Unchangingness In Change : The Changed Self-image of Budapest Jewish Groups in the Interwar Years as a Result of the Changed Borders in the Carpathian Basin1

In Central Europe the social and cultural processes within various groups of Jews before the First World War were determined by the imperial frames. While the nation states that came into being set the general frames, the attitude of the Jews towards modernity as a process, their religious and cultural strategies extended beyond these frames. The new borders drawn after the First World War fundamentally changed the social and cultural environment in which the earlier Jewish strategies had emerged and functioned; and shaped their attitude towards Hungarian symbolic politics. After 1920 there was also a change in the proportions of the different Jewish trends in Hungary. The group strategies of the denominations and movements represented in the Hungarian-language Jewish press in Hungary interpreted Hungarian symbolic politics after the Trianon peace dictate in different ways and incorporated these interpretations in their discourses. The borders appeared not only in their physical state as an unbridgeable reality that had to be dealt with but also created new borders in the organisation of groups and society

Locked Out: Thanks to State Policies, Minorities Are Being Left Behind by the Cannabis Industry

Locked Out: Thanks to State Policies, Minorities Are Being Left Behind by the Cannabis Industry Social justice provisions in states with legal cannabis usually include a percentage of business licenses for minorities and expungements for those formerly incarcerated for cannabis possession so they can participate in the industry. But that isn’t enough for minority communities to successfully start cannabis businesses. Expensive start-up and operation costs, competition from corporate cannabis, lack of banking services for the industry, and fear stemming from decades of over-policing for cannabis use continue to be major roadblocks. Cannabis legislation across the country is failing to address social justice issues. In Massachusetts, only 2 percent of business licenses are owned by minorities despite strong social justice provisions in its law. Link to capstone project: https://equityincannabis.business.blog/2019/12/22/locked-out-thanks-to-state-policies-minorities-are-being-left-behind-by-the-cannabis-industry

The Woody Allen Blues: “Identity Politics,” Race, and the Law

Denna rapport redovisar hur Landstinget i Östergötland, under medverkan av representanter för Institutionen för medicin och hälsa (IMH) vid Linköpings universitet, under åren 2010 till 2012 utvecklade och prövade ett program där forskningsbaserad kunskap sammanställdes och presenterades vid dialogmöten bland kliniska enheter i landstinget. Avsikten var att anpassa ett program som prövats i provinsen Alberta i Kanada, ” The Alberta Ambassador Program”, till svenska förhållanden. Den styrgrupp som under Metodrådet ansvarade för programmet genomförde 2012 sammanlagt 14 dialogmöten vid sjukhuskliniker och vårdcentraler i Östergötland. Rapportens syfte är att med hjälp av ett ramverk för ”knowledge brokering” - en form för kunskapsöverföring i hälso- och sjukvård - analysera utvecklingen och genomförandet av programmet för ordnat införande av metoder (”Östgötamodellen”) och jämföra med den kanadensiska modellen samt diskutera eventuella skillnader och likheter mellan modellerna. Materialet till studien är insamlat genom observation av möten med de grupper som ansvarade för initiering, utveckling och genomförande av programmet, genom en web-enkät till deltagarna i de dialogmöten som ingick i programmet, samt genom intervjuer med nyckelpersoner. Rapporten visar att försöket i Östergötland hade inslag från olika former av ”knowledge brokering”, t.ex. ”linkage and exchange” som betonar mötet mellan forskning och praktik, men tyngdpunkten kom alltmer att förskjutas mot ”knowledge management” som innebär att ta fram och sprida kunskap av visst slag. Ett stråk av en tredje form, ”capacity building”, som går ut på att hjälpa praktisk verksamma att formulera frågor som kan besvaras med hjälp av forskning, förekom men var aldrig särskilt framträdande i försöket. En väsentlig skillnad mellan de två försöken var att man i Alberta eftersträvade indirekta effekter av interventionen genom att deltagarna i rollen som ”opinionsledare” skulle föra informationen vidare. I Östergötland eftersträvades en direkt påverkan på beteendet inom kliniska enheter. En stor del av försöket i Östergötland handlade i utvecklingsfasen om att ta fram och bedöma kunskapsunderlag kring ett specifikt läkemedel (pregabalin/Lyrica). Sammanställning av ”evidens” i denna form är i sig inte något märkligt utan förekommer i många olika sammanhang. Bland deltagarna i efterföljande dialogmöten kan vi avläsa ett varierande intresse för det aktuella fallet. Det viktiga är snarare att försöket avsåg användning av ”dialogmöten” för att få deltagarna att reflektera över sitt eget handlade och eventuellt agera för att förändra. Vi kan avläsa ett betydande intresse bland deltagarna för arbetsformen. Det finns därför anledning att fråga sig hur man kan gå vidare med inslag av ”dialog” för att sammanföra vetenskaplig ”evidens” med vardaglig praktik. Vi menar att ”mellanled” kan spela en viktig roll för att möjliggöra en sådan dialogisk process.During 2010 to 2012 Östergötland County Council together with the Department of Medical and Health Sciences at Linköping University developed and tested a programme, The Östergötland Model, where research-based knowledge were compiled and presented in dialogic meetings among clinical units within the county council. The intention was to adapt and adjust a Canadian model of dialogic intervention, “The Alberta Ambassador Program”, to a Swedish healthcare context. This was done in order to better understand how research-based knowledge and practise-based knowledge can be systematically integrated in a real-world health care context. The working group, which was commissioned by the Advisory Board on Medical Technology at Östergötland County Council to manage this programme, organised 14 dialogic meetings at clinical units and health centres during 2012. The aim of this report is to analyse and discuss the development and the implemention of the local programme, The Östergötland Model, based on an analytical framework for “knowledge brokering” – a form for knowledge transition in health care. The findings will also be compared with the Canadian model in order to identify differences and similarities between these two models. The main data source is observations of the meetings of the Advisory Board and its working group, supplemented with a web questionnaire and semi-structured interviews with key participants. The report shows that the programme in Östergötland had elements from the different forms of “knowledge brokering”. One was “linkage and exchange” that emphasises the meeting between research and practise. However, as the programme was carried out the element “knowledge management” became more pronounced since a lot of work was put into establishing and disseminating a certain kind of knowledge. A third element, “capacity building” which is supporting practising clinicians to formulate issues that can be answered by research-based knowledge, can be identified but was never particularly prominent in the programme. A marked difference between the two programmes was that in Alberta the aimed effects was in a sense indirect by giving participants the role as opinion leaders with the task to communicate information and knowledge in the health care system. As a contrast, in Östergötland the ambition was to directly influence the behaviours at specific clinical units. Even though a great part of the work in the initial phase of the programme concerned the development of a document presenting evidence on the medical effects, this was not the central aim of the programme in Östergötland. Moreover, to compile evidence is not anything unique but rather an ordinary process in the health-care context. Instead, the most important part of this programme is the dialogic meeting where the participants were given the opportunity to reflect over their own way of acting and possibly to change in direction of a more systematic integration of research-based knowledge and practice-based knowledge in their clinics and health centres. Among the participants this form of implementing knowledge proved to be of great interest. Therefore, as this report shows, there are good reasons to reflect over how new forms of dialogue can be incorporated into the health-care organisation and thus form a process where both research-based and practice-based knowledge are integrated. This report argues that mediating bodies have an important role in facilitating such a dialogic process

