Task Shifting/Sharing on Contraceptive Counselling Services between Midwives and Physicians A Randomized Control Trial in Kisumu County, Kenya

Introduction: Unsafe abortion, led to 120,000 Kenyan women receiving Post Abortion Care (PAC) in 2012. 70% of those women, had not used  contraceptives before pregnancy. The aim of the study was to determine if post abortion contraceptive counselling could be shared between  physicians and midwives in Kisumu County, Kenya. Methodology: A total of 128 women were included in this cohort study that was nested in a larger randomized controlled trial, whereby women  sought PAC at Jaramogi Oginga Odinga Teaching and Referral Hospital (JOOTRH) and Kisumu County Hospital (KCH) from October 2015 to September 2017. The 128 women were randomly assigned to a midwife or a physician for contraceptive counselling. Then a follow up after 7–10 days or three months. Associated factors for contraceptive uptake, contraceptive method choice, adherence, and satisfaction level, were analyzed using chi square, Fishers exact test , IBM SPSS Statistics for Windows, Version 22.0. Results: In the study, there was no difference between midwives (98.5%) and physicians (93.5%) in providing contraceptive counselling to post abortion women. 95.3% of the participants accepted while 4.7% did not accept use of contraceptives. The most commonly used contraceptive  method after counselling was hormonal injection at 39%. After 3-months follow-up 79.7% retained the chosen contraceptive method while 20.3% had changed the usual type of contraception and 3.9% had stopped using contraceptives. Among the respondents who still used a method, 96.1% were satisfied with the chosen methods, with no difference between midwifes and physicians (p=0.799). Parity had significant influence on contraceptive uptake and adherence (p= 0.000.). Conclusion: Post abortion seeking women were satisfied with contraceptive counselling they received regardless of whether the provider was a  midwife or a physician. The result emphasizes that physicians task sharing of contraceptive counselling with midwives is conceivable, with possibilityfor physicians focusing on more complicated cases. Keywords: Contraceptive counselling, Contraceptive uptake, Post Abortion Women, Midwives, Physicians, Kenya

Post Abortion Women’s Perception On Contraceptive Counselling Provided By Service Providers: A Qualitative Study In Kisumu County, Kenya

Background: Contraceptive Counselling is the process in which service providers engage with Patients to help them identify a suitable  contraceptive method and in a follow up interaction until the effectiveness of the process is achieved. Establish good rapport between the service providers and the recipients. Contraceptive uptake among post abortion patients is affected by the perception the women have on contraceptive counselling by the service providers. Contraceptive knowledge is high and its usage is low among post abortion patients. Aim: The main aim of this study was to explore how patients seeking post abortion care perceived contraceptive counselling provided by service providers in Kisumu County, Kenya. Methodology: A sample of 20 post abortion patiens participated in the In-depth interviews where open ended questions with probes were used to collect data. The interviews were conducted in two facilities, Jaramogi Oginga Odinga Teaching and Referral Hospital and Kisumu East DistrictHospital (Kisumu County Hospital) (both in Kisumu County, Kenya). The interviews were recorded and verbally transcribed. NVivo version 11 was used to sort out the data. Thematic analysis was used to analyse data. The sorted data was coded and structured in nine themes with regard to quality of care in contraceptive services. Choice of contraceptive method, information provided to recepients, interpersonal relationship, continuityand follow up, technical competence, affordability of contraceptive services, partner preference, myths and misconceptions, suggestions and concerns was emphasized. Results: The patients were able to obtain information about the various methods of contraception enabling them to make informed choices as a result of the discussions with the service providers. The good interpersonal relationship of the service providers with the respondents establishedgood rapport and reduced the stigma. Respondents were now able to revisit clinics after abortion without fear and contraceptives provided free of charge after discussions with the respondents who felt comfortable using them. Partners were important in contraceptive decision making, suchthat those who had partners found it easy to decide. Conclusion: The Respondents perceived contraceptive counselling positively indicating the friendliness of the service providers that made them feel confident with the contraceptive counselling and comfortable to discuss abortion with them. Respondents did not like the term abortion because itdemoralized them. Keywords: Contraceptive counselling, Contraceptive experience, Missed  Opportunities, Contraceptive Uptake, Physicians and Midwives, Post  Abortion Car

Unintended Pregnancy, Abortion and Prevention : Women and Men's Experiences and Needs

