Antibodies against gonadotropin-releasing hormone (GnRH) in patients with diabetes mellitus is associated with lower body weight and autonomic neuropathy.

Esophageal dysmotility and gastroparesis are common secondary complications in patients with diabetes mellitus. Patients with dysmotility express antibodies against gonadotropin-releasing hormone (GnRH) in serum. The aim of the present study was to scrutinize patients with diabetes mellitus with regard to the presence of GnRH antibodies, and to examine associations between antibodies and clinical findings

Depletion of enteric gonadotropin-releasing hormone is found in a few patients suffering from severe gastrointestinal dysmotility.

Objective: Many patients, especially women, suffer from severe gastrointestinal pain and dysmotility for several years without being diagnosed. Depletion of gonadotropin-releasing hormone (GnRH) in the enteric nervous system (ENS) has been described in some patients. The aim of this study was to examine the expression of GnRH in ENS and antibodies against GnRH in serum, in a dysmotility patient cohort of southern Sweden. Materials and methods: All consecutive patients (n = 35) referred for laparoscopic full-thickness biopsy because of symptoms or signs of severe dysmotility between 1998 and 2009, or patients with a severe dysmotility disorder having had a bowel resection within the time frame, were considered for inclusion. In 22 cases, representative biopsy material containing ganglia was available, and these patients were included. Medical records were scrutinized. The expression of GnRH was determined by immunohistochemistry in bowel biopsies from these patients and in patients with carcinoma or diverticulosis without ENS histopathology. Antibodies against GnRH in serum were determined by ELISA in patients and controls. Results: 14 patients were diagnosed with enteric dysmotility (ED) and 8 with chronic intestinal pseudo-obstruction due to varying etiology. Immunostained biopsies showed expression of GnRH in the ENS. A reduced expression of GnRH-containing neurons was found in 5 patients, as well as antibodies against GnRH in serum. 3 of these patients had a history of in vitro fertilization (IVF) using GnRH analogs. Conclusions: A subgroup of patients with severe dysmotility had a reduced expression of GnRH-containing neurons in the ENS and expressed antibodies against GnRH in serum

Prevalence, associated factors and outcomes of pressure injuries in adult intensive care unit patients: the DecubICUs study

Funder: European Society of Intensive Care Medicine; doi: http://dx.doi.org/10.13039/501100013347Funder: Flemish Society for Critical Care NursesAbstract: Purpose: Intensive care unit (ICU) patients are particularly susceptible to developing pressure injuries. Epidemiologic data is however unavailable. We aimed to provide an international picture of the extent of pressure injuries and factors associated with ICU-acquired pressure injuries in adult ICU patients. Methods: International 1-day point-prevalence study; follow-up for outcome assessment until hospital discharge (maximum 12 weeks). Factors associated with ICU-acquired pressure injury and hospital mortality were assessed by generalised linear mixed-effects regression analysis. Results: Data from 13,254 patients in 1117 ICUs (90 countries) revealed 6747 pressure injuries; 3997 (59.2%) were ICU-acquired. Overall prevalence was 26.6% (95% confidence interval [CI] 25.9–27.3). ICU-acquired prevalence was 16.2% (95% CI 15.6–16.8). Sacrum (37%) and heels (19.5%) were most affected. Factors independently associated with ICU-acquired pressure injuries were older age, male sex, being underweight, emergency surgery, higher Simplified Acute Physiology Score II, Braden score 3 days, comorbidities (chronic obstructive pulmonary disease, immunodeficiency), organ support (renal replacement, mechanical ventilation on ICU admission), and being in a low or lower-middle income-economy. Gradually increasing associations with mortality were identified for increasing severity of pressure injury: stage I (odds ratio [OR] 1.5; 95% CI 1.2–1.8), stage II (OR 1.6; 95% CI 1.4–1.9), and stage III or worse (OR 2.8; 95% CI 2.3–3.3). Conclusion: Pressure injuries are common in adult ICU patients. ICU-acquired pressure injuries are associated with mainly intrinsic factors and mortality. Optimal care standards, increased awareness, appropriate resource allocation, and further research into optimal prevention are pivotal to tackle this important patient safety threat

