Q-feber – en yrkesrisk för veterinärer?

Q-feber är en endemisk zoonossjukdom som förekommer i hela världen med undantag av Nya Zeeland. Sjukdomen orsakas av den gramnegativa intracellulära bakterien Coxiella burnetii som är mycket motståndskraftig i miljön och kan spridas i aerosoler via vind och damm. Flera olika djurslag kan drabbas av Q-feber men nötkreatur, får och getter samt husdjur som hund och katt är de främsta källorna till humana infektioner. C. burnetii kan hos djur ge upphov till reproduktionsstörningar som t.ex. abort eller neonatal död men infektionerna är ofta asymtomatiska. Även hos människor är infektionerna oftast asymtomatiska men de kan också ge upphov till allvarliga symtom som exempelvis svår huvudvärk, pneumonier och aborter. Människor som kommer i daglig kontakt med lantbruksdjur löper en risk att smittas av Q-feber och en intressant frågeställning är huruvida praktiserande veterinärer utsätts för en risk att smittas i sitt arbete. Syftet med denna litteraturstudie var därför att studera prevalensen av Q-feber hos idisslare och människor i Europa, hur smittspridningen av denna bakterie sker samt att besvara frågeställningen huruvida Q-feber kan utgöra en yrkesrisk för veterinärer. Flera humana fall av Q-feber har rapporterats under åren och i studier som utförts för att mäta prevalensen hos veterinärstudenter har en prevalensökning visats från lägre till högre årskurser. Kontakt med djur som t.ex. får, nötkreatur, grisar eller hundar har visat sig ha positiv korrelation till seropositivitet och samma studier visar att studenter som bor på gård löper en större risk att smittas. Studier har visat att även gravida kvinnor tycks löpa en större risk att drabbas av Q-feber samt att gravida kvinnor som utsätts för djurkontakt i hemmet eller i sitt yrke har en högre seroprevalens antikroppar mot C.burnetii i jämförelse med individer som inte exponerats för djur. Veterinärutbildningen har tidigare under många år varit mansdominerad men under senare år har en förändring skett och idag är majoriteten av studenterna kvinnor. Med anledning av detta är det ännu viktigare att beakta den abortrisk som förekommer hos gravida kvinnor och vad detta kan innebära för risk för unga veterinärer och veterinärstudenter. Då veterinärer i sitt dagliga arbete utsätts för en risk vore detta eventuellt något som bör diskuteras på veterinärutbildningarna. Eftersom vissa fall av Q-feber kan bli kroniska och ge upphov till återfall under graviditet är bakteriens patogena roll vid graviditet ett viktigt forskningsområde, något som dock kan vara problematiskt ur etisk synpunkt. Vidare forskning angående bakteriens spridning, utbredning samt profylax i olika länder i Europa är också viktigt för att förbättra sjukdomsläget för såväl djur som människor.Q-fever is an endemic zoonotic disease that is present all around the world with the exception of New Zeeland. The disease is caused by Coxiella burnetii, a gram negative, intracellular and very environmentally persistent bacterial strain that can be spread by aerosols. Many different species can be infected by the bacteria but the animals that first and foremost cause human infection are cattle, sheep and goats but also pets like dogs and cats. In animals, C.burnetii can give rise to reproductive disorders like abortion or stillbirth but the infection is often asymptomatic. The infection is most often asymptomatic in humans as well but may also cause more serious symptoms like severe headache, pneumonia or abortion. People that have daily contact with farm animals have a greater risk of contracting Q-fever and one can ask whether there is a risk for veterinarians to be infected in their occupation. The purpose with this study was therefore to investigate the prevalence of Q-fever in ruminants in Europe, how the bacteria is shed and to answer the question whether or not Q-fever could be an occupational risk for veterinarians. Many cases of Q-fever have been reported through the years and studies have been performed to analyze the prevalence in veterinary students. These indicate an increased seropositivity in students of higher grades compared to students of lower grades. According to the same studies there is a positive correlation between serological positivity and contact with animals such as sheep, cattle, pigs and dogs. The same trend was seen with students living on farms. Studies have shown that pregnant women are more prone to infection with Q-fever and pregnant women that are exposed to animal contact in their home environment or in their occupation have showed a higher prevalence of antibodies than women that are not exposed to animals. Changes have occurred in the veterinary educations during the last decades and the classes, which have earlier been dominated by male students, are now dominated by female students. This makes the risk of abortion for pregnant women an even more important aspect to consider. Because of the fact that veterinarians and veterinary students are exposed to farm animals on a daily basis, the risk of infection might be something that should be brought up to discussion. Some cases of Q-fever can become chronic infections and give rise to relapses during pregnancy. It is therefore important to investigate the role of the bacteria during pregnancy, something that could be problematic from an ethical point of view. Further research regarding shedding and distribution of the bacteria, prevalence and the use of vaccine in different parts of Europe are also very important to improve the situation for both human and animal health