Women and men’s experiences and needs in relation to induced abortion, and their views on the prevention of unintended pregnancies were explored through questionnaire studies at 10 and13 Swedish women’s clinics (Papers I–IV). Among 798 women in age range 14 – 49, 35% had experience of at least one previous abortion, and in the age range 20 – 49, 41%. The risk factors for repeat abortion were having children (Odds Ratio [OR] = 2.57), lack of emotional support (OR 2.09), unemployment or sick leave (OR 1.65), tobacco use (OR 1.56), and low educational level (OR 1.5). Among 590 men in age range 16 – 63, 32% had been involved in at least one previous abortion. The risk factors were, being a victim of violence or abuse (OR 2.62), unemployment or sick leave (OR 2.58), and having children (OR 2.0). Tobacco use was common, among both women (33%) and men (50%), and among those with repeat abortion 41% and 57%, respectively. Some considered societal efforts important for prevention, (Paper I–II). Overall care-satisfaction (Paper III) was high (74% of women and 52% of men). For women, factors associated with high care-satisfaction were being well treated by the staff (OR 11.78), sufficient pain relief (OR 3.87), adequate information about the gynaecological examination (OR 2.25), suitable contraceptive counselling (OR 2.23), and accessibility to the clinic by phone (OR 1.91). For men, the factors were being well treated by the staff (OR 5.32) and adequate information about the abortion procedure (2.64). Existential experiences and needs related to abortion were investigated among 499 women. Three components were identified (Paper IV): existential thoughts (61% of women), existential practices (48%), and humanisation of the foetus (67%). A higher presence of existential components correlated with difficulty in deciding to abort and poor psychological wellbeing after the abortion. Interviews with 24 women and 13 men on their experiences and needs related to home abortion and views on the prevention of unwanted pregnancies revealed two overarching themes (Paper V). Home abortion increased autonomy: both women and men demonstrated self-care ability. However, autonomy was related to dependence: the desire to be treated with empathy and respect on equal terms and receive adequate information adapted to individual needs. They were motivated to avoid a subsequent abortion, but planned contraceptive follow-ups were rare. Both individual and societal challenges were implied: women and men experiencing repeat abortion appeared more disadvantaged and abortion involved complex aspects beyond medical procedures and routines. Thus, abortion care should be continuously evaluated to ensure care satisfaction, safety, and contraceptive adherence. Preventive efforts would include work opportunities, sex and relationship education, and cheap and effective contraceptives. Minimising differences between socioeconomic groups is important, and both individuals and society should share the responsibility for these efforts.De senaste åren har kvinnor fått ökade möjligheter att välja mellan olika abortprocedurer, vilket medfört att andelen medicinska aborten har ökat och utgör 89% av alla inducerade aborter före utgången av graviditetsvecka 9. Den medicinska aborten kan avslutas i hemmet om kvinnan så önskar och inga hinder finns. Generellt finns begränsad kunskap om kvinnor och framför allt män som är involverade i en abort. Socialstyrelsens register ger endast information om; vilken vecka aborten avslutas i, abortmetod (medicinsk/ kirurgisk), kvinnans ålder, kommuntillhörighet, antal barn och tidigare aborter. Det innebär att det finns begränsad möjlighet att undersöka eventuella skillnader mellan olika grupper. En relativt hög andel (40%) av de abortsökande kvinnorna har erfarenhet av att ha gjort minst en tidigare abort, men kunskap om den gruppen är begränsad. Det övergripande syftet med den här avhandlingen var att undersöka kvinnors och mäns upplevelser och behov i samband med en abort och deras syn på förebyggande insatser. Kvantitativa och kvalitativa metoder har använts i de olika delarbetena (I– V) samt teoretiska modeller som utgår från folkhälso- och omvårdnadsperspektiv. Samtliga studier är godkända av den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala. Delarbete I–IV bygger på resultat från en multicenter studie som genomfördes 2009, där 10 och 13 svenska kvinnokliniker deltagit. Syftet med delstudie I och II var att undersöka riskfaktorer för upprepad abort bland kvinnor och män. Två enkäter (kvinna/man) delades ut på kliniken i samband med att kvinnorna sökte för abort. Enkäten besvarades av 798 kvinnor efter genomgången abort. Männen som var involverade i graviditeten blev tillfrågade att delta i studien av kvinnorna och 590 män besvarade enkäten. Separata frankerade kuvert bifogades, vilket möjliggjorde att kvinnorna och männen kunde besvara enkäten oberoende av varandra. Resultatet i delarbete I och II visade att 35% av 798 kvinnor i åldern 14 – 49 hade erfarenhet av minst en tidigare abort och den andelen var högre i åldern 20 – 49; 41%. Upprepad abort var associerat med; att ha barn (Odds Ratio [OR] = 2.57), brist på emotionellt stöd (OR 2.09), att vara arbetslös eller sjukskriven (OR 1.65), rökning/snusning (OR 1.56), och låg utbildningsnivå (OR 1.5). För de 590 männen i åldern 16 – 63 hade 32% erfarenhet av minst en tidigare abort. Upprepad abort var associerat med; att ha varit utsatt för våld eller tvång (OR 2.62), att vara arbetslös eller sjukskriven (OR 2.58), och att ha barn (OR 2.0). Daglig tobaksanvändning var vanligt förekommande bland både kvinnor (33%) och män (50%), men vanligare bland dem med erfarenhet av upprepad abort (41%/57%). Konkreta åtgärder som kvinnor och män med aborterfarenhet efterfrågar i det förbyggande arbetet är fler arbetstillfällen, mer och bättre kvalitet på sexoch samlevnadsundervisningen i skolan, hög tillgänglighet till billiga och effektiva preventivmedel samt kvalificerad rådgivning. Slutsatserna i delarbete I och II är att kvinnor och män med erfarenhet av en abort löper hög risk för en upprepad abort. Personer med erfarenhet av upprepad abort är mer socioekonomiskt utsatta. Att minska skillnader mellan olika socioekonomiska grupper kan därför vara av betydelse i det förebyggande arbetet med oönskade graviditeter. Delarbete III syftade till att undersöka hur nöjda kvinnor och män upplevt vården i samband med en inducerad abort samt att identifiera faktorer som har samband med en hög grad av tillfredsställelse med vården. De flesta var nöjda med vården, men en fjärdedel (26%) av kvinnorna och nästan hälften av männen (48%) var inte helt nöjda. Den viktigaste faktorn för hög tillfredsställelse med vården var att ha fått ett gott bemötande bland både kvinnor (OR 11.78) och män (OR 5.32). Andra faktorer av betydelse var för kvinnorna att ha fått tillfredsställande; smärtlindring (OR 3.87), information om den gynekologiska undersökningen (OR 2.25), och preventivmedelsrådgivning (OR 2.23), samt att det var lätt nå kliniken via telefon (OR 1.91). För männen var även information om abortproceduren en viktig faktor för deras totala tillfredsställelse med vården (2.64). Slutsatserna i delarbete III är att en fjärdedel av kvinnorna och varannan man inte var helt nöjda, vilket indikerar att abortvården kan förbättras, speciellt avseende männen. Bland både kvinnor och män, är ett positivt bemötande från personalen den viktigaste faktorn för en tillfredsställande upplevelse av vården i samband med abort. Delarbete IV syftade till att undersöka förekomsten av existentiella tankar, känslor och handlingar bland 499 kvinnor som gjort en abort. Genom faktoranalys identifierades olika existentiella komponenter relaterade till en inducerad abort. Resultatet visade att sex av tio kvinnor hade existentiella tankar om livet, döden, mening och moral. Nästan hälften av kvinnorna uppgav att de hade behov att genomföra en symbolisk handling i relation till aborten, och 67% tänkte på fostret i termer av ett barn. Högre grad av existentiella faktorer korrelerade med större svårighet att fatta beslut om abort, och ett sämre psykiskt välbefinnande efter aborten. Slutsatserna i delarbete IV är att existentiella känslor, tankar och handlingar i samband med abort är vanligt förekommande. Detta är för vårdpersonalen en utmanande aspekt som inte självklart inkluderas i abortvården och dess styrdokument. Syftet med delarbete V, som var en kvalitativ studie, var att undersöka kvinnors och mäns upplevelser och behov i samband med hemabort. Syftet var även att belysa deras syn på samhälleliga åtgärder för att förebygga oönskade graviditeter. Kvinnorna rekryterades från fem olika kvinnokliniker och männen tillfrågades om att delta i studien genom kvinnorna. Tjugofyra kvinnor och 13 män intervjuades via telefon. Innehållsanalysen mynnande ut i två övergripande teman; autonomi som beskriver att beslutet om abort och valet av metod var väl genomtänkt av kvinnan, men oftast med stöd av partner. Hemmiljön ökade deras integritet och kontroll, vilket också underlättade deras möjligheter att fritt uttrycka och dela känslor; beroende som beskriver kvinnors och mäns önskan att bli behandlade med värdighet och respekt och att få tillfredsställande information som är individuellt anpassad för deras behov. Resultatet indikerar att hemabort ställer höga krav på vårdpersonalens kommunikationsförmåga. Kvinnor och män var motiverade att förebygga en ny oönskad graviditet men ett planerat återbesök var ovanligt. I det förebyggande arbetet av oönskade graviditeter ansågs fast arbete, förbättrad kommunikation/utbildning och subventionerade preventivmedel som viktigt. Slutsatserna i delarbete V är att hemabort ökar kvinnors och mäns autonomi, men samtidigt finns ett uttalat beroende av att vårdpersonalen utformar vården individuellt och med respekt för olika livssituationer. Rutiner och uppföljning bör därför kontinuerligt utvärderas för att säkerställa både kvaliteten av abortvården men också följsamheten i användningen av preventivmedel. Oönskade graviditeter och aborter är inte frågor som enbart berör kvinnor eller hälso- och sjukvården, det är större än så, ett delat ansvar som berör både individer och samhället

