Phytoplankton biomass in northern lakes reveals a complex response to global change

Global change may introduce fundamental alterations in phytoplankton biomass and community structure that can alter the productivity of northern lakes. In this study, we utilized Swedish and Finnish monitoring data from lakes that are spatially (135 lakes) and temporally (1995-2019, 110 lakes) extensive to assess how phytoplankton biomass (PB) of dominant phytoplankton groups related to changes in water temperature, pH and key nutrients [total phosphorus (TP), total nitrogen (TN), total organic carbon (TOC), iron (Fe)] along spatial (Fennoscandia) and temporal (25 years) gradients. Using a machine learning approach, we found that TP was the most important determinant of total PB and biomass of a specific species of Raphidophyceae - Gonyostomum semen - and Cyanobacteria (both typically with adverse impacts on food-webs and water quality) in spatial analyses, while Fe and pH were second in importance for G. semen and TN and pH were second and third in importance for Cyanobacteria. However, in temporal analyses, decreasing Fe and increasing pH and TOC were associated with a decrease in G. semen and an increase in Cyanobacteria. In addition, in many lakes increasing TOC seemed to have generated browning to an extent that significantly reduced PB. The identified discrepancy between the spatial and temporal results suggests that substitutions of data for space-for-time may not be adequate to characterize long-term effects of global change on phytoplankton. Further, we found that total PB exhibited contrasting temporal trends (increasing in northern- and decreasing in southern Fennoscandia), with the decline in total PB being more pronounced than the increase. Among phytoplankton, G. semen biomass showed the strongest decline, while cyanobacterial biomass showed the strongest increase over 25 years. Our findings suggest that progressing browning and changes in Fe and pH promote significant temporal changes in PB and shifts in phytoplankton community structures in northern lakes

Eskilstunaåns avrinningsområde - Recipientkontroll 2010

Institutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Hjälmarens vattenvårdsförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Eskilstunaåns avrinningsområde under 2010. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 30 platser i rinnande vattendrag, samt i 13 sjöar inom Eskilstunaåns vattensystem. Denna rapport redovisar en sammanfattning av resultaten från dessa undersökningar och klassning av den ekologiska statusen vid stationerna enligt de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 2007). Klassningen av den ekologiska statusen som gjorts skiljer sig till viss del från den som Vattenmyndigheten i Norra Östersjön tagit fram t.ex. vad gäller totalfosfor. I denna rapport har beräknandet av referensvärden för fosfor i jordbruksmark resulterat i högre värden än de framtagna värdena i VISS och statusen har således blivit bättre. En undersökning i vad skillnaden mellan resultaten beror på pågår. De statusklassningar som finns tillgängliga i VISS är dock de statusklassningar för stationerna som gäller vid beslutstaganden. I VISS har klassningarna inkluderat fysiska hinder och expertbedömningar. I denna rapport grundar sig klassningarna enbart på erhållna mätdata

Spatial and temporal variation in Arctic freshwater chemistry—Reflecting climate-induced landscape alterations and a changing template for biodiversity

Freshwater chemistry across the circumpolar region was characterised using a pan-Arctic data set from 1,032 lake and 482 river stations. Temporal trends were estimated for Early (1970-1985), Middle (1986-2000), and Late (2001-2015) periods. Spatial patterns were assessed using data collected since 2001.Alkalinity, pH, conductivity, sulfate, chloride, sodium, calcium, and magnesium (major ions) were generally higher in the northern-most Arctic regions than in the Near Arctic (southern-most) region. In particular, spatial patterns in pH, alkalinity, calcium, and magnesium appeared to reflect underlying geology, with more alkaline waters in the High Arctic and Sub Arctic, where sedimentary bedrock dominated.Carbon and nutrients displayed latitudinal trends, with lower levels of dissolved organic carbon (DOC), total nitrogen, and (to a lesser extent) total phosphorus (TP) in the High and Low Arctic than at lower latitudes. Significantly higher nutrient levels were observed in systems impacted by permafrost thaw slumps.Bulk temporal trends indicated that TP was higher during the Late period in the High Arctic, whereas it was lower in the Near Arctic. In contrast, DOC and total nitrogen were both lower during the Late period in the High Arctic sites. Major ion concentrations were higher in the Near, Sub, and Low Arctic during the Late period, but the opposite bulk trend was found in the High Arctic.Significant pan-Arctic temporal trends were detected for all variables, with the most prevalent being negative TP trends in the Near and Sub Arctic, and positive trends in the High and Low Arctic (mean trends ranged from +0.57%/year in the High/Low Arctic to -2.2%/year in the Near Arctic), indicating widespread nutrient enrichment at higher latitudes and oligotrophication at lower latitudes.The divergent P trends across regions may be explained by changes in deposition and climate, causing decreased catchment transport of P in the south (e.g. increased soil binding and trapping in terrestrial vegetation) and increased P availability in the north (deepening of the active layer of the permafrost and soil/sediment sloughing). Other changes in concentrations of major ions and DOC were consistent with projected effects of ongoing climate change. Given the ongoing warming across the Arctic, these region-specific changes are likely to have even greater effects on Arctic water quality, biota, ecosystem function and services, and human well-being in the future