Prevalence, associated factors and outcomes of pressure injuries in adult intensive care unit patients: the DecubICUs study

Funder: European Society of Intensive Care Medicine; doi: http://dx.doi.org/10.13039/501100013347Funder: Flemish Society for Critical Care NursesAbstract: Purpose: Intensive care unit (ICU) patients are particularly susceptible to developing pressure injuries. Epidemiologic data is however unavailable. We aimed to provide an international picture of the extent of pressure injuries and factors associated with ICU-acquired pressure injuries in adult ICU patients. Methods: International 1-day point-prevalence study; follow-up for outcome assessment until hospital discharge (maximum 12 weeks). Factors associated with ICU-acquired pressure injury and hospital mortality were assessed by generalised linear mixed-effects regression analysis. Results: Data from 13,254 patients in 1117 ICUs (90 countries) revealed 6747 pressure injuries; 3997 (59.2%) were ICU-acquired. Overall prevalence was 26.6% (95% confidence interval [CI] 25.9–27.3). ICU-acquired prevalence was 16.2% (95% CI 15.6–16.8). Sacrum (37%) and heels (19.5%) were most affected. Factors independently associated with ICU-acquired pressure injuries were older age, male sex, being underweight, emergency surgery, higher Simplified Acute Physiology Score II, Braden score 3 days, comorbidities (chronic obstructive pulmonary disease, immunodeficiency), organ support (renal replacement, mechanical ventilation on ICU admission), and being in a low or lower-middle income-economy. Gradually increasing associations with mortality were identified for increasing severity of pressure injury: stage I (odds ratio [OR] 1.5; 95% CI 1.2–1.8), stage II (OR 1.6; 95% CI 1.4–1.9), and stage III or worse (OR 2.8; 95% CI 2.3–3.3). Conclusion: Pressure injuries are common in adult ICU patients. ICU-acquired pressure injuries are associated with mainly intrinsic factors and mortality. Optimal care standards, increased awareness, appropriate resource allocation, and further research into optimal prevention are pivotal to tackle this important patient safety threat

Correction to: Prevalence, associated factors and outcomes of pressure injuries in adult intensive care unit patients: the DecubICUs study

The original version of this article unfortunately contained a mistake

Plan för restaurering av vattendrag i Västmanlands län 2009-2010.

