Locating potential sources of capacity and vulnerability in geographically remote areas: Reflections based on three case studies

The relationship between geographical and social forms of remoteness and the concepts of vulnerability and capacity remains unclear. Recognising that capacities and vulnerabilities tend to co-exist in a population, the article assumes that the dynamics between these concepts are situational. In this article we draw on three cases to analyse the issue. An Arctic case study provides insight on remoteness in terms of latitude, followed by an Andean case study reflecting on the role of altitude, and lastly an Island community case study provides a perspective on external isolation (recognising that island communities are also typically connected). From these cases we glean a number of preliminary insights for further investigation. One is that remote communities tend to avoid dependence on external actors when possible. Second, power dynamics between remote communities and centralised actors can make disaster management difficult if local capacities are overrun but trust is not present. Third, remoteness mainly becomes a direct source of vulnerability if remoteness translates into neglect, rendering places ‘peripheral’. Generalisable insights suggest that relationships take time to build and cannot be easily established after the fact. The cases hence suggest that remote areas typically have a strained relationship with centralised authorities which fosters local coping strategies but also a fear of external dependence, which may ultimately prove problematic in times of adversity

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk

Denna rapport sammanfattar långsiktiga och pågående trender ikustvattenmiljön utanför Forsmarks kärnkraftverk från mitten av 1970-taletfram till och med år 2012. Resultaten baseras på de fältundersökningar somutförs inom kärnkraftverkets kontrollprogram för att följa effekter avkylvattenanvändning på fisk, fågel och bottenfauna.Vid Forsmarks kärnkraftverk pumpas stora mängder brackvatten genomkraftverket för att kyla kondensorerna. Efter användning pumpas detanvända kylvattnet ut i närrecipienten, som får en temperaturhöjning medcirka 7-9°C. Kylvattenhanteringen har en direkt miljöpåverkan genom attdet havsvatten som används innehåller levande organismer som dras med ini systemet, eller filtreras bort vid intaget och dör. Det uppvärmda kylvattensom når närrecipienten har därtill effekter på djurens fysiologi, födotillgångoch beteendemönster, vilket i sin tur kan påverka deras tillväxt ochreproduktion. Dessa förändringar är väl dokumenterade under de år somkontrollprogrammet har pågått, framförallt när det gäller fisk. I rapportenpresenteras trender i utvecklingen över tid hos fisk, bottenfauna och fågel.Data jämförs där det är möjligt med motsvarande trender i referensområdensamt i andra delar av Bottenhavet och Östersjön.En stor del av de förändringar som observerats i Forsmarks skärgårdunder senare år kan sannolikt sammankopplas med kylvattenutflödet, isynnerhet efter år 2004 när det galler som tidigare hindrade fiskar från attvandra in och ut ur Biotestsjön togs bort. Detta syns som en ökad invandringav lekfisk i Biotestsjön och en tillkomst av arter som inte funnits där pålänge. Samtidigt ses förändrade tillväxtmönster hos abborre i Biotestsjönsamt utanför, i Forsmarks skärgård. I viss mån ses även förändradeutbredningsmönster hos sjöfågel som skulle kunna kopplas till förändradfödotillgång. För bottenfauna kan man inte avgöra om det finns mönster, pågrund av avsaknad av data under senare år.Resultaten antyder att en större del av fiskbestånden i Forsmarks skärgårdän tidigare är beroende av att Biotestsjön är en fungerande miljö förreproduktion och tillväxt. Detta är positivt så länge förhållandena iBiotestsjön och övriga områden som påverkas av kylvattenutsläpp ärgynnsamma, men negativt för omgivande skärgård om rekryteringen i dessaområden inte skulle fungera, eller om fiskens hälsa skulle påverkas. Dessaaspekter blir särskilt aktuella i och med den planerade effekthöjningen vidForsmarks kärnkraftverk, som sannolikt skulle kunna accentuera deobserverade effekterna, samt den planerade byggnaden av ett slutförvar, om denna påverkar tillgången på alternativa rekryteringsmiljöer för fisk inärområdet.Dödligheten i silstationen är fortsatt hög, om än med stormellanårsvariation i antal och artsammansättning. Mätningar vid silstationenvisar dock på en ökad dödlighet av ål, som inte kan förklaras av generellauppgångar i beståndet. Ökningen är troligen en effekt av att mer ål äntidigare vistas i Forsmarks skärgård, vilket skulle kunna bero på enanlockning av ål till området för kylvattenutsläpp.En annan förändring som inträffat under senare år är att en nyintroducerad art, musslan Mytilopsis leucopheata, har observerats i områdetsedan 2011. Arten har orsakat problem i kylvattenvägarna i andrakärnkraftverk i Östersjön, och områden med förhöjd vattentemperatur hartidigare identifierats som potentiella plattformar för fortsatt etablering avarten i andra områden

Technical Report Series on Global Modeling and Data Assimilation, Volume 41 : GDIS Workshop Report

