på och i byggnader förhindras. Nya studier har adderats sedan 2009 och ett antal vetenskapligt granskade artiklar i ämnet har publicerats. I arbetet med denna sammanställning har ingen artikel påträffats som motstrider den idag, på empiri, grundade uppfattningen att fukt och mögelskador i byggnader kan påverka innemiljön. En påverkan som i sin tur kan leda till negativa hälsoeffekter för människor. I nordiska länder så är det vanligast att fukt- och mögelskador finns inuti konstruktioner. För trähus som ofta är konstruerade av flera olika byggnadsmaterial finns en problematik som dels uppstår genom att mikroorganismer kan växa på dessa material dels genom att det finns risk att emissioner från påväxten sprids till innemiljön. För att bättre förstå när och hur människor exponeras för dessa ämnen behövs mer kunskap inhämtas om: - Hur och när emissioner från skador inuti konstruktioner når innemiljön. - Emissionernas sammansättning. - Skador på trä och hälsa specifikt - Kunskap om mögelarter och deras förekomst på olika byggnadsmaterial inklusive trä. - Vilka åtgärder behöver sättas in för att förhindra att påväxt uppstår vid fukt- och vattenskador (tid, temperatur, material mm)

Mögel och hälsa i byggnader, en litteratursammanställning för träbyggnadsindustrin

Mikroorganismer kan växa på alla material om förutsättningarna är de rätta. Fukt är alltid den begränsande faktorn men andra faktorer, till exempel temperatur, kan påverka kritisk fuktnivå med avseende på start och etablering av mikrobiologisk påväxt. Mikrobiologisk påväxt på byggnadsmaterial är därför inte materialfråga utan snarare en hanterings- eller byggnadsteknisk fråga. 2009 konstaterar WHO i sin rapport Guidlines for indoor air quality att negativa hälsoeffekter motverkas effektivast genom att fukt och mikrobiella skador på och i byggnader förhindras. Nya studier har adderats sedan 2009 och ett antal vetenskapligt granskade artiklar i ämnet har publicerats. I arbetet med denna sammanställning har ingen artikel påträffats som motstrider den idag, på empiri, grundade uppfattningen att fukt och mögelskador i byggnader kan påverka innemiljön. En påverkan som i sin tur kan leda till negativa hälsoeffekter för människor. I nordiska länder så är det vanligast att fukt- och mögelskador finns inuti konstruktioner. För trähus som ofta är konstruerade av flera olika byggnadsmaterial finns en problematik som dels uppstår genom att mikroorganismer kan växa på dessa material dels genom att det finns risk att emissioner från påväxten sprids till innemiljön. För att bättre förstå när och hur människor exponeras för dessa ämnen behövs mer kunskap inhämtas om: - Hur och när emissioner från skador inuti konstruktioner når innemiljön. - Emissionernas sammansättning. - Skador på trä och hälsa specifikt - Kunskap om mögelarter och deras förekomst på olika byggnadsmaterial inklusive trä. - Vilka åtgärder behöver sättas in för att förhindra att påväxt uppstår vid fukt- och vattenskador (tid, temperatur, material mm)

Sanering av mikrobiella skador på trä i byggnader - en sammanställning av nuläget i branschen, lagar, metoder och användningsområden

Trä i byggnader som exponeras för fukt eller fritt vatten blir med tiden utsatt för mikrobiell påväxt. När detta ska åtgärdas kallas det sanering vilket innebär att trä rengörs från påväxten, om inte materialet byts ner helt. Oavsett nyproduktion eller befintliga byggnader så säger lagen genom Miljöbalken och Plan- och bygglagen att påväxt som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa ska tas bort. Kemikalielagstiftningen betonar att skador som uppkommer så att kemiska produkter och bekämpningsmedel behöver användas ska undvikas om kunskap och tekniker för detta finns. När bekämpningsmedel väl används är det enbart den avsedda användningen enligt instruktionerna som tillåts. Detta gäller allt trä i byggnader där godkännande krävs. Vetenskapliga studier och myndigheter avråder från användning av kemiska medel för att sanera påväxt på trä. Anledningen är att de verkar ha begränsad effekt och att användningen innebär en risk för att det ökar mängden föroreningar i luften inomhus. Dessutom finns en risk att metoderna eventuellt bara dödar den mikrobiella påväxten, utan att den tas bort, och att även död/inaktiv påväxt kan innebära hälsorisker Aktörer inom bygg och företag som sanerar fuktskador efterlyser ett övergripande regelverk och riktlinjer för hantering av fuktskadat trä i byggnader. Sanering av mikrobiella organismer på trä utförs i stor omfattning vid nyproduktion av byggnader om de utsatts för nederbörd eller om skydd mot fukt och vattenskador varit bristfälligt. Fuktsäkerheten behöver prioriteras i större utsträckning i många fall. Redan vid planering av budget och projektering behövs relevanta strategier för att hantera fuktsäkerheten. Áv intervjuerna framgår att slipning av träytor är den vanligast använda saneringsmetoden, följt av isblästring och användning av kemiska medel för att rengöra och bleka virkesytan. Byggnader som utsätts för fritt vatten eller höga fukthalter kan efter längre tid få rötskador och insektskador. Röt- och insektskador åtgärdas genom att skadat material byts ut och/eller genom att behandling utförs med godkända bekämpningsmedel.Sammanställningen har finansierats av Svenskt Trä, Trä och Möbelföretagen (TMF) samt RISE.</p