Denna plan samlar statligt finansierade restaureringsåtgärder i vattendrag, som är prioriterade under 2009 och 2010 i ett dokument. Restaureringsåtgärderna som ingår i planen har som övergripande syfte att gynna naturvärdena och fisket i vattendragen samtidigt som stor hänsyn ska tas till kulturmiljövärden vid genomförandet av åtgärderna. De vattendrag som är högst prioriterade för restaureringsåtgärder under planperioden är de som är utpekade som nationellt skyddsvärda i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag samt vattendrag inom samma avrinningsområde som dessa. Ett viktigt syfte med planen är att precisera vad som behöver göras för att man ska kunna anse att delmål 2 i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är uppfyllt. Delmål 2 går ut på att 25 % av de nationellt skyddsvärda vattendragen ska vara restaurerade år 2010. Länsstyrelsens förhoppning har varit att minst åtta vattendrag skulle vara färdigrestaurerade senast 2010, vilket skulle innebära att man uppfyller delmål 2 i Västmanlands län. Det kommer i praktiken att bli svårt att uppnå delmålet, då Naturvårdsverket nyligen har beslutat att man inte kommer att fördela några särskilda skötselmedel för restaurering av nationellt skyddsvärda vattendrag till nästa år. Dessa pengar har fördelats till länsstyrelserna under tre års tid med syftet att uppnå delmål 2, men omfördelas under nästa år för att istället finansiera arbetet med skogsskyddet (miljökvalitetsmålet Levande skogar). Restaureringsåtgärderna kan delas in i fyra typer: 1. Åtgärder av vandringshinder, 2. Biotopvårdsåtgärder, 3. Återintroduktion av hotade arter och 4. Långsiktigt skyddade funktionella skyddszoner, som handlar om att säkerställa en naturlig närmiljö. Alla typer är lika angelägna och alla måste tillgodoses för att man ska kunna anse att ett vattendrag är färdigrestaurerat. Åtgärder av vandringshinder har dock högsta prioritet. Planen omfattar åtgärder som kan finansieras av nio olika finansieringskällor. Länsstyrelsen förfogar över fem av de aktuella finansieringskällorna (skötselmedel för skyddade områden, medel för biologisk återställning av kalkade vatten, fiskevårdsmedel, åtgärdsprogram för hotade arter såsom asp, flodpärlmussla och flodkräfta samt fiskeavgiftsmedel). Därutöver finns Vägverkets särskilda pengar för miljöförbättrande åtgärder, Skogsstyrelsen NOKÅS-pengar samt Banverkets miljöpengar. Dessutom har Sveaskog under flera års tid avsatt pengar för att medfinansiera restaureringsåtgärder, framför allt åtgärder av vandringshinder. Kommunerna har de senaste åren blivit en allt viktigare part i restaureringsarbetet. I flera fall har man ställt upp som huvudman för restaureringsåtgärder, ibland med ersättning för den administrativa insatsen ibland inte. Man får heller inte glömma att både privata medel och pengar från fiskevårdssammanslutningar finansierar angelägna restaureringsprojekt. Totalt planeras restaureringsåtgärder att utföras och/eller utredas i 23 st vattendrag under planperioden till en kostnad av 6,0-6,4 miljoner. Knappt 2 miljoner beräknas att gå till olika utredningar (framför allt för fiskvägar) och omkring 4 miljoner kommer att läggas på åtgärder. Den dyraste av dessa åtgärder (cirka 2 miljoner) är en fiskväg som ska byggas i Forsån, en av våra nationellt särskilt värdefulla vattendrag. 6Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Plan för restaurering av vattendrag i Västmanlands län 2009-2010.

Denna plan samlar statligt finansierade restaureringsåtgärder i vattendrag, som är prioriterade under 2009 och 2010 i ett dokument. Restaureringsåtgärderna som ingår i planen har som övergripande syfte att gynna naturvärdena och fisket i vattendragen samtidigt som stor hänsyn ska tas till kulturmiljövärden vid genomförandet av åtgärderna. De vattendrag som är högst prioriterade för restaureringsåtgärder under planperioden är de som är utpekade som nationellt skyddsvärda i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag samt vattendrag inom samma avrinningsområde som dessa. Ett viktigt syfte med planen är att precisera vad som behöver göras för att man ska kunna anse att delmål 2 i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är uppfyllt. Delmål 2 går ut på att 25 % av de nationellt skyddsvärda vattendragen ska vara restaurerade år 2010. Länsstyrelsens förhoppning har varit att minst åtta vattendrag skulle vara färdigrestaurerade senast 2010, vilket skulle innebära att man uppfyller delmål 2 i Västmanlands län. Det kommer i praktiken att bli svårt att uppnå delmålet, då Naturvårdsverket nyligen har beslutat att man inte kommer att fördela några särskilda skötselmedel för restaurering av nationellt skyddsvärda vattendrag till nästa år. Dessa pengar har fördelats till länsstyrelserna under tre års tid med syftet att uppnå delmål 2, men omfördelas under nästa år för att istället finansiera arbetet med skogsskyddet (miljökvalitetsmålet Levande skogar). Restaureringsåtgärderna kan delas in i fyra typer: 1. Åtgärder av vandringshinder, 2. Biotopvårdsåtgärder, 3. Återintroduktion av hotade arter och 4. Långsiktigt skyddade funktionella skyddszoner, som handlar om att säkerställa en naturlig närmiljö. Alla typer är lika angelägna och alla måste tillgodoses för att man ska kunna anse att ett vattendrag är färdigrestaurerat. Åtgärder av vandringshinder har dock högsta prioritet. Planen omfattar åtgärder som kan finansieras av nio olika finansieringskällor. Länsstyrelsen förfogar över fem av de aktuella finansieringskällorna (skötselmedel för skyddade områden, medel för biologisk återställning av kalkade vatten, fiskevårdsmedel, åtgärdsprogram för hotade arter såsom asp, flodpärlmussla och flodkräfta samt fiskeavgiftsmedel). Därutöver finns Vägverkets särskilda pengar för miljöförbättrande åtgärder, Skogsstyrelsen NOKÅS-pengar samt Banverkets miljöpengar. Dessutom har Sveaskog under flera års tid avsatt pengar för att medfinansiera restaureringsåtgärder, framför allt åtgärder av vandringshinder. Kommunerna har de senaste åren blivit en allt viktigare part i restaureringsarbetet. I flera fall har man ställt upp som huvudman för restaureringsåtgärder, ibland med ersättning för den administrativa insatsen ibland inte. Man får heller inte glömma att både privata medel och pengar från fiskevårdssammanslutningar finansierar angelägna restaureringsprojekt. Totalt planeras restaureringsåtgärder att utföras och/eller utredas i 23 st vattendrag under planperioden till en kostnad av 6,0-6,4 miljoner. Knappt 2 miljoner beräknas att gå till olika utredningar (framför allt för fiskvägar) och omkring 4 miljoner kommer att läggas på åtgärder. Den dyraste av dessa åtgärder (cirka 2 miljoner) är en fiskväg som ska byggas i Forsån, en av våra nationellt särskilt värdefulla vattendrag. 6Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Vattenväxter i fem sjöar i Västmanlands län

Den här rapporten beskriver inventeringar av vattenväxter i fem sjöar i Västmanlands län. Fyra av sjöarna (Hörendesjön, Dagarn, Råksjön och Övre Skärsjön) inventerades första gången sommaren 1997 (Godow, 1999). I dessa sjöar ville vi se om vi kunde upptäcka några förändringar på de utvalda lokalerna som vi återbesökte första gången 2005. Den femte sjön (Vågsjön) är en näringsfattig, klarvattensjö som ligger högt upp i ett avrinningsområde med hög naturlighet (enligt System Aqua). Vågsjön är utpekad som en nationellt särskilt värdefull sjö och här finns länets enda kända förekomst av sjöhjortron (hotklass NT på rödlistan). Vi gjorde en förstagångsinventering av vattenväxter i hela Vågsjön 2005 och 2007 återbesöktes en av lokalerna. År 1997 fanns inte den metod för inventering av vattenväxter i sjöar som finns idag i Naturvårdsverkets ”Handledning för miljöövervakning” (Naturvårdsverket, 2003) utan man utvecklade en egen metod. Vid inventeringarna på senare år har vi försökt tillämpa metoden i Naturvårdsverkets handledning. Metoderna är relativt lika, men en stor skillnad är att man år 1997 utförde hela inventeringen från båt med hjälp av flytram, vattenkikare och Lutherräfsa medan merparten av senare års inventeringar har utförts av en inventerare som har varit i vattnet. Täckningsgraden har bedömts med hjälp av en aluminiumram som placerats på botten. Organismgrupper som är inventerade är akvatiska kärlväxter, kransalger och mossor. Vid inventeringen 2005 noterades även en del stormusslor och skal samlades in för bestämning från Vågsjön, Hörendesjön och Dagarn. Siktdjup och vattenstånd är uppmätt vid alla inventeringstillfällena. På lokalerna som inventerats med provruta har djupet för provrutan samt täckningsgrad för arterna i rutan noterats. Bottensubstrat noterades för varje inventerad ruta 2005, men endast sporadiskt vid inventeringen 1997. Förändringar hos vattenvegetationen i sjöarna mellan åren 1997 och 2005 är svåra att slå fast. Orsakerna är framför allt att metoderna för inventering skiljer sig åt alltför mycket samt att det har varit svårt att återfinna de vattenståndstenar man använde 1997, vilket innebär att man inte kan korrigera t.ex. maxdjupsutbredningar av olika arter. Metoden som användes 1997, att lägga en transekt/lokal längs vilken flytrutor inventeras från båt med vattenkikare, är inte optimal för inventering av vattenväxter av flera skäl. 1. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att lägga en transekt på samma ställe vid en uppföljning, vilket gör att de data man samlar in blir osäkra. Beroende på var transekten läggs får man olika (max-)djuputbredningar. Maxdjupen för arterna blir mycket osäkra. 2. Det är mycket vanskligt att dokumentera förändringar i djuputbredning om man inte kompletterar med rutor i sidled bredvid transekten när djupet ökar snabbt. 3. Sikten uppifrån en (gungande) båt är sällan optimal. 4. Täckningsgraden för olika arter måste vara mycket svårbedömd utifrån flytramar. Fördelen med att snorkla på lokalen är att man har betydligt bättre förutsättningar till korrekt artbestämning genom att man kommer närmre arterna, vilket även underlättar bedömningen av täckningsgrad. Dessutom får man en betydligt bättre bild av maxdjupsutbredningen för kortskottsväxterna. Det finns en del skillnader mellan resultaten från 1997 och återinventeringen 2005 som med största sannolikhet har sin förklaring i metodskillnader. I Dagarn hittade vi t.ex. ett rikligt bestånd av styvt braxengräs på djup mellan 2,2 och 3 meter. Detta bestånd fanns sannolikt redan 1997, men syntes förmodligen inte med vattenkikare från båt. För fyra av sjöarna (Övre Skärsjön, Dagarn, Hörendesjön och Vågsjön) finns data insamlade från samma lokal vid minst två tillfällen under åren 2002-2007 med samma metod (snorkling). Här är förutsättningarna för jämförelser mellan åren betydligt bättre än vid jämförelser med 1997 års data. Vi har observerat förändringar i en del arters täckningsgrader inom vissa djupintervall. Det är främst kortskottsväxter som uppvisar signifikanta förändringar i täckningsgrad mellan år: i Hörendesjön växer notblomster tätare i djupintervall 0,5-1 meter, i Vågsjön växer styvt braxengräs i tätare bestånd i djupintervallen 2-2,5 och 2,5-3 meter och i Dagarn har sylört dykt upp med ett nytt bestånd i djupintervall 0-0,5 meter. I Övre Skärsjön har ett flertal förändringar skett under de tre år inventeringar har utförts. Förändring i maxdjupsutbredning är med de data vi har att tillgå svårt att slå fast. Det är viktigt att man söker av ett väl definierat område utanför rutorna så att man inte begränsar sig till de inventerade rutorna. Det är även viktigt att läsa av vattennivån vid en referenspunkt så att man kan korrigera de uppmätta djupen mot en uppskattad normalvattennivå. Det finns en tydlig koppling mellan siktdjup och maxdjup för styvt braxengräs. I Dagarn med ett siktdjup på 5,5 m (2005) respektive 5,0 m (2007) växer styvt braxengräs på ca 3 meters djup. I Örsviken i Hörendesjön är siktdjupet 2,5-2,7 meter och styvt braxengräs finns på ca 1,7 meters djup. Samtliga sjöar utom Hörendesjön får bedömningen hög eller god enligt de nya bedömningsgrunderna för miljökvalitet (Naturvårdsverket, 2007). I många fall är dock en rimlighetsbedömning nödvändig, vilket till stor del beror på att klassgränserna oftast är mycket snäva. För rimlighetsbedömningarna kan man använda sig av en artlista (tabell 4.4 i Bilaga A till Naturvårdsverkets handbok 2007:4) som hjälp, eftersom vissa arter indikerar näringsfattiga alt. näringsrika förhållanden. Man tar dock ingen hänsyn till livskraftigheten eller spridningen av arterna i sjön vilket gör att bedömningen av ekologisk status baserat på makrofyter ibland kan kännas något trubbig och grov. En strategi för övervakning av vattenväxter, som vi har utvecklat under de senaste tre åren är att etablera en miljöövervakningslokal i varje sjö. Lokaler som vi anser är lämpliga för miljöövervakning av vattenväxter bör slutta lagom och inte vara alltför blockiga. Dessutom bör det förekomma kortskottsvegetation som lämpar sig väl för täckningsgradsbedömningar samt sannolikt svarar bra på påverkan i form av försämrat siktdjup (=övergödning) genom att maxdjupsutbredningen minskar.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p