Electroconvulsive Therapy in Depression: Improvement in Quality of Life Depending on Age and Sex

Objectives It is uncertain if there are variations in the improvement of quality in life between sexes and age groups after electroconvulsive therapy (ECT). The aim of this study was to investigate how health-related quality of life changed after treatment and to examine differences in the results between sex and age groups. Methods This register-based study used data from the Swedish national quality register for ECT. The study population was patients diagnosed with depression who had received ECT. Health-related quality of life was quantified using the 3-level version the EuroQol 5-dimensional questionnaire (EQ-5D 3 L). Analysis of variance was used to compare change in EQ-5D score from pretreatment to posttreatment between sex and age groups. Results There was a statistically significant improvement in EQ-5D index score and EQ visual analog scale (VAS) score in all patient groups after ECT. The mean improvement in EQ-5D index score and EQ-VAS score ranged from 0.31 to 0.46 and 28.29 to 39.79, respectively. Elderly patients had greater improvement in EQ-5D index score and EQ-VAS score than younger patients. There was no significant difference in improvement between the sexes. The mean improvement in EQ-5D index score was 0.40 for male patients and 0.41 for female patients. Conclusions Electroconvulsive therapy had a considerable effect on health-related quality of life in patients with depression of both sexes and all age groups. The improvement was greatest in elderly patients, who more often had psychotic features. More studies are needed to investigate the long-term effects of ECT and to further explain the varying treatment results between elderly and younger patients.publishedVersio

The cost-effectiveness of foetal monitoring with ST analysis

How to allocate resources in the health care sector is academically dealt with within the subject of health economics. Economic evaluations are within this area used to compare the costs and effects of medical interventions with the purpose to help decision makers decide how to allocate resources. Oxygen deficiency in the foetus during birth can lead to severe life long injuries in the child. In high-risk deliveries, it is therefore considered necessary to use foetal surveillance with a scalp electrode and the choice is between surveillance with internal cardiotocography (CTG) and surveillance with ST analysis. The standard procedure is in most hospitals currently CTG, which records the foetal heart rate and the uterine contractions. The second strategy, in this thesis referred to as ST analysis, complements CTG with foetal electrocardiography(ECG) and ST analysis. The objective of this report is to from a societal perspective determine the cost-effectiveness of using ST analysis in complicated deliveries, compared to the use of CTG alone. A cost-utility analysis was performed based on a probabilistic decision model incorporating the relevant strategies and outcomes. The costs and effects of the two different treatment strategies were compared in a decision tree. Discounted costs and quality-adjusted life-years (QALYs) were measured and simulated over a life-time perspective. The analysis resulted in an incremental effect of 0.005 QALYs for the ST analysis strategy, when compared to the CTG strategy. ST analysis was also associated with a €30 lower cost. Thus, CTG is dominated by the ST analysis strategy. The probability that ST analysis is the cost-effective alternative is high for all values of willingness-to-pay for a QALY, which means that a decision to implement the ST analysis strategy based on the results of this thesis would be surrounded by a low degree of uncertainty

Assessment vs. appraisal of ethical aspects of health technology assessment: can the distinction be upheld?

[english] An essential component of health technology assessment (HTA) is the assessment of ethical aspects. In some healthcare contexts, tasks are strictly relegated to different expert groups: the HTA-agencies are limited to assessment of the technology and other actors within the health care sector are responsible for appraisal and recommendations. Ethical aspects of health technologies are considered with reference to values or norms in such a way that may be prescriptive, or offer guidance as to how to act or relate to the issue in question. Given this internal prescriptivity, the distinction between assessment and appraisal seems difficult to uphold, unless the scrutiny stops short of a full ethical analysis of the technology. In the present article we analyse the distinction between assessment and appraisal, using as an example ethical aspects of implementation of GPS-bracelets for people with dementia. It is concluded that for HTA-agencies with a strictly delineated assessment role, the question of how to deal with the internal prescriptivity of ethics may be confusing. A full ethical analysis might result in a definite conclusion as to whether the technology in question is ethically acceptable or not, thereby limiting choices for decision-makers, who are required to uphold certain ethical values and norms. At the same time, depending on the exact nature of such a conclusion, different action strategies can be supported. A positive appraisal within HTA could result in a decision on implementation, or of the technology, thereby making it available to patients, or decisions to and even the use of the technology (even if someone else will have to fund it). A neutral appraisal, giving no definite answer as to whether implementation is recommended or not, could result in a towards the technology. A negative appraisal could result in a decision to or even implementation. This paper presents an overview of the implications of different outcomes of the ethical analysis on appraisal of the technology. It is considered important to uphold the distinction between assessment and appraisal, primarily to avoid the influence of preconceived values and political interests on the assessment. Hence, as long as it is not based on the subjective value judgments of the HTA-agency (or its representative), such an appraising conclusion would not seem to conflict with the rationale for the separation of these tasks. Moreover, it should be noted that if HTA agencies abstain from including full ethical analyses because of the risk of issuing an appraisal, they may fail to provide the best possible basis for decision-makers. Hence, we argue that as long as the ethical analysis and its conclusions are presented transparently, disclosing how well-founded the conclusions are and/or whether there are alternative conclusions, the HTA-agencies should not avoid taking the ethical analysis as close as possible to a definite conclusion