Tissue-specific effects of temperature on proteasome function

Variation in ambient growth temperature can cause changes in normal animal physiology and cellular functions such as control of protein homeostasis. A key mechanism for maintaining proteostasis is the selective degradation of polyubiquitinated proteins, mediated by the ubiquitin-proteasome system (UPS). It is still largely unsolved how temperature changes affect the UPS at the organismal level. Caenorhabditis elegans nematodes are normally bred at 20 °C, but for some experimental conditions, 25 °C is often used. We studied the effect of 25 °C on C. elegans UPS by measuring proteasome activity and polyubiquitinated proteins both in vitro in whole animal lysates and in vivo in tissue-specific transgenic reporter strains. Our results show that an ambient temperature shift from 20 to 25 °C increases the UPS activity in the intestine, but not in the body wall muscle tissue, where a concomitant accumulation of polyubiquitinated proteins occurs. These changes in the UPS activity and levels of polyubiquitinated proteins were not detectable in whole animal lysates. The exposure of transgenic animals to 25 °C also induced ER stress reporter fluorescence, but not the fluorescence of a heat shock responsive reporter, albeit detection of a mild induction in hsp-16.2 mRNA levels. In conclusion, C. elegans exhibits tissue-specific responses of the UPS as an organismal strategy to cope with a rise in ambient temperature.Peer reviewe

Vem ska trösta ensamkommande, papperslösa barn och unga? : En kvalitativ undersökning

Examensarbetet är en del av projektet ”Papperslösa - de icke önskade?” som initierades av Finlands Röda Kors, Åbolands distrikt 2017. Projektets syfte är att förstå begrepp som berör icke-medborgare och tydliggöra vad kommunerna samt frivilliga organisationer gör för icke-medborgare, de så kallade papperslösa. Syftet med detta examensarbete är att utvidga vår kunskap om ensamkommande, papperslösa barn och unga samt ta reda på vad servicesystemet i Åbo erbjuder och borde erbjuda dem. I arbetet svarar vi på följande frågor: ”Vad är barns och ungas rättigheter och hur uppfylls de i praktiken för ensamkommande, papperslösa barn och unga?” samt ”Vad erbjuder servicesystemet i Åbo för ensamkommande, papperslösa barn och unga?”. Metoden för examensarbetet är en kvalitativ undersökning. Teoridelen i examensarbetet fokuserar på Finlands lagar, de mänskliga rättigheterna, barnets rättigheter, ensamkommande barns och ungas situation, service som erbjuds samt ämnet ur ett nordiskt perspektiv. Examensarbetet innefattar intervjuer med fem aktörer i Åbo. Resultatet från undersökningen visar att servicen som erbjuds för ensamkommande, papperslösa barn och unga är hälsovård från Åbo stad och socialskydd från församlingar samt frivilliga organisationer. Alla aktörer strävar efter att följa de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen. Resultatet visar också att det finns brister. Ämnet ensamkommande, papperslösa barn och unga är motstridigt och ansvarsfördelningen är otydlig.Opinnäytetyö on osa projektia ”Papperslösa - de icke önskade?” jonka Suomen Punaisen Ristin Turunmaan osasto käynnisti vuonna 2017. Projektin tarkoituksena on selventää käsite ”ei kansalainen” sekä selittää mitä kunnat sekä vapaaehtoisorganisaatiot tekevät ”ei kansalaisen”, ns. paperittoman, hyväksi. Opinnäytetyön tarkoitus on laajentaa tietämystämme yksintulleista, paperittomista lapsista ja nuorista sekä selvittää mitä palvelujärjestelmä Turussa tarjoaa ja mitä sen pitäisi tarjota heille. Opinnäytetyössä vastaamme seuraaviin kysymyksiin: "Mitkä ovat lasten ja nuorten oikeudet ja miten ne käytännössä toteutuvat, kun kyseessä on yksintullut, paperiton lapsi tai nuori?" ja "Mitä Turun palvelujärjestelmä tarjoaa yksintulleelle, paperittomalle lapselle ja nuorelle?" Opinnäytetyön metodiikka on laadullinen tutkimus. Opinnäytetyön teoreettinen osa perustuu Suomen lakiin, ihmisten oikeuksiin, lasten oikeuksiin, yksintulleiden lasten ja nuorten tilanteeseen ja palveluihin pohjoismaisesta näkökulmasta. Opinnäytetyöhön sisältyy haastatteluja viiden Turussa toimijoiden kanssa. Opinnäytetyön tulos on, että palvelut joita tarjotaan yksintulleille, paperittomille lapsille ja nuorille, ovat Turun kaupungin terveyspalvelut sekä seurakunnan ja vapaaehtoisorganisaatioiden tarjoama sosiaaliturvaa. Kaikki toimijat pyrkivät noudattamaan ihmisoikeuksia sekä sopimusta lastenoikeuksista. Tulos kuitenkin osoittaa, että puutteita vielä löytyy. Yksintulleet, paperittomat lapset ja nuoret ovat ristiriitainen aihe ja vastuunjako on epäselvä.The thesis is a part of the project ”Undocumented – not wanted?” launched by the Finnish Red Cross, Åboland District in 2017. The project purpose is to understand the concepts related to non-citizens and clarify what local authorities and voluntary organizations do for non-citizens, the so called “Undocumented”. The purpose of the thesis is to expand our knowledge of unaccompanied, undocumented children and adolescents and find out what Turku's service system offers and should offer them. In the thesis, we answer the following questions: “What are the rights of children and adolescents, and how are they fulfilled for unaccompanied, undocumented children and young people?” and “What does Turku's service system offer for unaccompanied, undocumented children and adolescents?”. The method of the thesis is a qualitative study. The theoretical part of the thesis focuses on Finnish law, human rights, children’s rights, the situation of unaccompanied children and adolescents and, - services offered from a Nordic perspective. The thesis includes interviews with five actors in Turku. The result of the thesis is that the services provided for unaccompanied, undocumented children and adolescents are health care from the city of Turku and social security from parishes voluntary organizations. All organizations and institutions strive to follow the human rights and the Convention on the Rights of the Child. The result shows that there are still shortcomings. The subject unaccompanied, undocumented children and adolescents is contradictory and responsibilities are unclear

