Agrar planning for increased preparedness of food related self-sufficiency

Detta arbete behandlar beredskapsplanering av livsmedelsförsörjning. I arbetet diskuteras Sveriges självförsörjningsgrad och hur det svenska lantbruket och Sveriges markanvändning bör ändras för att kunna upprätthålla primärproduktionen under en eventuell avskärmning från omvärlden i händelse av kris eller krig. Sveriges självförsörjning har sett en nedåtgående trend sedan slutet av andra världskriget, likaså har den inhemska livsmedelsproduktionen och arealen jordbruksmark. För att möta det försämrade säkerhetspolitiska läget måste vi återuppta arbetet med en livsmedelsberedskap. Detta måste vi göra genom att ställa om från det diesel- och importberoende vi ser i den svenska jordbrukssektorn idag. Vi måste åter se jordbruksmarkens livsmedelsförsörjande värde och ge marken plats och rättvisa i diskussioner kring den fysiska planeringen. Om arbetet med beredskapsplanering av det svenska lantbruket och jordbruksmarken inte görs riskerar Sverige att stå helt utan förmåga att försörja sin befolkning om vi blir avskärmade från omvärlden i händelse av kris eller krig, men också en försvagad svensk jordbrukssektor och ökad miljöbelastning under fredstid. Däremot kan en beredskapsplanering av hela livsmedelskedjan från primärproduktion till konsumtion säkra livsmedelsförsörjningen och förmågan att fortsätta producera livsmedel under en kris samtidigt som det skulle leda till en starkare och mer miljöanpassad jordbrukssektor i fredstid.This thesis treats planning for preparedness of self-sufficiency of food in Sweden. It discusses the grade of self-sufficiency and how the Swedish agricultural sector and the use of land in Sweden needs to change to maintain the primary production during a possible crisis where Sweden is cut off from the surrounding world and its supplies. The grade of self-sufficiency in Sweden has seen a declining trend since the end of the second world war. The area of agricultural land and domestic produce of food have followed in the same direction. In response to the deteriorating security situation in Sweden we need to resume working with the better preparedness regarding food supply. To raise the self-sufficiency level we need to adjust the need of diesel and other imports in the Swedish agricultural sector as we see it today. We also need to restore the value of agricultural land in the planning process and appreciate its ability to produce food. If we don’t make these changes regarding the dependence of diesel and other imports in the Swedish agricultural sector, nor cherish the value of agricultural land in the physical planning, not only do we jeopardize the ability to provide food for the Swedish population during a time of crisis or war, but it can also lead to a weakened Swedish agricultural sector and increased impact on the climate in a time of peace. Planning for preparedness of the whole cycle from primary production to consumption will not only secure the self-sufficiency of food and the ability to keep producing during a crisis, but would also lead to a stronger agricultural sector which also would get more adapted to climate changes

Skogsbeten: en metodstudie från Gotland

Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Lövmarker i Bunge, Bäl och Tofta socknar

Flygbildskartering av lövskogar, ängar och hagmarker, inventering av epifytiska lavar, dokumentation av hamlade träd samt beskrivning av några särskilt värdefulla områden i Bunge, Bäl och Tofta socknar på Gotland.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Bränning av gräs i äldre fodermarker

Bränning av gräs i ängs- och betesmarker har en lång historia i Sverige. Bränning som skötselmetod var särskilt utbredd i sydvästra Sveriges ljunghedar, men även i andra delar av landet och i andra slags marker har man använt elden för att hålla marker i skick. Idag är bränning inte längre en del av den ordinarie jordbruksdriften. Bränning har däremot på senare år använts i naturvårdande syfte, så kallad naturvårdsbränning, framför allt i skogsmark och på ljunghedar. Bränning har också uppmärksammats som en alternativ skötselmetod i marker där det saknas betesdjur eller där man inte längre mäktar med slåtter

Samband mellan målorientering, motivationsklimat, upplevd prestation och tävlingsrelaterad ängslan/oro hos ungdomar i alpin utförsåkning

Achievement Goal Theory (AGT) utgår ifrån att alla individer vill visa sin kompetens vilket tar sig uttryck i två målinriktningar; ego och task. Individen påverkas av omgivningen som driver ett motivationsklimat som kan uttryckas i samma typer av målinriktning. Motivationsklimatet och målinriktningarna anses påverka hur individen agerar och hanterar t.ex. ängslan/oro och prestation. Denna studie behandlar samband mellan individuella målinriktningar, upplevt motivationsklimat drivet av tränare, träningskamrater och föräldrar, tävlingsrelaterad ängslan/oro och upplevd prestation. Undersökningsdeltagare var femtonåriga svenska ungdomar som tävlade i alpin utförsåkning (N=56). Multipel regressionsanalys användes för att analysera samband och signifikanta förklaringsvarianser. Störst bidrag från omgivningen på tävlingsrelaterad ängslan/oro verkade mammor ha (negativt bidrag). Kamrater var viktigare för individen än övrigt socialt stöd. Den alpina gruppen var mer ego-orienterad jämfört med resultat i studier med andra ungdomar i samma ålder och uppvisade en individuell målorientering som snarare motsvarade äldre elitidrottares, samtidigt som den relativt sett skattade ett lägre taskinriktat motivationsklima

Bränning av gräs i äldre fodermarker

Bränning av gräs i ängs- och betesmarker har en lång historia i Sverige. Bränning som skötselmetod var särskilt utbredd i sydvästra Sveriges ljunghedar, men även i andra delar av landet och i andra slags marker har man använt elden för att hålla marker i skick. Idag är bränning inte längre en del av den ordinarie jordbruksdriften. Bränning har däremot på senare år använts i naturvårdande syfte, så kallad naturvårdsbränning, framför allt i skogsmark och på ljunghedar. Bränning har också uppmärksammats som en alternativ skötselmetod i marker där det saknas betesdjur eller där man inte längre mäktar med slåtter