”Är du nyttig lille vän?” : om produktionspåverkan, konsumtionspåverkan och den svenska etiska plattformen för prioriteringar

I Sverige har vi en etisk plattform som skall styra de prioriteringar som görs inom hälso- och sjukvården. Denna plattform innehåller tre principer: människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen (se nedan). När man beräknar kostnadseffektiviteten för en viss insats inom hälso- och sjukvården så tar man dels med direkta kostnader (dvs. sådana kostnader som är direkt förknippade med sjukvården), dels väger man in indirekta kostnader (exempelvis kostnader för produktionspåverkan och framtida konsumtion) – dvs. kostnader som faller på en annan sektor i samhället än hälso- och sjukvården. Under senare år har detta väckt en del diskussion framförallt eftersom man menar att det är diskriminerande gentemot äldre eller grupper som inte kan återgå i arbete. Detta då åtgärder som riktas till dessa grupper inte kan ge samma produktionsintäkter i form av återgång till arbete som åtgärder som riktar sig till yngre arbetsföra individer. Som konsekvens blir deras framtida konsumtion endast en kostnad för samhället utan någon motsvarande vinst i form av ökad produktion. I denna uppsats analyserar vi huruvida det är etiskt försvarbart att väga in produktionspåverkan och framtida konsumtion när vi prioriterar hälso- och sjukvårdsinsatser1 utifrån den svenska etiska plattformen

Volar locking plate versus external fixation for unstable dorsally displaced distal radius fractures-A 3-year cost-utility analysis.

AimTo investigate the cost-effectiveness of Volar Locking Plate (VLP) compared to External Fixation (EF) for unstable dorsally displaced distal radius fractures in a 3-year perspective.MethodsDuring 2009-2013, patients aged 50-74 years with an unstable dorsally displaced distal radius fracture were randomised to VLP or EF. Primary outcome was the incremental cost-effectiveness ratio (ICER) for VLP compared with EF. Data regarding health effects (Quality-adjusted life years, QALYs) was prospectively collected during the trial period until 3 years after surgery. Cost data was collected retrospectively for the same time period and included direct and indirect costs (production loss).ResultsOne hundred and thirteen patients (VLP n = 58, EF n = 55) had complete data until 3 years and were used in the analysis. At one year, the VLP group had a mean incremental cost of 878 euros and a gain of 0.020 QALYs compared with the EF group, rendering an ICER of 43 900 euros per QALY. At three years, the VLP group had a mean incremental cost of 1 082 euros and a negative incremental effect of -0.005 QALYs compared to the EF group, which means that VLP was dominated by EF. The probability that VLP was cost-effective compared to EF at three years, was lower than 50% independent of the willingness to pay per QALY.ConclusionThree years after distal radius fracture surgery, VLP fixation resulted in higher costs and a smaller effect in QALYs compared to EF. Our results indicate that it is uncertain if VLP is a cost-effective treatment of unstable distal radius fractures compared to EF

Förutsättningar för etablering av en nationell prioriteringskommitté i hälso- och sjukvården : Erfarenheter från andra länder

