Communication about medication management during patient-physician consultations in primary care: a participant observation study

Objective - To explore communication about medication management during annual consultations in primary care. Design: passive participant observations of primary care consultations. Setting - Two primary care centres in southern Sweden. Participants - Consultations between 18 patients (over the age of 60 years) with chronic diseases and 10 general practitioners (GPs) were observed, audio-recorded, transcribed and analysed using content analysis. Results - Four categories emerged: communication barriers, striving for a shared understanding of medication management, evaluation of the current medication treatment and the plan ahead and behavioural changes in relation to medication management. Misunderstandings in communication, failure to report changes in the medication treatment and use of generic substitutes complicated mutual understanding and agreement on continued treatment. The need for behavioural changes to reduce the need for medication treatment was recognised but should be explored further. Conclusion - Several pitfalls, including miscommunication and inaccurate medication lists, for safe medication management were identified. The purpose of annual consultations should be clarified, individual treatment plans could be used more actively during primary care consultations and efforts are needed to improve verbal communication and information continuity

Illness Acceptance, a factor of paramountimportance for well managed self-care in adolescents with type 1 diabetes - An integrative review

Bakgrund: Typ 1 diabetes (T1D) är en av de vanligaste allvarliga kroniska sjukdomarna hos barn- och ungdomar världen över. Sjukdomen kräver intensiv behandling och en avanceradegenvårdsregim. Forskning visar att den metabola kontrollen försämras under ungdomsåren.Tidigare studier har visat att sjukdomsacceptans kan utgöra en skyddsfaktor mot psykisk ohälsa, bidra till bättre metabol kontroll och ökad livskvalitet. Trots detta saknas en litteraturöversikt gällande sjukdomsacceptans hos ungdomar med T1D. Syfte: Att beskriva sjukdomsacceptans i relation till ungdomar med typ 1 diabetes. Metod: Litteraturstudie med induktiv design och integrativ metod. Genomförandet var systematiskt och litteratursökning utfördes i CINAHL, PubMed samt PsychINFO. Sökningen resulterade i 14 artiklar som var relevanta för studiens syfte. Inkluderade artiklar (åtta kvalitativa/ sex kvantitativa), var av medelhög till hög kvalitet. Analysen utfördes med stöd i Popenoe m.fl. analysguide. Resultat: Sjukdomsacceptans visade sig kunna gynna ansvarstagande och prioritering av egenvård, långsiktigt tänkande, känsla av normalitet, autonomi och ökad självsäkerhet. Inkorporering av TID i identiteten, kunskap och förebilder i form av andra ungdomar med T1D visade sig vara gynnande faktorer för sjukdomsacceptans. Slutsats: Sjukdomsacceptans är av största betydelse för en fungerande egenvård hos ungdomar med T1D. Med sjukdomsacceptans får ungdomar ökad autonomi, högre livskvalitet, ökat självförtroende och bättre metabol kontroll då egenvården prioriteras som en nödvändig del av det dagliga livet. Med denna kunskap kan sjuksköterskor i sina möten med ungdomar med T1D arbeta aktivt för att främja sjukdomsacceptans

Illness Acceptance, a factor of paramountimportance for well managed self-care in adolescents with type 1 diabetes - An integrative review

