Estimating achievement from fame

We report a method for estimating people's achievement based on their fame. Earlier we discovered (cond-mat/0310049) that fame of fighter pilot aces (measured as number of Google hits) grows exponentially with their achievement (number of victories). We hypothesize that the same functional relation between achievement and fame holds for other professions. This allows us to estimate achievement for professions where an unquestionable and universally accepted measure of achievement does not exist. We apply the method to Nobel Prize winners in Physics. For example, we obtain that Paul Dirac, who is hundred times less famous than Einstein contributed to physics only two times less. We compare our results with Landau's ranking

Nesutarimai dėl kaulų. Pamąstymai apie osteoarcheologiją ir Baltijos regioną

 During the last decade, some of the most significant archaeological interpretations included the integrated use of scientific methods, including osteoarchaeology. The identification, analysis and interpretation of human and animal remains from archaeological sites has been developing along increasingly different trajectories, due to the different aspects of daily life the bones of animals and humans illustrate. This paper is a review of the position osteoarchaeological research has achieved since the 1960s, through the example of its beginnings in the mid-20th century in Sweden. Similarities and differences between the histories, contents of and directions in human and animal osteoarchaeology are reviewed, revealing some controversies in the ways the results of the discipline have been embraced by the broader archaeological community. Similarly to archaeological research, increasingly complex analytical methods help refining results obtained by traditional morphometric methods applied to bones. This trend will continue in the foreseeable future: scientific methods will keep on contributing to valuable insights into past societies. Special sections in the paper are devoted to the possibilities of disseminating the results of osteoarchaeology through formal and informal networks such as publications, teaching and conferences within the context of the Baltic region through the example of archaeozoological research.Pastarajame dešimtmetyje reikšmingiausios archeologų interpretacijos buvo atliekamos pasitelkiant mokslinius metodus, tarp kurių buvo ir osteoarcheologija. Archeologinėse vietovėse rastų gyvūnų ir žmonių liekanų identifikacija, analizė ir interpretacija buvo plėtojamos įvairiausiomis kryptimis, kurios iliustravo kasdienybę daugybe skirtingų aspektų, apie kuriuos gali papasakoti tiktai gyvūnų ir žmonių kaulai. Šioje publikacijoje, pasitelkus Švedijos pavyzdį, bus apžvelgiama, kaip nuo 1960 m. plėtojosi osteoarcheologiniai tyrimai. Skirtumai tarp gyvūnų ir žmonių osteoarcheologijos istorijos, turinio ir krypčių jau yra aptarti, buvo išskirti ir kai kurie diskusiniai klausimai bei nesutarimai, susiję su tuo, kaip gaunamus rezultatus naudoja archeologų bendruomenė.Osteoarcheologijoje, kaip ir archeologijoje, gausėja analitinių metodų, todėl galima sužinoti daugiau, negu taikant vien tradicinius morfometrinius kaulų tyrimų metodus. Tokios tendencijos išliks ir ateityje, o moksliniai metodai toliau prisidės prie vertingų praeities bendruomenių gyvenimo įžvalgų. Atskiros šio straipsnio skiltys yra skirtos archeozoologinių tyrimų pavyzdžiu parodyti, kaip, naudojantis įvairiausiais būdais – publikacijomis, mokymais, konferencijomis, galima skleisti osteoarcheologinių tyrimų rezultatus Baltijos regione

Trädgård - en angelägen fråga : Carl Adam von Nolcken, Jordberga gods och trädgårdskulturens främjande i Skåne 1834-1857