Mälaren

Regelbunden miljöövervakning i Mälaren har pågått i snart 50 år och har sitt ursprung i de problem med kraftig övergödning som förelåg under mitten av 1960-talet. Sjön är intensivt utnyttjad som recipient för många olika typer av utsläpp, bland annat så tillförs en volym som motsvarar drygt 5% av det vatten som lämnar Mälaren genom Norrström från kommunala avloppsreningsverk, dagvatten och industrier i området. Att övervaka olika typer av påverkan är av yttersta vikt för att kunna se till att vattenkvaliteten inte försämras, utan att den i stället skall ständigt förbättras. Ett av de viktigaste stegen för att förbättra vattenkvaliteten i såväl Mälaren som i många andra svenska sjöar och vattendrag var införandet av ett kemiskt reningssteg i alla större avloppsreningsverk under slutet av 1960-talet och början av 70-talet. Detta har resulterat i de största förändringarna över tiden som kan ses i övervakningsdata genom att fosforhalterna i både Mälarens olika bassänger och i merparten av dess tillflöden började minska kraftigt i slutet av 60-talet, vilket även har resulterat i minskade problem med massförekomst av cyanobakterier i de mest drabbade fjärdarna Galten, Ekoln och Skarven. Under 1960- och 1970-talen var så kallade algblomningar med dessa cyanobakterier eller blågrön-alger som de tidigare kallades ett vanligt problem under högsommaren i stora delar av Mälaren. Problemen kvarstår dock i vissa delar, men är inte lika omfattande som när övervakningsprogrammets startade. Bedömningar av Mälarfjärdarnas nuvarande status med avseende på totalhalterna av fosfor för perioden 2009-2011 visar på en måttlig status med undantag för Görväln där statusen var god. Generellt sett är den sydöstra delen av Mälaren mer näringsfattig än övriga delar av Mälaren. Även kvävetillförseln till Mälaren via de större vattendragen har överlag minskat något under de senaste decennierna, men minskningarna har inte varit lika stora som för fosfor. Detta beror på att fokus för övergödningsproblemen i sötvatten vanligtvis är på fosfor. På senare tid har dock kväverening införts på många avloppsreningsverk, men då primärt för att minska kvävebelastningen på havet. Den minskade kvävetillförseln har inte resulterat i några drastiskt minskade totalhalter av kväve i merparten av Mälarens vatten, vilket delvis kan bero på att vissa cyanobakterier kan kompensera den minskade tillgången i vattnet med att fixera kväve från luften. En annan tänkbar orsak är ökade kvävebelastning från till exempel Mälarens jordbruksintensiva närområde. Trots att innehållet av övergödande näringsämnen i Mälarens vatten har minskat sedan 60-talet, så är sjön fortfarande påverkad av övergödning. Förutom de näringsämnen som når Mälaren via tillflödena, så kommer även en stor del från sjöns närområde. Närområdet har inte några stora vattendrag, utan transporten ut i sjön sker främst via mindre vattendrag som diken och små bäckar och åar. Området är viktigt eftersom en stor del av jordbruksmarken ligger i där. Dessutom är det få större sjöar i området, vilket gör att retentionen av näringsämnena är låg. Uppskattningsvis kommer ca 25 % av den totala jordbruksbelastningen av fosfor från Mälarens närområde. Totalt sett uppskattas att hela 64 % av fosfortillförseln kommer från jordbruket, medan andelen för kvävet är drygt hälften så stor. Andra betydande fosforkällor är enskilda avlopp, avloppsreningsverk och dagvatten, samt läckage från skogsmark, vilka vardera står för ca 6-8 % av fosfortillförseln. Avloppsreningsverkens utsläpp av kväve är mer betydande än fosforutsläppen och ca en fjärdedel av kvävet till Mälaren beräknas komma från de olika reningsverken. Sedan början av 2000-talet har de större avloppsreningsverken ålagts att begränsa kväveutsläppen. Detta har åstadkommits genom att exempelvis införa kväverening i vissa avloppsreningsverk, reducera kväve i utgående vatten från reningsverk i våtmarker eller genom att sommartid låta en del av det renade vattnet gå till energiskogsodlingar