Bakgrund: Typ 1 diabetes (T1D) är en av de vanligaste allvarliga kroniska sjukdomarna hos barn- och ungdomar världen över. Sjukdomen kräver intensiv behandling och en avanceradegenvårdsregim. Forskning visar att den metabola kontrollen försämras under ungdomsåren.Tidigare studier har visat att sjukdomsacceptans kan utgöra en skyddsfaktor mot psykisk ohälsa, bidra till bättre metabol kontroll och ökad livskvalitet. Trots detta saknas en litteraturöversikt gällande sjukdomsacceptans hos ungdomar med T1D. Syfte: Att beskriva sjukdomsacceptans i relation till ungdomar med typ 1 diabetes. Metod: Litteraturstudie med induktiv design och integrativ metod. Genomförandet var systematiskt och litteratursökning utfördes i CINAHL, PubMed samt PsychINFO. Sökningen resulterade i 14 artiklar som var relevanta för studiens syfte. Inkluderade artiklar (åtta kvalitativa/ sex kvantitativa), var av medelhög till hög kvalitet. Analysen utfördes med stöd i Popenoe m.fl. analysguide. Resultat: Sjukdomsacceptans visade sig kunna gynna ansvarstagande och prioritering av egenvård, långsiktigt tänkande, känsla av normalitet, autonomi och ökad självsäkerhet. Inkorporering av TID i identiteten, kunskap och förebilder i form av andra ungdomar med T1D visade sig vara gynnande faktorer för sjukdomsacceptans. Slutsats: Sjukdomsacceptans är av största betydelse för en fungerande egenvård hos ungdomar med T1D. Med sjukdomsacceptans får ungdomar ökad autonomi, högre livskvalitet, ökat självförtroende och bättre metabol kontroll då egenvården prioriteras som en nödvändig del av det dagliga livet. Med denna kunskap kan sjuksköterskor i sina möten med ungdomar med T1D arbeta aktivt för att främja sjukdomsacceptans

Kulturstyrning i en mekanistisk organisation : En fallstudie på Gröna Lund

Syftet med denna studie var att undersöka hur kulturstyrning yttrar sig i en mekanistisk organisation samt att ge en djupare förståelse kring hur det används och hur den eventuella kulturstyrningen uppfattas av anställda inom organisationen. Resultatet utgörs av data från kvalitativa intervjuer samt granskning av interna dokument som satts i förhållande till definitionen att kultur blir ett styrmedel först när det används för att kontrollera beteenden. För att utföra studien samt tolka resultatet användes en teorimodell vars huvudfokus låg vid värde-, symbol- och klanbaserad styrning. Resultatet av studien visade att trots viss bristande kommunikation från ledningen till de längst ner i organisationen så utgjorde organisationens värdegrund basen för regler och beteendemönster. Även om en del av respondenterna inte kände till värdegrunden och dess innehåll så förmedlades trots detta en tydlig bild av vad som förväntades av den anställde

Kulturstyrning i en mekanistisk organisation : En fallstudie på Gröna Lund

Syftet med denna studie var att undersöka hur kulturstyrning yttrar sig i en mekanistisk organisation samt att ge en djupare förståelse kring hur det används och hur den eventuella kulturstyrningen uppfattas av anställda inom organisationen. Resultatet utgörs av data från kvalitativa intervjuer samt granskning av interna dokument som satts i förhållande till definitionen att kultur blir ett styrmedel först när det används för att kontrollera beteenden. För att utföra studien samt tolka resultatet användes en teorimodell vars huvudfokus låg vid värde-, symbol- och klanbaserad styrning. Resultatet av studien visade att trots viss bristande kommunikation från ledningen till de längst ner i organisationen så utgjorde organisationens värdegrund basen för regler och beteendemönster. Även om en del av respondenterna inte kände till värdegrunden och dess innehåll så förmedlades trots detta en tydlig bild av vad som förväntades av den anställde

Effects of Web-Based and Mobile Self-Care Support in Addition to Standard Care in Patients After Radical Prostatectomy: Randomized Controlled Trial

