Main street plot scale in urban design for inclusive economies : Stockholm case studies

This paper explores evidence that entrepreneurial opportunities for migrants and other lower income populations can be expanded in part through increasing the presence of fine grained scales of plots and plates along main streets, as part of a systematic urban design strategy. It describes that systematic strategy herein. The paper encompasses the study of three main streets with varying plot sizes in the inner city of Stockholm, Sweden, and examines the outcomes for different types and scales of businesses. After presenting the findings, analysis and conclusions, larger questions of urban design for more inclusive economies are discussed

Main streets as resilient public spaces : Zooming in on ground floors in Stockholm

This research focuses on how main streets and ground floors can be adaptable and resilient public spaces. Main streets are vital components of the urban fabric of cities worldwide, serving dual roles as both links and places. They have played a major role in Western cities since the turn of the twentieth century; however, their significance as places has diminished over the years due to modernist planning. Contemporary planning approaches have struggled to address the link and place dimensions simultaneously (von Schönfeld and Bertolini 2017; Carmona, de Magalhães, and Hammond 2008a; Carmona et al. 2003).  Main streets are pivotal nodes for socializing, commerce, and mobility. Their character is largely determined by the spatial features and functions of continuous ground-floor spaces, and the small businesses inhabiting those who create comfortable and sociable sidewalks (Jacobs 1961; Mehta 2011). Yet, spatial, social, and economic shifts driven by processes of privatization, globalization, and digitalization have transformed the main street character. Despite generally being considered to be adaptable and resilient places, main streets require dedicated planning, design, and management support in order to contribute cities being sustainable (Kickert and Talen 2022; Carmona 2015; Jones, Roberts, and Morris 2007; Zukin, Kasinitz, and Chen 2016).  The research presented in this thesis aimed to provide an in-depth examination of how ground floors change from a socio-spatial perspective and how they are adaptable and resilient, in order to understand how planning, design, and management can support the future existence of main streets. The question that guided the research presented in this thesis was: What role do ground floors play in the creation of adaptable and resilient main streets, and how can planning, design, and management support this process? The research presented in this thesis reveals a reciprocal relationship between the spatial features of main streets and their ground floors and socio-economic dynamics, which are fundamental components of adaptable and resilient public spaces. To study main streets, ground-floor change was examined using Google Street View, focusing on three main streets in Stockholm between 2009 and 2018. This analysis showed a substantial transformation, with almost half of the ground floors changing during the studied period. This supports the idea that main streets are dynamic ecosystems capable of adapting to shifting socio-economic conditions, indicating their resilience. However, it also became apparent that small, local, and independent businesses accounted for two thirds of the ground floors in 2009 but just ten years later they occupied closer to half of the ground-floor spaces, and that chain stores appeared in the places of the independent stories that disappeared. The store categories that increased in number included ‘food and drink services’ and ‘personal beauty services’, while the ‘retail product store’ category showed a decrease. When investigating the spatial aspect of this transformation, it became evident that small ground-floor spaces are where change occurs. Small spaces undergo more frequent changes and are more adaptable to new functions. Interestingly, chain stores have downscaled to fit into these small spaces, intensifying competition with small, local, and independent businesses that are already in vulnerable positions.  The research also investigated the privatization of property ownership in Stockholm and the impact of the Pandemic on ground-floor changes. Between 1990 and 2010, privatization occurred in the form of large-scale tenure conversions to cooperative housing associations (CHAs), especially in already-attractive inner-city areas of Stockholm (Andersson and Magnusson Turner 2014; Blomé 2012; Magnusson 2005). A fourth street was studied alongside the first three, and property data from Datscha was added to the database. It was found that CHAs emerged as the dominant type of property owner on the four main streets, such that almost half of ground-floor tenants were renting from CHAs in 2018.  