Bloom-Forming Cyanobacteria Support Copepod Reproduction and Development in the Baltic Sea

Peer reviewe

Summer cyanobacterial blooms in the Baltic Sea - implications for copepod recruitment

During summer, the Baltic Sea is subjected to the world’s largest cyanobacterial blooms. These blooms are linked to eutrophication and raise many questions concerning their effects on the ecosystem. To understand their impacts on the food web dynamics, it is essential to assess growth responses of grazers to these cyanobacteria. In the northern Baltic proper, copepods are the most important herbivores providing an essential link between the primary producers and higher trophic levels. In this Thesis, Papers I &amp; II evaluate methods to estimate copepod growth in response to feeding conditions in situ. The most conspicuous diazotrophic filamentous cyanobacterium in the Baltic Sea is Nodularia spumigena, a producer of nodularin which is highly toxic to vertebrates, yet its ecological role is largely unknown. In Paper III, reciprocal interactions between cyanobacteria, sympatric algae and copepods are studied. The results suggest that nodularin is likely involved in allelopathic interactions, but it is not an inducible defense against grazers. Furthermore, the results of Papers IV &amp; V, indicate that natural assemblages of N. spumigena and Anabaena spp. may support copepod reproduction and that total diazotrophic filamentous cyanobacteria appear to provide a beneficial feeding environment for the feeding stages of copepod nauplii, most probably by stimulating the microbial communities that nauplii feed upon. Since cyanobacterial blooms are projected to increase due to global climate change, the combined effects of toxic cyanobacteria, ocean acidification and global warming predicted for year 2100 are further investigated on copepods in Paper IV. Taken together, these studies indicate that filamentous diazotrophic cyanobacteria contribute to sustaining secondary productivity and have potential implications of management practices with respect to combating eutrophication, global climate change and sustaining fish feeding conditions.At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 4: Manuscript. Paper 5: Manuscript.</p

Conservation values from a seascape perspective : User manual for MOSAIC, version 1

Havs- och vattenmyndigheten har till uppgift att skapa förutsättningar för en hållbar förvaltning och planering av våra havsområden. I denna uppgift ingår att ta fram metoder och underlag som främjar en väl fungerande grön infrastruktur och bevarande av olika naturvärden.  I syfte att förbättra kunskapen om naturvärden i marina områden har Havs- och vattenmyndigheten utvecklat Mosaic.   Mosaic (dnr 1592-20) är ett verktyg för att identifiera värdefulla marina områden med särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Verktyget ger underlag för rumslig förvaltning, som till exempel arbete med fysisk planering (havs-/kustzonsplanering), områdesskydd, restaurering och fiskförvaltning.  Grunden för Mosaic utgörs av ekosystemkomponenter, som vetenskapliga och regionala experter på ekosystemen i Sveriges havsområden tagit fram utifrån riktlinjer i Mosaic.  Denna rapport är en användarmanual för hur man steg för steg tillämpar Mosaic. Det är Havs- och vattenmyndighetens förhoppning att manualen kan underlätta tillämpningen av Mosaic (Havs- och vattenmyndigheten rapport 2020:13).  Målgrupper för Mosaic är framför allt de som arbetar med förvaltning och fysisk planering av kustzonen och havsmiljön på nationella myndigheter, länsstyrelser och kommuner. Men även verksamhetsutövare och konsultföretag som utför arbeten relaterat till detta.The Swedish Agency for Marine and Water Management are responsible for promoting the sustainable management and planning of our marine areas. Part of this includes developing methods for a well-functioning green infrastructure and environmental protection.  To improve knowledge on the conservation value of marine areas, the Swedish Agency for Marine and Water Management have developed MOSAIC.  MOSAIC (dnr 1592-20) is a tool to identify the conservation value of marine areas, in particular their importance for biodiversity and ecosystem services in coherent (viable and ecologically representative) networks. The tool can be used for spatial management such as marine spatial planning, designation of protected areas, restoration planning and management of fisheries.  MOSAIC is based on ecosystem components that have been identified and developed by researchers and regional experts within the tool’s framework. The list of ecosystem componentsand their associated conservation value provides a structure for handling, compiling, evaluating, and prioritizing ecosystem components for spatial management.  This report provides a step-by-step user manual for MOSAIC. It is the Swedish Agency for Marine and Water Management’s hope that this user manual will aid users in implementing MOSAIC.Rapporten är en engelsk översättning av den svenska rapporten och har tagits fram av AquaBiota Water Research och Havs- och vattenmyndigheten och med stöd av SLU Artdatabanken och länsstyrelserna i Västerbotten och Västra Götalands län.</p

