Forest-Walks – An Intangible Heritage in Movement A Walk-and-Talk-Study of a social practice tradition

This article seeks to understand and extend current understandings of intangible heritage and particularly forest-walks as such. The study is related to Swedish conditions and has been conducted in Sweden. The research is grounded in social practice theory – and the perspective of practice architectures in particular – and it draws on the work of Stephen Kemmis. Further, we view practice theory entangled with the phenomenological life-world concepts of intersubjectivity and historicity. The data are based on 12 walk-and-talk interviews conducted in the forest with individuals who willingly walk in the forest on their leisure time. The analysis takes its point of departure from representations by the participants regarding what they emphasise in relation to the practice of forest-walking. We find that the participants in this study have curated their heritage in landscapes, in this case, a forest. Further, the study shows that intersections between cultural identity and landscape play a significant role in people’s lives

Teaching through Stories: The Storyline Approach in Teacher Education

publishedVersio

Att låta den handledde leda samtalet. Handledning med hjälp av fotoelicitering

Handledning av lärarstudenter syftar till att låta lära, alltså att den handledde själv genom samtal kan dra slutsatser kring samtalets innehåll och sin lärandeprocess. Handledaren får rollen av medtänkare snarare än som hjälplärare eller modell att ta efter. I föreliggande studie undersöks fotoelicitering som metod för att låta den handledde leda handledningssamtalet. Fotoelicitering innebär att berätta med hjälp av bilder. I studien består bilderna av tre lärarstudenters fotografier, tagna under praktikperioden och i ett fall även under den teoretiska delen av lärarutbildningen. Dessa fotografier är utgångspunkt för handledningssamtalet. Det övergripande syftet med denna studie är att ta reda på hur tre medverkande lärarstudenter upplever och tolkar sin praktikperiod. Ett andra syfte är att undersöka huruvida fotoelicitering kan fungera i handledningssamtal och om ett samtal utifrån denna metod leder till att lärarstudenten blir mer ett aktivt subjekt. Det kommunikativa relationsinriktade perspektivet, multimodalitet, fenomenologi och livsvärldsansatsen bildar den vetenskapsteoretiska inramningen. I insamling och produktion av data har jag använt mig av fotoelicitering, som i studien både är metod och studiens objekt. Metoden inbegriper deltagande observation, och deltagande samtal. Analysarbetet har sin utgångspunkt i fenomenologins livsvärldsansats. Resultatet av studier visar att studenterna med hjälp av fotoelicitering har diskuterat ett brett perspektiv på sin kommande yrkesprofession. Dikotomier mellan kropp och tanke har diskuterats, liksom tid och rum och betydelsen av desamma. Lärarexistentiella frågor och tvivel på den egna förmågan är andra fenomen som tagits upp. Studenterna visar ett metaperspektiv, och de rör sig mellan praktikbaserade, teoribaserade och etiska dilemman. Rollen som handledd förändras – kanske radikalt – när studenterna utgår från fotoelicitering. Genom metoden sätter studenten agendan för samtalet och handledaren får inta en lyssnande roll, mot vilken den handleddes berättelse speglas