för att reducera näringsinnehållet. Det pågår även stora ansträngningar för att reducera fosfortillförseln från enskilda avlopp, till exempel genom att se till att dessa i större utsträckning ansluts till kommunala avloppsreningsverk. Ett annat viktigt vattenkvalitetsproblem är den ständigt ökade vattenfärgen. Under de senaste 50 åren har vattenfärgen ökat i Mälaren. Det mesta av färgökningen som sker i den västra delen av Mälaren når dock inte hela vägen österut genom sjön. Både fysikaliska, kemiska och biologiska processer leder till att färgen minskar när vattnet passerar igenom Mälaren. Vattenfärgen orsakas främst av löst organiskt material i form av humusämnen, samt i viss mån av järn- och manganföreningar. Att färgen blir brunare är i sig inget problem, men ökningen av löst organiskt material ger en försämring av råvattenkvaliteten till vattenverken. Det organiska materialet ökar behovet av att använda kemikalier i verken, då dessa ämnen kan gynna bakterietillväxt i vattenledningsnäten, vilket även kan medföra ett ökat behov av klorering i nätet för att hålla tillbaka bakterietillväxten. Stora mängder organiskt material i vattnet orsakade av exempelvis övergödning tär på syrgasförrådet i vattnet när det organiska materialet skall brytas ner. Detta är märkbart i de mest näringspåverkade och djupa fjärdarna i Mälaren. Lägst syrgashalter återfinns i Skarven där tillståndet har försämrats under de senaste 50 åren. Värst blir situationen under långa och varma somrar med en lång period av stabil temperaturskiktning i vattnet. Detta gör att vattnet förhindras att blandas om och ingen ny syrgas förs ner till de djupare delarna. Låga syrgashalter påverkar faunan negativt och kan i vissa fall resultera i fiskdöd. Syrgaskoncentrationerna i bottenvattnet är också en viktig faktor för andra bottenlevande djur. Bland annat har det noterats markanta minskningar i populationerna av vitmärlor (små kräftdjur) i Görväln och Södra Björkfjärden. Minskningarna sammanfaller med upprepade perioder med låga syrgaskoncentrationer i bottenvattnet. Mälaren är en artrik sjö vad gäller växtplanktonsammansättningen, vilket är att förvänta i en stor sjö med varierad morfologi och vattenkemi i de olika delbassängerna. Detta skapar olika förutsättningar för många olika typer av växtplankton att trivas i. Bedömningarna av den ekologiska statusen i Mälarens olika delbassänger med avseende på växtplankton tyder på att förhållandena är stabila vad gäller hur de påverkas av näringsnivåerna i sjön. Galten är den delbassäng som ligger sämst till vid bedömningar av den samlade ekologiska statusen. Under nittiotalet var statusen otillfredsställande, men trenden är positiv och statusen har under senare år sakta förbättrats till att nu vara måttlig. Granfjärden och Ekoln pendlar mellan att vara i måttlig status och god status. Statusen i Granfjärden har försämrats något den senaste treårsperioden till att vara måttlig, efter att ha varit i god status under en tid. För Ekoln är förhållandet det motsatt, då statusen under en period har varit måttlig, men har de senaste åren varit god. Södra Björkfjärden är den delbassäng som får bäst ekologisk status med avseende på näringspåverkan och den pendlar mellan hög och god status. Även Görvälns status har de senaste åren legat stabilt på den goda sidan av god-måttlig gränsen. Djurplanktonsamhället i Mälarens olika delar visar under det senaste decenniet på en minskande genomsnittlig individstorlek orsakad av en större andel hjuldjur och cyclopoida hoppkräftor. Orsaken till denna minskning kan bero på förändringar i livsmiljön till följd av klimatförändringar, vilket har lett till ökande ytvattentemperatur och ökande halter av bruna humusämnen. Minskande fosforhalter och ökande vattenfärg påverkar växtplanktonproduktion negativt. Detta tillsammans med en ökad andelen dött organiskt material i form av humusämnen i dieten för filtrerande djurplankton innebär att födokvaliteten försämras för dessa, vilket i sin tur leder till