Excretion of carprofen in milk in lactating bitches

Vid ungefär 16 % av alla dräktigheter hos hund tillstöter förlossningssvårigheter (dystoki) och många av tikarna behöver i slutändan kirurgisk behandling i form av kejsarsnitt. Ett kejsarsnitt är ett mjukdelsingrepp jämförbart med en ovariehysterektomi och det får anses väl känt att det är ett smärtsamt sådant. Efter ingrepp av liknande art är postoperativ smärtlindring med NSAID (Non Steroidal Anti-Inflammatory Drug) gängse behandling. Det är dock inte praxis att behandla med NSAID postoperativt efter kejsarsnitt då man inte kunnat utesluta att läkemedlet eventuellt passerar ut i tikens mjölk och riskerar att skada valparna. För djurslaget hund finns ovanligt lite vetenskaplig dokumentation gällande i vilken grad karprofen, en NSAID, förs över till tikens mjölk. Studier på nötkreatur har dock visat att nästintill odetekterbara mängder av läkemedlet kan hittas i mjölken. År 2012 gjordes en liten studie där utsöndringen av karprofen i mjölk hos tik undersöktes och endast låga nivåer återfanns då. Syftet med denna studie var därför att undersöka halten karprofen i mjölk hos kejsarsnittade tikar som behandlats med läkemedlet postoperativt. Det långsiktiga målet var att öka välfärden för kejsarsnittade tikar genom att kunna erbjuda en adekvat postoperativ smärtlindring utan att riskera valparnas hälsa. Hypotesen var att nivåerna av karprofen i tikens mjölk skulle vara så låga att den mängd valpen får i sig via mjölken inte utgör någon fara för dess hälsa. Studien bestod av två delar där en pre-klinisk studie initialt utfördes på en tik ägd av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Tiken behandlades med en postoperativ subkutan injektion karprofen (4 mg/kg) efter genomfört kejsarsnitt och behandlades därefter per os med 2 mg/kg två gånger dagligen i fem dagar. Mjölkprover samlades in tre timmar efter läkemedelsgiva i fem dagar och analyserades sedan avseende karprofennivå. En klinisk studie utfördes därefter på patienttikar som inkommit till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala (UDS) på grund av dystoki. Djurägarna signerade ett informerat samtycke och tikarna behandlades enligt samma protokoll som SLU-tiken. Djurägarna samlade in mjölkprover under fem dagar och dessa frystes sedan i väntan på analys. Karpofennivån i mjölk analyserades hos totalt tre av nio initialt deltagande tikar. I tillägg till mjölkprover togs blodprover på den SLU-ägda tikens sju valpar vid 28 dagars ålder. Tiken fick karprofen per os (2 mg/kg) och valparna tilläts dia en timme efter läkemedelsgivan. Blodprover togs sedan ifrån valparnas jugularven varje halvtimme med start 30 min efter digivningens start. Simuleringar utfördes i dataprogrammet Maxsim2 för att demonstrera plasmakoncentrationen av karprofen hos en vuxen hund samt en teoretisk plasmakoncentration av karprofen hos en diande valp som fått i sig den beräknade dosen 1,8 μg karprofen per digivningstillfälle vid tio tillfällen per dygn under fem dagar (tikens behandlingstid). Dosberäkningen utfördes utifrån den högst funna karprofenkoncentrationen i tikarnas mjölk (0,3 μg/ml, tik 2, dag 5). Koncentrationen av karprofen visade sig vara låg i tikarnas mjölk vilket stämmer väl överens med resultat från tidigare studier på hund och nötkreatur. Även karprofenhalten i plasman hos den SLU-ägda tikens sju valpar var låg och befann sig vid de flesta provtagningarna under detekterbar nivå. Enligt den teoretiska simuleringen visade sig koncentrationen karprofen i valpens blod vara endast en tusendel av koncentrationen i tikens blod. Patientmaterialet i denna studie var dock för litet för att kunna dra några säkra slutsatser och mer forskning bör bedrivas för att med säkerhet kunna behandla tikar med karprofen postoperativt efter kejsarsnitt.Dystocia occurs in about 16% of all pregnancies in dogs and