Förvaltning av de okända och ohanterliga : Indikatorer för främmande arter i marin miljö – svårigheter och möjligheter

Den mänskliga introduktionen av främmande arter antas fortsätta accelerera på grund av den ökande globaliseringen. Detta utgör ett allvarligt hot mot biologisk mångfald och tillhörande produktion av ekosystemtjänster. I Europaparlamentet och rådets ramdirektiv om en marin strategi, också kallat havsmiljödirektivet, är främmande arter en av elva kvalitativa deskriptorer (deskriptor 2) för att fastställa en god miljöstatus. Definitionen på god miljöstatus för deskriptor 2 är att ”främmande arter som har införts genom mänsklig verksamhet håller sig på nivåer som inte förändrar ekosystemen negativt”. I rapporten diskuterar vi tillhörande kriterier och attribut, samt exempel på föreslagna indikatorer till de samma. Eftersom havsmiljödirektivet eftersträvar att säkerställa ekosystemens långsiktiga förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster och uppnå god miljöstatus till år 2020, ställer vi oss kritiska till nuvarande formulering för deskriptor 2 och tillhörande kriterier och attribut vars fokus är att mäta trender och effekter av invasiva främmande arter efter att de har introducerats till ett nytt område. Främmande arter är mycket svåra att utrota eller kontrollera i marin miljö när de väl anlänt. Därför behöver åtgärder mot främmande arter fokusera på att förhindra deras ankomst. För att kunna följa upp åtgärderna bör ett miljöövervakningsprogram vara utformat så att nya arter upptäcks så tidigt som möjligt för att ge en chans att sätta in åtgärder för att begränsa vidare spridning. Havsmiljödirektivets indikatorer skall vara operativa förvaltningsverktyg med tydlig målsättning, och bör som sådana vara utformade för att ge incitament till åtgärder som minskar och på sikt förhindra nya introduktioner. Sammanfattningsvis så rekommenderar vi en indikator för deskriptor 2 i havsmiljödirektivet som baseras på antalet nya introduktioner av främmande arter för ett bedömningsområde. Eftersom alla medlemsstater ska uppnå god miljöstatus ger en indikator som räknar antal nya introduktioner av främmande arter starka incitament att framgångsrika förvaltningsåtgärder utförs som just minskar nya introduktioner. Eftersom åtgärder mot främmande arter är mycket svåra efter de väl har anlänt och åtgärder därmed bör fokusera på att förhindra nya introduktioner, kommer resultatet av en sådan indikator vara hanterbart och långsiktigt säkra tillhandahållandet av ekosystemtjänster.Human introductions of invasive non-indigenous species are predicted to accelerate due to increasing globalization. This in turn, introduces a serious threat against biodiversity and accompanying ecosystem services. In the European Union’s framework directive on marine strategy also known as the Marine Strategy Framework Directive (MSFD), the non-indigenous species descriptor (descriptor 2) is one of eleven qualitative descriptors that aims to establish good environmental status (GEnS). The definition of GEnS for descriptor 2 is “Non-indigenous species introduced by human activities are at levels that do not adversely alter the ecosystem”. In this report we discuss criteria and attributes associated with descriptor 2 and examples of suggested indicators for the quantification of GEnS. Because the MSFD aims to secure the long-term ability of ecosystems to provide ecosystem services and to reach GEnS by 2020, we are critical of the current definition of descriptor 2 and attributing criteria which focus on measuring trends and effects of invasive non-indigenous species after their introduction to a new area. Once introduced, invasive species are inherently difficult to exterminate or control in marine environments. Therefore, preventive measures should be taken prior to their arrival. Moreover, to be able to follow up on such measures, an environmental monitoring program should be designed in such a way that allows new species to be discovered as soon as possible. Moreover, it will facilitate that measures are taken in time to prevent further spread. The MSFD indicators must be operational management tools with clear targets, and should thus be designed in such a way as to give incentives for actions that minimize, and in the long-term eliminate introductions. In conclusion, we recommend an indicator for descriptor 2 of the MSFD that is based on the number of new species introductions in a given assessment area. This also gives strong incentive for member states to present preventive management strategies with aims to minimize new introductions. The proposed indicator will as such be manageable and ensure a long-term availability of ecosystem services

