Word Order in Övdalian : A Study in Variation and Change.

This dissertation discusses aspects of the syntax of Övdalian, a variety spoken by ca. 2,500 people in the province of Dalecarlia in Sweden. Initially, an overview of the history and current status of the language of Älvdalen is given, and the focus of the dissertation is on certain syntactic phenomena that have been well studied from a comparative and diachronic perspective in other Scandinavian languages but not in Övdalian. The examined variant of Övdalian is the one spoken by people born between the 1920’s and the 1940’s and it is called Traditional Övdalian. The empirical data were collected by means on elicitation of grammaticality judgements from twelve native speakers of Traditional Övdalian. These new data are analysed within a general Principal and Parameters approach and the point of departure is the framework of Holmberg & Platzack (1995) who argue that a number of word order phenomena depend on two morphological parameters: subject-verb agreement and morphological case. Övdalian word order is also compared with the word order of the other Scandinavian languages and an underlying syntactic structure of Övdalian is proposed. The main focus of the dissertation lies on two phenomena that have often been connected to verbal morphology, that is V-to-I movement and Stylistic Fronting, which were both present in Övdalian at the beginning of the 20th century. It is shown that V-to-I movement has become optional in Övdalian during the last hundred years in absence of any change in the verbal morphology, and the ongoing loss of V-to-I movement is argued to be triggered by a high, pre-subject negation (and sentential adverbial) placement. This placement gives no clue to the speakers as to whether the finite verb is raised to I or not. Stylistic Fronting is lost in Traditional Övdalian and it is maintained that this loss is connected to the changed status of the landing site of Stylistic Fronting, that is Spec,TP. While Spec,TP was a position accessible to many syntactical constituents in older Övdalian, it has later become a position to which only the subject may move. This explains the loss of SF in the absence of changes in the verbal morphology

Bisatsstrukturer som ”man kan inte” bortse från (om bisatsorföljd i de fastlandsskandinaviska språken)

Tema för denna uppsats är ordningen mellan negation och det finita verbet i bisatser i de tre fastlandsskandinaviska språken, danska, norska (bokmål och nynorsk) och svenska. Uppsatsen är baserad på omfattande undersökningar i tal- och skriftspråkskorpusar. Jag utgår ifrån att den för samtliga språken gällande bisatsordföljden är den raka ordföljden med negationen efter subjektet men framför finitet. I denna uppsats koncentrerar jag mig först och främst på avvikelser från en sådan ledföljd. Jag försöker också finna förklaringar till varför sådana avvikelser förekommer

Dialekter i Norge og i Polen â forskjellig status?

I denne artikkelen presenteres både dialektenes status i henholdsvis Polen og Norge og holdninger til dialekter i disse to landene. Norge er et land der dialektvariasjonen er stor, og der dialektene aksepteres i så godt som alle kommunikasjonssituasjoner. I Polen finnes det færre dialekter og disse har tydelig lag status i samfunnet. I artikkelen berøres også begrepet standardspråk. Hvorvidt det er legitimt å snakke om standardtalemål i Norge har blitt diskutert, og mange norske lingvister har ment at det kun finnes dialekter i Norge, men ikke noe norsk standardtalespråk. I Polen har det for de fleste lingvistene vært en selvfølge å snakke om både talt og skrevet standardspråk. Med tanke på de store forskjellene mellom den polske og den norske språksituasjonen kan en forvente at polske innvandrere til Norge kommer til å se på dialektene fra sitt polske ståsted. Selv om dette temaet er lite utforsket, finnes det tegn på at det faktisk er tilfelle. Denne strategien kan imidlertid være et hinder i å (språklig) integreres blant nordmenn

Ursprungsbetecknande prepositioner efter verbet få i norska dialekter

Den preposition som används för att uttrycka ursprung eller upphov i en konstruktion med verbet ââ¬Ëfåââ¬â¢ i skriftlig norska är prepositionen av. I norska dialekter blir dock även flera andíra prepositioner använda för att uttrycka denna relation. Förutom tå, som kan räknas som en variant av av, finner man hos, hjå och med. Den nyligen färdigställda forskningsíinfraístrukturen, Nordisk dialektkorpus och Nordisk syntaxdatabas, ger oss en möjlighet att närmare undersöka användningen av de ovannämnda prepositionerna i norska dialekter. Vi finner ett tydligt geografiskt mönster: vid verbet få används prepositionen hos som ursprungsmarkör i norra Norge, preposiítionen hjå i en del dialekter i västra och centrala Norge, prepositionen med i nordvästra Norge, medan av används i de sydligaste delarna av landet. I Trøndelag är variationen stor, och prepositionerna av, tå, med, och även te används. Dessíutom visar det sig att det råder olika typer av synkretism mellan uttryck för lokation, ursprung och mål i det norska prepositionsísystemet: några av dessa typer har påståtts vara ytterst sällsynta utifrån det typologiska perspektivet, eller till och med icke-belagda i världens språk

Melts of octaacetyl sucrose as oral-modified release dosage forms for delivery of poorly soluble compound in stable amorphous form

The presented work describes the formulation and characterization of modified release glassy solid dosage forms (GSDFs) containing an amorphous nifedipine, as a model BCS (Biopharmaceutical Classification System) class II drug. The GSDFs were prepared by melting nifedipine together with octaacetyl sucrose. Dissolution profiles, measured under standard and biorelevant conditions, were compared to those obtained from commercially available formulations containing nifedipine such as modified release (MR) tablets and osmotic release oral system (OROS). The results indicate that the dissolution profiles of the GSDFs with nifedipine are neither affected by the pH of the dissolution media, type and concentration of surfactants, nor by simulated mechanical stress of biorelevant intensity. Furthermore, it was found that the dissolution profiles of the novel dosage forms were similar to the profiles obtained from the nifedipine OROS. The formulation of GSDFs is relatively simple, and the dosage forms were found to have favorable dissolution characteristics