Unintended Pregnancy, Abortion and Prevention : Women and Men's Experiences and Needs

Women and men’s experiences and needs in relation to induced abortion, and their views on the prevention of unintended pregnancies were explored through questionnaire studies at 10 and13 Swedish women’s clinics (Papers I–IV). Among 798 women in age range 14 – 49, 35% had experience of at least one previous abortion, and in the age range 20 – 49, 41%. The risk factors for repeat abortion were having children (Odds Ratio [OR] = 2.57), lack of emotional support (OR 2.09), unemployment or sick leave (OR 1.65), tobacco use (OR 1.56), and low educational level (OR 1.5). Among 590 men in age range 16 – 63, 32% had been involved in at least one previous abortion. The risk factors were, being a victim of violence or abuse (OR 2.62), unemployment or sick leave (OR 2.58), and having children (OR 2.0). Tobacco use was common, among both women (33%) and men (50%), and among those with repeat abortion 41% and 57%, respectively. Some considered societal efforts important for prevention, (Paper I–II). Overall care-satisfaction (Paper III) was high (74% of women and 52% of men). For women, factors associated with high care-satisfaction were being well treated by the staff (OR 11.78), sufficient pain relief (OR 3.87), adequate information about the gynaecological examination (OR 2.25), suitable contraceptive counselling (OR 2.23), and accessibility to the clinic by phone (OR 1.91). For men, the factors were being well treated by the staff (OR 5.32) and adequate information about the abortion procedure (2.64). Existential experiences and needs related to abortion were investigated among 499 women. Three components were identified (Paper IV): existential thoughts (61% of women), existential practices (48%), and humanisation of the foetus (67%). A higher presence of existential components correlated with difficulty in deciding to abort and poor psychological wellbeing after the abortion. Interviews with 24 women and 13 men on their experiences and needs related to home abortion and views on the prevention of unwanted pregnancies revealed two overarching themes (Paper V). Home abortion increased autonomy: both women and men demonstrated self-care ability. However, autonomy was related to dependence: the desire to be treated with empathy and respect on equal terms and receive adequate information adapted to individual needs. They were motivated to avoid a subsequent abortion, but planned contraceptive follow-ups were rare. Both individual and societal challenges were implied: women and men experiencing repeat abortion appeared more disadvantaged and abortion involved complex aspects beyond medical procedures and routines. Thus, abortion care should be continuously evaluated to ensure care satisfaction, safety, and contraceptive adherence. Preventive efforts would include work opportunities, sex and relationship education, and cheap and effective contraceptives. Minimising differences between socioeconomic groups is important, and both individuals and society should share the responsibility for these efforts.De senaste åren har kvinnor fått ökade möjligheter att välja mellan olika abortprocedurer, vilket medfört att andelen medicinska aborten har ökat och utgör 89% av alla inducerade aborter före utgången av graviditetsvecka 9. Den medicinska aborten kan avslutas i hemmet om kvinnan så önskar och inga hinder finns. Generellt finns begränsad kunskap om kvinnor och framför allt män som är involverade i en abort. Socialstyrelsens register ger endast information om; vilken vecka aborten avslutas i, abortmetod (medicinsk/ kirurgisk), kvinnans ålder, kommuntillhörighet, antal barn och tidigare aborter. Det innebär att det finns begränsad möjlighet att undersöka eventuella skillnader mellan olika grupper. En relativt hög andel (40%) av de abortsökande kvinnorna har erfarenhet av att ha gjort minst en tidigare abort, men kunskap om den gruppen är begränsad. Det övergripande syftet med den här avhandlingen var att undersöka kvinnors och mäns upplevelser och behov i samband med en abort och deras syn på förebyggande insatser. Kvantitativa och kvalitativa metoder har använts i de olika delarbetena (I– V) samt teoretiska modeller som utgår från folkhälso- och omvårdnadsperspektiv. Samtliga studier är godkända av den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala. Delarbete I–IV bygger på resultat från en multicenter studie som genomfördes 2009, där 10 och 13 svenska kvinnokliniker deltagit. Syftet med delstudie I och II var att undersöka riskfaktorer för upprepad abort bland kvinnor och män. Två enkäter (kvinna/man) delades ut på kliniken i samband med att kvinnorna sökte för abort. Enkäten besvarades av 798 kvinnor efter genomgången abort. Männen som var involverade i graviditeten blev tillfrågade att delta i studien av kvinnorna och 590 män besvarade enkäten. Separata frankerade kuvert bifogades, vilket möjliggjorde att kvinnorna och männen kunde besvara enkäten oberoende av varandra. Resultatet i delarbete I och II visade att 35% av 798 kvinnor i åldern 14 – 49 hade erfarenhet av minst en tidigare abort och den andelen var