Att iscensätta lärande i estetiska ämnen. Ett exempel från bildområdet

Syfte Det övergripande syftet med studien är att identifiera det specifika lärande som elever kan erövra och kommunicera genom estetiska lärprocesser i bildämnet, sett ur en bildlärarstudents perspektiv, baserat på två bilduppgifter studenten planerat och genomfört under sin praktikperiod på en gymnasieskola. Ett underställt syfte är att urskilja lärarstudentens uppfattning om lärande, kopplat till dennes utbildning. Förutom lärarstudenten intervjuas en av de deltagande gymnasieeleverna. Vägledande frågor för studien är: • Vilken typ av lärande och kunskap bidrar de estetiska ämnena med? • Hur kan vi använda det specifika lärande som estetiken kan ge, som ett verktyg i skolan som helhet? I intervjuerna har följande frågeställning varit vägledande: • Vilka uppfattningar om lärande framträder i gymnasieelevens och lärarstudentens samtal? Metod I insamling och produktion av data har jag använt en etnografisk metod, som närmar sig en så kallad självetnografi, inom vilken man intresserar sig för det som händer i forskarens närmiljö. Det innebär att jag i hög grad har ett inifrånperspektiv och är även en del av studiematerialet, såtillvida att jag till vardags är de deltagande gymnasieelevernas lärare, och handledare för lärarstudenten, vars bilduppgifter utgör studiens objekt. Analysarbetet har sin utgångspunkt i Knud Illeris lärmodell och i en livsvärldsansats. Illeris ger en mycket vid definition av lärande och håller i sin modell fast vid komplexiteten i lärprocesser, och inrymmer psykologiska, biologiska såväl som samhällsvetenskapliga perspektiv och teorier, och jag delar hans helhetsinriktade förståelse av lärande. Undersökningens ansats utgår från verklighetens komplexitet och jag ser samband mellan Illeris förståelse av lärprocesser, multimodalitet, en etnografisk metod och livsvärldsfenomenologin. Studien bygger på fältanteckningar från deltagande observationer från lektionstillfällen, intervju med en gymnasieelev, samtal med bildlärarstudent samt foton av gymnasieelevernas iscensättningar av skapade karaktärer. I intervjun med gymnasieeleven närmar jag mig metoden för fotoelicitering. Den omfattande litteraturgenomgången kan därtill ses som en studie i sig, där lärande är centralt och där olika ingångar till estetiska lärprocesser undersökts. Resultat De av bildlärarstudenten genomförda bilduppgifter, vilka utgör studiens objekt, utgår från ett slags medagerandets pedagogik som sätter ett dramatiserat berättande i centrum. Dialog och kommunikation är centralt i lärandet och elevernas sinnen och känslor bejakas som vägar till förståelse och kunskap. Det är ett multimodalt lärande som erbjuds i lärarstudentens bilduppgifter. Jag vill särskilt framhålla att eleverna ges möjlighet att lära sig både på ett assimilerande och ackommodativt sätt, och att de elever som orkar/vågar utmana sig själva kan påbörja ett transformativt lärande. Under ungdomsåren är behovet av identifikation stort och jag ser studiens bilduppgifter som exempel på hur vi i skolan kan ta avstamp i detta behov och samtidigt utmana eleverna att prova nya roller och perspektiv, och därigenom vidga sina erfarenhetshorisonter, sin livsvärld

Estetiska erfarenheter i naturmöten. En fenomenologisk studie av upplevelser av skog, växtlighet och undervisning