Research indicates that the large-scale conversion to CHAs has sped up and reinforced the gentrification process (Hedin et al. 2012; Andersson and Magnusson Turner 2014; Magnusson Turner and Andersson 2008; Magnusson 2005; Blomé 2012), and that in the later stages of gentrification, retail gentrification caters to the lifestyles and consumer preferences of new and affluent residents (Mermet 2017; Sakızlıoğlu and Lees 2020; Zukin 201). Retail gentrification involves new retail capitalizing on the value of storefronts as part of a process that leads to the closure of small, local, and independent retailers, who are integral to the vitality of main streets. Employing Kosta’s retail gentrification index and Zukin et al.’s (2009) retail-capital categorization, this research infers that patterns of retail gentrification are evident on Stockholm’s main streets, as demonstrated by the increasing prevalence of the ‘food and drink services’ category and chain stores. Further examination of the property owners responsible for these changes reveals an increase in retail gentrification under CHAs.   The shift towards privatization via CHAs has enabled residents to serve as board members who oversee ground-floor tenancy management. This unique aspect of CHAs allows residents to be involved in their immediate living environment. The Pandemic shed light on how this plays out in practice, as it posed various challenges for small-business owners. One of these challenges was the reluctance of CHAs to apply for and pay half of government-subsidized rent reductions on behalf of their tenants, which were intended to mitigate the economic impact of the Pandemic and social-distancing practices. This reluctance stemmed from what the small-business owners perceived to be short-term economic considerations. This approach seemed to prioritize the allure of new retail capital over the preservation of small, local, and independent retailers who had contributed to neighborhoods’ unique characters.   Retail planning and public-space management approaches to main streets and ground floors shed light on the need for curation. The research presented in this thesis suggests that the responsibility for main streets and ground floors as adaptable and resilient public spaces should be borne by polycentric governance structures where public and private interests can be balanced.Den forskning som läggs fram i avhandlingen fokuserar på huvudgator och bottenvåningar som kan utgöra anpassningsbara och resilienta offentliga rum. Huvudgator är vitala beståndsdelar i stadsmiljöer världen över: de fungerar både som förbindelselänkar och platser och har spelat en framträdande roll i västerländska städer sedan det tidiga 1900-talet. Som en följd av utvecklingen inom stadsplaneringen under modernismens tidevarv har huvudgatornas betydelse som platser minskat och det har varit svårt för stadsplanerare att balansera förbindelselänks- och platsdimensionerna med varandra (von Schönfeld och Bertolini 2017; Carmona, de Magalhães och Hammond 2008a; Carmona et al. 2003). Huvudgator är centrala knutpunkter för social interaktion, handel och rörlighet och deras karaktär bestäms till stor del av bottenvåningarnas rumsliga egenskaper och funktioner: att raden av bottenvåningar utmed huvudgatan är ”obruten” och förekomsten av småföretag gör att trottoarerna upplevs som trivsamma och sociala platser (Jacobs 1961; Mehta 2011). Huvudgator anses ofta vara anpassningsbara och motståndskraftiga platser, men kräver trots detta noggrann planering, design och förvaltning för att kunna bidra till och upprätthålla hållbara städer (Kickert och Talen 2022; Carmona 2015; Jones, Roberts och Morris 2007; Zukin, Kasinitz och Chen 2016). I avhandlingen redovisas resultatet av en djupgående sociala och rumsliga socio-spatial analys av hur bottenvåningar på huvudgator i Stockholm förändrats mellan 2009 och 2018 och deras anpassningsbarhet och resiliens, i syfte att förstå hur planering, design och förvaltning kan stödja huvudgatornas fortsatta existens i framtiden. Den övergripande frågeställning som vägledde forskningsansatsen var: Vilken roll spelar bottenvåningar och hur kan planering, design och förvaltning främja skapandet av anpassningsbara och resilienta huvudgator? Resultaten visade på såväl ett ömsesidigt samband mellan huvudgatornas rumsliga egenskaper och bottenvåningarnas funktioner som en socioekonomisk dynamik dem emellan, vilka tillsammans utgör grundläggande komponenter i skapandet av anpassningsbara och resilienta offentliga rum. En ingående granskning av förändringar i bottenvåningarnas funktion mellan 2009 och 2018 som utfördes med hjälp av Google Street View för tre huvudgator i Stockholm visade att nära hälften av bottenvåningarna hade genomgått någon form av förändring under denna tidsperiod. Detta stöder uppfattningen att en huvudgata utgör ett dynamiskt ekosystem som har förmåga att anpassa sig till skiftande