Indikerande innemiljökontroll : en kartläggning

Syftet med denna kartläggning är att komplettera kunskapen i Sverige kring olika typer av möjliga indikerande innemiljökontroller som finns. Utvecklingen på både mätteknik och beslutsverktyg är snabb. En inledande analys av utmaningar och möjligheter med olika typer av kontroller och indexeringar av innemiljökontroller presenteras.Några exempel på aktörer och system som direkt kan kopplas till indexering, alternativt bidrar genom till exempel kravformuleringar eller guidning i uppföljning, beskrivs i rapporten är: ALDREN TAIL Index Standarder, bland andra SS-EN 16798-1:2019 Beloks Innemiljökrav för lokalbyggnader Miljöcertifiering och miljömärkning SWESIAQ Obligatorisk ventilationskontroll – OVK Loggande sensorer Enkäter Okulära kontrollerStickprovskontroll med momentanmätning Databaser Vägledningar från olika myndigheter Generellt sett är det en stor spridning mellan olika kontrollsystem när det gällande innehållet och omfattningen på vilka parametrar som kontrolleras i inomhusmiljön. Det finns 100-talet parametrar som används vid kontroll av inomhusmiljö idag

Indikerande innemiljökontroll : en kartläggning

Syftet med denna kartläggning är att komplettera kunskapen i Sverige kring olika typer av möjliga indikerande innemiljökontroller som finns. Utvecklingen på både mätteknik och beslutsverktyg är snabb. En inledande analys av utmaningar och möjligheter med olika typer av kontroller och indexeringar av innemiljökontroller presenteras.Några exempel på aktörer och system som direkt kan kopplas till indexering, alternativt bidrar genom till exempel kravformuleringar eller guidning i uppföljning, beskrivs i rapporten är: ALDREN TAIL Index Standarder, bland andra SS-EN 16798-1:2019 Beloks Innemiljökrav för lokalbyggnader Miljöcertifiering och miljömärkning SWESIAQ Obligatorisk ventilationskontroll – OVK Loggande sensorer Enkäter Okulära kontrollerStickprovskontroll med momentanmätning Databaser Vägledningar från olika myndigheter Generellt sett är det en stor spridning mellan olika kontrollsystem när det gällande innehållet och omfattningen på vilka parametrar som kontrolleras i inomhusmiljön. Det finns 100-talet parametrar som används vid kontroll av inomhusmiljö idag

Influence of Mapping Rule on Tool Movements during Performance with Left-Hand and Right-Hand Maps

<p>Superimposed time traces of longitudinal force and lateral tool movement (upper panels) and of twist force and rotational tool movement (lower panels) from a single participant during the last 20 s of target chasing in the first experiment; <i>r_LO</i> and <i>r_TW</i> indicate hand-asymmetry indices for longitudinal and twist forces. Bottom trace represents instances of target hits (spikes). For the last 20 s of runs by all participants and mapping rules, the slope coefficients of the linear regressions indicated that the tool moved 0.84 (0.28–1.23) mm/N longitudinal force and rotated 0.84 (0.36–1.42) °/N twist force (median and 25th–75th percentile). The corresponding values for the 30-s periods of target chasing for which fMRI data were analyzed (see <a href="http://www.plosbiology.org/article/info:doi/10.1371/journal.pbio.0040158#pbio-0040158-g005" target="_blank">Figure 5</a>A and <a href="http://www.plosbiology.org/article/info:doi/10.1371/journal.pbio.0040158#pbio-0040158-g005" target="_blank">5</a>B), where the wrists of the participants were strapped, were 0.28 (0.19–0.68) mm/N and 0.63 (0.42–1.04) °/N. </p