In a period of accelerated environmental change, a focus on how humans build embodied relationships with the more-than-human world is a critical arena for pedagogical work. The aim of this thesis is to elucidate people’s lived experiences of being in the forest. The research is directed at aesthetic experiences, as sensuous experiences, of encounters with trees. The work is based on phenomenology and analyzed through hermeneutic phenomenology. This doctoral thesis is part of the research project Beyond Plant Blindness: Seeing the importance of plants for a sustainable world (The Swedish Research Council, dnr 2013-2014) and entails a two-part study; one part conducted with adults who have a habit of being-in-the forest and the other based in two primary school classes, using an outdoor pedagogy approach. The studies are presented through five articles. Article one frames an aesthetic and ethical perspective on art-based environmental education and sustainability and aims to link ethics, aesthetical environmental education and didactics with a phenomenological approach. In this way it serves as the theoretical background for the empirical work to come. Data for article two were collected using a questionnaire placed on a tree located in a specific forest setting over the course of a year. The results highlight the intersubjectivity and historicity of people's connections to a forest environment, and reveal that the experience of ‘being’ or ‘doing’ in a forest produces a larger, more nuanced, response than simply the experience in itself. Data for article three were collected using “walk and talk” interviews. Analysis reveals that (a) childhood experiences seem to play a crucial role in adult experiences of forests; (b) place-identity and sense of belonging are significant elements in how the participants define themselves; (c) being-in-the-forest is connected to an active, exploring and moving body, and that the connection with the more-than-human world of the case study forest is deeply anchored, as part of the human body. This relationship appears to be shaped through a process of constructing and reconstructing memories, practice and selfhood, and can, it seems, last a lifetime. Article three and five builds on action research with two teachers, who planned and designed a Storyline with the aim of giving their students opportunities to discover the intrinsic value of plants, by meeting with trees and slowly becoming trees. In a post-humanist sense, this approach rejects the notion of human as an ontological given, disembodied and separate from the kingdom of plants. Students de-homogenized plants by transforming themselves into trees, thus an inverted anthropomorphization was implemented. This second part of the thesis contributes new perspectives on the emerging relationship between young students and trees initiated through authentic meetings in which such relationships developed. Thus, the result can be used in didactical discussions on concrete, pedagogical and philosophical levels. In the long term, such relationships could have a positive impact on human connections to plants, the basis of much of life on Earth.Vad kan det få för betydelse att barn och unga inte leker och vistas i skogen längre? Eller hellre, vad betyder det för barn och unga att vara i skogen? I denna avhandling studeras människors förhållande till skogsmiljö och träd, i två olika kontexter: dels studeras allmänhetens förhållande till och erfarenheter av naturmöten i skog, i en informell kontext, dels studeras elevers erfarenheter av naturmöten i en formell kontext, i skolundervisning. Intresset riktas särskilt mot estetiska erfarenheter av skogsvistelser, vilket i avhandlingsarbetet innebär en betoning på erfarenheter som sinnliga och som reflekterade. Dessa kontexter studeras utifrån ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv, genom två delstudier, vilka presenteras i fem artiklar. Resultatet visar sammanfattningsvis att skogsmiljön har en stark positiv inverkan på dem som deltar i studien, varför det går att hävda att de har en relation till skogen. Upplevelser av att vistas i skogen under barndomen framträder som väsentlig för hur människor som vuxna förhåller sig till och upplever skogsvistelser. Att vara i skogen uttrycks som att ingå i ett större sammanhang och känna samhörighet med miljön som sådan, och med dem som historiskt varit i samma skog och med olika organismer som de delar skogen med. Deltagarnas reflektioner över att vara en del i detta sammanhang väcker existentiella funderingar av att vara förankrad i tid och rum. Den sinnliga upplevelsen av skogens olika rum framstår som betydelsefulla för skogsupplevelsen: doften av mossa, tystnaden och skogens gröna nyanser lyfts fram som del av skogens lugn. Resultatet visar också att när elever får möjlighet att vistas i skogen vid upprepade tillfällen och lära känna miljön och dess växter, väcks elevernas empati och vilja att stå upp för naturen, växterna och jorden. Margaretha Häggström är ämneslärare i bild och svenska och svenska som andraspråk, med lång erfarenhet av pedagogiskt arbete i olika skolformer, såsom förskola, kulturskola, gymnasieskola samt kursverksamhet för vuxna. Hon arbetar på Göteborgs universitet, vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession. Hennes forskningsintresse är estetiska och multimodala uttrycksformer, samt filosofiska perspektiv på undervisning och utbildning

Avantgarde utan auktoritet – miljöaktivism i en lågstadieklass

Denna artikel undersöker elevers handlingar efter möten med så kallade desorienterande dilemman i undervisning som förlagts till skogsmiljö. Artikeln bygger på en studie genomförd i den svenska grundskolans årskurs 2, där en lärarstudent, tillsammans med sin handledare, planerat och genomfört en Storyline, med syfte att låta eleverna skapa relationer till träd och därigenom att motverka växtblindhet. Det empiriska underlaget består av fältanteckningar från deltagande observation och transkriptioner från video¬inspelningar och från en intervju med lärarstudenten. Materialet analyseras genom kvalitativ innehållsanalys mot bakgrund av affektivt och transformativt lärande. Resultatet visar att när eleverna i studien gavs frihet att utforska skogsmiljön på egen hand, öppnades möjligheter till estetiska erfarenheter och till möten med desorien¬terande dilemman. Affektivt och transformativt lärande kan vara en pedagogisk ut¬gångspunkt som kan leda till elevens förändrade självbild och förändrat sätt att betrakta världen. Nyckelord: estetiska naturmöten, affektivt lärande, transformativt lärande, miljöperspektiv, desorienterande dilemman   Avant-garde without authority – environmentalism in a lower primary class AbstractThis article examines students’ actions after encountering disorienting dilemmas within outdoor education in the forest. The article is based on a study conducted in a Swedish primary school, in second grade (8 years), where a student teacher, together with a supervisor, has planned and conducted a Storyline with the aim of creating relationships with trees in order to counteract plant blindness. The empirical data consists of field notes from participant observation and transcripts from video recordings and one interview with the student teacher. Qualitative content analysis is used with focus on affective and transformative learning. The result shows that when students had the opportunity to explore the forest on their own, possibilities of aesthetic experiences and encounters with disorienting dilemmas were given. Hence, affective and transformative learning may be a vital pedagogical departure, which can lead to students’ changing self-image and ways to view the world. Keywords: aesthetic meetings with nature, affective learning theory, transformative learning, environmental perspective, disorienting dilemma