långsammare tillväxt och sämre reproduktion för filtrerande arter. Eftersom en minskande individstorlek påverkar födovävens effektivitet negativt kan en fortsatt utveckling i denna riktning få negativa effekter på fiskproduktionen. Vid senare tids nätprovfisken har 19 av Mälarens tidigare dokumenterade 35 fiskarter fångats. Arter som normalt påträffas nära stränder eller i rinnande vatten har däremot inte påträffats i nätprovfisket, inte heller påträffades några främmande arter. Några arter som fångades i provfiskena är relativt ovanliga som t.ex. vimma, faren och nissöga. Abborre och mört dominerar den bottennära biomassan i Ekoln och Prästfjärden, medan abborre, björkna och gös är vanligast i Blacken-Ridöfjärden. På större djup i Prästfjärden var lake, nors och siklöja relativt vanliga. Siklöjebeståndet har på senare tid varierat mellan några få individer till några hundra individer per hektar. De kommersiella fångsterna av siklöja ligger fortfarande på historiskt sett mycket låga nivåer och har pendlat mellan 1 till 15 ton per år under 2000-talet, vilket kan jämföras med i medeltal omkring 150 ton per år 1964-1989. Siklöjebeståndet minskade mycket kraftigt under slutet av 1980-talet, vilket tros bero på kombinationen av ett varmare klimat med ett flertal isfria vintrar och ett fiske efter rombärande siklöja på hösten som intensifierades ett par decennier innan kraschen. Kraschen skulle även kunna bero på den förändring i djurplanktonfaunan mot de generellt sett mindre individer som noterats. Gösfångsterna är liksom tidigare relativt varierande mellan åren och inga tydliga trender kan urskiljas. Det förhöjda minimimåttet på gös sedan 1 juli 2012 förväntas vara positivt för beståndet i framtiden och ger förhoppningsvis ännu bättre gösfångster på sikt. Mälaren har hyst främmande arter under lång tid och idag finns det minst 23 etablerade främmande arter. Bland de första att kolonisera var vattenpest, som först observerades omkring 1870 och vandrarmussla, med en första observation 1924. Det finns ännu ingen riktigt problematisk invasionsart i Mälaren även om vandrarmussla, vattenpest och sjögull lokalt har en stark påverkan på ekosystemet. Även kräftpesten har påverkat systemet i och med att den slog ut den inhemska flodkräftan. Störst synbara effekter för allmänheten bland de främmande arterna står vandrarmusslan för som bland annat sätter sig på båtskrov och som kan orsaka skärsår om man trampar på den vid bad. Under 2010-2012 har det pågått ett försök med så kallad kompensationsodling av vandrarmussla i Ekoln. Begreppet kompensationsodling innebär att musslorna får växa på odlingsriggar likt de som används för blåmusslor i havet. Efter skörden mals musslorna ner till ett mjöl som kan användas som hönsfoder. Musselmjöl kan därmed ersätta fiskmjöl och utgöra en ekologisk hållbar proteinkälla i produktionen av ägg och/eller slakthöns. Därmed återförs en del av den näring som läcker ut från jordbruksmarken tillbaka till jordbruket. Preliminära uppskattningar visar att musslorna på en rigg årligen skulle kunna fixera 2 ton kväve och 250 kg fosfor. Detta kan jämföras med de ca 3 500 ton kväve och 160 ton fosfor som lämnar Mälaren och hamnar i havet varje år. En hel del åtgärder har visserligen redan satts in för att minska övergödningen i Mälaren och för att minska belastningen på Östersjön, men det behövs sannolikt mer. Ett problem är trögheten i våra mark- och vattensystem som gör att det kan ta tid innan effekterna av insatta åtgärder verkligen syns i våra sjöar och vattendrag. En stor del av den fosfor som släpptes ut fram till slutet av 1960-talet ligger fortfarande kvar i sedimenten och fungerar som en intern fosforkälla, vilket markerar vikten av att arbeta långsiktigt och förebyggande. Vikten av att fortsätta åtgärdsarbetet med att reducera tillförseln av näringsämnen bland annat från jordbruket kan illustreras med att för de två mest jordbruksdominerade vattendragen, Sagån och Örsundaån, ökar fortfarande fosfortransporten

