Clothing, race and identity : sumptuary laws in colonial Spanish America

On holidays and other festive occasions, Andean peoples in the Spanish Viceroyalty of Peru liked to dress up. According to sixteenth - century documents, wealthy Amerindians in Lima, Quito and other colonial cities enjoyed wearing a combination of European and Andean garments, sometimes made of silk and other expensive, imported fabrics. Their sartorial exuberance annoyed local Spaniards, who issued repeated orders prohibiting Amerindians from wearing a range of garments containing silk, velvet, Holland cloth, lace and other embellishments. The indigenous elite did not accept these prohibitions without protest. In 1593, members of the Amerindian community in Quito wrote to Emperor Philip II to complain that ‘as conquered people it sometimes happens that officials and other people undress them and take their clothing, saying that they can wear only cotton, which causes them much trouble and vexation

Den magiska spegeln : Kvinnan och varan i pressens annonser 1870–1914

Vid sekelskiftet 1900 lades grunden för ett självklart inslag i vårt moderna liv: reklambilden. Industrialismens otaliga produkter skulle säljas med en teckning eller ett foto - cyklar, blusar, tvålar, tidningar, underkläder och allt möjligt som skulle säljas i mängd. Boken undersöker idealbilder av kvinnan i annonserna i denna den svenska bildsatta annonsens genombrottstid. Den analyserar det första skedet av vår egen kapitalistiska konsumtionskultur, där valen mellan olika varor står i centrum för hur vi skapar oss själva som individer.Konstruktionen av kvinnan som aktiv konsument, som flitigt arbetande i hem och kontor och som sexualiserat objekt kom redan vid denna tid att bli en väsentlig del av kapitalismens språk. Reklamens kvinna var ung och vacker, ibland självständig men oftare underordnad. Bilderna både förstärkte och utmanade rådande ideal. Reklamen var en magisk spegel i vilken konsumenten såg sin potential om hon valde rätt. Den speglade inte bara sin tid utan formade såväl sin samtid som framtiden - vår tid.</p

Att hasta mot undergången : Anspråk, flyktighet, förställning i debatten om konsumtion i Sverige 1730-1830

Under 1700-talet och tidigt 1800-tal förändrades inköpsvanorna drastiskt i Sverige: ett konsumtionssamhälle började ta form. En rad nya varor som kaffe, te, porslin, bomull och exotiska textilfärger gjorde succé. Ett urbant mode och sällskapsliv växte fram och krävde både tid och pengar. Gradvis fick nymodigheterna människorna, och därmed även samhället, att ändras.I Att hasta mot undergången analyserar idéhistorikern Leif Runefelt debatten om konsumtion 1730–1830. Han belyser hur de nya varorna och beteendena uppfattades som hot mot samhällsordningen eftersom de ofta bröt mot ståndssamhällets regler. Ordningen var hierarkisk och skillnader skulle vara tydliga: man skulle klä och bete sig i enlighet med sin sociala position. Det rådde starka uppfattningar om vad som var lämpligt eller olämpligt för olika individer.Genom nymodigheterna kunde människor iscensätta sig själva på sätt som inte svarade mot de förväntningar som fanns på dem. Därmed uppkom en moralisk fråga: vad var rätt, och vad var fel? Det fick också politisk dimension eftersom förfallet var ett potentiellt hot mot samhället. Den nya konsumtionshetsen innebar kanske att hela samhället gick mot sin undergång?I boken får vi följa den intensiva debatt som fördes på flera olika arenor. Pressen och litteraturen befolkades plötsligt av härmapor, fjollor, sprätthökar, kaffedrickare, götiska bönder och andra typkaraktärer. Figurerna hade specifika retoriska funktioner i kritiken av konsumtionen, och i centrum stod människans förställning som det avgörande problemet.</p