'Svenska' plommon på Balsgård

Om vi säger ’Viktoria’ så tänker du kanske inte bara på en prinsessa utan även på ett mycket omtyckt plommon? Vackert och välsmakande, precis som många andra plommonsorter här i landet. En del av de äldre plommonsorterna återfinns fortfarande i många hemträdgårdar medan de nyare sorterna främst förekommer i yrkesodlingar

Assessment of diversity in Harpagophytum with RAPD and ISSR markers provides evidence of introgression

The genus Harpagophytumhas two species: H. procumben swhich is an important medicinal plant in southern Africa, and H. zeyheri. Genetic diversity in 96 samples, obtained by germinating seeds collected from Botswana, was assessed using six inter-simple sequence repeat (ISSR) and 10 random amplified polymorphic DNA (RAPD) primers. These DNA markers yielded a total of 138 polymorphic bands. Polymorphism information content (PIC) ranged from 0.06 to 0.39 for ISSR primers, and from 0.09 to 0.43 for RAPD primers. Jaccard's similarity coefficients were highest when seedlings derived from the same fruit capsule were compared, while seedlings from different fruits on the same plant had intermediate values. The lowest values were recorded among seedlings from different plants. These results were consistent with an outcrossing breeding system in Harpagophytum. Analysis of molecular variance revealed significant differentiation (P < 0.01) between taxonomic units within Harpagophytum. About 39% of the variability occurred between the two species, H. procumbens and H. zeyheri. Plants with an intermediate morphology, i.e. putative hybrids (PH), showed 21% differentiation when compared with H. procumbens ssp. procumbens (PP), and 19% when compared with H. procumbens ssp. transvaalense (PT) or with H. zeyheri (ZZ). In addition, a deviating variant of PT was identified, here termed ‘procumbens new variety’ (PN). PN showed only 9% differentiation when compared with PT, 22% when compared with PP or with PH, and 41% when compared with ZZ. Considerable differentiation between the two Harpagophytum species was revealed also by a cluster analysis. Introgression was, however, suggested by the intermediate position of the putative hybrid plants in a principal component analysis while inter-specific gene flow was shown by a Bayesian genetic structure analysis

När pesten kommer till fruktodlingarna

En av de mest fruktade sjukdomarna på fruktträd är päronpest, som på engelska har det mera passande namnet ‘fire blight’. Denna sjukdom orsakas av den nordamerikanska bakterien Erwinia amylovora som attackerar - och dödar - olika medlemmar av växtfamiljen Rosaceae, rosväxter. Angreppen börjar ofta i blommorna, sprider sig snabbt ner i grenverket och kan döda ett helt fruktträd på några veckor. Sålunda tog päronpesten livet av nära en tredjedel av den amerikanska äpplegenbanken i Geneva, staten New York, i början av 2000-talet. Dessvärre emigrerade några exemplar av denna bakterie till Europa redan ett halvt århundrade tidigare. Här har sjukdomen på senare tid spridit sig från Europas sydliga och västliga delar till mera nordostliga områden. I vårt grannland Danmark har sjukdomen varit synlig av och till sedan 1968. Nyligen blev den danska pärongenbanken på Pometet i Tåstrup utanför Köpenhamn så illa angripen att man bestämde sig för att hugga ner alla träden! Kraftiga angrepp har även noterats i Baltstaterna under senare år

Konsten att särskilja olika sorter av körsbär

Vildväxande fågelbär brukar väl inte smaka så märkvärdigt, men långvarigt urval i denna art har resulterat i dagens betydligt mumsigare sötkörsbär. I Sverige var klosterträdgårdarna först med att odla ‘fina’ körsbär från utlandet men snart fick även ägarna till diverse slott och herresäten upp ögonen för dessa delikatesser. Här etablerades både odlingar och plantskolor redan på 1500-talet. Under 1700- och första hälften av 1800-talet var speciellt Östergötland känt för sina omfattande körsbärsodlingar. Några av den tidens sortnamn är olika former av amareller, moreller och bigarråer (röda, gula, markbrés, svarta), Maikirschen, Spanska kirsebär, Brysselska Bruna, Oranienkirschen, Prinzenkirschen, Prinzessinkirschen, Kentiska röda, May Dukes, Pragiska muskateller, van der Natt, Weichsel von Montmorency och Doctor-Kirsche (Fernqvist, 1988). Även brunkörsbär och klarbär nämns i Nilssons (1989) pomologi och anses ha spridit sig från gård till gård som rotäkta plantor. Flera av dagens körsbärssorter är alltså mycket gamla. Ofta används dessutom samma namn på sorter som faktiskt är genetiskt olika (Fernqvist, 1988; Nilsson, 1989). Betydande variation i både utseende och DNA-profiler har man exempelvis hittat i surkörsbärssorterna Sumadinka och Stevnsbaer, och i sötkörsbärssorten Sam (Pedersen, 2006). Skillnaderna mellan de olika klonerna av samma sort var betydligt större än vad skillnader orsakade av mutationer brukar vara. Uppenbarligen härstammar dessa kloner alltså istället från olika fröplantor. Och då borde de INTE ha samma sortnamn! Samma problem, dvs olika DNA-profiler hos träd med samma sortnamn samt även det motsatta problemet (olika namn men samma DNA-profil) förekom mycket frekvent i en stor undersökning av körsbärsgenbanker i Schweiz (Frei m.fl., 2010). Sortnamnet Napoleon visade sig till exempel vara synonymt med sju andra namn! I Sverige har 29 sorter (både sötkörsbär och surkörsbär) tilldelats status som mandatsorter, och dessa ska alltså bevaras inom landet (Hjalmarsson, 2007). Med finansiering från Jordbruksverket har forskare på Balsgård nyligen utvecklat DNA-baserade fingeravtryck för merparten av dessa mandatsorter. Avsikten är att genbankskuratorer, forskare, växtförädlare, yrkesodlare och allmänheten, nu och i framtiden, ska kunna särskilja sorterna och använda korrekta namn