Marina naturvärden i ett landskapsperspektiv : Användarmanual för Mosaic, version 1

oai:DiVA.org:havochvatten-367Havs- och vattenmyndigheten har till uppgift att skapa förutsättningar för en hållbar förvaltning och planering av våra havsområden. I denna uppgift ingår att ta fram metoder och underlag som främjar en väl fungerande grön infrastruktur och bevarande av olika naturvärden.  I syfte att förbättra kunskapen om naturvärden i marina områden har Havs- och vattenmyndigheten utvecklat Mosaic.   Mosaic (dnr 1592-20) är ett verktyg för att identifiera värdefulla marina områden med särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Verktyget ger underlag för rumslig förvaltning, som till exempel arbete med fysisk planering (havs-/kustzonsplanering), områdesskydd, restaurering och fiskförvaltning.  Grunden för Mosaic utgörs av ekosystemkomponenter, som vetenskapliga och regionala experter på ekosystemen i Sveriges havsområden tagit fram utifrån riktlinjer i Mosaic.  Denna rapport är en användarmanual för hur man steg för steg tillämpar Mosaic. Det är Havs- och vattenmyndighetens förhoppning att manualen kan underlätta tillämpningen av Mosaic (Havs- och vattenmyndigheten rapport 2020: 13).  Målgrupper för Mosaic är framför allt de som arbetar med förvaltning och fysisk planering av kustzonen och havsmiljön på nationella myndigheter, länsstyrelser och kommuner. Men även verksamhetsutövare och konsultföretag som utför arbeten relaterat till detta.Rapporten har tagits fram av AquaBiota Water Research och Havs- och vattenmyndigheten och med stöd av SLU Artdatabanken och länsstyrelserna i Västerbotten och Västra Götalands län.</p

MOSAIC – A tool for ecosystem based spatial management of marine conservation values : Version 1

