Cleaning up seas using blue growth initiatives : Mussel farming for eutrophication control in the Baltic Sea

Eutrophication is a serious threat to aquatic ecosystems globally with pronounced negative effects in the Baltic and other semi-enclosed estuaries and regional seas, where algal growth associated with excess nutrients causes widespread oxygen free “dead zones” and other threats to sustainability. Decades of policy initiatives to reduce external (land-based and atmospheric) nutrient loads have so far failed to control Baltic Sea eutrophication, which is compounded by significant internal release of legacy phosphorus (P) and biological nitrogen (N) fixation. Farming and harvesting of the native mussel species (Mytilus edulis/trossulus) is a promising internal measure for eutrophication control in the brackish Baltic Sea. Mussels from the more saline outer Baltic had higher N and P content than those from either the inner or central Baltic. Despite their relatively low nutrient content, harvesting farmed mussels from the central Baltic can be a cost-effective complement to land-based measures needed to reach eutrophication status targets and is an important contributor to circularity. Cost effectiveness of nutrient removal is more dependent on farm type than mussel nutrient content, suggesting the need for additional development of farm technology. Furthermore, current regulations are not sufficiently conducive to implementation of internal measures, and may constitute a bottleneck for reaching eutrophication status targets in the Baltic Sea and elsewhere. Highlights • Mussel farming is a viable internal measure to address Baltic Sea eutrophication. • Rates of nutrient removal depend on salinity at the regional scale and food availability at the local scale. • Cost effectiveness of nutrient removal by mussel farming depends also on farm type. • Total farm area needed for achieving HELCOM nutrient reduction targets is realistic

Ejderskrämma för blåmusselodling : Eider-scare for blue mussel farming

Syftet med detta projekt var att modifiera och anpassa en sälskrämma så att den fungerar som ejderskrämma vid musselodlingar samt att utvärdera denna skrämma vad gäller funktion, effektivitet, praktisk skötsel och ekonomiska vinster. Resultaten visar på att denna ejderskrämma inte är helt optimal i dagsläget, även vid musselodlingar som är försedda med skrämman förekommer det ejdrar. Men med ytterligare teknisk utveckling av utrustningen samt justeringar av drift, placering, e t c så har skrämman en potential att kunna bli effektivare och fungera som ejderskrämma. Detta skulle underlätta arbetet för personalen avsevärt vilket i sin tur även skulle ge ekonomiska besparingar och ökade vinster för företaget samtidigt som det skulle innebära förbättringar för miljön

Primary phytoplankton productivity in the Gullmar Fjord, Sweden : An evaluation of the 1985 – 2008 time series

Primary phytoplankton productivity has since 1985 been measured in the mouth area of the Gullmar Fjord, as a part of the Swedish marine monitoring program. Results from earlier evaluations of this primary production time series suggested the presence of an indirect link between NAO, supply of nutrients, wind, and the phytoplankton primary production and revealed the importance of climatic and environmental forces among the factors responsible for the observed development and fluctuations. An analysis of five-year running means of the primary production time-series from 1985 to 2008 revealed that the primary production in the Gullmar Fjord increased and peaked during the five-year period 1992 – 1996, followed again by a decrease in production. The increase in production, as calculated from the first annual running mean and compared with the maximal mean, was 20 % and the decrease of the last annual mean was 25 %. The total result was that the mean annual primary production was 3.8 % lower when the difference between the first and the last 5-year running means compared to the over-all mean production for the whole period of time. The present evaluation concludes that there is a direct link between primary production and nitrate concentrations in the mouth area of the Gullmar Fjord. Further, there is no influence from local runoff on the long term development of the primary production. Any long-term co-variation in primary production of the Gullmar Fjord and the adjacent Kattegat and Belt Sea areas is not evident,. The overall results suggested that the primary production in the mouth area of the Gullmar Fjord during 1985 – 2008 has been controlled by the coupling of large climatic decadal patterns such as the NAO and the subsequent changes in the nutrient regime at a regional scale including the Skagerrak. It may further be concluded that the anomaly of an exceptional flux of nitrate-rich ocean water onto the NW European shelf most likely extended its distribution also to the Swedish west coast and the mouth area of the Gullmar Fjord, which in turn triggered the 19 % rise in annual primary production during the mid 1990s

Swedish National Report on Eutrophication Status in the Kattegat and the Skagerrak : OSPAR ASSESSMENT 2007

The surface area of the Kattegat and the Skagerrak, located in the eastern North Sea, is about 22 000 km2 and 32 000 km2, and the mean depth is about 23 m and 210 m, respectively. The Skagerrak and the Kattegat forms the inner end of the Norwegian trench, which has the characteristics of a deep (700 m) fjord connecting the Baltic Sea with theNorwegian Sea (e.g. Rodhe, 1987). The sill depth of the fjord is about 270 m. The Kattegat offshore and inshore waters were identified as problem areas, whereas the Inshore Skagerrak waters the OSPAR categories I - IV indicate a slight incoherence in the assessment, although with an overalljudgement to be identifi ed as a problem area. The offshore Skagerrak was identified as a non problem area, according to the OSPAR Comprehensive Procedure. (OSPAR Commission, 2005)

Swedish National Report on Eutrophication Status in the Kattegat and the Skagerrak : OSPAR ASSESSMENT 2007