Baron Carl Adam von Nolcken was born in 1811. In 1834 he took over Jordberga Estate in the South of Skåne from his father. The estate remained in his possession until his death in 1857. von Nolcken was interested in agriculture and horticulture from an early age and attended the newly started Institute of Agriculture, Degeberg in Västergötland in the early 1830:s. At Degeberg, von Nolcken learnt all about modern farming methods, which he put into practice on his own estate. von Nolcken was one of the persons who during the mid 19th century worked intensely to develop horticulture and the art of gardening in Skåne. In particular, he thought it important to increase interest in gardening among country people. To accomplish this von Nolcken worked at different levels using mainly three courses of action. One way of spreading horticulture to the public was to set an example - and so he transformed Jordberga into a model estate. While rebuilding the manor house he rotated the building to face South (instead of facing West), which was of sequential importance for further development of the parkland. By incorporating a terrass, the building of a new entry road, the re-location of fruit and vegetable gardens, the building of an orangery and enhancing the ornamental gardens, von Nolcken was able to transform the surrounding area into a modern and representative landscape garden. Secondly, to spread the idea of garden culture and his ideas he wrote articles on the subject. For example he wrote an article about "Plantations and Gardens on small farms" which was published in the book "Reading for Country People" and which he distributed several thousand copies of, free of charge, to all the parishes in the "province". Thirdly, to reach a wider public, von Nolcken worked through different societies. In 1852 he suggested the forming of a horticultural society in Skåne, in which the main aim was "to further more extensive and more pratical gardening methods among the country population of Skåne". The society started in 1854 and existed until 1860. One reason for the discontinuation of the society was the death of von Nolcken, who was chairman, in 1857. Another and far more important reason was the fact that interest in horticulture was still not especially popular among people in Skåne. The study of the buildings, tools and plants which could be found in Jordberga´s park and gardens and some of the people who were involved in their development shows how far von Nolcken had progressed with his horticultural work on the estate. This essay shows, with Jordberga estate as case-study, how diversified horticulture was during the middle of the 19th century.Friherre Carl Adam von Nolcken föddes 1811 . År 1834 övertog han Jordberga gods i södra Skåne efter sin far och innehade det fram till sin död 1857. Redan tidigt intresserade sig Carl Adam von Nolcken för lantbruk och trädgårdsodling. Han lät i början av 1830-talet utbilda sig vid det nybildade lantbruksinstitutet Degeberg i Västergötland och inhämtade där de senaste rönen på jordbruksområdet. De nyvunna kunskaperna från Degeberg tillämpade von Nolcken i praktiken på sitt gods. von Nolcken var en av de personer som under mitten av 1800-talet intensivt arbetade för att utveckla trädgårdsodlingen och för att sprida trädgårdskulturen i Skåne. En angelägen fråga tyckte von Nolcken var att höja trädgårdsintresset hos allmogen. Han drev trädgårdsfrågorna på olika nivåer och använde sig framför allt av tre tillvägagångssätt. Ett sätt von Nolcken använde sig av för att sprida trädgårdskulturen till den breda allmänheten var att förvandla Jordberga till ett mönstergods och på så sätt själv föregå med ett gott exempel. I samband med att han byggde om corps de logiet, orienterade han gården mot söder (istället för mot väster), något som hade en avgörande betydelse för parkanläggningens vidare utveckling. Genom att bland annat bygga en terrass, anlägga ny infartsväg, flytta frukt- och köksträdgården, utveckla prydnadsträdgården och uppföra ett orangeri förvandlade von Nolcken den omgivande miljön till en tidsenlig och representativ park- och trädgårdsanläggning. Ett annat sätt han använde sig av för att sprida trädgårdskulturen var att skriftligen framlägga sina synpunkter på området. Det gjorde han bland annat i uppsatsen Om planteringar och trädgårdar wid bondgårdarne som infördes i boken Läsning för allmogen – en bok som han lät dela ut i ett par tusen exemplar i alla socknar inom ”provinsen”. Ett tredje sätt von Nolcken tillämpade för att nå ut med trädgårdskulturen till en bredare allmänhet, var genom föreningsverksamhet. År 1852 framlade von Nolcken ett förslag om bildandet av en trädgårdsförening i Skåne vars främsta mål skulle vara ”[…] att befordra en vidsträcktare och ändamålsenligare trädgårdsskötsel hos Skånska allmogen, samt lifva dess håg för planteringar.”. Verksamheten i föreningen kom igång 1854 och pågick till 1860 då den upphörde. En orsak till att föreningen fick avsluta verksamheten var att den drivande kraften, ordföranden Carl Adam von Nolcken, hade avlidit år 1857, en annan och betydligt mer avgörande orsak var att trädgårdsintresset fortfarande inte hade vaknat hos skåningarna. Studien av de byggnadsverk, redskap och växter som fanns vid Jordbergas park- och trädgårdsanläggning och några av de människor som var knutna till den visar hur långt von Nolcken själv hade kommit med sin anläggning. Uppsatsen visar på så sätt också, med Jordberga som fallstudie, hur mångfacetterad trädgårdskulturen var under mitten av 1800- talet