För att främja ekosystembaserad marin förvaltning bör olika förvaltningsområden integreras. En enhetlig kartläggning av den marina gröna infrastrukturen kan verka för att rätt förvaltning och åtgärd hamnar på rätt plats. Mosaic är ett verktyg för att identifiera värdefulla marina områden med särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Avsikten är att ge en enhetlig struktur som ger hög gemensam nytta för flera olika former av rumslig förvaltning som till exempel områdesskydd, fysisk planering (havs/kustzonsplanering), restaurering och åtgärdsarbete samt annan typ av förvaltning där areella frågor ska behandlas (såsom fiskförvaltning och arbete med havsmiljödirektivet och art- och habitatdirektivet).  Syftet med Mosaic är att främja ett ekosystembaserat, adaptivt och funktionellt angreppsätt vid rumslig naturvård. Avsikten är att ge en struktur som så förutsättningslöst som möjligt inkluderar en mängd olika biotiska ekosystemkomponenter vid bedömning och identifiering av värdefulla områden. Med sin högre mångfald kan verktyget ge stöd vid bedömningar och prioriteringar inom  förvaltningsprocesser som bygger på ett fåtal och grövre ekosystemkomponenter framtagna för större regioner. Verktyget ger en struktur för att inkludera ny kunskap, följa ekosystemets förändring över tid och ta hänsyn till ekosystemets rumsliga variation och komplexitet – från platsspecifika detaljer till ett landskapsperspektiv. Syftet med den här rapporten är att ge en ingående beskrivning av Mosaic, teorin bakom, de avvägningar och diskussioner som har hållits samt vad verktyget kan användas till. För att få en praktisk manual vid användning av verktygets genomförandedel behöver denna rapport inte läsas utan vi hänvisar till Havs- och vattenmyndighetens rapport 2020:14 Marina naturvärden i ett landskapsperspektiv – användarmanual för Mosaic, version 1. Mosaic är uppdelat i två delar (figur 1) varav en del är förberedande och samordnas av Havs- och vattenmyndigheten, medan genomförandedel samordnas av respektive länsstyrelse eller annan utövare. I den förberedande delen ska bästa tillgängliga kunskap samlas in och syntetiseras av experter för att göra generella, ej platsspecifika, bedömningar (dessa ska därefter användas för landskapsanalyser och platsspecifika bedömningar i Mosaics genomförandedel). Med andra ord fokuserar bedömningarna i den förberedande delen inte på rumslig variation utan istället på allmänna mönster. Det gör det enklare att vid de återkommande revideringarna följa generella förändringar över tid och inkludera ny kunskap.  I Mosaics genomförandedel ska värdekärnor (platser med höga naturvärden) och värdetrakter identifieras. Värdetrakter är områden med höga naturvärden (ansamlingar av värdekärnor) i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Fokus för bedömningarna och analyserna i genomförandedelen är främst att identifiera ekosystemens rumsliga variation genom platsspecifika detaljkunskaper och fördjupade landskapsanalyser om var naturvärden troligen ansamlas, var viktiga spridningsvägar går, var livskraftiga platser troligen finns och vilka av dessa platser utgör ett ekologiskt representativt nätverk. Med livskraftiga platser avses platser där ekosystemkomponenter är mindre utsatta för negativ påverkan. Det är svårt att över tid följa förändring av platsspecifika detaljer på en mängd lokaler eftersom det ofta är resurskrävande med fältinventeringar. Mer generella förändringar fångas dock upp genom att genomförandedelen inkluderar bedömningar som regelbundet uppdateras i den förberedande delen.  För att kunna bedöma vilka områden som ska prioriteras för förvaltningsåtgärder (till exempel genom skydd, fysisk planering eller restaurering) behöver ett område jämföras med övriga områden, från regional till lokal skala. Platsspecifika detaljkunskaper behövs i kombination med övergripande kunskap om landskapet. Mosaic fokuserar på biotiska ekosystemkomponenter (populationer, arter, organismgrupper och livsmiljöer) eftersom det är de biotiska komponenterna som för med sig naturvärden och är känsliga för mänskliga aktiviteter. Vidare är det de biotiska ekosystemkomponenterna vi vill försäkra är representerade i områden som prioriteras för rumslig förvaltning. Vidare utgår verktyget från internationellt vedertagna kriterier satta av FN:s konvention om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity; CBD; 2008). Kriterierna har införlivats i verktygets olika delar och steg för att nå uppsatta mål och skapa en praktisk arbetsordning.  Det här är version 1 av verktyget Mosaic. Alla pusselbitar (ramar) har ännu inte fått detaljerade riktlinjer men genom att publicera dem i sin nuvarande form kommer verktyget att utvecklas utifrån de erfarenheter som görs när det används praktiskt och när andra parallella processer (inom till exempel områdesskydd och havsplanering) är genomförda.Effective ecosystem-based management of marine and coastal environments requires an integrated approach across administrative areas. A standardized approach for the assessment of marine green infrastructure can ensure that the right management measures occur in the right place. MOSAIC is a tool to identify the conservation value of marine areas, in particular their importance for biodiversity and ecosystem services in coherent (viable and ecologically representative) networks. The intention is to provide a standardized and integrated framework for marine management, such as which areas should be prioritized for protection, restoration or other physical planning (including fisheries management and goals set out in the Marine Strategy Framework and Habitat Directives).Rapporten är en engelsk översättning av den svenska rapporten som har tagits fram av AquaBiota Water Research och Havs- och vattenmyndigheten, med stöd av SLU Artdatabanken och länsstyrelserna i Västerbotten och Västra Götalands län.</p