högre i åldern 20 – 49; 41%. Upprepad abort var associerat med; att ha barn (Odds Ratio [OR] = 2.57), brist på emotionellt stöd (OR 2.09), att vara arbetslös eller sjukskriven (OR 1.65), rökning/snusning (OR 1.56), och låg utbildningsnivå (OR 1.5). För de 590 männen i åldern 16 – 63 hade 32% erfarenhet av minst en tidigare abort. Upprepad abort var associerat med; att ha varit utsatt för våld eller tvång (OR 2.62), att vara arbetslös eller sjukskriven (OR 2.58), och att ha barn (OR 2.0). Daglig tobaksanvändning var vanligt förekommande bland både kvinnor (33%) och män (50%), men vanligare bland dem med erfarenhet av upprepad abort (41%/57%). Konkreta åtgärder som kvinnor och män med aborterfarenhet efterfrågar i det förbyggande arbetet är fler arbetstillfällen, mer och bättre kvalitet på sexoch samlevnadsundervisningen i skolan, hög tillgänglighet till billiga och effektiva preventivmedel samt kvalificerad rådgivning. Slutsatserna i delarbete I och II är att kvinnor och män med erfarenhet av en abort löper hög risk för en upprepad abort. Personer med erfarenhet av upprepad abort är mer socioekonomiskt utsatta. Att minska skillnader mellan olika socioekonomiska grupper kan därför vara av betydelse i det förebyggande arbetet med oönskade graviditeter. Delarbete III syftade till att undersöka hur nöjda kvinnor och män upplevt vården i samband med en inducerad abort samt att identifiera faktorer som har samband med en hög grad av tillfredsställelse med vården. De flesta var nöjda med vården, men en fjärdedel (26%) av kvinnorna och nästan hälften av männen (48%) var inte helt nöjda. Den viktigaste faktorn för hög tillfredsställelse med vården var att ha fått ett gott bemötande bland både kvinnor (OR 11.78) och män (OR 5.32). Andra faktorer av betydelse var för kvinnorna att ha fått tillfredsställande; smärtlindring (OR 3.87), information om den gynekologiska undersökningen (OR 2.25), och preventivmedelsrådgivning (OR 2.23), samt att det var lätt nå kliniken via telefon (OR 1.91). För männen var även information om abortproceduren en viktig faktor för deras totala tillfredsställelse med vården (2.64). Slutsatserna i delarbete III är att en fjärdedel av kvinnorna och varannan man inte var helt nöjda, vilket indikerar att abortvården kan förbättras, speciellt avseende männen. Bland både kvinnor och män, är ett positivt bemötande från personalen den viktigaste faktorn för en tillfredsställande upplevelse av vården i samband med abort. Delarbete IV syftade till att undersöka förekomsten av existentiella tankar, känslor och handlingar bland 499 kvinnor som gjort en abort. Genom faktoranalys identifierades olika existentiella komponenter relaterade till en inducerad abort. Resultatet visade att sex av tio kvinnor hade existentiella tankar om livet, döden, mening och moral. Nästan hälften av kvinnorna uppgav att de hade behov att genomföra en symbolisk handling i relation till aborten, och 67% tänkte på fostret i termer av ett barn. Högre grad av existentiella faktorer korrelerade med större svårighet att fatta beslut om abort, och ett sämre psykiskt välbefinnande efter aborten. Slutsatserna i delarbete IV är att existentiella känslor, tankar och handlingar i samband med abort är vanligt förekommande. Detta är för vårdpersonalen en utmanande aspekt som inte självklart inkluderas i abortvården och dess styrdokument. Syftet med delarbete V, som var en kvalitativ studie, var att undersöka kvinnors och mäns upplevelser och behov i samband med hemabort. Syftet var även att belysa deras syn på samhälleliga åtgärder för att förebygga oönskade graviditeter. Kvinnorna rekryterades från fem olika kvinnokliniker och männen tillfrågades om att delta i studien genom kvinnorna. Tjugofyra kvinnor och 13 män intervjuades via telefon. Innehållsanalysen mynnande ut i två övergripande teman; autonomi som beskriver att beslutet om abort och valet av metod var väl genomtänkt av kvinnan, men oftast med stöd av partner. Hemmiljön ökade deras integritet och kontroll, vilket också underlättade deras möjligheter att fritt uttrycka och dela känslor; beroende som beskriver kvinnors och mäns önskan att bli behandlade med värdighet och respekt och att få tillfredsställande information som är individuellt anpassad för deras behov. Resultatet indikerar att hemabort ställer höga krav på vårdpersonalens kommunikationsförmåga. Kvinnor och män var motiverade att förebygga en ny oönskad graviditet men ett planerat återbesök var ovanligt. I det förebyggande arbetet av oönskade graviditeter ansågs fast arbete, förbättrad kommunikation/utbildning och subventionerade preventivmedel som viktigt. Slutsatserna i delarbete V är att hemabort ökar kvinnors och mäns autonomi, men samtidigt finns ett uttalat beroende av att vårdpersonalen utformar vården individuellt och med respekt för olika livssituationer. Rutiner och uppföljning bör därför kontinuerligt utvärderas för att säkerställa både kvaliteten av abortvården men också följsamheten i användningen av preventivmedel. Oönskade graviditeter och aborter är inte frågor som enbart berör kvinnor eller hälso- och sjukvården, det är större än så, ett delat ansvar som berör både individer och samhället