Rätt namn på päronen med hjälp av DNA-markörer

Många länder har numera inrättat program för att samla in, bevara och karaktärisera genetiska resurser av viktiga nyttoväxter. Har de intressanta egenskaper, kan de ju komma till användning i framtiden, antingen som de är eller som föräldrar i ett korsningsprogram inom växtförädlingen. I Sverige bevarar man därför ‘mandatsorter’ av exempelvis frukt och bär, dvs sorter som uppkommit i Sverige eller som har haft en lång och viktig odlingshistoria här. Hittills har 57 olika päronsorter fått status av mandatsort. Flertalet av dessa bevaras i något av de 11 klonarkiven runt om i landet. Den största samlingen av päronsorter finns dock på Balsgård-SLU, med drygt ett 100-tal namngivna sorter varav 30 mandatsorter. För många av de äldre sorterna är ursprunget okänt, och man vet ibland inte ens vilket land de kommit från

Vi vill ha krasigare äpplen!

Äpple är gott – men inte alltid! Dagens konsumenter är kräsna och vet precis hur dom vill ha det: äpplet ska vara både fast och krasigt på samma gång. Det ska knastra rejält mellan tänderna när man tar en tugga. Vissa minns kanske mormors gamla träd av Sävstaholm och andra klassiker, men om de erbjuds lagrade äpplen av dessa sorter blir domen inte nådig: frukten är ju alldeles för mjuk och mjölig! Går inte att äta

Problem med fruktsättningen på dina äppleträd?

Äppleträd dignande av vacker och välsmakande frukt…. ja, detta ser nog alla framför sig när de planterar nyinköpta äppleträd. Men det finns många fallgropar. Förutom alla de vanliga problemen med olämplig jord, torka, vårfrost, otrevliga insektsangrepp och ännu otrevligare svampsjukdomar, så finns det ytterligare ett besvärande faktum. Nämligen att blommorna måste pollineras! Och detta pollen måste komma från en annan äpplesort – annars kan inte pollenslangen växa ner genom blommans pistill och utföra en befruktning (Nybom m.fl. 2007a)

Variationsrika vattenmeloner i södra Afrika

På soliga semesterresor till varmare länder, har allt fler svenskar lärt sig att uppskatta de stora, läskande vattenmelonerna. Ingenting släcker törsten bättre, och säkrare, än en generös skiva saftig vattenmelon med sitt karaktäristiska spröda och rosaröda fruktkött. Tillgången är inget problem; det finns knappast något tropiskt eller subtropiskt land (vattenmelon växer bäst vid 20–30 °C) som inte kan erbjuda lokalodlade vattenmeloner. Minst 55 länder producerar vattenmeloner, och den samlade produktionen beräknas till över 100 millioner ton per år. I odlingsanalyser betraktas vattenmelon som en grönsak, och den odlas på drygt 10% av den areal som används till grönsake

Genetic Diversity and Structure of Tunisian Local Pear Germplasm as Revealed by SSR Markers

Growing pear has a long tradition in Tunisia, and numerous local cultivars possessing an excellent adaptability and resilience potential to climatic variation are present. This large adaptability is associated with an important genetic diversity, which is threatened to erosion. Appropriate measures have to be taken in order to properly evaluate and conserve this local material. Microsatellite markers were used to assess the level of genetic diversity among Tunisian pear germplasm, and compare it with some European varieties and wild pear species. 61 pear accessions representing eight groups (six groups from Tunisia, one from Northern Europe and another group composed of wild pear) have been genotyped using SSR markers derived from apple and pear. The pear accessions showed a significant polymorphism and 95 polymorphic alleles were found. The number of alleles per locus varied from 5 for CH04e03 locus to 14 for CH01d09 locus with an average of 9.4 alleles per locus. Moreover, the mean gene diversity (H-e) per locus ranged from 0.192 to 0.752. Genetic distance values and cluster analyses revealed high genetic similarities among the Tunisian groups. Factorial correspondence analysis (FCA) categorized the accessions into three independent groups where Tunisian local accessions agglomerated together distantly from European and wild pear accessions. Additionally, UPGMA dendrogram grouped accessions into two clusters, confirmed thereafter by the Bayesian model-based Structure analysis. The results showed 16 putative triploid accessions found in the local germplasm. This study provides valuable information to develop strategies of local pear conservation and use