Gender differences in patients with hip fracture - aspects on care and recovery

Hip fractures in the elderly are common and impose a substantial burden on the healthcare system. This fracture population consists of many subgroups that often require differentiated and extensive acute and postfracture care. The aim of this thesis was to basically characterise a hip fracture population at time of admission, present postoperative results and discuss aspects that may influence recovery. Gender differences are specifically addressed. Study I, II and IV derive from a consecutive series of 2213 patients with hip fracture admitted to four major hospitals in Stockholm, while Study III was a small pilot study. In Study I we investigated the effect of time-to-surgery on: ability to return to own home, incidence of pressure ulcers, length of stay (LOS), and mortality. Patients who had surgery within 24, 36 or 48 hours were compared with those who had surgery later. The ability to return to own home was affected in patients who had to wait longer than 36 and 48 hours. The incidence of pressure ulcers and LOS increased at all time limits. In Study II we investigated gender differences in two subgroups, characterized by normal cognitive function versus cognitive dysfunction, and whether such differences influenced patient ability to: return to own home, regain walking ability and perform activities of daily living (ADL). Cognitive function was assessed by the Short Portable Mental Status Questionnaire (SPMSQ). Dysfunction was equally common by gender. Patients with normal function (SPMSQ 8-10) were younger and healthier, resided more often in their own homes and were able to manage ADL independently, with no gender differences. In patients with dysfunction (SPMSQ 0-7), men had more comorbidity on admission, greater loss of walking ability and higher mortality after the fracture episode. We found that cognitive status was the overarching most important factor for predicting outcome. In Study III we examined gastric emptying time of 400 ml carbohydrate rich drink in ten elderly women with acute hip fracture, and compared results with two reference groups of healthy women. The mean half gastric emptying time in the study group was 57 ± 5 (39-82) minutes, to be compared with 58 ±4 (41-106) and 58 ±5 (33-72) in the two reference groups. No adverse event was observed during anesthesia. Consequently, it should be possible to give patients a carbohydrate-rich drink before surgery instead of ordering strict fasting (NPO), which in turn could improve the patients’ chances to recover and regain prefracture status. In Study IV we focused on gender differences in complications; specifically on factors associated with common general complications. Complications were common with an incidence of 59% in men and 56% in women (ns). Most common were urinary tract infection, pressure ulcer, cardiac complications and pneumonia. Male gender emerged as an independent risk factor for suffering from pneumonia, and female gender for urinary tract infection. Besides gender, time-to-surgery, cognitive function, cardiovascular and pulmonary disease on admission were independent risk factors for suffering complication. In conclusion, there are gender differences among patients admitted to a hospital for acute hip fracture, both with regard to status on admission and outcome. Cognitive dysfunction, equally common among women and men, has a major impact on incidence of complication and functional recovery. Men with cognitive dysfunction are at greater risk. With increased awareness of risk factors and gender bias, along with reduced waiting time for surgery, it should be possible to decrease complication incidence and improve outcome. We found no evidence for prolonged gastric emptying time of a carbohydrate-rich beverage, which implies it may be possible to provide patients with a carbohydrate-rich drink before surgery instead of adhering to strict fasting