socioekonomiska förhållanden, vilket kan tolkas som att de är resilienta mot denna typ av förändringar. Vidare framgick av undersökningen att förekomsten av små, lokala och fristående företag på bottenvåningarna minskade från två-tredje del (2009) till nästan hälften (2018). Butikskedjefilialer ökade under samma tidsperiod märkbart i antal, liksom företag i kategorierna ”mat- och dryckestjänster” och ”personliga skönhetstjänster”, medan företag i kategorin ”detaljhandelsbutiker” minskade i antal. En undersökning rörande den rumsliga aspekten av denna förändring visade att den i högre grad rörde små bottenvåningslokaler än stora: Små lokaler genomgick oftare förändringar och var mer anpassningsbara i fråga om att inrymma nya funktioner. Intressant nog visade undersökningen också att butikskedjor under perioden skalade ned sina butikskoncept för att kunna öppna filialer även i små lokaler, vilket skärpte konkurrensen om lokaler med små, lokala och fristående företag och förvärrade deras redan utsatta position. Inom ramen för denna studie undersöktes även hur privatisering av fastighetsägande och effekterna av Covid-19-pandemin påverkade bottenvåningarnas användning. Mellan 1990 och 2010 genomfördes en storskalig privatisering i form av omvandling av hyresrättsfastigheter till bostadsrättsföreningar, särskilt i de redan attraktiva innerstadsområdena i Stockholm (Andersson och Magnusson Turner 2014; Blomé 2012; Magnusson 2005). Inför denna del av undersökningen utökades databasen med en fjärde huvudgata i Stockholm och fastighetsdata för samtliga undersökta huvudgator. I undersökningen framkom det att nästan hälften av bottenvåningarna på de fyra huvudgatorna ägdes av bostadsrättföreningar, vilken därmed var den största kategorin fastighetsägare på de undersökta huvudgatorna. Med hjälp av Kostas index för detaljhandelsgentrifiering och den kategorisering av typ företag som driver detaljhandeln som tagits fram av Zukin et al. (2009) påvisades ett tydligt mönster av detaljhandelsgentrifiering för de fyra huvudgatorna, främst på grund av den ökade utbredningen av företag inom kategorin "mat- och dryckestjänster" och butikskedjefilialer. Granskning av ägandeförhållandena visade en högre förekomst av detaljhandelsgentrifiering i lokaler som hyrdes ut av bostadsrättsföreningar. Omvandlingen av hyresrätter till bostadsrättsföreningar under 1990- och 2000-talen medförde att de boende – i rollen som styrelsemedlemmar i sina respektive bostadsrättsföreningar – har givits insyn i och möjlighet att påverka uthyrning av affärslokaler i fastighetens bottenvåning och därmed en unik möjlighet till delaktighet i utvecklingen av sina omedelbara omgivningar. Covid-19-pandemin belyste hur detta fungerade i praktiken genom de olika utmaningar som den medförde för småföretagare, vilket inbegrep svårigheter relaterade till den  bostadsrättsförening de hyrde sin lokal av. En av dessa utmaningar rörde oviljan bland bostadsrättsföreningar att använda sig av det tillfälliga statliga stöd som utgick i form av en hyressänkning som till hälften betalades av hyresvärden i syfte att mildra de ekonomiska konsekvenserna av pandemin och behovet av social distansering. Grunden till denna ovilja var enligt de intervjuade småföretagarna att bostadsrättsföreningarna prioriterade kortsiktiga ekonomiska överväganden, vilket tycks ha gynnat etablerandet av nya detaljhandelsbutiker på bekostnad av de små, lokala och fristående butiker som tidigare hade bidragit till att ge huvudgatorna sina unika karaktärer. Den forskning som läggs fram i denna avhandling visar att detaljhandelsplanering och förvaltning av offentliga utrymmen på huvudgator och bottenvåningar är i behov av tydligare styrning. Vidare föreslås i avhandlingen att ansvaret för att tillse att huvudgator och bottenvåningar blir anpassningsbara och resilienta offentliga platser bör läggas på en polycentrisk förvaltningsstruktur där allmänna och privata intressen balanseras.QC 20231117</p

Kommuner som möjliggörare av medborgardriven stadsutveckling : Möjligheter och hinder

Municipal bottom-up urban development is growing into an increasingly common urban practice. However, bottom-up urban development differs considerably from conventional top-down planning. The discrepancy forms obstacles for the relationship between top-down and bottom-up actors. Yet, creating an enabling relationship is possible, although how it can be realized is rather underexamined. Therefore, the aim of this research is to contribute knowledge to how municipalities can enable citizen-led urban initiatives. Empirical research in Stockholm and Istanbul, based on four examples of citizen-led urban initiatives and one municipal representative, provided valuable insights. On the one hand, within the existing municipal framework, certain possibilities and constraints for municipal bottom-up urban development arise. However, aiming to creating a structural change that transforms the relationship, new urban governance arrangements need to be established at the local level. From a governance innovation perspective, implementing a neighborhood council and a municipal guide form feasibly possibilities. Especially its combination is found key to redeem most of the constraints while it has the potential to establish socially innovative urban development