Syftet med denna studie är att redovisa förutsättningar för en nationell kommitté eller motsvarande för utvärdering och prioritering vid beslut avseende införande av andra sjukvårdsteknologier än läkemedel i hälso- och sjukvården samt att presentera för- och nackdelar med olika lösningar. Huvuddelen av underlaget till studien kommer från intervjuer med ett flertal internationella aktörer - för att fånga ett brett faktaunderlag om hur andra länder har agerat i frågan. De länder som har ingått i studien är Australien, England, Kanada, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland och Spanien. Utöver intervjuer med nyckelpersoner i respektive land har vi genomfört två workshops med representanter från Nationella samordningsgruppen för kunskapsstyrning. Statliga myndigheter och företrädare för medicintekniska företag har varit inbjudna att delta. Vi bedömer att det är realistiskt och motiverat att överväga införande av ett nationellt system för utvärdering och beslut om införande och utmönstring av icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier. I ett sådant system förutsätts att beslut fattas av någon typ av nationell prioriteringskommitté eller nämnd, fortsättningsvis i rapporten förkortad NPK. Vårt uppdrag har varit att presentera och diskutera olika praktiska och principiella komponenter i ett sådant system. Hur organisationen bör utformas i detalj har vi inte tagit ställning till då frågan ligger utanför vårt uppdrag. I genomgången har vi pekat på fördelar och nackdelar med olika lösningar för de tio komponenter som vi menar utgör byggstenarna för en NPK. Baserat på dessa för- och nackdelar, men utan att ta ställning till organisatoriska eller tidsmässiga aspekter, eller omfattningen på verksamheten, så framträder för oss ett huvudalternativ. Detta huvudalternativ bör diskuteras i relation till alternativa lösningar och preciseras ytterligare. Med tanke på att utgångspunkten för denna rapport har varit att undersöka förutsättningar för etablering av en nationell prioriteringskommitté i hälso- och sjukvården, är det också naturligt att vi haft den nationella nivån som utgångspunkt. Varje land vi har undersökt har ett system som är utformat för att passa in i den sjukvårdsstruktur och finansiering som finns i det enskilda landet. Då ansvaret för Sveriges hälso- och sjukvård delas mellan stat och landsting, förefaller det mest adekvat att staten får ansvar för samordning, tillhandahållande av beslutsstöd och kompetens (via myndigheter och kommittéer) och att en NPK formas och drivs av staten tillsammans med sjukvårdshuvudmännen. De sistnämnda har ansvar för att producera och finansiera hälso- och sjukvården. En sådan organisation vore mest i linje med dagens sjukvårdssystem och hur finansieringsansvaret är uppdelat. Alternativet är att bilda ett nationellt organ med enbart företrädare från regioner och landsting. Mot detta talar att statens expertkompetens utnyttjas i lägre grad och att det finns en risk att regionalpolitiska hänsynstaganden kan spela en alltför stor roll. Med tanke på att budgetansvaret för att bekosta nya teknologier i hälso- och sjukvården i Sverige i huvudsak ligger på landstingen så förfaller det ologiskt att förorda direkt budgetansvar för NPK. Därmed inte sagt att kostnadsmedvetenhet inte är mycket viktigt i en sådan kommitté. Det bör därför vara en kommitté som kan balansera budgethänsyn med kostnadseffektivitet och rättvis fördelning av resurser. De flesta länder strävar mot ett system som är inkluderande när det gäller vilka typer av teknologier som ska ingå i utvärderingarna. De flesta typer av teknologier, både gamla och nya, ter sig därför som aktuella även i Sverige. Samtidigt är det tydligt att det inte går att utvärdera alla teknologier med tanke på den stora arbetsmängd detta skulle leda till. Den svenska branschorganisationen Swedish Medtech uppskattar att det idag finns cirka en halv miljon unika medicintekniska produkter och utifrån detta så förstår vi att inflödet av enbart nya medicintekniska produkter är mycket stort. Dessutom innebär många av dessa endast marginella förändringar jämfört med tidigare teknologier. Vi förespråkar ett system som prioriterar vilka teknologier som ska utvärderas baserat på deras konsekvenser (hälsoeffekt, ekonomisk omfattning, etisk kontrovers etc.) snarare än typ av teknologi eller om den är gammal eller ny. På detta sätt undviks att vissa typer av teknologier får ”fribrev” in isystemet. Det finns tre huvudalternativ med tanke på vem som tar fram kunskapsunderlag till utvärderingarna: 1. Enbart företagen; 2. Enbart den beslutande kommittén eller motsvarande; 3. Dessa två kombinerat. Baserat på våra erfarenheter från andra länder och även de återkopplingar vi har fått från referensgruppen tror vi att det vore olyckligt att införa ett system som helt utesluter företagen som uppgiftslämnare. Framför allt kommer NPK i sådana fall att gå miste om dataunderlag som ännu inte är publicerat men som kan vara av stor vikt för besluten. Dock behöver företagsbaserade underlag givetvis granskas av någon oberoende instans innan beslutet fattas. Det finns behov av tydliga incitament för att lyfta frågor till utvärdering och beslut. Erfarenheter från Västra Götalandsregionen tyder på att den startfinansieringsmodell som tillämpas där har varit ett lyckat sätt för att få in förslag på teknologier som bör utvärderas. Incitament behöver dock inte alltid vara av ekonomisk art utan kan även vara av administrativ karaktär. Registrering av alla nya teknologier (produkter och procedurer) i ett register innan de får användas skulle kunna bidra till att identifiera kandidater för utvärdering. Samtliga länder vi har undersökt har valt att ha flera aktörer involverade i processerna för identifiering, utvärdering, prioritering och beslut angående införande. Flera informanter har även framhållit vikten av att separera den organisation som fattar beslutet från den eller de som tar fram beslutsunderlaget för att öka legitimiteten. Det kan vara administrativt mer komplicerat med två separata organisationer men våra intryck från denna studie tyder på att denna nackdel uppvägs av de fördelar som uppnås. Det är en fördel om processerna för identifiering, utvärdering och beslut är så öppna som möjligt. Stor öppenhet i alla steg medför dock en stor arbetsbörda och kostnader. Frågan om öppenhet och medverkan från allmänheten förefaller vara en avvägning mellan tillräcklig grad av sekretess och öppenhet rörande både process och beslut för att uppnå legitimitet. Att vid ett eventuellt införande av NPK starta med en relativt sluten process där enbart besluten redovisas men sedan ha en tydlig ambition och plan för att bli mer öppen i hela processen efter hand kan vara en framkomlig väg. Vi bedömer att den värdegrund och det utvecklingsarbete av öppna prioriteringar som redan pågår i Sverige är av hög relevans för NPK. Vi ser därför inget behov av en särskild värdegrund för NPK, utöver den som blir resultatet av de pågående  prioriteringsdiskussionerna. Det är dock angeläget att ett eventuellt bildande av NPK föregås av framtagning av tydliga direktiv till NPK om hur den ska förhålla sig till och tillämpa riksdagens riktlinjer för prioriteringar. Med avseende på politisk involvering eller inte i besluten har det i samtliga länder vi har undersökt varit en tydlig politisk koppling till själva beslutet om införande eller inte av teknologin. Detta står i kontrast till hur det för närvarande fungerar i Sverige med t.ex. TLV, där besluten inte involverar politiker. I denna fråga verkar det snarare handla om att skapa ett system som gör att den kommitté eller person som ska fatta införandebeslutet har tillräckligt förtroende och legitimitet att förvalta denna uppgift. Det kan betyda att politiker inkluderas i en kommitté som befolkningsföreträdare eller representanter för den part som ansvarar för finansieringen. Lika väl kan det fungera med personer i kommittén som medverkar på personliga mandat, som har en adekvat kompetens och erfarenhet men också ett förtroende från andra att lösa uppgiften. Formen för ”Omprövning” är starkt sammankopplad med valet av andra strukturella komponenter. Vår utgångspunkt är dock att det bör finnas någon typ av omprövningsmekanism under processen samt efter beslut. Skulle det bli en myndighet som fattar bindande beslut på liknande sätt som TLV gör i dag bör det vara möjligt för företag att överklaga beslutet till domstol. I andra fall är det NPK som bör utveckla egna rutiner för omprövning på eget eller andras initiativ. Vi har i denna studie undersökt förutsättningar för etablering av en nationell prioriteringskommitté i Sverige för icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier i hälso- och sjukvården. Arbetet har baserats på erfarenheter från länder med existerande system för beslut om införande av sjukvårdsteknologier samt diskussioner i Sverige med en referensgrupp samt styrgrupp för projektet. Vi har i vårt arbete identifierat tio viktiga komponenter för uppbyggnaden av en sådan kommitté och fört en diskussion kring dessa. Vi ser möjligheter och fördelar med att etablera en nationell prioriteringskommitté i Sverige för identifiering, utvärdering och prioritering vid beslut avseende införande av andra sjukvårdsteknologier än läkemedel i hälso- och sjukvården. För- och nackdelar med olika tänkbara lösningar har diskuterats i rapporten, medan de mer exakta formerna för en nationell prioriteringskommitté är en fråga för fortsatt utredning