Parken och trädgårdarna vid Jordberga gods

Jordberga gods är en pärla på den sydskånska slätten. Gården har gamla anor och omnämns första gången 1355. Godset brändes ned och plundrades under kriget mellan Sverige och Danmark 1644. En trelängad gård byggdes upp på samma plats på 1650-talet. Gården ändrades inte mycket efter detta, förrän Carl Adam von Nolcken tog över godset 1834. Under åren 1839-1840 lät Carl Adam von Nolcken göra en stor ombyggnad av mangårdsbyggnaden; den ritades om i götisk stil av arkitekten Carl Georg Brunius och vändes 90 grader. I och med detta fick gården kontakt med och utsikt mot parken i söder. Efter detta anlades en ny infartsväg, så att man kunde nalkas slottet söderifrån och komma rakt mot corps-de-logiet. 1843 flyttades köksträdgården från att ha legat väster om den gamla ladugården till platsen väster om magasinet. Samtidigt anlades en fruktträdgård söder om magasinet. 1843-1844 anlade Carl Adam von Nolcken en trädgård norr om corpsde- logiet. 1844 byggdes ett orangeri. Under åren 1906- 1908 fick arkitekten Henri Glaesel i uppdrag att bygga om slottet. Det kom att bli i en stil som ligger senbarocken närmast. Henri Glaesels mer kände bror Edvard fick vid samma tid i uppdrag att gestalta om park och trädgårdar på Jordberga. Han ritade en landskapspark på Jordberga, men gjorde en mer formell barockdel närmast slottet. Då Edvard Glaesel ritade om parken och gjorde en köksträdgård söder om Magasinet, ritade han på södra och västra sidan om trädgårdsmästarbostaden in en fruktträdgård. Som skydd mot vinden hägnades fruktträdgården in med dubbla häckar mot öster och söder, och tredubbla häckar mot väster. Området söder och väster om Magasinet har i olika omgångar varit ute på arrende. Där, i Jordberga Slottsträdgård, har det odlats och sålts grönsaker, snittblommor, blommor till gravsmyckning och plantskoleväxter i stora mängder. Man har både levererat upp till slottet och fungerat som en vanlig handelsträdgård. Det var inte bara på friland som man odlade till försäljning. Av den stora mängd inglasade växthus, övervintringshus och vinkast som fanns i omgångar i Jordberga Slottsträdgård, förstår man att här odlades stora kvantiteter persikor, vindruvor och annat som kräver skydd mot den svenska vintern. En rad byggnader ingick när Jordberga slottsträdgård arrenderades ut. Den delen av anläggningen har genomgått två stora ombyggnationer, på 1840-talet och 1906- 08. Vid dessa har byggnader byggts, rivits och byggts upp på nytt. I uppsatsens avsnitt Byggnader vid Jordberga slottsträdgård reds det ut vilka byggnader som stått var, hur de sett ut och vilka namn och vilken funktion de haft. Intrycket av landskapsparken, som kom till dels under mitten av 1800-talet och dels under Edvard Glaesels överinseende i början av 1900-talet, har med tiden förändrats mycket. I nyplanterat skick kan intrycket ha varit mycket öppet och luftigt, men träden växte upp, och skapade en tätare, lummigare och mörkare park under 1900-talets första hälft. På 1920-talet var t.ex. entrévägen från söder kantad av rabatter och häckar som i sin tur omgavs av höga träd. Slottet var knappt synligt när man kom söderifrån. Också norr om slottet var det vid denna tid lummigt och tätt mellan träd och buskar. Till slut blev det alltför skuggigt också, inne i slottet, och den stora mängden träd var för skötselkrävande. Då Clara och Hans-Göran von Arnold tog över godset 1950, beslutade de sig därför för att fälla träd och glesa ut parken. Flera gångvägar togs också bort under deras tid. Färre anställda gjorde en rationalisering av parken nödvändig. När de nuvarande ägarna Catherine och Otto von Arnold tillträdde 1990 ville de öka skönhetsupplevelserna och berika den struktur som ändå fanns i parken. De har åter börjat plantera nya träd och buskar i parken. Detta har bl.a. skett i samband med Jordbergafestivalen som anordnades varje sommar 1993-2003. Trots många hundra år av historia att behandla så läggs störst fokus i uppsatsen på den "modernare historien". Från mitten av 1800-talet fram till våra dagar har slottet med hela dess tillhörande anläggning förändrats allra mest. Förändringar som man på plats fortfarande kan se, förstå eller känna av. Jordberga har varit ett gods under ständig utveckling vilket gjort att man inte dokumenterat alla tillägg så väl. Samtidigt har den ständiga utvecklingen varit en bidragande orsak till varför det, över 600 år efter sin tillkomst, fortfarande står där det står och inte har förfallit totalt. Parken har utvecklats över tiden där varje förvaltning har satt sin prägel. Några har tillfört nytt material och tagit större ytor i anspråk, medan andra har förenklat och glesat ut. Eftersom godset vid många tillfällen antingen har bytt ägare genom arv till en ny släkt, eller genom försäljning, så kan man tänka sig att man kanske inte alltid har hyst samma respekt för det som någon föregångare har lagt till. Ett exempel ser man på själva slottsbyggnaden. Den byggdes om i sin helhet i mitten på 1800-talet och bara 50 år senare fick den ett helt annat utseende. Om man gjorde så med huvudbyggnaden, hur ska man då inte ha behandlat parken? Jordbergas park har utvecklats och utvecklas fortfarande så mycket att det inte går att återställa den till dess "ursprungliga" skick. Det finns ingen tidsepok som kan sägas vara viktigare än någon annan, och om man ändå valde en sådan skulle mycket av det som är värden i parken idag gå förlorat. Därför är det bättre att göra blinkningar till det förgångna på några ställen i parken samt vårda parkens nyare tillskott på ett värdigt sätt. Samma plats som sprudlade av växtkraft och gjorde Jordberga i stort, och slottsträdgården i synnerhet, till en blomstrande anläggning har även i våra dagar en central roll i godsets försörjning. Moderna inslag, på en historisk plats, skapar möjligheter för Jordberga att hålla uppe glansen och fortsätta traditionen att i tidens anda utvecklas in i framtiden. Denna uppsats behandlar förutom det historiska, även till viss del samtiden och framtiden. I samtiden tas det upp sådant som upptäcktes och bekräftades under besök på Jordberga gods och i framtidsdelen ges förslag på hur man ska kunna fortsätta att utveckla godsanläggningen på ett sätt som är värdigt en anläggning av den här digniteten. En utveckling där man tittar bakåt men siktar framåt

