Fyrisåns avrinningsområde 2022 : vattenkvalitet och biologisk status 2020-2022

De lägsta halterna av fosfor uppmättes i Jumkilsån och i Fyrisån vid Vattholma. Båda dessa stationer ligger tidigt i respektive avrinningsområde. Näringshalten ökar därefter nedåt i systemet då näringsämnen tillförs från omgivande mark liksom från biflöden och olika former av punktutsläpp. Även kvävehalterna är lägst i Jumkilsån och vid Vattholma men skillnaden mellan stationerna är där inte lika stor. Statusklassningen avseende totalfosfor visar på god status vid Vattholma, Klastorp och i Jumkilsån medan övriga stationer visar på måttlig status.Syrgasförhållanden är generellt goda vid alla provpunkter utom vid Vattholma där syrgashalten vid några tillfällen legat mycket lågt trots normalt flöde. I Jumkilsån har det förekommit låga syrgashalter vid två provtagningar efter varandra då flödet var mycket lågt.Fyrisåns avrinningsområde har generellt bra buffertförmåga men Jumkilsån Kallön är vid provpunkten en liten skogsbäck med hög halt TOC vilket gör den naturlig surare.Metallhalterna vid de fyra stationer där sådana prov tas har mestadels gått ner under de senaste tjugo åren men variationen mellan åren kan stundtals vara stor. Undantaget är nickel som legat på ungefär samma nivå under hela perioden.Statusklassningen avseende kiselalger visar på god status vid Vattholma, hög status i Jumkilsån och måttlig vid övriga stationer.Bottenfaunaprov togs vid stationerna Fyrisån Vattholma, Vendelån Lena kyrka, Jumkilsån Kallön samt Fyrisån Klastorp. Statusklassningen visar på hög status vid alla fyra provplatser

Eskilstunaåns avrinningsområde

Institutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Hjälmarens vattenvårdsförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Eskilstunaåns avrinningsområde under 2015. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 29 platser i rinnande vattendrag, samt i 13 sjöar (figur A) inom Eskilstunaåns vattensystem. Denna rapport redovisar en sammanfattning av resultaten från dessa undersökningar och klassning av den ekologiska statusen vid stationerna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (NV 2007:4 Bilaga A) samt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19). Väder och vattenföring Året 2015 hamnade på tredje plats bland de varmaste åren i Sverige. Det var framförallt i början och slutet av året som man hade de största temperaturöverskotten medan för årstiden ovanligt kyligt väder under maj, juni och delar av juli drog ner årsmedeltemperaturen.I princip gav varannan månad nederbörd över eller mycket över det normala medan övriga månader låg under eller mycket under. Vattenföringen låg nära eller under medel för mätperioden under de flesta av årets månader. Vattenkemi Halterna av näringsämnen är högst i Hjälmaren och Öljaren där andelen jordbruksmark i området är större än längre upp i avrinningsområdet. Högst halt av totalfosfor erhölls 2015 liksom tidigare år i Öljaren (4010) men Hemfjärden (9010) i Hjälmaren låg nästan lika högt. Den högsta kvävehalten återfanns i Hemfjärden med Öljaren och Mellanfjärden (9020) strax under. Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Eskilstunaån visar inte på någon tydlig monoton trend sedan mätningarna startade 1997. Ett visst mönster kan man emellertid se. Efter en kraftig minskning av både fosfor och kväve i början av 2000-talet tycks halterna öka igen. Skillnaden mellan åren är dock stor och den beror till stor del på variationer i vattenföringen (figur A). Lägst klorofyllhalt och störst siktdjup finner man i sjöar i de västra delarna av avrinningsområdet. Störst siktdjup uppmättes även detta år i Östra Laxsjön där också klorofyllhalten var lägst. De högsta klorofyllhalterna återfanns i Öljaren och Hjälmaren där också de lägsta siktdjupen uppmättes. Vid årets provtagning var klorofyllhalten i Hjälmaren betydligt lägre än de två föregående åren vid alla provplatser. Detta till trots är det inga stora skillnader i siktdjup mellan åren. Biologi Samtliga stationer i Hjälmaren är av växtplanktonutvecklingen att döma mer eller mindre tydligt på- verkade av fosforbelastning (jämför rapporten SLU 2014:10). En statusklassning baserad på de senaste tre årens sammanvägda värden ger vid handen att status 2015 är fortsatt otillfredsställande men svagt stigande i Hemfjärden och Mellanfjärden, otillfredsställande och oförändrade i Östra Hjälmaren samt måttlig och fortsatt stigande i Storhjälmaren. Liksom 2014 hade alla vattendragsstationer även 2015 en bottenfauna med litet antal arter och låg biologisk mångfald. Surhetsindexet MISA har indikerat nära neutrala förhållanden i alla stationer i Eskilstunaåns nedströms Hjälmaren. Den ekologiska statusen avseende bottenfauna vid undersökningspunkterna är 2015 god till hög. Liksom året innan visar Frommestabäcken-Ekeby sämre resultat än tidigare under 10-talet och erhåller bara god status. I Eskils-tunaån vid vattenverket samt nedströms Torshälla är den ekologiska statusen oförändrat hög. Indexen för Eskiltunaån nedströms avloppsverket har fluktuerat men visar i år liksom 2014 på god status. Sammanställning av statusklassningar Statusklassningen av vattendragen i den västra delen (delområde A), visade alla detta år på god eller hög status (figur B). I de södra delarna (delområde C och E), samt i Svartåns nedre del (delområde B), var statusen i vattendragen med några undantag måttlig. Lillån från Logsjön (2410) erhöll otillfredsställande status medan Vibysjöns utlopp (3010, Svartån, Karlslund (2070) och Frommestabäcken vid Ekeby (3210) erhöll god status. Vattendragen öster om Hjälmaren (delområde G) erhöll alla god status. Avseende sjöarna så visade Toften och Storhjälmaren och Näshultasjön måttlig status, medan övriga fjärdar i Hjälmaren visade otillfredsställande och Öljaren dålig status. Övriga sjöar visade på god eller hög status. Till viss del beror skillnader mellan åren på att olika antal kvalitetselement ingått olika år eftersom den biologiska provtagningen på många stationer bara sker vissa år. För en fullständig klassning av ekologisk status ska även hydromorfologiska kvalitetsfaktorer beaktas, men dessa ingår inte i uppdraget