Daphniaperformance on diets containing different combinations of high-quality algae, heterotrophic bacteria, and allochthonous particulate organic matter

Filter-feeding zooplankton in lakes feed on a mixture of phytoplankton, bacteria, and terrestrial particles and the proportions and nutritional value of these components can be highly variable. However, the extent to which food quality interacts with food quantity in affecting overall zooplankton performance is not yet fully resolved. Here we performed laboratory feeding experiments to test how the performance of the unselective filter feederDaphnia galeatawas affected if various quantities of high-quality food (the phytoplanktonRhodomonas) were diluted with low-quality food such as heterotrophic bacteria (Pseudomonas) or terrestrial detritus particles (t-POM) from the riparian zone of a boreal forest stream. We hypothesised: that increased proportions of bacteria and t-POM in the diet will lead to decreased survival, somatic growth; and reproduction ofDaphniadespite the presence of phytoplankton; that these effects are more pronounced for t-POM than for heterotrophic bacteria; and that this response is stronger when phytoplankton availability is low. Increasing the concentrations ofPseudomonasaffectedDaphniasurvival, growth, and reproduction negatively whenRhodomonaswas available at intermediate (0.37 mgC/L) and high (0.55 mgC/L) quantities. WhenRhodomonasquantity was low (0.22 mgC/L), the addition ofPseudomonasgenerally resulted in betterDaphniaperformance except at very high concentrations of the bacterium relative toRhodomonas. In contrast, the addition of t-POM was detrimental for overallDaphniaperformance at allRhodomonasconcentrations. Daphniaperformance was best described by a model including the interaction between food quality and quantity, with stronger negative effects onDaphniawhen high-quality food was supplemented with t-POM than withPseudomonas. The results indicate that the ability of zooplankton to use low-quality food is affected by the concurrent availability of high-quality food. Furthermore, food sources that can be used but do not fulfil dietary requirements of grazers (e.g. bacteria), may still provide nutritional benefits as long as other complementary food components are available in sufficient quantities to compensate for biochemical deficiencies. Therefore, we conclude that heterotrophic bacteria, but not peat layer t-POM, can be an important component of zooplankton diets in boreal lakes, especially if the concentration of phytoplankton is low

Multitrophic biodiversity patterns and environmental descriptors of sub-Arctic lakes in northern Europe

1. Arctic and sub-Arctic lakes in northern Europe are increasingly threatened by climate change, which can affect their biodiversity directly by shifting thermal and hydrological regimes, and indirectly by altering landscape processes and catchment vegetation. Most previous studies of northern lake biodiversity responses to environmental changes have focused on only a single organismal group. Investigations at whole-lake scales that integrate different habitats and trophic levels are currently rare, but highly necessary for future lake monitoring and management. 2. We analysed spatial biodiversity patterns of 74 sub-Arctic lakes in Norway, Sweden, Finland, and the Faroe Islands with monitoring data for at least three biological focal ecosystem components (FECs)—benthic diatoms, macrophytes, phytoplankton, littoral benthic macroinvertebrates, zooplankton, and fish—that covered both pelagic and benthic habitats and multiple trophic levels. 3. We calculated the richnessrelative (i.e. taxon richness of a FEC in the lake divided by the total richness of that FEC in all 74 lakes) and the biodiversity metrics (i.e. taxon richness, inverse Simpson index (diversity), and taxon evenness) of individual FECs using presence–absence and abundance data, respectively. We then investigated whether the FEC richnessrelative and biodiversity metrics were correlated with lake abiotic and geospatial variables. We hypothesised that (1) individual FECs would be more diverse in a warmer and wetter climate (e.g. at lower latitudes and/or elevations), and in hydrobasins with greater forest cover that could enhance the supply of terrestrial organic matter and nutrients that stimulated lake productivity; and (2) patterns in FEC responses would be coupled among trophic levels. 4. Results from redundancy analyses showed that the richnessrelative of phytoplankton, macrophytes, and fish decreased, but those of the intermediate trophic levels (i.e. macroinvertebrates and zooplankton) increased with decreasing latitude and/ or elevation. Fish richnessrelative and diversity increased with increasing temporal variation in climate (temperature and/or precipitation), ambient nutrient concentrations (e.g. total nitrogen) in lakes, and woody vegetation (e.g. taiga forest) cover in hydrobasins, whereas taxon richness of macroinvertebrates and zooplankton decreased with increasing temporal variation in climate. 5. The similar patterns detected for richnessrelative of fish, macrophytes, and phytoplankton could be caused by similar responses to the environmental descriptors, and/or the beneficial effects of macrophytes as habitat structure. By creating habitat, macrophytes may increase fish diversity and production, which in turn may promote higher densities and probably more diverse assemblages of phytoplankton through trophic cascades. Lakes with greater fish richnessrelative tended to have greater average richnessrelative among FECs, suggesting that fish are a potential indicator for overall lake biodiversity. 6. Overall, the biodiversity patterns observed along the environmental gradients were trophic-level specific, indicating that an integrated food-web perspective may lead to a more holistic understanding of ecosystem biodiversity in future monitoring and management of high-latitude lakes. In future, monitoring should also focus on collecting more abundance data for fish and lower trophic levels in both benthic and pelagic habitats. This may require more concentrated sampling effort on fewer lakes at smaller spatial scales, while continuing to sample lakes distributed along environmental gradients.publishedVersio