Mosaic – verktyg för ekosystembaserad rumslig förvaltning av marina naturvärden : Version 1

För att främja ekosystembaserad marin förvaltning bör olika förvaltningsområden integreras. En enhetlig kartläggning av den marina gröna infrastrukturen kan verka för att rätt förvaltning och åtgärd hamnar på rätt plats. Mosaic är ett verktyg för att identifiera värdefulla marina områden med särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Avsikten är att ge en enhetlig struktur som ger hög gemensam nytta för flera olika former av rumslig förvaltning som till exempel områdesskydd, fysisk planering (havs/kustzonsplanering), restaurering och åtgärdsarbete samt annan typ av förvaltning där areella frågor ska behandlas (såsom fiskförvaltning och arbete med havsmiljödirektivet och art- och habitatdirektivet).  Syftet med Mosaic är att främja ett ekosystembaserat, adaptivt och funktionellt angreppsätt vid rumslig naturvård. Avsikten är att ge en struktur som så förutsättningslöst som möjligt inkluderar en mängd olika biotiska ekosystemkomponenter vid bedömning och identifiering av värdefulla områden. Med sin högre mångfald kan verktyget ge stöd vid bedömningar och prioriteringar inom  förvaltningsprocesser som bygger på ett fåtal och grövre ekosystemkomponenter framtagna för större regioner. Verktyget ger en struktur för att inkludera ny kunskap, följa ekosystemets förändring över tid och ta hänsyn till ekosystemets rumsliga variation och komplexitet – från platsspecifika detaljer till ett landskapsperspektiv. Syftet med den här rapporten är att ge en ingående beskrivning av Mosaic, teorin bakom, de avvägningar och diskussioner som har hållits samt vad verktyget kan användas till. För att få en praktisk manual vid användning av verktygets genomförandedel behöver denna rapport inte läsas utan vi hänvisar till Havs- och vattenmyndighetens rapport 2020:14 Marina naturvärden i ett landskapsperspektiv – användarmanual för Mosaic, version 1. Mosaic är uppdelat i två delar (figur 1) varav en del är förberedande och samordnas av Havs- och vattenmyndigheten, medan genomförandedel samordnas av respektive länsstyrelse eller annan utövare. I den förberedande delen ska bästa tillgängliga kunskap samlas in och syntetiseras av experter för att göra generella, ej platsspecifika, bedömningar (dessa ska därefter användas för landskapsanalyser och platsspecifika bedömningar i Mosaics genomförandedel). Med andra ord fokuserar bedömningarna i den förberedande delen inte på rumslig variation utan istället på allmänna mönster. Det gör det enklare att vid de återkommande revideringarna följa generella förändringar över tid och inkludera ny kunskap.  I Mosaics genomförandedel ska värdekärnor (platser med höga naturvärden) och värdetrakter identifieras. Värdetrakter är områden med höga naturvärden (ansamlingar av värdekärnor) i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Fokus för bedömningarna och analyserna i genomförandedelen är främst att identifiera ekosystemens rumsliga variation genom platsspecifika detaljkunskaper och fördjupade landskapsanalyser om var naturvärden troligen ansamlas, var viktiga spridningsvägar går, var livskraftiga platser troligen finns och vilka av dessa platser utgör ett ekologiskt representativt nätverk. Med livskraftiga platser avses platser där ekosystemkomponenter är mindre utsatta för negativ påverkan. Det är svårt att över tid följa förändring av platsspecifika detaljer på en mängd lokaler eftersom det ofta är resurskrävande med fältinventeringar. Mer generella förändringar fångas dock upp genom att genomförandedelen inkluderar bedömningar som regelbundet uppdateras i den förberedande delen.  För att kunna bedöma vilka områden som ska prioriteras för förvaltningsåtgärder (till exempel genom skydd, fysisk planering eller restaurering) behöver ett område jämföras med övriga områden, från regional till lokal skala. Platsspecifika detaljkunskaper behövs i kombination med övergripande kunskap om landskapet. Mosaic fokuserar på biotiska ekosystemkomponenter (populationer, arter, organismgrupper och livsmiljöer) eftersom det är de biotiska komponenterna som för med sig naturvärden och är känsliga för mänskliga aktiviteter. Vidare är det de biotiska ekosystemkomponenterna vi vill försäkra är representerade i områden som prioriteras för rumslig förvaltning. Vidare utgår verktyget från internationellt vedertagna kriterier satta av FN:s konvention om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity; CBD; 2008). Kriterierna har införlivats i verktygets olika delar och steg för att nå uppsatta mål och skapa en praktisk arbetsordning.  Det här är version 1 av verktyget Mosaic. Alla pusselbitar (ramar) har ännu inte fått detaljerade riktlinjer men genom att publicera dem i sin nuvarande form kommer verktyget att utvecklas utifrån de erfarenheter som görs när det används praktiskt och när andra parallella processer (inom till exempel områdesskydd och havsplanering) är genomförda.Rapporten har tagits fram av AquaBiota Water Research och Havs- och vattenmyndigheten, med stöd av SLU Artdatabanken och länsstyrelserna i Västerbotten och Västra Götalands län.</p