Unintended Pregnancy, Abortion and Prevention : Women and Men's Experiences and Needs

Women and men’s experiences and needs in relation to induced abortion, and their views on the prevention of unintended pregnancies were explored through questionnaire studies at 10 and13 Swedish women’s clinics (Papers I–IV). Among 798 women in age range 14 – 49, 35% had experience of at least one previous abortion, and in the age range 20 – 49, 41%. The risk factors for repeat abortion were having children (Odds Ratio [OR] = 2.57), lack of emotional support (OR 2.09), unemployment or sick leave (OR 1.65), tobacco use (OR 1.56), and low educational level (OR 1.5). Among 590 men in age range 16 – 63, 32% had been involved in at least one previous abortion. The risk factors were, being a victim of violence or abuse (OR 2.62), unemployment or sick leave (OR 2.58), and having children (OR 2.0). Tobacco use was common, among both women (33%) and men (50%), and among those with repeat abortion 41% and 57%, respectively. Some considered societal efforts important for prevention, (Paper I–II). Overall care-satisfaction (Paper III) was high (74% of women and 52% of men). For women, factors associated with high care-satisfaction were being well treated by the staff (OR 11.78), sufficient pain relief (OR 3.87), adequate information about the gynaecological examination (OR 2.25), suitable contraceptive counselling (OR 2.23), and accessibility to the clinic by phone (OR 1.91). For men, the factors were being well treated by the staff (OR 5.32) and adequate information about the abortion procedure (2.64). Existential experiences and needs related to abortion were investigated among 499 women. Three components were identified (Paper IV): existential thoughts (61% of women), existential practices (48%), and humanisation of the foetus (67%). A higher presence of existential components correlated with difficulty in deciding to abort and poor psychological wellbeing after the abortion. Interviews with 24 women and 13 men on their experiences and needs related to home abortion and views on the prevention of unwanted pregnancies revealed two overarching themes (Paper V). Home abortion increased autonomy: both women and men demonstrated self-care ability. However, autonomy was related to dependence: the desire to be treated with empathy and respect on equal terms and receive adequate information adapted to individual needs. They were motivated to avoid a subsequent abortion, but planned contraceptive follow-ups were rare. Both individual and societal challenges were implied: women and men experiencing repeat abortion appeared more disadvantaged and abortion involved complex aspects beyond medical procedures and routines. Thus, abortion care should be continuously evaluated to ensure care satisfaction, safety, and contraceptive adherence. Preventive efforts would include work opportunities, sex and relationship education, and cheap and effective contraceptives. Minimising differences between socioeconomic groups is important, and both individuals and society should share the responsibility for these efforts.De senaste åren har kvinnor fått ökade möjligheter att välja mellan olika abortprocedurer, vilket medfört att andelen medicinska aborten har ökat och utgör 89% av alla inducerade aborter före utgången av graviditetsvecka 9. Den medicinska aborten kan avslutas i hemmet om kvinnan så önskar och inga hinder finns. Generellt finns begränsad kunskap om kvinnor och framför allt män som är involverade i en abort. Socialstyrelsens register ger endast information om; vilken vecka aborten avslutas i, abortmetod (medicinsk/ kirurgisk), kvinnans ålder, kommuntillhörighet, antal barn och tidigare aborter. Det innebär att det finns begränsad möjlighet att undersöka eventuella skillnader mellan olika grupper. En relativt hög andel (40%) av de abortsökande kvinnorna har erfarenhet av att ha gjort minst en tidigare abort, men kunskap om den gruppen är begränsad. Det övergripande syftet med den här avhandlingen var att undersöka kvinnors och mäns upplevelser och behov i samband med en abort och deras syn på förebyggande insatser. Kvantitativa och kvalitativa metoder har använts i de olika delarbetena (I– V) samt teoretiska modeller som utgår från folkhälso- och omvårdnadsperspektiv. Samtliga studier är godkända av den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala. Delarbete I–IV bygger på resultat från en multicenter studie som genomfördes 2009, där 10 och 13 svenska kvinnokliniker deltagit. Syftet med delstudie I och II var att undersöka riskfaktorer för upprepad abort bland kvinnor och män. Två enkäter (kvinna/man) delades ut på kliniken i samband med att kvinnorna sökte för abort. Enkäten besvarades av 798 kvinnor efter genomgången abort. Männen som var involverade i graviditeten blev tillfrågade att delta i studien av kvinnorna och 590 män besvarade enkäten. Separata frankerade kuvert bifogades, vilket möjliggjorde att kvinnorna och männen kunde besvara enkäten oberoende av varandra. Resultatet i delarbete I och II visade att 35% av 798 kvinnor i åldern 14 – 49 hade erfarenhet av minst en tidigare abort och den andelen var