Fysiikan opettajaksi opiskelevien kokonaiskuva fysiikan historiasta

Tämän pro gradu -tutkielman tavoitteena on ollut kehittää verkostoanalyysiin perustuva menetelmä, jolla voidaan tunnistaa fysiikan opettajaksi opiskelevien kollektiivisesta näkemyksestä fysiikan historian kokonaiskuva käsittäen keskeiset tekijät, sisällöt sekä kokonaisuudet. Fysiikan opettaja joutuu työssään arvottamaan runsaasti erilaisia opetettavia sisältöjä. Tässä tutkielmassa pyritäänkin muodostamaan menetelmä, jolla voidaan havainnoida ja arvioida keskeisistä sisällöistä sekä niiden keskinäisistä suhteista koostuva aineisto. Menetelmän mukaisia tuloksia voidaan käyttää tieteen historia pohjaisen opetuksen suunnitteluun ja kehittämiseen. Kymmeneltä Helsingin yliopiston Fysiikan historia -kurssille osallistuneelta opiskelijalta on kerätty kollektiivisesti aineisto, joka on saatettu verkostoanalyysin muotoon. Aineistona toimii opettajaopiskelijoiden koostama fysiikan historiaan liittyvien aiheiden toisiinsa kytkeytynyt kokonaisuus. Menetelmä kokonaiskuvan hahmottamiseksi perustuu aineiston jakamiseen osiin ajanjaksojen perusteella ja osista määrätyn kokoisten otosten arvioimiseen aste- ja Katz-keskeisyyksien perusteella sekä modulaarisuudella yhtenäisten kokonaisuuksien löytämiseksi. Kokonaiskuvan keskeisten sisältöjen arvioimiseen on käytetty Katz-keskeisyyttä sekä tämä luotettavuuden arviointiin aineistoa vastaavaa konfiguraatiomallia. Kokonaiskuvien havainnollistamiseksi on lisäksi käytetty sosiaalisen verkon esitystavoista kahta jousimalliin pohjaavaa asettelua. Verkostoanalyysin keinoin voidaan kehittää menetelmä, jolla voidaan arvioida fysiikan opettajaopiskelijoiden kokonaiskuvaa fysiikan historiasta. Kokonaiskuvan luotettavaa tarkastelua varten tulee valita riittävän laajoja ja pitkiä ajanjaksoja. Kokonaiskuvaa hahmottaessa käy ilmi, kuinka fysiikan historia osana tieteenhistoriaa erkaantuu yleisestä historiasta edetessä kohti nykypäivää. Kokonaiskuvaan muodostuu selkeitä teemallisia kokonaisuuksia kokoavien aihepiirien kuten tieteellisen, teollisen tai Ranskan suureen vallankumouksen sekä ensimmäisen maailman sodan ympärille. Sähkömagnetismi, kvanttimekaniikka sekä A.Einstein ja suhteellisuusteoriat nousevat esiin erityisesti fysiikan historiasta. Instituutioista ainoastaan Nobel-palkinto nousee keskeiseksi. Osalla historiallisista aiheista on jatkuvuutta takaava keskeinen rooli, kun taas toiset aiheista ovat vain hetkellisesti hyvin valovoimaisia

August Strindberg: The Occult Diary

August Strindberg (1849–1912) kept a diary from February 1896 in Paris until the summer of 1908 in Stockholm. He referred to his diary from this period as his Occult Diary and used it to help him decipher the world as he experienced it. He read and reread his own notations, adding new interpretations, and deleting others. He also drew on the diary as material for creative expression, transforming isolated events and observations into groundbreaking works of literature. The Occult Diary is published here in its entirety in English translation for the first time, in a final revision by Ann-Charlotte Gavel Adams and with an introduction by Per Stam. The Occult Diary is a key resource for international Strindberg scholars and theater professionals and more broadly for scholars focusing on drama, theater history, stage performance, and literary currents at the turn of the previous century. The diary initiates the reader into the writer’s inner world during a crucial transitional period in his personal and literary life. It documents his readings and observations and gives important clues and information about an ongoing process of artistic reorientation. Strindberg was exploring new ways of looking at, interpreting, and writing about nature, science, art, the occult, and his fellow human beings