BackgroundProstate cancer is a common form of cancer that is often treated with radical prostatectomy, which can leave patients with urinary incontinence and sexual dysfunction. Self-care (pelvic floor muscle exercises and physical activity) is recommended to reduce the side effects. As more and more men are living in the aftermath of treatment, effective rehabilitation support is warranted. Digital self-care support has the potential to improve patient outcomes, but it has rarely been evaluated longitudinally in randomized controlled trials. Therefore, we developed and evaluated the effects of digital self-care support (electronic Patient Activation in Treatment at Home [ePATH]) on prostate-specific symptoms. ObjectiveThis study aimed to investigate the effects of web-based and mobile self-care support on urinary continence, sexual function, and self-care, compared with standard care, at 1, 3, 6, and 12 months after radical prostatectomy. MethodsA multicenter randomized controlled trial with 2 study arms was conducted, with the longitudinal effects of additional digital self-care support (ePATH) compared with those of standard care alone. ePATH was designed based on the self-determination theory to strengthen patients’ activation in self-care through nurse-assisted individualized modules. Men planned for radical prostatectomy at 3 county hospitals in southern Sweden were included offline and randomly assigned to the intervention or control group. The effects of ePATH were evaluated for 1 year after surgery using self-assessed questionnaires. Linear mixed models and ordinal regression analyses were performed. ResultsThis study included 170 men (85 in each group) from January 2018 to December 2019. The participants in the intervention and control groups did not differ in their demographic characteristics. In the intervention group, 64% (53/83) of the participants used ePATH, but the use declined over time. The linear mixed model showed no substantial differences between the groups in urinary continence (β=−5.60; P=.09; 95% CI −12.15 to −0.96) or sexual function (β=−.12; P=.97; 95% CI −7.05 to −6.81). Participants in the intervention and control groups did not differ in physical activity (odds ratio 1.16, 95% CI 0.71-1.89; P=.57) or pelvic floor muscle exercises (odds ratio 1.51, 95% CI 0.86-2.66; P=.15). ConclusionsePATH did not affect postoperative side effects or self-care but reflected how this support may work in typical clinical conditions. To complement standard rehabilitation, digital self-care support must be adapted to the context and individual preferences for use and effect. Trial RegistrationISRCTN Registry ISRCTN18055968; https://www.isrctn.com/ISRCTN18055968 International Registered Report Identifier (IRRID)RR2-10.2196/1162

Patients' and healthcare professionals' experiences regarding patient safety when using telemonitoring of chronic diseases at home

Introduction: Chronic diseases and multi-morbidity are increasing worldwide and the complexity of disease management is putting new demands on safe and secure healthcare. eHealth technology such as telemonitoring (TM) for people with chronic diseases living at home can provide opportunities to improve self-care management through the support of healthcare professionals (HCPs). However, when using TM, patients and HCPs need to feel safe in handling the technology. Since the implementation of TM increases rapidly into healthcare settings, we need to better understand whether and how TM usage affects the experience of safety among patients and HCPs. Aim and Method: To provide a deeper understanding of patients' and HCPs' experiences regarding patient safety when using telemonitoring of chronic diseases at home. The study had a descriptive design with a qualitative approach. Between March and May 2020, semi-structured interviews were conducted with 20 patients and 9 HCPs (nurses and physicians) working in a region in southern Sweden. Inductive content analysis guided by Graneheim and Lundman was used to analyse the interview text in Nvivo. Highlights: Our findings show that TM increased the feeling of shared responsibility and engaged both patients and HCPs. TM can increase the safety awareness of both patients and HCPs and enable them to create care together when monitoring the patients' disease from home. The regular measurements and close contact with HCPs increased the sense of availability to healthcare and enhanced for patients to understand their own health values, provided with insights into their own health and increased engagement in self-care. However, if the telehealth devices were used incorrectly, patient safety risks could emerge. Low health and/or digital literacy may jeopardize the benefits of TM. If the patients do not understand their own health values, they may not understand when to act if their values are deteriorating. Conclusions: This study suggests that TM has potential to enhance patient safety at home through patient's activation in own health and interaction with engaged HCP. It is important to focus on the patients' individual needs, preconditions, and health status to avoid risks and to use the full potential of the service. Implications for applicability/transferability, sustainability, and limitations: The key strength is that both HCPs and patients were involved, enabling several divergent perspectives to be included. One limitation is that the HCPs chose which patients to include, which might have biased the recruitment and limited transferability to groups with lower digital literacy than the included patients