Kommuner som möjliggörare av medborgardriven stadsutveckling : Möjligheter och hinder

Municipal bottom-up urban development is growing into an increasingly common urban practice. However, bottom-up urban development differs considerably from conventional top-down planning. The discrepancy forms obstacles for the relationship between top-down and bottom-up actors. Yet, creating an enabling relationship is possible, although how it can be realized is rather underexamined. Therefore, the aim of this research is to contribute knowledge to how municipalities can enable citizen-led urban initiatives. Empirical research in Stockholm and Istanbul, based on four examples of citizen-led urban initiatives and one municipal representative, provided valuable insights. On the one hand, within the existing municipal framework, certain possibilities and constraints for municipal bottom-up urban development arise. However, aiming to creating a structural change that transforms the relationship, new urban governance arrangements need to be established at the local level. From a governance innovation perspective, implementing a neighborhood council and a municipal guide form feasibly possibilities. Especially its combination is found key to redeem most of the constraints while it has the potential to establish socially innovative urban development

Main streets as resilient public spaces : Zooming in on ground floors in Stockholm

This research focuses on how main streets and ground floors can be adaptable and resilient public spaces. Main streets are vital components of the urban fabric of cities worldwide, serving dual roles as both links and places. They have played a major role in Western cities since the turn of the twentieth century; however, their significance as places has diminished over the years due to modernist planning. Contemporary planning approaches have struggled to address the link and place dimensions simultaneously (von Schönfeld and Bertolini 2017; Carmona, de Magalhães, and Hammond 2008a; Carmona et al. 2003).  Main streets are pivotal nodes for socializing, commerce, and mobility. Their character is largely determined by the spatial features and functions of continuous ground-floor spaces, and the small businesses inhabiting those who create comfortable and sociable sidewalks (Jacobs 1961; Mehta 2011). Yet, spatial, social, and economic shifts driven by processes of privatization, globalization, and digitalization have transformed the main street character. Despite generally being considered to be adaptable and resilient places, main streets require dedicated planning, design, and management support in order to contribute cities being sustainable (Kickert and Talen 2022; Carmona 2015; Jones, Roberts, and Morris 2007; Zukin, Kasinitz, and Chen 2016).  The research presented in this thesis aimed to provide an in-depth examination of how ground floors change from a socio-spatial perspective and how they are adaptable and resilient, in order to understand how planning, design, and management can support the future existence of main streets. The question that guided the research presented in this thesis was: What role do ground floors play in the creation of adaptable and resilient main streets, and how can planning, design, and management support this process? The research presented in this thesis reveals a reciprocal relationship between the spatial features of main streets and their ground floors and socio-economic dynamics, which are fundamental components of adaptable and resilient public spaces. To study main streets, ground-floor change was examined using Google Street View, focusing on three main streets in Stockholm between 2009 and 2018. This analysis showed a substantial transformation, with almost half of the ground floors changing during the studied period. This supports the idea that main streets are dynamic ecosystems capable of adapting to shifting socio-economic conditions, indicating their resilience. However, it also became apparent that small, local, and independent businesses accounted for two thirds of the ground floors in 2009 but just ten years later they occupied closer to half of the ground-floor spaces, and that chain stores appeared in the places of the independent stories that disappeared. The store categories that increased in number included ‘food and drink services’ and ‘personal beauty services’, while the ‘retail product store’ category showed a decrease. When investigating the spatial aspect of this transformation, it became evident that small ground-floor spaces are where change occurs. Small spaces undergo more frequent changes and are more adaptable to new functions. Interestingly, chain stores have downscaled to fit into these small spaces, intensifying competition with small, local, and independent businesses that are already in vulnerable positions.  