Grön infrastruktur i havet : landskapsperspektiv i förvaltningen av Sveriges marina områden

En kartläggning av havets naturkvaliteter har påbörjats genom arbetet med grön infrastruktur. Rapporten undersöker olika scenarier för hur den marina gröna infrastrukturen påverkas av mänskliga aktiviteter i förhållande till olika strategier för förvaltning. Projektet har genomfört tre fallstudier med olika fokus: strandexploatering, trålfiske och klimatförändring. Genom scenariobaserade analyser visar forskarna vilken effekt olika beslut och åtgärder kan få på naturskydds- och miljömål.Det tvärvetenskapliga projektet är ett samarbete mellan experter inom ekologi och juridik. Forskarna beskriver hur lagstiftning, planering och förvaltningsstrategier bör utformas och fungera ihop, och presenterar förslag för att stärka skyddet av den gröna infrastrukturen i Sveriges havsområden.Forskningen har finansierats av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag till stöd för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndighetens verksamhet

The Swedish approach to MPA Network Design &amp; Management : Framework and step-by-step guidance

This document contains a Framework and step-by-step guid­ance to support the design and management of Marine Pro­tected Area Networks. The Framework is designed to support the development of a more ecologically representative, better-connected, and more functional network of effectively managed marine protected areas (MPAs) in Sweden. As such, the Framework also enables the evaluation of this Network. The Framework incorporates principles for how the Swedish Agency for Marine and Water Management, together with relevant coastal Country Admin­istrative Boards (CABs), can work strategically with marine pro­tection using an integrated approach. The Framework helps define clear objectives aimed to achieve ecological represent­ativity, functionality, and effectiveness of the MPA Network. It is accompanied by step-by-step guidance for both designing and managing marine protected areas, and transparently lays out the main assumptions behind this guidance. It can also be of great help to Sweden in meeting the potential future am­bition of protecting at least 30% of marine waters by 2030, of which 10% should be strictly protected. The Framework and the guidance are applied in two Regional Plans, developed by representatives of the relevant CABs. The implementation of the Regional Plans will help Sweden ful­fill its national and international commitments to ecologically representative, well-connected, and functional networks of marine protected areas. The Framework acts as a reference for professionals working with marine protected areas in Sweden on the national level, the regional level, and the county level. It has been primarily developed to support the work of the CABs and the Swed­ish Agency for Marine and Water Management, but also the Swedish Environmental Protection Agency and other insti­tutes and universities. It also serves as an example of how the Conservation Standards (CS) can be applied to the context of MPA Networks on a national, regional, and local level. Prac­titioners are encouraged to freely adapt this framework to fit other contexts. The Framework and the step-by-step guidance can be