Expounding on physics -- A phenomenographic study of physicists talking of their physics

Physicists and physics students have been studied with respect to the variation in ways they expound on their topic of research and a physics problem, respectively. A phenomenographic approach has been employed; six fourth-year physics students and ten teacher/researcher physicists at various stages of their careers have been interviewed. Four qualitatively distinct ways of expounding on physics have been identified, constituting an outcome space where there is a successive shift towards coherent structure and multiple referent domains. The interviewed person is characterised as expressing an 'object of knowledge' and the interviewer is characterised as a willing and active listener who is trying to make sense of it, constituting a 'knowledge object' out of the ideas, data and personal experience. Pedagogical situations of analogous character to the interviewer-interviewee discussions are considered in the light of the analysis, focusing on the affordances for learning offered by the different forms of exposition.Comment: 20 pages, submitted to International Journal of Science Educatio

Area-preserving parameterizations for spherical ellipses

We present new methods for uniformly sampling the solid angle subtended by a disk. To achieve this, we devise two novel area-preserving mappings from the unit square $[0,1]^2$ to a spherical ellipse (i.e. the projection of the disk onto the unit sphere). These mappings allow for low-variance stratified sampling of direct illumination from disk-shaped light sources. We discuss how to efficiently incorporate our methods into a production renderer and demonstrate the quality of our maps, showing significantly lower variance than previous work

Improvement of the Attitude of the Hospital Head Nurse Toward Communication

In response to the growing concern for effective communication encountered in the modern hospital this study sought to discover a method that would improve attitudes of the hospital head nurses toward communication. A short introductory course in \u22general semantics\u22 using three selected basic premises was prepared to be used in a \u22one-group\u22 experiment. The three basic premises selected were: non-identity, non-allness, and self-reflexiveness. Eight head nurses of a large metropolitan hospital participated in the study as part of their in-service education program. In a controlled situation an \u22attitude judgment survey\u22 was administered to the group as a pre-test. The short introduction to \u22general semantics\u22 was given in nine hours over a period of six weeks. The \u22attitude judgment survey\u22 was then given at the last session as the posttest. An analysis of the \u22quality of attitude\u22 was then made for each test. The raw score range on the pre-test was 117 to 141 and on the post-test from 123 to 141. Each head nurse improved her score with the exception of one. The mean of the total possible points of 147 was 128.25 on the pre-test compared to 136.37 on the posttest. An analysis of the standard deviation indicated a more homogeneous group at the end of the course. Recommendations were made that a more comprehensive study of \u22general semantics\u22 be used to improve the attitudes of all nursing personnel toward communication and that \u22general semantics\u22 should be integrated through-out the basic nursing curriculum. A third recommendation was that communication workshops on \u22general semantics\u22 applied to nursing be planned through universities for all\u27 nursing personnel

Enheten Enheten för pedagogisk utveckling och interaktivt lärande Didactic Reasoning in Academic Teacher Development Towards a New Understanding of Teacher Training for Academics