Experiences of influencing one’s own life when living with working age dementia

Having opportunities to make decisions and choices regarding one’s life is crucial when living with dementia. This interdisciplinary study draws on the concept of relational autonomy to explore how working age people living with dementia seek to influence their lives, and what makes it easier or more difficult for them in their everyday life. The data consist of three focus group discussions conducted with 12 retired adults who developed dementia while still employed. The results illuminate various resources that enable a person to 1) handle their difficulties at work and their consequences with dignity, 2) manage everyday tasks and live a fulfilling life, and 3) fight the stigma associated with (working age) dementia. Challenges related to these aspects reported by the participants reveal gaps and obstacles that impede the full realisation of the rights of people living with early onset dementia. This research highlights the need for workplace education for different stakeholders, equal and ongoing access to guidance and counselling for younger people who live with dementia, and an effort by society as a whole to eradicate stigma

Self-initiated management approaches in everyday occupations used by people with acquired cognitive impairment

Background: Striving to cope with day-to-day challenges is a basic human behavior. Self- initiated management approaches provide a resource that has yet to be discovered and systematically used in occupational therapy practice. This resource might be especially important for people with Dementia who are less likely to adopt management approaches initiated by others. Aims/Objectives: Based on the findings of former studies on management and problem- solving actions among people with cognitive impairment, this paper aims to identify and categorize the study participants’ self-initiated management approaches and how these may be manifested in strategies in everyday occupations. Material and Methods: The study utilized a form of meta-synthesis; an aggregated analysis, where findings from eleven studies published 2004-2020 were compared and categorized, incorporating the views of participants with Dementia/Mild Cognitive Impairment, or Acquired Brain Injury. Results: Thirty strategies were identified and grouped into seven categories of management approaches, used in a variety of everyday occupations and situations. A majority of the strategies were found in both populations, suggesting that management approaches are more similar than different across populations with cognitive impairment. Conclusions and significance. Attending to the rich variation of self-initiated management approaches/strategies among persons with cognitive impairment offers possibilities for developing occupational therapy interventions

Supporting continued work under the UNCRPD – views of employees living with mild cognitive impairment or early onset dementia

This article reports the results of a socio-legal investigation into how continued work among people living with progressive cognitive impairments such as mild cognitive im- pairment (MCI) or early onset dementia (EOD) can be supported. This study that makes use of empirical data collected in Finland, Sweden and Canada seeks to give voice to people living with MCI or EOD and set their experiential knowledge in dialogue with equality rights related tools provided by the UN Convention on the Rights of the Persons with Disabilities (UNCRPD). The results illustrate that there are effective tools available that remove barriers to participation and support continued work of employees living with cognitive impairments at least for some time while impairments are mild. Ideally, flexibility and solidarity in the workplace automatically eliminates the effects of individual impairment. However, cognitive impairments are often such that along with general accessibility measures individual accommodations are needed. Supporting continued work expands the freedom to continue meaningful work in the preferred manner and offers people the means to gain a livelihood and participate in society as a member of the work community on equal basis with others

Особенности процессов тепло- и массообмена в миниатюрных тепловых трубах

PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna. Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem. I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med  önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen. Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls. Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder. Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit  ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar...