Activating Imaginative Attention and Creating Observant Moments in the Everyday Through the Art of Walking

Since 2013, I have been conducting a collaborative project on walking together with the actress and tightrope walker Helena Kågemark, where walking has become a means for inquiry-based performing. The purpose of this project was to apply techniques and strategies from the theatre work we pursue in situations outside of the theatre on walking actions in urban spaces – in order to create attention as well as bring forth poetry in situations of everyday life. The project included a wide range of activities and events; from our own explorative walks documented through “walking journals” to participatory walks with others and public presentations of performance acts, performance lectures, discussions, workshops and exhibitions. In our project, we used physical acting techniques to create attention and meaning in situations that emerged in the streets. Our aim was to go beyond the automatic patterns of the everyday when walking through town in order to activate a way to relate to the environment and to create experience that develops both the perception and imagination of the one who walks. We chose to focus on the seemingly small and invisible stories and observations of the everyday, while actively carrying out a psychophysical walk. In this article, I would like to reflect on certain parts of the walking project in order to investigate more closely how we transferred our experience as theatre practitioners to walking activities, and in doing so, activating imaginative attention in order to create observant moments in everyday situations

Konsten att sprida kultur - En studie av subventionssystemet för scenkonst i Skåne

This paper is about the subsidy system for performing arts and how this system is used as a tool for cultural policy. This seems to be an area in cultural policy that has been overlooked in earlier studies. The subsidy system for performing arts is a question about democracy, and therefore also a question about who has the rights to experiance performing arts. Looking closer at the system and the cultural agenda for Region Skåne it is clear that there is nothing wrong with the ambition to provide every small community with the tools to offer the citizens the opportunity to experience performing arts. The problem is that, even though the ideals that we can see in the cultural plans are good, the system as it exists today is perceived unfair for the different assocition for theater. This paper brings this subject up to the surface, mostly because it is important to show how the subcidy systems for performing arts can provide something extra to the small communitys in Scania that woulden’t be possible without this kind of system

Att inte välja är också ett val : en analys av mitt konstnärliga examensarbete

Detta examensarbete behandlar processen av mitt konstnärliga examensarbete, de val jag gjorde och de svårigheter jag hade att förverkliga dem. Syftet med examensarbetet är att finna en förståelse för mitt arbetssätt och de val jag inte gjorde. I examensarbetet kommer jag att reflektera kring konsekvenserna av självkritik och dess betydelse för de val jag gjorde. Slutligen analyserar jag den dubbelprocess som inträffade under det konstnärliga examensarbetet och de insikter det skriftliga examensarbetet medfört.In this thesis, I reflect on the consequences of self-criticism and its importance in the choices I made in my final artistic exam work. The thesis begins by presenting the difficulties faced in the process of developing my artistic exam work. Next, the thesis presents the choices I subsequently made and how they were achieved. In this light, it is then possible to present an understanding of the way I work as well as the choices I did not take in the working process of my performance "Carpe diem-fånga tiden". Finally an analysis of the conflict and double process that occurred during the artistic exam work is presented as well as the insights gained

Landskapsarkitektur och scenkonst

I landskapsarkitektens arbete är konstnärliga gränsland ständigt närvarande. I arbetet undersöks interaktioner mellan landskapsarkitektur och scenkonst specifikt. En övergripande ambition är att på ett medvetet sätt lyfta frågor kring samverkan mel-lan konstnärliga discipliner, och att därmed, inom ramarna för landskapsarkitektens praktik, öppna för en reflektion kring möjligheten till nya kunskapsriktningar och arbetssätt som kan svara mot samtida och framtida behov. Med utgångspunkt i begreppen designprocess & designhandling och förhållande till plats studeras former, metoder och verktyg för samverkan, men också tänkbara driv-krafter, intentioner och visioner. Designprocessen inför en scenkonstföreställning på Skånes Dansteater i Malmö har utgjort arbetets empiriska stomme. Undersökningen har genomförts i form av eget arbete i projektet och en enkät genomförd med det kreativa teamet bakom föreställningen. Detta har även kompletterats med studerande av litteratur och referensexempel. Målet är att med fokus på ämnesöverskridande in-teraktioner mellan landskapsarkitektur och scenkonst beskriva och analysera design-processen bakom skapandet av scenkonstföreställningen, samt att med utgångspunkt i det specifika projektet, undersöka och redogöra för hur ämnesöverskridande sam-arbeten kan förhålla sig till, och genereras av, sin rumsliga kontext. Det handlar om att hitta gemensamma nämnare, att med utgångspunkt i den egna praktiken finna sätt att ge svar på andras frågor, och att därmed formulera incitament för möjliga utbyten. I arbetet tecknas en samtida historia med bakgrund i slutet av modernismen, vilket inom både scenkonst och arkitektur gav upphov till ifrågasättande av tidigare rumsliga ideal och konventioner. Det innebar inom scenkonsten en förflyttning ut ur de traditionella teaterlokalerna – att låta dans och teater ta plats i vardagen. Inom landskapsarkitekturen motsvarades det av ett ökat fokus på rörelse och aktivitet, interaktion och process, på den direkta mänskliga upplevelsen. Gemensamt för de perspektiv som presenteras är ambitionen att genom ämnesöverskridande utbyten generera nya insikter och erfarenheter inom ramarna för den egna praktiken. Ur landskapsarkitektens perspektiv motiveras det av en vilja att själv förstå, att hitta alternativa sätt att kommunicera, och att skapa nya landskap och landskapsupplevelser.In the work of a landscape architect, artistic intersections are always present. In this study, interactions between landscape architecture and the performing arts are explored. The overall ambition is to raise questions about collaborations between artistic disciplines, and thereby, within the framework of landscape architecture, to reflect upon the possibility of new knowledge directions that could respond to cur-rent and future needs. Starting from the terms design process & design action and relation to place/site forms, methods and tools for collaboration are explored, as well as possible driving forces, intentions and visions. The design process behind a performance at Skånes Dansteater in Malmö has constituted the empirical basis of the study. The investi-gation has been done through the author’s own work within the project, and by a questionnaire with the artistic team behind the performance. This has been comple-mented by literature studies and reference examples. With emphasis on the interac-tions between landscape architecture and the performing arts, the aim is to describe and analyse the design process behind the production of the performance. Focusing on the specific project, an exploration of trans-disciplinary interactions is made, and it is shown how these can relate to and be generated by, their spatial context. It is about finding common ground, to within one’s own practice, find answers to common questions, and thereby create incentives for possible exchanges. In the thesis, a contemporary history is drawn, starting in the late years of the modernist movement, which in both landscape architecture and the performing arts gave rise to questions about earlier spatial ideals and conventions. In the per-forming arts it meant moving out of the traditional theatre venues – to let theatre and dance take place in everyday life. A corresponding development in landscape architecture generated an increasing focus on movement and activity, interaction and process, the direct human experience. A common feature of the perspectives introduced in this study is the ambition to, through trans-disciplinary exchanges, generate new insight and experience within one’s own practice. From the landscape architect’s perspective this is motivated by a desire to understand, to find alterna-tive ways of communication, and by the possibility of creating new landscapes and landscape experiences

"Jag vågar göra det här" ­ Om drama och teater i förskolan

Sammanfattning: Vi har tidigare läst Skapande verksamhet där undervisningen fokuserades på att arbeta med estetiska ämnen för att uppfylla strävansmålen för läroplanen för förskolan och skolan. Vi har undersökt vad drama och teater kan ge barn, dels som individer men även som grupp, och vad arbetssätten kan ge verksamheten utifrån LpFö-98. I litteratur har vi upplevt en brist på ett brett perspektiv på varför drama och teater är bra arbetssätt och ville därför sammanställa det vi läst, sett, hört och upplevt för att få en översikt av ämnet. Vi ville tydligt och enkelt koppla samman teori och praktik, och ge konkreta tips på hur man kan arbeta med drama och teater i förskolan. Vår frågeställning var: Drama och teater i förskolan ­ hur och varför? Där vi fokuserade på frågan varför med utgångspunkt i Läroplanen för förskolan. Vi valde att genomföra intervjuer och sedan koppla samman dessa med tidigare forskning och egna erfarenheter. Vi anser att det är viktigt att koppla samman teori med praktik. Drama och teater kan innefatta så många delar av läroplanen, vilket gör arbetssättet användbart för lärare som är verksamma inom förskolan och skolan. Vårt resultat visade på att med ett medvetet, pedagogiskt förhållningssätt kan arbete med drama och teater i förskolan vara ett, för barnen, givande arbetssätt utifrån LpFö-98