many of the dystocia’s ends up with a caesarean section having to be performed. A caesarean section is a soft tissue surgical procedure comparable with an ovariohysterectomy and it may be considered well-known that it is a painful procedure. The use of Nonsteroidal Anti-inflammatory Drugs (NSAID) is common as pain relief after similar surgical procedures but it’s not a widespread treatment after a caesarean because of the risk that the drug might pass into the milk risking to affect the puppies. There is little scientifically supported information regarding whether carprofen, which is a NSAID, is transmitted into the milk of lactating bitches. Studies performed on cattle have however shown that almost undetectable concentrations of carprofen can be found in the milk of dairy cows. In 2012, a pilot study was performed on dogs where the concentration of carprofen was measured in the milk of the lactating bitches and was found to be low. The purpose of this study was therefore to analyze the concentration of carprofen in the milk of lactating bitches that had been treated with the drug postoperatively after caesarean. The goal was to increase the welfare of the dogs by being able to treat them with pain-relieving drugs after a performed caesarean. The hypothesis was that the concentration of carprofen would be low in milk and therefore pose no risk for the suckling newborns. The study consisted of two parts where a preclinical part initially focused on a bitch owned by The Swedish University of Agricultural Sciences in Uppsala. The bitch was treated postoperatively with a subcutaneous injection of carprofen (4 mg/kg) and was then given tablets (2 mg/kg) twice daily for five days. Milk samples were collected three hours after the tablet had been given for five days in a row and were then analyzed regarding the concentration of carprofen. A clinical study was then performed where patients with dystocia at the animal hospital in Uppsala (UDS) were included. Animal owners signed an informed consent and the bitches were treated according to the same protocol as the dog in the preclinical study. The animal owners collected milk samples during the five days of treatment and these were stored in freezing temperature until analyzed. The concentration of carprofen in milk was analyzed in three of the initially nine participating lactating bitches. It was also investigated if carprofen could be found in the blood of the newborns by measuring the plasma concentrations of carprofen in the puppies of the dog that was included in the preclinical study. The bitch received carprofen orally (2 mg/kg) and the puppies were allowed to suckle an hour later. Blood samples were then received from the jugular vein every half hour starting 30 minutes after the lactation. Simulations were made in the program Maxsim2 to be able to demonstrate the plasma concentration of carprofen in the adult but also to show the theoretical changes in plasma concentrations in a suckling newborn that obtained 1,8 μg of carprofen in the milk per time of lactation during ten times per day for five days (the treatment time of the bitch). The calculations were made from the highest found concentration of carprofen (0,3μg/ml in the milk of bitch 2, day 5). The concentrations of carprofen showed to be low in milk which correlates well to the results from earlier studies performed on dogs and dairy cows. The plasma concentration of carprofen in the newborns was also low and according to the theoretical simulation, the plasma concentration of the drug seemed to be only a thousandth of the concentration in the plasma of the adult. However, the patient material in this study was quite small and further research on the subject should be performed to surely say that it’s safe to treat lactating bitches with carprofen postoperatively after a caesarean section