English: Academic teacher development is an educational meeting place for academics already practising the art of teaching. Yet, it is in courses for this development that academics are supposed to be taught how to teach and how to improve their teaching skills. In my article I propose a new conceptual methodological framework for teaching teachers how to teach -Didactic Reasoning. Its foundation can be traced to pragmatist philosophy and interfaith dialogue in theology. The key aspect of Didactic Reasoning is to make university teachers better teachers by the development of a didactic voice and the courage to try this voice in teaching activities. This is done through intersubjective meetings between academics to develop a respect for the 'teaching-other' in their colleagues and through the use of practice-focused themed conversations led by teacher educators. Svenska: Högskolepedagogisk utbildning är en fortbildande mötesplats för universitetslärare vilka redan praktiserar konsten att undervisa. Trots detta syftar utbildningen till att lära universitetslärare hur de ska lära ut och hur de kan förbättra sina undervisningsfärdigheter. I min artikel föreslår jag ett nytt konceptuellt metodologiskt ramverk för undervisning av universitetslärare i undervisning -didaktiskt resonerande. Grunden till denna hämtas från pragmatisk filosofi och teologisk inter-religiös dialog. Det centrala i didaktiskt resonerande är att göra universitetslärare till bättre lärare genom att utveckla en didaktisk röst och ge mod till att träna denna röst i själva undervisningen. Detta kan uppnås genom intersubjektiva möten mellan universitetslärare där en respekt utvecklas för den undervisande andre i kollegorna samt genom att ha praktiknära samtal utifrån didaktiska teman ledda av högskolepedagogiska lärare. Förord Jag vill passa på att tacka Enheten för pedagogisk utveckling och interaktivt lärande Min artikel behandlar undervisning i högskolepedagogik och hur denna kan fördjupas och förändras till att ytterligare bidra till att utveckla duktiga universitetslärare. Orsaken till detta ämnesval står att finna i min egen undervisning av universitetslärare i högskolepedagogik vid Göteborgs universitet. Således står inte den vanlige studenten i centrum i min artikel och hur denne ska utbildas utan studentens lärare och dennes utbildning till lärare. Eftersom en vetenskaplig artikel måste hållas strikt avgränsad och utformad utifrån de krav som dels disciplinen och dels tidskriften ställer kan det vara behövligt att i denna kappa gå något utanför detta ramverk och bidra med några aspekter som det inte fanns möjlighet att behandla i själva artikeln. Huvudsyftet med min artikel Didactic Reasoning in Academic Teacher Development: Towards a New Perspective of Teacher Training for Academics har varit att utveckla och fördjupa undervisningen av universitetslärare i högskolepedagogik. Under den tid jag själv dels läst högskolepedagogik och dels senare undervisat i ämnet har jag ofta slagits av tanken att ämnet många gånger setts som en del av den 5 administrativa fortbildningen av universitetslärare och som något helt inom ämnet pedagogik med dess vanligen förekommande inriktning mot psykologiska och sociologiska förklaringsmodeller. I mitt perspektiv är högskolepedagogik en lärarutbildning för universitetslärare -långt bort från administrativa utbildningsmoduler -och måste som sådan därmed ledas av personer som även själva deltar i undervisning på universitetet. Som doktor i teologi har jag ofta känt mig intresserad av att föra in humanistiska och teologiska perspektiv på att konsten att undervisa -inte bara på universitetet i allmänhet utan även i högskolepedagogik i synnerhet. Tanken att föra in teologiska perspektiv på högskolepedagogik är något helt nytt, men har stora likheter med de filosofiska perspektiv som lagts på utbildning sedan lång tid tillbaka. Reasoning) i syfte att kunna dels överbrygga skilda undervisningspraktiker inom de olika vetenskapliga disciplinerna på universitetsnivå och dels söka styrka och inspiration i dessa olika praktiker. Scriptural Reasoning strävar inte mot att skapa en enhetlig förståelse och utövning av religion utan en acceptans av mångfald och på samma sätt strävar inte didaktiskt resonerande mot en enda sammanfogad undervisningspraktik utan mot erkännandet av de många kompetenser och styrkor som finns i samspelet mellan alla dessa undervisningspraktiker. 6 Undervisning i högskolepedagogik har i Sverige många gånger kommit att utvecklas till en interdisciplinär och universitetsgemensam utbildning. Olika undervisningspraktiker möts i de olika kursdeltagarna och bryts mot varandra. Det är i dessa möten som didaktiskt resonerande kan vara en framkomlig och berikande väg att gå för att både utbilda universitetslärarna och träna dem i att bli bättre lärare genom att i dialog med andra lärare formulera sina egna perspektiv på undervisning. Min artikel handlar enkom om den högskolepedagogiska utbildningen för att avgränsa och sätta fokus på denna del i universitetslärarutbildningen, men denna utbildning är naturligtvis bara en del av undervisningen -utan studentutbildning blir det ingen universitetsutbildning alls. Genom hela artikeln betonar jag vikten av att agera utifrån det teoretiska resonerandet. Att resonera didaktiskt är värdelöst om det inte åtföljs av handling i den vanliga undervisningen. En av grunderna i didaktiskt resonerande är etablerandet av intersubjektiva möten och rum där deltagarna kan känna sig respekterade av de andra deltagarna och accepterade som kompetenta lärare -den undervisande andre. Genom att känna sig sedda och accepterade är det lättare att framföra konstruktiv kritik och bidra till en bättre utbildning som universitetslärare. Min förhoppning är, även om den faller utanför själva artikelns mål och syfte, att detta förhållningssätt även används av universitetslärare gentemot sina studenter -förmågan att skapa intersubjektiva möten och rum i undervisningen där studenterna kan känna sig respekterade -som den andre i ett möte mellan ett du och ett jag -även om skillnader vad gäller kompetensnivå och hierarki mellan lärare och student inte ska suddas ut. En student som möts av en lärare som ser studenten som den andre och möter denne andre med respekt som människa kommer få fantastiska möjligheter till god undervisning. Konsten att se den andre som ett subjekt är svårt och att tränas i detta i högskolepedagogisk utbildning vore ett viktigt steg i denna riktning -den andre är naturligtvis inte bara undervisande kollegor utan även studenter i utbildning. Inom universitetsvärldens olika vetenskapsdiscipliner finns en uppsjö av undervisningspraktiker -somliga gamla (mitt eget ämne teologi har funnits med sedan universitetens start på 1000-talet) och somliga nya (högskolepedagogik, å andra sidan, är ett av de nyaste ämnena). Vad som räknas som god undervisning inom en praktik räknas inte alltid som sådan inom en annan praktik. Detta beror både på traditioner och på de olika vetenskapsdisciplinernas konstitutioner och undervisningsbehov. 7 Denna praktikdiversitet ligger i fokus i didaktiskt resonerande där det interdisciplinära mötet skapar möjligheter till att reflektera kring de egna praktikernas styrkor och svagheter samt inspireras till att pröva nya grepp genom utbyte av erfarenheter. Ett hypotetiskt scenario för didaktiskt resonerande skulle kunna vara de mer allmänna introducerande kurserna i högskolepedagogik där denna metod lämpar sig väl. På dessa kurser möter universitetslärare -ofta för första gången -praktiserande lärare från andra vetenskapsdiscipliner och samtalar kring sina egna undervisningspraktiker. Även om det inte alltid är tanken att detta ska utgöra grunden tycks det som omöjligt -och ytterst positivt -att kopplingar görs mellan det som undervisas om och den egna undervisningserfarenheten och de andra kursdeltagarnas liknande erfarenheter. Didaktiskt resonerande blir därmed ett sätt att ta tag i dessa självreflektioner och föra in dessa i ett mer didaktiskt reflekterande kring undervisning. Vid Göteborgs universitet har vi medvetet skapat basgrupper i dessa introducerande kurser med utgångspunkt i diversitet och mångfald i vetenskaplig hemvist och undervisningspraktik -något som ofta beskrivits som positivt. Den undervisande andre blir synliggjord i dessa samtal och skapar ett intresse för att veta mer och pröva nya idéer i den egna undervisningen efter dessa samtal. Med min artikel Didactic Reasoning in Academic Teacher Development: Towards a New Perspective of Teacher Training for Academics har jag strävat efter att tillföra det högskolepedagogiska fältet nya perspektiv vad gäller både möjligheterna att låta högskolepedagogik korsbefruktas av andra vetenskapliga discipliner -i detta fall teologi -och gå bortom ett tekniskt/mekaniskt sätt att se på lärarutbildning för universitetslärare som ett hur man undervisar med hjälp av teorier kring lärande (långt bortom dessa teoriers egentliga syften). På detta sätt blir verkligen högskolepedagogik det som ofta sägs i teorin -en diskurs med många dialekter. Min artikel är en början till att formulera en teologisk dialekt