The research also investigated the privatization of property ownership in Stockholm and the impact of the Pandemic on ground-floor changes. Between 1990 and 2010, privatization occurred in the form of large-scale tenure conversions to cooperative housing associations (CHAs), especially in already-attractive inner-city areas of Stockholm (Andersson and Magnusson Turner 2014; Blomé 2012; Magnusson 2005). A fourth street was studied alongside the first three, and property data from Datscha was added to the database. It was found that CHAs emerged as the dominant type of property owner on the four main streets, such that almost half of ground-floor tenants were renting from CHAs in 2018.  Research indicates that the large-scale conversion to CHAs has sped up and reinforced the gentrification process (Hedin et al. 2012; Andersson and Magnusson Turner 2014; Magnusson Turner and Andersson 2008; Magnusson 2005; Blomé 2012), and that in the later stages of gentrification, retail gentrification caters to the lifestyles and consumer preferences of new and affluent residents (Mermet 2017; Sakızlıoğlu and Lees 2020; Zukin 201). Retail gentrification involves new retail capitalizing on the value of storefronts as part of a process that leads to the closure of small, local, and independent retailers, who are integral to the vitality of main streets. Employing Kosta’s retail gentrification index and Zukin et al.’s (2009) retail-capital categorization, this research infers that patterns of retail gentrification are evident on Stockholm’s main streets, as demonstrated by the increasing prevalence of the ‘food and drink services’ category and chain stores. Further examination of the property owners responsible for these changes reveals an increase in retail gentrification under CHAs.   The shift towards privatization via CHAs has enabled residents to serve as board members who oversee ground-floor tenancy management. This unique aspect of CHAs allows residents to be involved in their immediate living environment. The Pandemic shed light on how this plays out in practice, as it posed various challenges for small-business owners. One of these challenges was the reluctance of CHAs to apply for and pay half of government-subsidized rent reductions on behalf of their tenants, which were intended to mitigate the economic impact of the Pandemic and social-distancing practices. This reluctance stemmed from what the small-business owners perceived to be short-term economic considerations. This approach seemed to prioritize the allure of new retail capital over the preservation of small, local, and independent retailers who had contributed to neighborhoods’ unique characters.   Retail planning and public-space management approaches to main streets and ground floors shed light on the need for curation. The research presented in this thesis suggests that the responsibility for main streets and ground floors as adaptable and resilient public spaces should be borne by polycentric governance structures where public and private interests can be balanced.Den forskning som läggs fram i avhandlingen fokuserar på huvudgator och bottenvåningar som kan utgöra anpassningsbara och resilienta offentliga rum. Huvudgator är vitala beståndsdelar i stadsmiljöer världen över: de fungerar både som förbindelselänkar och platser och har spelat en framträdande roll i västerländska städer sedan det tidiga 1900-talet. Som en följd av utvecklingen inom stadsplaneringen under modernismens tidevarv har huvudgatornas betydelse som platser minskat och det har varit svårt för stadsplanerare att balansera förbindelselänks- och platsdimensionerna med varandra (von Schönfeld och Bertolini 2017; Carmona, de Magalhães och Hammond 2008a; Carmona et al. 2003). Huvudgator är centrala knutpunkter för social interaktion, handel och rörlighet och deras karaktär bestäms till stor del av bottenvåningarnas rumsliga egenskaper och funktioner: att raden av bottenvåningar utmed huvudgatan är ”obruten” och förekomsten av småföretag gör att trottoarerna upplevs som trivsamma och sociala platser (Jacobs 1961; Mehta 2011). Huvudgator anses ofta vara anpassningsbara och motståndskraftiga platser, men kräver trots detta noggrann planering, design och förvaltning för att kunna bidra till och upprätthålla hållbara städer (Kickert och Talen 2022; Carmona 2015; Jones, Roberts och Morris 2007; Zukin, Kasinitz och Chen 2016). I avhandlingen redovisas resultatet av en djupgående sociala och rumsliga socio-spatial analys av hur bottenvåningar på huvudgator i Stockholm förändrats mellan 2009 och 2018 och deras anpassningsbarhet och resiliens, i syfte att förstå