Arbogaåns avrinningsområde

Institutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Arbogaåns vattenförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Arbogaåns avrinningsområde under 2015. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 27 platser i rinnande vattendrag, samt i 16 sjöar inom Arbogaaåns vattensystem. Denna rapport redovisar resultaten från dessa undersökningar och klassning av ekologisk status, avseende analyserade parametrar vid stationerna, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (NV 2007:4, Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag) och Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19).  Väder och vattenföring Året 2015 hamnade på tredje plats bland de varmaste åren i Sverige. Det var framförallt i början och slutet av året som man hade de största temeraturöverskotten medan för årstiden ovanligt kyligt väder under maj, juni och delar av juli drog ner årsmedeltemperaturen. När det gäller nederbörd så var det stora variationer så att i princip varannan månad gav nederbörd över eller mycket över det normala medan övriga månader låg under eller mycket under. Vattenföringen vid pegelstationerna i området låg mestadels nära medel för perioden 1978-2015.  Vattenkemi De lägsta halterna av näringsämnen i både sjöar och vattendrag uppmättes liksom tidigare år i de norra och västra delarna av Arbogaåns avrinningsområde där andelen skog är stor. Halten av fosfor i sjöarna var 2015 högst i Väringen (6070) medan den högsta kvävehalten uppmättes i Vikern (6310). Transporten av näringsämnen i vattendragen ökar successivt mot Arbogåns mynning. Anledningen är att vattenföringen ökar nedåt i systemet samt att halterna av kväve och fosfor också ökar i och med att andelen jordbruksmark är större i den nedre delen. Det tillkommer också punktkällor från ett antal avloppsreningsverk vilket ökar belastningen nedåt i systemet. Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Arbogaån varierar mellan åren, till stor del beroende på variationer i vattenföringen (figur A). En viss trend kan dock anas att efter en nedgång runt år 2000 så ökar transporten av näringsämnen åter långsamt. Efter 2012 och 2014 års toppnoteringar är 2015 års transport åter lägre men fortfarande den femte högsta noteringen sedan 1997. De högsta siktdjupen och lägsta klorofyllhalterna återfanns i de norra och västra delarna av avrinningsområdet (område E och D) medan de lägsta siktdjupen uppmättes i de södra och östra delarna (område A, B och C). De högsta klorofyllhalterna var inte lika tydligt associerade till delområde utan återfanns i princip spridda över alla områden.  Biologi De biologiska provtagningarna fokuserade i år helt på bottenfauna i vattendrag. Den ekologiska statu-sen bedömd med hjälp av bottenfauna var vid alla provpunkter utom Hagbyåns inflöde till Norasjön (6330) och Arbogaåns inflöde i Väringen (6065) oförändrat hög eller god 2015 (figur B). Stationen vid inflödet till Norasjön visar en fortsatt sjunkande trend men bibehåller måttlig ekologisk status. Även status vid inflödet till Väringen har försämrats till måttlig.  Sammanställning av statusklassningVi sammanvägning av alla analyserade kvalitetselement är statusen generellt hög eller god i merparten av sjöarna och vattendragen i norra och västra delen av avrinningsområdet med några undantag (figur B). Statusklassningarna kring och nedströms Väringen visar mestadels på måttlig till god status.</p

Targeting OGG1 arrests cancer cell proliferation by inducing replication stress

Altered oncogene expression in cancer cells causes loss of redox homeostasis resulting in oxidative DNA damage, e.g. 8-oxoguanine (8-oxoG), repaired by base excision repair (BER). PARP1 coordinates BER and relies on the upstream 8-oxoguanine-DNA glycosylase (OGG1) to recognise and excise 8-oxoG. Here we hypothesize that OGG1 may represent an attractive target to exploit reactive oxygen species (ROS) elevation in cancer. Although OGG1 depletion is well tolerated in non-transformed cells, we report here that OGG1 depletion obstructs A3 T-cell lymphoblastic acute leukemia growth in vitro and in vivo, validating OGG1 as a potential anti-cancer target. In line with this hypothesis, we show that OGG1 inhibitors (OGG1i) target a wide range of cancer cells, with a favourable therapeutic index compared to non-transformed cells. Mechanistically, OGG1i and shRNA depletion cause S-phase DNA damage, replication stress and proliferation arrest or cell death, representing a novel mechanistic approach to target cancer. This study adds OGG1 to the list of BER factors, e.g. PARP1, as potential targets for cancer treatment

Fyrisåns avrinningsområde 2019

Näringsämnen De lägsta halterna av fosfor uppmättes under den senaste treårsperioden i Jumkilsån och Fyrisåns Vattholmastation medan de övriga stationerna legat betydligt högre, framförallt det två senaste åren. Även kvävehalterna är lägst i Jumkilsån och vid Vattholma men där är skillnaden inte lika stor mellan stationer utom vid Vindbron där kvävehalten är betydligt högre än vid någon annan station. Kvalitetsklassning avseende näringsämnen visade på måttlig status vid alla stationer utom vid Jumkilsån Kallön där den var hög och Fyrisån vid Vattholma där den var god. Syrgasförhållanden   De flesta stationerna visar goda syreförhållanden i vattnet under hela året. Undantaget är stationen vid Vattholma där syrgashalten tidigare under vissa år legat mycket lågt under delar av året, framförallt vintertid. På senare år har detta blivit mycket bättre utom under en period vintern 2017-2018. Surhet/försurning Fyrisåns avrinningsområde har generellt bra motståndskraft mot försurning. Stationen i Jumkilsån vid Kallön avviker med en låg buffertförmåga, mätt som alkalinitet. Detta kan förklaras av att stationen ligger långt upp i avrinningsområdet och avvattnar ett område som domineras av skog. Metaller Metallhalterna har i de flesta fall sjunkit vid de stationer där mätningar gjorts under perioden även om variationen mellan åren stundtals är stor. De högsta metallhalterna finner man i Sävjaån medan Fyrisån vid Vindbron och Flottsund oftast visar lägre halter. Kiselalger. Bedömning av vattenkvaliteten avseende kiselalger visade hög ekologisk status vid två stationer, nämligen Vattholma N. Bron och Jumkilsån Kallön. Stationen vid Flottsund uppvisade god status och de övriga måttlig status. Kiselalgsindexet ACID indikerade att alla stationer har alkaliska eller nära neutrala förhållanden. Bottenfauna Bottenfaunaprov togs vid stationerna Fyrisån Vattholma, Vendelån Lena kyrka, Jumkilsån Kallön samt Fyrisån Klastorp. Bedömning av bottenfaunans ekologiska status grundas på tre olika index: ASPT, DJ och MISA. ASPT och DJ, som indikerar näringspåverkan, visade båda hög status vid alla stationer. Surhetsindexet MISA gav statusen Nära neutralt vid alla stationer utom Jumkilsån Kallön där statusen var Måttligt surt

Function of multiple sclerosis-protective HLA class I alleles revealed by genome-wide protein-quantitative trait loci mapping of interferon signalling

Interferons (IFNs) are cytokines that are central to the host defence against viruses and other microorganisms. If not properly regulated, IFNs may contribute to the pathogenesis of inflammatory autoimmune, or infectious diseases. To identify genetic polymorphisms regulating the IFN system we performed an unbiased genome-wide protein-quantitative trait loci (pQTL) mapping of cell-type specific type I and type II IFN receptor levels and their responses in immune cells from 303 healthy individuals. Seven genome-wide significant (p &lt; 5.0E-8) pQTLs were identified. Two independent SNPs that tagged the multiple sclerosis (MS)-protective HLA class I alleles A*02/A*68 and B*44, respectively, were associated with increased levels of IFNAR2 in B and T cells, with the most prominent effect in IgD–CD27+ memory B cells. The increased IFNAR2 levels in B cells were replicated in cells from an independent set of healthy individuals and in MS patients. Despite increased IFNAR2 levels, B and T cells carrying the MS-protective alleles displayed a reduced response to type I IFN stimulation. Expression and methylation-QTL analysis demonstrated increased mRNA expression of the pseudogene HLA-J in B cells carrying the MS-protective class I alleles, possibly driven via methylation-dependent transcriptional regulation. Together these data suggest that the MS-protective effects of HLA class I alleles are unrelated to their antigen-presenting function, and propose a previously unappreciated function of type I IFN signalling in B and T cells in MS immune-pathogenesis. Author summary Genetic association studies have been very successful in identifying disease-associated single nucleotide polymorphisms (SNPs), but it has been challenging to define the molecular mechanisms underlying these associations. As interferons (IFNs) have a central role in the immune system, we hypothesized that some of the SNPs associated to immune-mediated diseases would affect the IFN system. By combining genetic data with characterization of interferon receptor levels and their responses on the protein level in immune cells from 303 genotyped healthy individuals, we show that two SNPs tagging the HLA class I alleles A*02/A*68 and B*44 are associated with a decreased response to type I IFN stimulation in B cells and T cells. Notably, both HLA-A*02 and HLA-B*44 confer protection from developing multiple sclerosis (MS), which is a chronic inflammatory neurologic disease. In addition to suggesting a pathogenic role of enhanced type I interferon signalling in B cells and T cells in MS, our data emphasize the fact that genetic associations in the HLA locus can affect functions not directly associated to antigen presentation, which conceptually may be important for other diseases genetically associated to the HLA locus

MTH1 as a target to alleviate T cell driven diseases by selective suppression of activated T cells

T cell-driven diseases account for considerable morbidity and disability globally and there is an urgent need for new targeted therapies. Both cancer cells and activated T cells have an altered redox balance, and up-regulate the DNA repair protein MTH1 that sanitizes the oxidized nucleotide pool to avoid DNA damage and cell death. Herein we suggest that the up-regulation of MTH1 in activated T cells correlates with their redox status, but occurs before the ROS levels increase, challenging the established conception of MTH1 increasing as a direct response to an increased ROS status. We also propose a heterogeneity in MTH1 levels among activated T cells, where a smaller subset of activated T cells does not upregulate MTH1 despite activation and proliferation. The study suggests that the vast majority of activated T cells have high MTH1 levels and are sensitive to the MTH1 inhibitor TH1579 (Karonudib) via induction of DNA damage and cell cycle arrest. TH1579 further drives the surviving cells to the MTH1[superscript low] phenotype with altered redox status. TH1579 does not affect resting T cells, as opposed to the established immunosuppressor Azathioprine, and no sensitivity among other major immune cell types regarding their function can be observed. Finally, we demonstrate a therapeutic effect in a murine model of experimental autoimmune encephalomyelitis. In conclusion, we show proof of concept of the existence of MTH1[superscript high] and MTH1[superscript low] activated T cells, and that MTH1 inhibition by TH1579 selectively suppresses pro-inflammatory activated T cells. Thus, MTH1 inhibition by TH1579 may serve as a novel treatment option against autoreactive T cells in autoimmune diseases, such as multiple sclerosis.EU/ERC H2020The European Research Council (TAROX Programme)Swedish Research CouncilEuropean CommissionAccepte