A genome wide association scan for (1,3;1,4)-β-glucan content in the grain of contemporary 2-row Spring and Winter barleys

Published: 17 October 2014BACKGROUND: (1,3;1,4)-β-Glucan is an important component of the cell walls of barley grain as it affects processability during the production of alcoholic beverages and has significant human health benefits when consumed above recommended threshold levels. This leads to diametrically opposed quality requirements for different applications as low levels of (1,3;1,4)-β-glucan are required for brewing and distilling and high levels for positive impacts on human health. RESULTS: We quantified grain (1,3;1,4)-β-glucan content in a collection of 399 2-row Spring-type, and 204 2-row Winter-type elite barley cultivars originating mainly from north western Europe. We combined these data with genotypic information derived using a 9 K Illumina iSelect SNP platform and subsequently carried out a Genome Wide Association Scan (GWAS). Statistical analysis accounting for residual genetic structure within the germplasm collection allowed us to identify significant associations between molecular markers and the phenotypic data. By anchoring the regions that contain these associations to the barley genome assembly we catalogued genes underlying the associations. Based on gene annotations and transcript abundance data we identified candidate genes. CONCLUSIONS: We show that a region of the genome on chromosome 2 containing a cluster of CELLULOSE SYNTHASE-LIKE (Csl) genes, including CslF3, CslF4, CslF8, CslF10, CslF12 and CslH, as well as a region on chromosome 1H containing CslF9, are associated with the phenotype in this germplasm. We also observed that several regions identified by GWAS contain glycoside hydrolases that are possibly involved in (1,3;1,4)-β-glucan breakdown, together with other genes that might participate in (1,3;1,4)-β-glucan synthesis, re-modelling or regulation. This analysis provides new opportunities for understanding the genes related to the regulation of (1,3;1,4)-β-glucan content in cereal grains.Kelly Houston, Joanne Russell, Miriam Schreiber, Claire Halpin, Helena Oakey, Jennifer M Washington, Allan Booth, Neil Shirley, Rachel A Burton, Geoffrey B Fincher and Robbie Waug