Praxisteori i kölvattnet av breddad rekrytering – scaffoldingmodell som stöd för att förstå sambandet mellan teoretiska perspektiv och praktisk verksamhet

Som en följd av breddad rekrytering till högre utbildning har antalet studenter i Sverige fördubblats under de senaste tjugo åren. Studenterna utgör i flera avseenden en mer heterogen grupp än tidigare. Det ställer nya krav på våra utbildningar och på oss som undervisar. I denna artikel presenteras en modell för hur teoretiska perspektiv från högskoleförlagd lärarutbildning kan förstås och länkas samman med det praktiska arbetet i skolverksamhet. Modellen diskuteras med utgångspunkt i scaffolding theory. I texten framhålls inkludering och hur vi praktiskt kan arbeta för att inkludera alla studenter. Utgångspunkten är de svårigheter att länka samman teori och praktik många lärarstudenter ger uttryck för, och hur vi kan stödja studenter i sin lärprocess. Modellens potential som medierande verktyg diskuteras. När studenter aktivt använder modellen får de möjlighet att kritisera modellen som sådan men också de teorier och undervisningsmetoder de möter i den högskoleförlagda såväl som verksamhetsförlagda utbildningen. Därigenom kan studenter få en djupare förståelse för undervisningens komplexitet, vilket kan bidra till studentens utveckling av en egen professionell praxisteori baserad på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.Nyckelord: breddad rekrytering, scaffolding, inkludering, praxisteori, undervis¬ningsmetoderPractice theory in the wake of widening participation:Using a scaffolding model as a support for understanding the link between theoretical perspectives and practical activities in teacher educationAbstractAs a result of widening participation in higher education, the number of students has doubled over the last twenty years in Sweden. Students are in many respects a more diverse group than in the past. Hence, new demands are being put on courses and lecturers. This article presents a model of how theoretical perspectives learnt from teacher education can be understood and be linked with practical training in schools. The model is discussed on the basis of scaffolding theory. This text stresses the importance of inclusion in education and how we can work on a practical level to include all students. The starting point is the difficulties many students express regarding linking theory and practice, and how we can support students’ learning processes. Finally, we discuss the model’s potential as a mediating tool for students and as a planning tool for teacher trainers. The area of application for this model is professional training courses in general, and teacher education in particular. When students actively use the model, they are given the opportunity to question and critically examine the model as such but also the theories and methods they encounter during their training. Thus, a deeper understanding of the complexity of teaching and learning may occur. This in turn may help students to develop a practice theory based both on research and on proven experience.Keywords: widening participation, scaffolding, inclusion, practice theory, teaching method

The Landscape of the Lines of the Hand:: Imagining the Storied Memories of Sensorial Experience of Place

Some of the most striking accounts of the inventive power of imagination come from former prisoners who have spent time in solitary confinement. In these testimonies, they relate how their imaginative capacity enabled them to keep their sanity, even in the most arduous circumstances. Somehow they managed to find a way to keep a very basic sense of social and cultural relations intact, by picturing themselves in a richer world than the one afforded by the concrete walls of the cell block. There is the astonishing story of the experience of the brothers Midhat, Bayazid, and Ali Bourequat who spent 18 years in a Moroccan prison. Here they were able to muster the power of imagination in a most dramatic way. The only way to survive their ordeal, according to their own testimonies (Hiddema B: De hel van Marokko: “We hebben Hassan beloofd te zwijgen”. De Groene, 7. https://www.groene.nl/artikel/de-hel-van-marokko-we-hebben-hassan-beloofd-te-zwijgen, 1994), was by imagining they were somewhere else. In their own 2-by-3-meter cells, the prisoners forgot about the thick walls locking them in and celebrated their birthdays, weddings, even births, and whatnot. Their minds were inexhaustible in creating diversions. One of them was by taking each other for walks in Paris. Gradually all the other inmates, sitting in their other dim-lighted prison cells, “walked” along with them. Thus they shut out reality completely: their world was what they invented. That was their salvation (This account is based on (Hiddema B: De hel van Marokko: “We hebben Hassan beloofd te zwijgen”. De Groene, 7. https://www.groene.nl/artikel/de-hel-van-marokko-we-hebben-hassan-beloofd-te-zwijgen, 1994, February 16)). It is this radical human ability to imagine worlds wholly other to the one that one is present in, which is foregrounded in the artful workshop that is the theme of this chapter