Direct costs of blood drawings with pre-analytical errors in tertiary paediatric hospital care.

BackgroundBlood drawings is a common hospital procedure involving laboratory and clinical disciplines that is important for the diagnosis and management of illnesses in children. Blood drawings with pre-analytical error (PAE) can lead to increased costs for hospitals and healthcare organisations. The direct cost of blood drawings after a PAE is not fully understood in paediatric hospital care.AimThe aim of this study was to estimate the average direct cost of PAE per year and per 10,000 blood drawings in tertiary paediatric care.MethodsA cost analysis using a bottom-up approach was conducted on the basis of combined information from the hospital's laboratory register for the period 2013-2014 and clinical in-ward observations at a tertiary children's referral hospital in Sweden, the Astrid Lindgren Children's Hospital. For the analysis, we hypothesised the re-collection of all blood drawings with PAE and included the average costs of the sampling materials, the time of the healthcare personnel, the laboratory analyses, and in-ward premises based on the time spent on the blood sampling procedure.ResultsThe annual cost of PAE was estimated to be 74,267 euros per 54,040 blood drawings, which corresponds to 13,756 euros per 10,000 blood drawings or 1.5 euros per draw. The personnel cost represented 60.1% (45,261 euros per year) of the cost due to PAE, followed by costs for hospitalisation (25.2%), laboratory analyses (8.1%), and materials (5.7%).ConclusionPAEs lead to substantial increases in the costs in tertiary paediatric hospital care. If these PAEs can be avoided, costs related to the re-collection of blood drawings with PAE may be re-allocated to other health-promoting activities for children visiting hospital institutions