Бюллетень новых поступлений за ноябрь 2012 года

Background: There is a need to improve design in educational programmes for the health sciences in general and in pharmacology specifically. The objective of this study was to investigate and problematize pharmacological communication in educational programmes for the health sciences. Methods: An interview study was carried out where final semester students from programmes for the medical, nursing and specialist nursing in primary health care professions were asked to discuss the pharmacological aspects of two written case descriptions of the kind they would meet in their everyday work. The study focused on the communication they envisaged taking place on the concerns the patients were voicing, in terms of two features: how communication would take place and what would be the content of the communication. A phenomenographic research approach was used. Results: The results are presented as outcome spaces, sets of categories that describe the variation of ways in which the students voiced their understanding of communication in the two case descriptions and showed the qualitatively distinct ways in which the features of communication were experienced. Conclusions: The results offer a base of understanding the students perspectives on communication that they will take with them into their professional lives. We indicate that there is room for strengthening communication skills in the field of pharmacology, integrating them into programmes of education, by more widely implementing a problem-based, a case-oriented or role-playing pedagogy where final year students work across specialisations and there is a deliberate effort to evoke and assess advanced conceptions and skills.Funding Agencies|Department of Pedagogical; County Council Ostergotland [LIO-198671]; Mellon Foundation at the Faculty of Humanities, University of the Witwatersrand, South Africa</p

'Physical activity at home (PAAH)', evaluation of a group versus home based physical activity program in community dwelling middle aged adults: rationale and study design

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>It is well recognised that the adoption and longer term adherence to physical activity by adults to reduce the risk of chronic disease is a challenge. Interventions, such as group and home based physical activity programs, have been widely reported upon. However few studies have directly compared these interventions over the longer term to determine their adherence and effectiveness. Participant preference for home based or group interventions is important. Some evidence suggests that home based physical activity programs are preferred by middle aged adults and provide better long term physical activity adherence. Physiotherapists may also be useful in increasing physical activity adherence, with limited research on their impact.</p> <p>Methods</p> <p>'Physical Activity at Home' is a 2 year pragmatic randomised control trial, with a non-randomised comparison to group exercise. Middle-aged adults not interested in, or unable to attend, a group exercise program will be targeted. Sedentary community dwelling 50-65 year olds with no serious medical conditions or functional impairments will be recruited via two mail outs using the Australian federal electoral roll. The first mail out will invite participants to a 6 month community group exercise program. The second mail out will be sent to those not interested in the group exercise program inviting them to take part in a home based intervention. Eligible home based participants will be randomised into a 6 month physiotherapy-led home based physical activity program or usual care. Outcome measures will be taken at baseline, 6, 12, 18 and 24 months. The primary outcome is physical activity adherence via exercise diaries. Secondary outcomes include the Active Australia Survey, accelerometry, aerobic capacity (step test), quality of life (SF-12v2), blood pressure, waist circumference, waist-to-hip ratio and body mass index. Costs will be recorded prospectively and qualitative data will be collected.</p> <p>Discussion</p> <p>The planned 18 month follow-up post intervention will provide an indication of the effectiveness of the group and home based interventions in terms of adherence to physical activity, health benefits and cost. If the physiotherapy-led home based physical activity program is successful it could provide an alternative option for physical activity program delivery across a number of settings.</p> <p>Trial registration</p> <p>Australia and New Zealand Clinical Trials Register (ANZCTR): <a href="http://www.anzctr.org.au/ACTRN12611000890932.aspx">ACTRN12611000890932</a></p