högre i åldern 20 – 49; 41%. Upprepad abort var associerat med; att ha barn (Odds Ratio [OR] = 2.57), brist på emotionellt stöd (OR 2.09), att vara arbetslös eller sjukskriven (OR 1.65), rökning/snusning (OR 1.56), och låg utbildningsnivå (OR 1.5). För de 590 männen i åldern 16 – 63 hade 32% erfarenhet av minst en tidigare abort. Upprepad abort var associerat med; att ha varit utsatt för våld eller tvång (OR 2.62), att vara arbetslös eller sjukskriven (OR 2.58), och att ha barn (OR 2.0). Daglig tobaksanvändning var vanligt förekommande bland både kvinnor (33%) och män (50%), men vanligare bland dem med erfarenhet av upprepad abort (41%/57%). Konkreta åtgärder som kvinnor och män med aborterfarenhet efterfrågar i det förbyggande arbetet är fler arbetstillfällen, mer och bättre kvalitet på sexoch samlevnadsundervisningen i skolan, hög tillgänglighet till billiga och effektiva preventivmedel samt kvalificerad rådgivning. Slutsatserna i delarbete I och II är att kvinnor och män med erfarenhet av en abort löper hög risk för en upprepad abort. Personer med erfarenhet av upprepad abort är mer socioekonomiskt utsatta. Att minska skillnader mellan olika socioekonomiska grupper kan därför vara av betydelse i det förebyggande arbetet med oönskade graviditeter. Delarbete III syftade till att undersöka hur nöjda kvinnor och män upplevt vården i samband med en inducerad abort samt att identifiera faktorer som har samband med en hög grad av tillfredsställelse med vården. De flesta var nöjda med vården, men en fjärdedel (26%) av kvinnorna och nästan hälften av männen (48%) var inte helt nöjda. Den viktigaste faktorn för hög tillfredsställelse med vården var att ha fått ett gott bemötande bland både kvinnor (OR 11.78) och män (OR 5.32). Andra faktorer av betydelse var för kvinnorna att ha fått tillfredsställande; smärtlindring (OR 3.87), information om den gynekologiska undersökningen (OR 2.25), och preventivmedelsrådgivning (OR 2.23), samt att det var lätt nå kliniken via telefon (OR 1.91). För männen var även information om abortproceduren en viktig faktor för deras totala tillfredsställelse med vården (2.64). Slutsatserna i delarbete III är att en fjärdedel av kvinnorna och varannan man inte var helt nöjda, vilket indikerar att abortvården kan förbättras, speciellt avseende männen. Bland både kvinnor och män, är ett positivt bemötande från personalen den viktigaste faktorn för en tillfredsställande upplevelse av vården i samband med abort. Delarbete IV syftade till att undersöka förekomsten av existentiella tankar, känslor och handlingar bland 499 kvinnor som gjort en abort. Genom faktoranalys identifierades olika existentiella komponenter relaterade till en inducerad abort. Resultatet visade att sex av tio kvinnor hade existentiella tankar om livet, döden, mening och moral. Nästan hälften av kvinnorna uppgav att de hade behov att genomföra en symbolisk handling i relation till aborten, och 67% tänkte på fostret i termer av ett barn. Högre grad av existentiella faktorer korrelerade med större svårighet att fatta beslut om abort, och ett sämre psykiskt välbefinnande efter aborten. Slutsatserna i delarbete IV är att existentiella känslor, tankar och handlingar i samband med abort är vanligt förekommande. Detta är för vårdpersonalen en utmanande aspekt som inte självklart inkluderas i abortvården och dess styrdokument. Syftet med delarbete V, som var en kvalitativ studie, var att undersöka kvinnors och mäns upplevelser och behov i samband med hemabort. Syftet var även att belysa deras syn på samhälleliga åtgärder för att förebygga oönskade graviditeter. Kvinnorna rekryterades från fem olika kvinnokliniker och männen tillfrågades om att delta i studien genom kvinnorna. Tjugofyra kvinnor och 13 män intervjuades via telefon. Innehållsanalysen mynnande ut i två övergripande teman; autonomi som beskriver att beslutet om abort och valet av metod var väl genomtänkt av kvinnan, men oftast med stöd av partner. Hemmiljön ökade deras integritet och kontroll, vilket också underlättade deras möjligheter att fritt uttrycka och dela känslor; beroende som beskriver kvinnors och mäns önskan att bli behandlade med värdighet och respekt och att få tillfredsställande information som är individuellt anpassad för deras behov. Resultatet indikerar att hemabort ställer höga krav på vårdpersonalens kommunikationsförmåga. Kvinnor och män var motiverade att förebygga en ny oönskad graviditet men ett planerat återbesök var ovanligt. I det förebyggande arbetet av oönskade graviditeter ansågs fast arbete, förbättrad kommunikation/utbildning och subventionerade preventivmedel som viktigt. Slutsatserna i delarbete V är att hemabort ökar kvinnors och mäns autonomi, men samtidigt finns ett uttalat beroende av att vårdpersonalen utformar vården individuellt och med respekt för olika livssituationer. Rutiner och uppföljning bör därför kontinuerligt utvärderas för att säkerställa både kvaliteten av abortvården men också följsamheten i användningen av preventivmedel. Oönskade graviditeter och aborter är inte frågor som enbart berör kvinnor eller hälso- och sjukvården, det är större än så, ett delat ansvar som berör både individer och samhället

A stigma-reduction intervention targeting abortion and contraceptive use among adolescents in Kisumu County, Kenya: a quasi-experimental study*

AbstractThis study assessed the effectiveness of a school-based stigma-reduction intervention focusing on stigmatising attitudes towards girls associated with abortion and contraceptive use. In February 2017, two gender-mixed secondary schools (n = 1368) in peri-urban areas of Kisumu County, Kenya, were assigned to receive either an 8-hour stigma-reduction intervention over four sessions (intervention school: IS) or standard comprehensive sexuality education (control school: CS). A classroom survey entailing two five-point Likert scales – the 18-item Adolescents Stigmatizing Attitudes, Beliefs and Actions (ASABA) scale, which measures abortion stigma, and the seven-item Contraceptive Use Stigma (CUS) scale – was conducted to collect data at baseline, 1-month and 12-months after the intervention. The intervention was to be considered effective if a mean score reduction of 25% was achieved for both the ASABA (primary outcome) and the CUS (secondary outcome) at the IS between baseline and 12-month follow-up. 1207 (IS = 574; CS = 633) students were included in analyses at 1-month follow-up, and 693 (IS = 323; CS = 370) at 12-months (the final-year students had left school). A decrease in mean score on both scales was observed at 1-month at both schools. At 12-months, the score decrease was 30.1% at the IS and 9.0% at the CS for ASABA, and 27.3% at the IS and 7.9% at the CS for CUS. At the IS, the score decrease for ASABA between baseline and 12-months was 23.3% among girls and 31.2% among boys; for CUS, the decrease was 27.3% and 24.3%, respectively. ASABA and CUS were positively correlated (r = 0.543; p < 0.001), implying a broader perspective on reproductive stigma. A four-session, school-based stigma-reduction intervention could lead to transformed values and attitudes towards gender norms among adolescents regarding abortion and contraceptive use. Stigma associated with abortion and contraception should become a priority for high-quality CSE programmes

Post-abortion care with misoprostol - equally effective, safe and accepted when administered by midwives compared to physicians : a randomised controlled equivalence trial in a low-resource setting in Kenya

Objective To assess the effectiveness of midwives administering misoprostol to women with incomplete abortion seeking post-abortion care (PAC), compared with physicians. Design A multicentre randomised controlled equivalence trial. The study was not masked. Settings Gynaecological departments in two hospitals in a low-resource setting, Kenya. Population Women (n=1094) with incomplete abortion in the first trimester, seeking PAC between 1 June 2013 to 31 May 2016. Participants were randomly assigned to receive treatment from midwives or physicians. 409 and 401 women in the midwife and physician groups, respectively, were included in the per-protocol analysis. Interventions 600 mu g misoprostol orally, and contraceptive counselling by a physician or midwife. Main outcome measures Complete abortion not needing surgical intervention within 7-10 days. The main outcome was analysed on the per-protocol population with a generalised estimating equation model. The predefined equivalence range was -4% to 4%. Secondary outcomes were analysed descriptively. Results The proportion of complete abortion was 94.8% (768/810): 390 (95.4%) in the midwife group and 378 (94.3%) in the physician group. The proportion of incomplete abortion was 5.2% (42/810), similarly distributed between midwives and physicians. The model-based risk difference for midwives versus physicians was 1.0% (-4.1 to 2.2). Most women felt safe (97%; 779/799), and 93% (748/801) perceived the treatment as expected/easier than expected. After contraceptive counselling the uptake of a contraceptive method after 7-10 days occurred in 76% (613/810). No serious adverse events were recorded. Conclusions Treatment of incomplete abortion with misoprostol provided by midwives is equally effective, safe and accepted by women as when administered by physicians in a low-resource setting. Systematically provided contraceptive counselling in PAC is effective to mitigate unmet need for contraception

Contraceptive uptake in post abortion care-Secondary outcomes from a randomised controlled trial, Kisumu, Kenya.