Mining for culture : performance arts center Ställberg’s Mine

This degree project summarizes five years of education at the landscape architecture program at the Swedish University of Agriculture Sciences, SLU, Alnarp and the School of architecture at Royal Institute of Technology, KTH, Stockholm. The project has been carried out by Lovisa Berg and Per Crona in collaboration with DRIFT Scenkonst. This master project is based on the ongoing transformation of a former mining site in Ställberg, Bergslagen situated in central Sweden. The organization DRIFT is in the process of recreating to former industrial mining site as a green cultural center. Their field of artistic examination concerns existential questions connected to the site. The aim is to offer a place for both performing and experiencing contemporary performing arts in Bergslagen. Our objective is to contribute to the growth of the performing arts project and to demonstrate in concrete terms how a conversion of a mining area can be completed, while taking into account both its history and its new function. Theoretical studies of cultural heritage connected to economic and cultural development has been studied on a general level. This has then been related to site-specific studies and analysis of Ställberg. The site descriptions and analyzes are of great importance in the project. These account for the historical and cultural context of the site and examine the spatial and architectural conditions and possibilities for the site. The activities that DRIFT is planning are focused on artistic work and public events and exhibitions, collectively called “the Non Existent Center”. The two main categories of site users, those working and those visiting have different demands that are important to meet. An important part of the design is to solve problems of accessibility and site utility. It is important to work with forms and structures that reflect new functions while simultaneously telling of the site’s rich history. The physical transformation will mainly be carried out by volunteers and design must therefore take into account the expected skill level and knowledge base of this group. In designing this site it is important to address questions of how the center can grow and meet its surrounding landscape. This project ends with a discussion of the addressed questions and the resulting design proposal. The working process and the combination of academic methodology and design practice are discussed in a reflective section. The collaboration with DRIFT Scenkonst is also discussed, as is their reaction to our theoretical study and design proposal. At the closure, we describe the future of the Non Existent Center and the part we have played in its transformation.Detta är ett examensarbete som avslutar fem års utbildning på landskapsarkitektprogrammet på SLU i Alnarp och KTH Arkitekturskolan i Stockholm. Arbetet har gjorts av Lovisa Berg och Per Crona i samverkan med DRIFT Scenkonst. Arbetet tar sin utgångspunkt i den pågående omvandlingen av Ställbergs gruva i Bergslagen, Sverige. Organisationen DRIFT scenkonst planerar för en omställning av en nedlagd gruvmiljö till en grön kulturindustri för skapande och upplevelse av samtidskonst med fokus på existentiella frågor knutna till platsen. Målet har varit att bidra till genomförandet av scenkonstprojektet genom ett konkret gestaltningsförslag med grund i den industrihistoriska miljön och den nya funktionen. Teoretiska studier kring kulturarv med koppling till ekonomisk och kulturell utveckling har relaterats till lokala förhållanden. Den platsspecifika undersökningen är en viktig del av arbetet och beskriver platsens historiska och kulturella kontext samt analyserar gruvområdets rumsliga och arkitektoniska förutsättningar och möjligheter. Den planerade verksamheten: the Non Existent Center, är inriktad på platsspecifikt konstnärligt arbete samt publika föreställningar och arrangemang. De två målgrupperna, arbetare och besökare, ställer olika krav på gestaltningen som är viktiga att försöka tillgodose. En viktig del i gestaltningen är att lösa tillgängligheten och användbarheten av området. Det är också viktigt att formmässigt göra ett förslag som speglar sin samtid i relation till den historiska miljön. Den fysiska omvandlingen ska vara möjlig att genomföra för ideellt verkande krafter och tankar om hur denna omvandling kan ske över tid är central. Arbetet avslutas med en diskussion som behandlar frågeställningarna och resultatet i gestaltningsarbetet. I en reflekterande del utvärderas arbetsprocessen och kombinationen av akademisk metodik och praktiskt gestaltningsarbete. Samarbetet med DRIFT scenkonst behandlas också liksom deras reaktion på studie och gestaltningsförslag. En beskrivning av den fortsatta arbetsprocessen med the Non Existent Center avslutar arbetet

Representativeness of the European social partner organisations : live performance sector

Aquesta publicació s'elabora a partir de les contribucions de cadascú dels membres nacionals que integren la Network of Eufound Correspondent. Pel cas d'Espanya la contribució ha estat realitzada per l'Alejandro GodinoThis study provides information allowing for an assessment of the representativeness of the actors involved in the European sectoral social dialogue committee for the live performance sector. Their relative representativeness legitimises their right to be consulted, their role and effective participation in the European sectoral social dialogue and their capacity to negotiate agreements. The aim of Eurofound's studies on representativeness is to identify the relevant national and European social partner organisations in the EU Member States. This study identified EURO-MEI, FIA and FIM - representing employees - and PEARLE* - representing employers - as the representative European-level social partner organisations in the live performance sector

En skådespelare som alla andra: levda erfarenheter av rasifiering och desorientering i vita teaterrum

The aim of this thesis is to highlight how gender and racialisation shapes lived experiences within the Swedish theatre context. The study is based on interviews with four non-white actors working or studying in Sweden. To interpret the material from the interviews I use narrative analysis and draw on Sara Ahmed’s queer phenomenology and its concept of orientation. I use a phenomenological perpective on gender and race, along with theories of racialisation and representation when analysing the material. My study shows that the informants experience the theatre as a white space, which disorientates their non-white bodies. Racialisation and disorientation happens when the white bodies that inhabit the theatre space denies non-white experiences and make them invisible. The production of stereotypical representations of non-white bodies on the theatre stage works as a process of othering, which creates further disorientation. In order to change the theatre space non-white bodies has to arrive to and inhabit them and thus enable orientation for themselves and non-white bodies arriving after them