used for the design and management of a single MPA or a set of MPAs, of a regional or national MPA Network, and potentially even of an international network. In this document, the Framework is described primarily on a regional level, with the aim of creating distinct regional MPA Networks. Some components, however, are the same for all regions in Sweden. This document only represents a first attempt at a framework with the definitions, guiding principles, and methodology needed to guide MPA Network Design &amp; Management. It will be refined over time, as it is put into practice and as learning is generated about what works and what does not

Nätverk av marina skyddade områden i Sverige : Ramverk och metod för utformning och förvaltning

Detta dokument innehåller ett ramverk och en stegvis me­tod för utformning och förvaltning av nätverk av marina skyddade områden. Ramverket syftar till att stötta utvecklingen av ett mer eko­logiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk av effektivt förvaltade marina skyddade områden i Sverige. Det möjliggör också en utvärdering av detta nätverk. Ramverket inbegriper principer för hur Havs- och vattenmyn­digheten, tillsammans med berörda kustlänsstyrelser, kan ar­beta strategiskt med marint skydd ur ett helhetsperspektiv. Med hjälp av ramverket kan tydliga målsättningar slås fast för att uppnå ett ekologiskt representativt, funktionellt och ef­fektivt nätverk av marina skyddade områden. Ramverket åt­följs av en stegvis metod för såväl utformning som förvaltning av marina skyddade områden, och lägger tydligt fram de an­taganden som ligger bakom metoden. Ramverket kan även vara ett stort stöd i den framtida ambitionshöjning av målet för marint områdesskydd till 30% – varav 10% strikt skydd – som föreslås till år 2030. Ramverket och metoden konkretiseras i två regionala planer, utarbetade av berörda kustlänsstyrelser. Implementeringen av de regionala planerna kommer att stötta Sverige i arbetet med att uppfylla nationella och internationella åtaganden om ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk av effektivt förvaltade marina skyddade områden. Ramverket fungerar som ett stöd för dem som arbetar med marint områdesskydd i Sverige på nationell och regional nivå samt länsnivå. Det har i första hand utvecklats för att stötta ar­betet vid länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten, men även för Naturvårdsverket samt andra institutioner och universitet. Det fungerar även som ett exempel på hur meto­diken Conservation Standards (CS) kan tillämpas på nätverk av marina skyddade områden på både nationell, regional och lo­kal nivå. Ramverket kan fritt anpassas för andra sammanhang. Inom utformning och förvaltning av marint områdesskydd kan ramverket samt dess begrepp, vägledande principer och me­tod tillämpas på olika nivåer: för ett enskilt skyddat område, i ett län, i ett havsområde, nationellt eller till och med i gränsö­verskridande samarbete. I detta dokument beskrivs ramverket främst på regional nivå, i syfte att skapa separata regionala nät­verk av marina skyddade områden. Vissa komponenter är dock desamma för alla havsområden i Sverige. Vissa delar av ramverket är fortfarande under arbete. Ramverket kommer att förbättras kontinuerligt under dess implementering