Monitorering i hemmet : Framtidens sjukvård

Digitalisering av hälso- och sjukvårdstjänster ökar, och som ett led i detta har hemmonitorering testats i en förstudie, för att senare om möjligt kunna implementeras i större skala. Hemmonitoreringen har i detta fall inneburit att patienter rapporterat in vitalparametrar samt utförd egenvård till en sjuksköterska, som mottagit och registrerat värdena. Sjuksköterskan och patienten har haft en kontinuerlig kontakt så att värden och justeringar i behandling har kunnat kommuniceras, diskuterats och följas upp. Totalt erbjöds 65 patienter med diabetes, hypertoni eller hjärtsvikt, kopplade till fem olika vårdenheter, att delta i studien. Patienterna genomförde hemmonitoreringen under 6 månader. Syftet med denna rapport var att undersöka hur hemmonitorering genom telemedicin påverkar patienternas situation i hemmet, sjukdomskontroll och vårdkonsumtion samt funktionalitet och användbarhet av hemmonitorering ur patient- och personalperspektiv. Resultatet visar de flesta av patienterna och vårdgivarna ansåg hemmonitoreringen som något positivt. Men för att dra bästa nytta av monitoreringen behövs avsatta personalresurser för att handha inkommande data och kommunikation med patienter kopplade till systemet, samt att patienterna har en god grundförståelse för sin sjuklighet. Tekniska aspekter som förmåga att kunna hantera rapporteringsterminal och medicinsk utrustning medförde inga större problem för patienterna i studien, och många ansåg systemet lätt att lära sig, lätt att integrera i dagliga rutiner samt att det inte tog så mycket tid i anspråk. Hemmonitorering tycks lämpa sig för många olika patientgrupper, men vid utbyggnad av användandet kan det vara hjälpfullt att göra detta genom samskapande processer med patienter, anhöriga och involverad vårdpersonal, så att innehåll och utformning matchar de behov som finns för patientgruppen. I föreliggande rapport har inga aspekter gällande cybersäkerhet undersökts, men detta kan vara en aspekt att ta hänsyn till då känslig information delas trådlöst mellan patient och vårdgivare

Monitorering i hemmet : Framtidens sjukvård

Digitalisering av hälso- och sjukvårdstjänster ökar, och som ett led i detta har hemmonitorering testats i en förstudie, för att senare om möjligt kunna implementeras i större skala. Hemmonitoreringen har i detta fall inneburit att patienter rapporterat in vitalparametrar samt utförd egenvård till en sjuksköterska, som mottagit och registrerat värdena. Sjuksköterskan och patienten har haft en kontinuerlig kontakt så att värden och justeringar i behandling har kunnat kommuniceras, diskuterats och följas upp. Totalt erbjöds 65 patienter med diabetes, hypertoni eller hjärtsvikt, kopplade till fem olika vårdenheter, att delta i studien. Patienterna genomförde hemmonitoreringen under 6 månader. Syftet med denna rapport var att undersöka hur hemmonitorering genom telemedicin påverkar patienternas situation i hemmet, sjukdomskontroll och vårdkonsumtion samt funktionalitet och användbarhet av hemmonitorering ur patient- och personalperspektiv. Resultatet visar de flesta av patienterna och vårdgivarna ansåg hemmonitoreringen som något positivt. Men för att dra bästa nytta av monitoreringen behövs avsatta personalresurser för att handha inkommande data och kommunikation med patienter kopplade till systemet, samt att patienterna har en god grundförståelse för sin sjuklighet. Tekniska aspekter som förmåga att kunna hantera rapporteringsterminal och medicinsk utrustning medförde inga större problem för patienterna i studien, och många ansåg systemet lätt att lära sig, lätt att integrera i dagliga rutiner samt att det inte tog så mycket tid i anspråk. Hemmonitorering tycks lämpa sig för många olika patientgrupper, men vid utbyggnad av användandet kan det vara hjälpfullt att göra detta genom samskapande processer med patienter, anhöriga och involverad vårdpersonal, så att innehåll och utformning matchar de behov som finns för patientgruppen. I föreliggande rapport har inga aspekter gällande cybersäkerhet undersökts, men detta kan vara en aspekt att ta hänsyn till då känslig information delas trådlöst mellan patient och vårdgivare