AIM: The aim was to explore contraceptive uptake, associated factors and satisfaction among post abortion-care (PAC) seeking women in Kenya. Due to unsafe abortions, almost 120 000 Kenyan women received PAC in 2012, and of these women, 70% did not use contraception before pregnancy. METHODS: This study was nested in a larger randomised controlled trial, where 859 women sought PAC at two public hospitals in Kisumu, in June 2013-May 2016. The women were randomly assigned to a midwife or a physician for PAC, including contraceptive counselling, and followed up at 7-10 days and three months. Associated factors for contraceptive uptake were analysed with binary logistic regression, and contraceptive method choice, adherence and satisfaction level were examined by descriptive statistics, using IBM SPSS Statistics for Windows, Version 22.0. RESULTS: Out of the 810 PAC-seeking women, 76% (n = 609) accepted the use of contraception. Age groups of 21-25 (OR: 2.35; p &lt; 0.029) and 26-30 (OR: 2.22; p &lt; 0.038), and previous experience of 1-2 gravidities (OR 1.939; p = 0.018) were independent factors associated with the up-take. Methods used: injections 39% (n = 236); pills 27% (n = 166); condoms 25% (n = 151); implant 7% (n = 45) and intrauterine device (IUD) 1% (n = 8). At 3-month follow-up of the women (470/609; 77%), 354 (75%) women still used contraception, and most (n = 332; 94%) were satisfied with the method. Reasons for discontinuation were side-effects (n = 44; 39%), partner refusal (n = 27; 24%), planned pregnancy (n = 27; 24%) and lack of resupplies (n = 15; 13%). CONCLUSIONS: PAC-seeking women seem highly motivated to use contraceptives, yet a quarter decline the use, and at 3-month follow-up a further quarter among the users had discontinued. Implant, IUD and permanent method are rarely used. Strategies to improve contraceptive counselling, particularly to adolescent girls, and to increase access to a wide range of methods, as well as provider training and supervision may help to improve contraceptive acceptance and compliance among PAC-seeking women in Kisumu, Kenya

Abortion and contraceptive use stigma : a cross-sectional study of attitudes and beliefs in secondary school students in western Kenya.

Social stigma related to women's reproductive decision-making negatively impacts the health of women. However, little is known about stigmatising attitudes and beliefs surrounding abortion and contraceptive use among adolescents. The aim of this study was to measure stigmatising attitudes and beliefs regarding abortion and contraceptive use among secondary school students in western Kenya. A self-reported classroom questionnaire-survey was administered in February 2017 to students at two suburban secondary schools in western Kenya. Two scales were used to measure the stigma surrounding abortion and contraceptive use - the Adolescent Stigmatizing Attitudes, Beliefs and Actions (ASABA) scale and the Contraceptive Use Stigma (CUS) scale. 1,369 students were eligible for the study; 1,207 (females = 618, males = 582) aged 13-21 years were included in the analysis. Descriptive statistics, Pearson's χ2 test, and the t-test were used to analyse the data. Binary logistic regression analysis was used to calculate odds ratios (OR) and 95% confidence intervals (CI). The students reported stigma associated with abortion (53.2%), and contraceptive use (54.4%). A larger proportion of male students reported abortion stigma (57.7%) and contraceptive use stigma (58.5%), compared to female students (49.0%, p = .003 and 50.6%, p = .007, respectively). Higher scores were displayed by younger rather than older age groups. No associations were identified between sexual debut and abortion stigma (p = .899) or contraceptive use stigma (p = .823). Abortion and contraceptive use are stigmatised by students in Kenya. The results can be used to combat abortion stigma and to increase contraceptive use among adolescents in Kenya

Women's decision-making related to induced abortion : a cross sectional study during a period of Covid-19 pandemic, in Sweden.

OBJECTIVES: To investigate women's decision-making on induced abortion. MATERIALS AND METHODS: A multi-centre cross-sectional survey among 623 abortion-seeking women in Sweden (2021). The perceived difficulty to decide on abortion was measured using a 7-point Likert scale, and analysed with univariate and multivariate analysis (odds ratios [OR], 95% confidence intervals [CI]). RESULTS: About half (n = 322;52%) scored 1-4, suggesting the decision was perceived as easier compared to those (n = 292;48%) who scored 5-7. Reasons for the abortion were: poor economy (n = 166;27%), too early in the relationship (n = 154;25.1%), want to work first (n = 147;23.9%), want to study first (n = 132;21.5%), uncertain about the relationship (104;16.9%), and too young (n = 104;16.9%). Predictors for perceiving the decision as difficult: partner's hesitance (OR = 3.18, CI:1.76-5.73), being born outside the Nordic countries (OR = 2.23, CI:1.28-3.87), having discussed the decision with someone (OR = 2.42, CI:1.67-3.50), age ≥30 (OR = 2.22, CI:1.03-4.76), the Covid-19 pandemic (OR = 2.08, CI:1.20-3.59), and the desire to have children in the future (OR = 1.96, CI:1.18-3.28). After confirmed pregnancy, poor mental well-being was more common among those who scored 5-7 (n = 140;47.9%) compared to those who scored 1-4 (n = 122;37.9), p = .029. CONCLUSION: Women's decision-making on abortion is complex; in times of crises, the decision procedure may be even more difficult. This valuable knowledge could be used to improve and promote satisfactory counselling beyond medical routines