August Strindberg: The Occult Diary

August Strindberg (1849–1912) kept a diary from February 1896 in Paris until the summer of 1908 in Stockholm. He referred to his diary from this period as his Occult Diary and used it to help him decipher the world as he experienced it. He read and reread his own notations, adding new interpretations, and deleting others. He also drew on the diary as material for creative expression, transforming isolated events and observations into groundbreaking works of literature. The Occult Diary is published here in its entirety in English translation for the first time, in a final revision by Ann-Charlotte Gavel Adams and with an introduction by Per Stam. The Occult Diary is a key resource for international Strindberg scholars and theater professionals and more broadly for scholars focusing on drama, theater history, stage performance, and literary currents at the turn of the previous century. The diary initiates the reader into the writer’s inner world during a crucial transitional period in his personal and literary life. It documents his readings and observations and gives important clues and information about an ongoing process of artistic reorientation. Strindberg was exploring new ways of looking at, interpreting, and writing about nature, science, art, the occult, and his fellow human beings

Student outcomes, learning environment, quality of care and patient safety at an interprofessional training ward

The overall aim was to enhance knowledge on students’ collaborative learning and patient safety of interprofessional education (IPE) at an interprofessional training ward (IPTW). Medical, nurse, physiotherapy and occupational therapy students and patients at the IPTW were studied. STUDENTS. Study I: A prospective quantitative questionnaire study on 616 IPTW students evaluated whether students perceived they had achieved interprofessional competence. Anonymous pre and post course questionnaires were used. The response rate was 96 %. All four student groups perceived improved knowledge of the other three professions (p =0.000000). They assessed the course had contributed to the understanding of the importance of communication and teamwork to patient care (effect size 1.0; p =0.00002), where medical students had the greatest gain (p = 0.00093). All student groups perceived an increased clarity of their own professional role (p = 0.00003), where occupational therapy students had the greatest gain (p = 0.000014). Study II: A qualitative content analysis on free text answers of 333 questionnaires explored IPTW students’ perspectives on learning environment and on own development. Two themes emerged. An enriching learning environment – a safe place with space included authentic and relevant patients, well composed and functioning student teams, competent and supportive supervisors and adjusted ward structure to support learning. Awareness of own development with faith in the future – from chaos to clarity included personal, professional and interprofessional development towards a comprehensive view of practice. PATIENTS. Study III: A quantitative questionnaire study on 102 patients treated by student teams at the IPTW compared to 85 patients treated at a regular ward. Patients’ perceptions of collaborative and communicative aspects of care were assessed. The response rate was 82 % and 73 %. IPTW patients felt more involved in the decisions regarding their treatment as compared to controls (p = 0.006). They were also more satisfied that their home situation had been taken into account when preparing for discharge (p = 0.0002) as well as with given information regarding need of help at home (p = 0.003). Finally, IPTW patients felt better informed (p = 0.02). Study IV: A retrospective registry study on operated orthopaedic patients’ safety, by comparing readmission rates and mortality between patients treated by student teams at the IPTW compared to patients treated in usual care. Included cohort consisted of 5766 patients with 6274 admissions. No significant differences in either 30 or 90- day readmission rates or in one-year mortality were found. Patients with student team exposure every day of their hospital stay had an estimate of 0.89 for readmission within 90 days and of 0.68 for one-year mortality, i.e. a tendency to a lower risk. CONCLUSIONS. Active patient based learning by working together in a real ward context is effective to increase interprofessional competence. When the community of practice at an IPTW provides a safe, supportive and permissive learning environment it enables students to develop fully. With embodied understanding of practice, students obtain faith in one self as future healthcare professionals interacting with others. If the learning environment is impaired, however, students’ development could be halted. Patients treated at an IPTW perceive a greater quality of care in aspects of communication and collaboration as compared to usual care. A more structured interprofessional team-based care may be beneficial even in usual care. We found no increased risk for orthopaedic patients - as concerns readmissions and mortality – when exposed to student teams at an IPTW compared to usual care. The results should reassure further implementation of IPE in authentic patient based contexts