hur planering, design och förvaltning kan stödja huvudgatornas fortsatta existens i framtiden. Den övergripande frågeställning som vägledde forskningsansatsen var: Vilken roll spelar bottenvåningar och hur kan planering, design och förvaltning främja skapandet av anpassningsbara och resilienta huvudgator? Resultaten visade på såväl ett ömsesidigt samband mellan huvudgatornas rumsliga egenskaper och bottenvåningarnas funktioner som en socioekonomisk dynamik dem emellan, vilka tillsammans utgör grundläggande komponenter i skapandet av anpassningsbara och resilienta offentliga rum. En ingående granskning av förändringar i bottenvåningarnas funktion mellan 2009 och 2018 som utfördes med hjälp av Google Street View för tre huvudgator i Stockholm visade att nära hälften av bottenvåningarna hade genomgått någon form av förändring under denna tidsperiod. Detta stöder uppfattningen att en huvudgata utgör ett dynamiskt ekosystem som har förmåga att anpassa sig till skiftande socioekonomiska förhållanden, vilket kan tolkas som att de är resilienta mot denna typ av förändringar. Vidare framgick av undersökningen att förekomsten av små, lokala och fristående företag på bottenvåningarna minskade från två-tredje del (2009) till nästan hälften (2018). Butikskedjefilialer ökade under samma tidsperiod märkbart i antal, liksom företag i kategorierna ”mat- och dryckestjänster” och ”personliga skönhetstjänster”, medan företag i kategorin ”detaljhandelsbutiker” minskade i antal. En undersökning rörande den rumsliga aspekten av denna förändring visade att den i högre grad rörde små bottenvåningslokaler än stora: Små lokaler genomgick oftare förändringar och var mer anpassningsbara i fråga om att inrymma nya funktioner. Intressant nog visade undersökningen också att butikskedjor under perioden skalade ned sina butikskoncept för att kunna öppna filialer även i små lokaler, vilket skärpte konkurrensen om lokaler med små, lokala och fristående företag och förvärrade deras redan utsatta position. Inom ramen för denna studie undersöktes även hur privatisering av fastighetsägande och effekterna av Covid-19-pandemin påverkade bottenvåningarnas användning. Mellan 1990 och 2010 genomfördes en storskalig privatisering i form av omvandling av hyresrättsfastigheter till bostadsrättsföreningar, särskilt i de redan attraktiva innerstadsområdena i Stockholm (Andersson och Magnusson Turner 2014; Blomé 2012; Magnusson 2005). Inför denna del av undersökningen utökades databasen med en fjärde huvudgata i Stockholm och fastighetsdata för samtliga undersökta huvudgator. I undersökningen framkom det att nästan hälften av bottenvåningarna på de fyra huvudgatorna ägdes av bostadsrättföreningar, vilken därmed var den största kategorin fastighetsägare på de undersökta huvudgatorna. Med hjälp av Kostas index för detaljhandelsgentrifiering och den kategorisering av typ företag som driver detaljhandeln som tagits fram av Zukin et al. (2009) påvisades ett tydligt mönster av detaljhandelsgentrifiering för de fyra huvudgatorna, främst på grund av den ökade utbredningen av företag inom kategorin "mat- och dryckestjänster" och butikskedjefilialer. Granskning av ägandeförhållandena visade en högre förekomst av detaljhandelsgentrifiering i lokaler som hyrdes ut av bostadsrättsföreningar. Omvandlingen av hyresrätter till bostadsrättsföreningar under 1990- och 2000-talen medförde att de boende – i rollen som styrelsemedlemmar i sina respektive bostadsrättsföreningar – har givits insyn i och möjlighet att påverka uthyrning av affärslokaler i fastighetens bottenvåning och därmed en unik möjlighet till delaktighet i utvecklingen av sina omedelbara omgivningar. Covid-19-pandemin belyste hur detta fungerade i praktiken genom de olika utmaningar som den medförde för småföretagare, vilket inbegrep svårigheter relaterade till den  bostadsrättsförening de hyrde sin lokal av. En av dessa utmaningar rörde oviljan bland bostadsrättsföreningar att använda sig av det tillfälliga statliga stöd som utgick i form av en hyressänkning som till hälften betalades av hyresvärden i syfte att mildra de ekonomiska konsekvenserna av pandemin och behovet av social distansering. Grunden till denna ovilja var enligt de intervjuade småföretagarna att bostadsrättsföreningarna prioriterade kortsiktiga ekonomiska överväganden, vilket tycks ha gynnat etablerandet av nya detaljhandelsbutiker på bekostnad av de små, lokala och fristående butiker som tidigare hade bidragit till att ge huvudgatorna sina unika karaktärer. Den forskning som läggs fram i denna avhandling visar att detaljhandelsplanering och förvaltning av offentliga utrymmen på huvudgator och bottenvåningar är i behov av tydligare styrning. Vidare föreslås i avhandlingen att ansvaret för att tillse att huvudgator och bottenvåningar blir anpassningsbara och resilienta offentliga platser bör läggas på en polycentrisk förvaltningsstruktur där allmänna och privata intressen balanseras.QC 20231117</p