The surface area of the Kattegat and the Skagerrak, located in the eastern North Sea, is about 22 000 km2 and 32 000 km2, and the mean depth is about 23 m and 210 m, respectively. The Skagerrak and the Kattegat forms the inner end of the Norwegian trench, which has the characteristics of a deep (700 m) fjord connecting the Baltic Sea with theNorwegian Sea (e.g. Rodhe, 1987). The sill depth of the fjord is about 270 m. The Kattegat offshore and inshore waters were identified as problem areas, whereas the Inshore Skagerrak waters the OSPAR categories I - IV indicate a slight incoherence in the assessment, although with an overalljudgement to be identifi ed as a problem area. The offshore Skagerrak was identified as a non problem area, according to the OSPAR Comprehensive Procedure. (OSPAR Commission, 2005)

Strategisk musselodling för att skapa kretslopp och balans i ekosystemet - kunskapsöversikt och förslag till åtgärder : Rekryteringsmiljöer för kustbestånd av abborre, gädda och gös

Strategisk musselodling för att skapa kretslopp och balans i ekosystemet - kunskapsöversikt och förslag till åtgärder Sustainable Coastal Zone Management (SUCOZOMA) är ett projekt som syftar till att kritiskt granska pågående verksamheter i kustzonen samt undersöka möjligheter för en hållbar utveckling med nya verksamheter. Musselodling är en näring som lever upp till kraven för hållbar utveckling och därför studerar vi förutsättningarna för en utökad odling. Flera forskningsrapporter från skilda håll i världen visar också hur eutrofieringens negativa effekter hämmas av musslornas filtrering av stora volymer kustvatten (Cloern 1982, Kautsky 1982, Meeuwig m fl1998), och hur biodiversiteten ökar, då musselodlingar etableras (Thulin 1998, Loo &amp; Rosenberg 1983 och Roman &amp; Peres 1989). Näringen utvecklades i Sverige under början av sjuttiotalet (Haamer 1975), men trots goda fysiska förutsättningar och stor framtidstro, stannade expansionen av i början av åttiotalet, framfor allt beroende på att algtoxiner periodvis gör musslorna otjänliga som mat (Edebo m fl1988, Haamer m fl 1990) vilket vållar odlarna stora ekonomiska förluster. En annan bidragande orsak till stagnationen har varit oförmåga att organisera och finansiera den kommersiella verksamheten (Haamer 1997, Kollberg 1999). Legala eller byråkratiska hinder finns inte idag för en expansion men restriktioner kan förmodligen komma om näringen växer kraftigt och börjar ta plats (Ellegård 1998). Grundförutsättningarna för en positiv långsiktig utveckling är att den åtföljs av forskning och en strikt kontroll, framför allt av algtoxiner men också av miljögifter, bakterier och virus (Kollberg 1999). Blåmusslan är en filtrerande organism, som lever av att filtrera bort växtplankton och annat organiskt material ur vattnet och omvandla detta till animaliska proteiner användbara till mat eller foder. Kunskapsöversikten belyser musslornas roll i ekosystemet och hur odling kan användas till att utöka musslornas gynnsamma påverkan på miljön. Ett ökat näringsuttag från svenska övergödda kustvatten är önskvärt och möjligt med hjälp av musselodling. Med strategiskt lokaliserade odlingar skulle eutrofieringens negativa effekter, såsom grumligt vatten (stor planktonbiomassa) och döda bottnar (stor nettoproduktion) kunna reduceras i områden med begränsat vattenutbyte (Haamer 1996, Meeuwig m fl1998). Delar av näringsflödet till havet skulle på ett naturligt sätt kunna återfö­ras till land med musselodlingen, och man kan skapa ett nytt agro-aqua kretslopp för närings- och livsmedelsproduktion i linje med riksdagens planer för kretslopp och hållbar utveckling.Rekryteringsmiljöer för kustbestånd av abborre, gädda och gös Längs med vår Östersjökust är salthalten tillräckligt låg för att sötvattenarter skall kunna ha stor utbredning. Bland dessa hör abborre (Perca fluviatilis L.), gädda (Esox lucius L.) och gös (Stizostedion lucioperca L.) till de vanligaste rovfiskarna och är viktiga för både yrkes och fritidsfisket. De är varmvattenarter och kräver relativt höga temperaturer i lek- och uppväxtområdena (s k rekryteringsområden) för en rik yngelproduktion. Tillgången på sådana grunda och skyddade miljöer är emellertid begränsad. De mest högkvalitativa finner vi i skärgårdar, fjärdar 0ch vikar samt sötvattnen. Tyvärr förekommer i just dessa miljöer ofta starkt negativt mänskligt inflytande i form av fysiska störningar, industriutsläpp och alltför stark belastning av näringsämnen. För att kunna identifiera dessa miljöer och upprätta bevarande- och åtgärdsplaner finns ett starkt behov av information om de olika arternas krav på uppväxtmiljön. Denna rapport utgör en sammanfattning av dagens kunskap inom området och ger exempel på olika miljöers yngelproduktionskapacitet. Miljöstörningars effekter tas också upp och slutligen föreslås hur man skulle kunna gå tillväga vid inventeringar som bakgrund till bevarande och åtgärdsplaner.Rapporten består av två olika rapporter.</p