Naturvärden i fjällbjörkskog : Dokumentation av seminarium anordnat av Centrum för Biologisk Mångfald, länsstyrelsen i Norrbottens län och länsstyrelsen i Jämtlands län

Sedan 2002 pågår ett samarbetsprojekt mellan CBM (forskningsprogrammet Naturvårdskedjan) och länsstyrelsen i Norrbotten rörande miljömålsuppföljning och övervakning av biologisk mångfald i fjällen. Sedan 2004 har även länsstyrelsen i Jämtlands län deltagit i projektet, som därmed vidgats till att också innefatta uppföljning i Natura 2000-habitat. Uppföljning av biologisk mångfald, miljömål eller liknande, kan i många avseenden ses som ett mellanting mellan forskning och praktisk naturvård. Praktiska aspekter är krav på naturvårdsrelevans, tillämpbarhet samt på anpassning till naturvårdens organisation och medel. Vetenskapliga aspekter är krav på kunskapsbaserade frågeställningar, samt på metoder som ger analyserbara data. Projektets utgångspunkt är att det behövs ett samarbete mellan praktisk och vetenskaplig expertis för att kunna utforma relevant och fungerande uppföljning. Samarbetet fokuserar här på uppföljning i fjäll, men det långsiktiga målet är utvecklat utbyte mellan forskare och naturvårdare även i andra naturvårdssammanhang. Genom sådant samarbete i projektet räknar vi med att höja kvalitén på den kedja av överväganden är basen för all uppföljning: 1. Formulering av frågeställningar och uppföljningsbehov, baserat på tillgänglig kunskap om fjällens processer, strukturer/funktioner och arter. 2. Prioritering av uppföljning, biotoper etc. baserat på tillgänglig kunskap och tillgängliga medel. 3. Framtagande av indikatorer som är relevanta för dessa frågeställningar och prioriteringar. 4. Utveckling av metoder som både fungerar praktiskt och ger sådana data att förändringar hos indikatorerna verkligen kan avläsas. Vidare ger projektet möjlighet till fördjupad analys av miljömålen, exempelvis av målkonflikter och av deras relevans för biologisk mångfald. Slutligen ges möjlighet att utvärdera och utveckla samarbete mellan forskare och naturvårdare i exempelvis övervakningssammanhang. Arbetssätt I ett första steg identifieras biotoper och eventuella geografiska områden som har en nyckelroll för bevarande av biologisk mångfald i fjällen — man kan kalla dessa biotoper ett slags nyckelbiotoper. Ett sådant arbete påbörjandes genom ett seminarium om fjällbiotoper i Uppsala januari 2004. Seminariet syftade till att identifiera fjällbiotoper med särskilt hög eller hotad biologisk mångfald, både inom och utanför Natura 2000-habitat. Syftet var vidare att belysa vad som krävs (ekologiska processer, substrat etc.) för att vidmakthålla naturvärdena samt hoten mot biotoperna. Frågeställningarna belystes från olika organismgruppers synvinkel och från markanvändningshistorisk synvinkel. I ett andra steg görs ett urval av lämpligt antal biotoper för utveckling av uppföljningsmetoder inom, baserat på ekologisk kunskap i kombination med hot och de krav som ställs av miljömålsuppföljning och Natura 2000. I ett tredje steg undersöks i vad mån delar av den ekologiskt motiverade uppföljningen redan utförs eller kommer att utföras av annan verksamhet, exempelvis NILS. De delar som inte omfattas av annan uppföljningsverksamhet kan alltså komma på fråga för miljömålsuppföljning, uppföljning av Natura 2000, eller regional miljöövervakning. Under arbetets gång har det blivit uppenbart att fjällbjörkskogen måste behandlas på ett särskilt seminarium. Seminarium och kunskapssammanställning om fjällbjörkskog Den svenska fjällbjörkskogen är ett av våra största sammanhängande lövskogsbälten. Biotopen är tillsammans men många andra biotoper i fjällen ett av de mest okända habitaten under det europeiska nätverket Natura 2000 vad gäller detaljerade kunskaper om biologisk mångfald. Avgörande för naturvärdena är biotopspecifika processer och strukturer, vilka ger upphov till livsmiljöer för arter. Liksom för många andra alpina och subalpina biotoper är sambanden mellan processer, substrat/strukturer, arter, hot ofullständigt kända eller ofullständigt sammanställda, jämfört med de flesta låglandsbiotoper. Några viktiga frågor vi hoppas belysa under seminariet är: • Till vilka substrat är egentligen naturvärdena i fjällbjörkskog knutna? Mark, ved eller andra substrat? • Hur påverkas biotopen och dess arter av renbete, fjällbjörkmätare och andra störningar? • Vilken betydelse har tidigare markanvändning för dagens naturvärden - på gott och ont? Hur ser de regionala skillnaderna ut i markanvändningens påverkan? • Hur viktiga är olika typer av fjällbjörkskog för exempelvis renbete, smågnagare och reproduktion av ripa? • Biotopen består av olika vegetationstyper, men vilken indelning är mest relevant från naturvårdssynpunkt? • Vilka typer av fjällbjörkskog har högst naturvärden, är mest hotade, och vilka typer bör prioriteras i Natura2000-arbetet? • Vilka är hoten mot fjällbjörkskogens värden och vilka åtgärder är viktiga att vidta? • Vilka är fjällbjörkskogens nyckelarter och nyckelfunktioner (om sådana finns)? Under hösten kommer, utöver seminariet, en kunskapssammanställning om fjällbjörkskogens naturvärden att göras. Detta arbete bekostas av Naturvårdsverket