C. elegans dss-1 is functionally conserved and required for oogenesis and larval growth

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Dss1 (or Rpn15) is a recently identified subunit of the 26S proteasome regulatory particle. In addition to its function in the protein degradation machinery, it has been linked to BRCA2 (breast cancer susceptibility gene 2 product) and homologous DNA recombination, mRNA export, and exocytosis. While the fungal orthologues of Dss1 are not essential for viability, the significance of Dss1 in metazoans has remained unknown due to a lack of knockout animal models.</p> <p>Results</p> <p>In the current study deletion of <it>dss-1 </it>was studied in <it>Caenorhabditis elegans </it>with a <it>dss-1 </it>loss-of-function mutant and <it>dss-1 </it>directed RNAi. The analysis revealed an essential role for <it>dss-1 </it>in oogenesis. In addition, <it>dss-1 </it>RNAi caused embryonic lethality and larval arrest, presumably due to loss of the <it>dss-1 </it>mRNA maternal contribution. DSS-1::GFP fusion protein localised primarily in the nucleus. No apparent effect on proteasome function was found in <it>dss-1 </it>RNAi treated worms. However, expression of the <it>C. elegans dss-1 </it>in yeast cells deleted for its orthologue <it>SEM1 </it>rescued their temperature-sensitive growth phenotype, and partially rescued the accumulation of polyubiquitinated proteins in these cells.</p> <p>Conclusion</p> <p>The first knockout animal model for the gene encoding the proteasome subunit DSS-1/Rpn15/Sem1 is characterised in this study. In contrast to unicellular eukaryotes, the <it>C. elegans dss-1 </it>encodes an essential protein, which is required for embryogenesis, larval growth, and oogenesis, and which is functionally conserved with its yeast and human homologues.</p

Koti katkaisuhoidon tilana

Tässä artikkelissa kysymme, miten koti tilana tukee ja haastaa psykososiaalisesti orientoituneen katkaisuhoidon käytäntöjä. Tutkimuksen metodologinen kehys nojaa kodin maantieteen perinteeseen. Lähestymme kotia monimerkityksellisenä kulttuuristen, materiaalisten, emotionaalisten ja sosiaalisten merkitysten läpäisemänä tilana. Tutkimusaineisto on kerätty vuonna 2018 liikkuvalla etnografialla suomalaisesta kotikatkopalvelusta.&nbsp; Se koostuu kahdeksalla kotikäynnillä nauhoitetusta asiakas-työntekijävuorovaikutuksesta. Tutkimus havainnollistaa, kuinka kotia merkityksellistetään paitsi asiakkaan yksityisenä tilana, myös päihdetyön toteuttamisympäristönä. Koti elementteineen ja rutiineineen luo turvallisen ja häpeältä suojaavan sekä autonomiaa ja tukea antavan tilan juomisen lopettamiselle, mutta edellyttää asiakkaalta tietoisuutta tilaan liittyvistä juomista laukaisevista tekijöistä sekä omasta vastuustaan osana kotona toteutettavaa katkaisuhoitoa

Keskustelua historian kirjoittamisesta

Artikkeli pohjautuu Helsingin yliopistossa 26. - 29.1.2016 järjestettyyn tutkijakollegiumin talvikouluun

Chronic Enteropathy in Dogs—Epidemiologic Aspects and Clinical Characteristics of Dogs Presenting at Two Swedish Animal Hospitals

Information about prevalence and breed predisposition of canine chronic enteropathy (CE) is limited. The aim of this retrospective study was to investigate period prevalence, breed disposition, clinical features, diagnostic results, and treatment response of CE in dogs presenting at two Swedish animal hospitals during 2013–2018. A medical record search was performed to identify CE dogs including those with ≥3 visits because of gastrointestinal disease and/or that had undergone gastroduodenoscopy/colonoscopy during 2013–2018. Dog characteristics, case history, physical examination, laboratory variables, therapeutic protocol, and treatment response were recorded. Inclusion criteria for CE were met by 814 dogs. Period prevalence of CE was 1.1% of total number of dogs. Breeds with the highest relative risk included Norwegian Lundehund, West Highland White Terrier, and Miniature Poodle. Median age at presentation was 3.8 (IQR 1.8–6.8) years. French Bulldogs and Miniature Schnauzers presented at a younger age