Multitrophic biodiversity patterns and environmental descriptors of sub-Arctic lakes in northern Europe

Arctic and sub-Arctic lakes in northern Europe are increasingly threatened by climate change, which can affect their biodiversity directly by shifting thermal and hydrological regimes, and indirectly by altering landscape processes and catchment vegetation. Most previous studies of northern lake biodiversity responses to environmental changes have focused on only a single organismal group. Investigations at whole-lake scales that integrate different habitats and trophic levels are currently rare, but highly necessary for future lake monitoring and management. We analysed spatial biodiversity patterns of 74 sub-Arctic lakes in Norway, Sweden, Finland, and the Faroe Islands with monitoring data for at least three biological focal ecosystem components (FECs)—benthic diatoms, macrophytes, phytoplankton, littoral benthic macroinvertebrates, zooplankton, and fish—that covered both pelagic and benthic habitats and multiple trophic levels. We calculated the richnessrelative (i.e. taxon richness of a FEC in the lake divided by the total richness of that FEC in all 74 lakes) and the biodiversity metrics (i.e. taxon richness, inverse Simpson index (diversity), and taxon evenness) of individual FECs using presence–absence and abundance data, respectively. We then investigated whether the FEC richnessrelative and biodiversity metrics were correlated with lake abiotic and geospatial variables. We hypothesised that (1) individual FECs would be more diverse in a warmer and wetter climate (e.g. at lower latitudes and/or elevations), and in hydrobasins with greater forest cover that could enhance the supply of terrestrial organic matter and nutrients that stimulated lake productivity; and (2) patterns in FEC responses would be coupled among trophic levels. Results from redundancy analyses showed that the richnessrelative of phytoplankton, macrophytes, and fish decreased, but those of the intermediate trophic levels (i.e. macroinvertebrates and zooplankton) increased with decreasing latitude and/or elevation. Fish richnessrelative and diversity increased with increasing temporal variation in climate (temperature and/or precipitation), ambient nutrient concentrations (e.g. total nitrogen) in lakes, and woody vegetation (e.g. taiga forest) cover in hydrobasins, whereas taxon richness of macroinvertebrates and zooplankton decreased with increasing temporal variation in climate. The similar patterns detected for richnessrelative of fish, macrophytes, and phytoplankton could be caused by similar responses to the environmental descriptors, and/or the beneficial effects of macrophytes as habitat structure. By creating habitat, macrophytes may increase fish diversity and production, which in turn may promote higher densities and probably more diverse assemblages of phytoplankton through trophic cascades. Lakes with greater fish richnessrelative tended to have greater average richnessrelative among FECs, suggesting that fish are a potential indicator for overall lake biodiversity. Overall, the biodiversity patterns observed along the environmental gradients were trophic-level specific, indicating that an integrated food-web perspective may lead to a more holistic understanding of ecosystem biodiversity in future monitoring and management of high-latitude lakes. In future, monitoring should also focus on collecting more abundance data for fish and lower trophic levels in both benthic and pelagic habitats. This may require more concentrated sampling effort on fewer lakes at smaller spatial scales, while continuing to sample lakes distributed along environmental gradients.Peer reviewe