The workshop "An International Global Drought Information System Workshop: Next Steps" was held on 10-13 December 2014 in Pasadena, California. The more than 60 participants from 15 countries spanned the drought research community and included select representatives from applications communities as well as providers of regional and global drought information products. The workshop was sponsored and supported by the US National Integrated Drought Information System (NIDIS) program, the World Climate Research Program (WCRP: GEWEX, CLIVAR), the World Meteorological Organization (WMO), the Group on Earth Observations (GEO), the European Commission Joint Research Centre (JRC), the US Climate Variability and Predictability (CLIVAR) program, and the US National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) programs on Modeling, Analysis, Predictions and Projections (MAPP) and Climate Variability & Predictability (CVP). NASA/JPL hosted the workshop with logistical support provided by the GEWEX program office. The goal of the workshop was to build on past Global Drought Information System (GDIS) progress toward developing an experimental global drought information system. Specific goals were threefold: (i) to review recent research results focused on understanding drought mechanisms and their predictability on a wide range of time scales and to identify gaps in understanding that could be addressed by coordinated research; (ii) to help ensure that WRCP research priorities mesh with efforts to build capacity to address drought at the regional level; and (iii) to produce an implementation plan for a short duration pilot project to demonstrate current GDIS capabilities. See http://www.wcrp-climate.org/gdis-wkshp-2014-objectives for more information

Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer

2015 års upplaga av den svenska rödlistan är den fjärde i ordningen. Den är baserad på IUCN:s rödlistningskriterier och revideras vart femte år. I rödlistan bedöms risken som enskilda arter av djur, växter och svampar löper att försvinna från Sverige. Bedömningen utförs av ArtDatabankens medarbetare i samverkan med över 100 externa experter, indelade i 14 expertkommittéer för olika organismgrupper. Under arbetet med 2015 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för 21 600 arter och 1 318 lägre taxa (apomiktiska arter, underarter och varieteter), sammanlagt ca 22 900 taxa. Av de bedömda arterna klassificerades 2 029 som hotade (kategorierna CR, EN och VU) och 4 273 som rödlistade (inkluderar även kategorierna NT, RE och DD). Förhållandet mellan antalet rödlistade och antalet bedömda arter ar 19,8 %, vilket är ungefär samma värde som 2010 och 2005. I denna rapport jämförs antalet och andelen rödlistade arter mellan olika organismgrupper, biotoper, substrat och påverkansfaktorer. Texten ar indelad i en allmän del och åtta kapitel inriktade på olika landskapstyper. Landskapstyperna utgör en grov indelning av landets miljöer enligt följande kategorier: Skog, Jordbrukslandskap, Urbana miljöer, Fjäll, Våtmarker, Sötvatten, Havsstränder och Havsmiljöer. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning minskar arealen av skog där naturliga strukturer och naturlig dynamik upprätthålls, och den orsakar därmed förlust av livsmiljöer. Igenväxning orsakas av ett antal faktorer, bland annat upphörande hävd (bete och slåtter), gödsling, trädplantering och brist på naturliga störningsregimer som t.ex. regelbundna översvämningar kring vattendrag och sjöar. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske, torrläggning av våtmarker, tillbakagång hos värdarter (främst alm och ask som drabbats av invasiva svampsjukdomar), klimatförändringar och konkurrens från invasiva arter. IUCN:s rödlisteindex beräknas för ett urval av de bedömda organismgrupperna. Rödlisteindex visar att skillnaderna mellan rödlistorna från 2000, 2005, 2010 och 2015 är små. Ett par undantag finns dock. Groddjur och stora däggdjur har fått en något förbättrad situation sedan 2000. Totalt förefaller det ändå som att trycket mot Sveriges artstock har förblivit relativt konstant under de senaste 15 åren

Targeting DNA-PKcs and ATM with miR-101 Sensitizes Tumors to Radiation

Radiotherapy kills tumor-cells by inducing DNA double strand breaks (DSBs). However, the efficient repair of tumors frequently prevents successful treatment. Therefore, identifying new practical sensitizers is an essential step towards successful radiotherapy. In this study, we tested the new hypothesis: identifying the miRNAs to target DNA DSB repair genes could be a new way for sensitizing tumors to ionizing radiation.HERE, WE CHOSE TWO GENES: DNA-PKcs (an essential factor for non-homologous end-joining repair) and ATM (an important checkpoint regulator for promoting homologous recombination repair) as the targets to search their regulating miRNAs. By combining the database search and the bench work, we picked out miR-101. We identified that miR-101 could efficiently target DNA-PKcs and ATM via binding to the 3'- UTR of DNA-PKcs or ATM mRNA. Up-regulating miR-101 efficiently reduced the protein levels of DNA-PKcs and ATM in these tumor cells and most importantly, sensitized the tumor cells to radiation in vitro and in vivo.These data demonstrate for the first time that miRNAs could be used to target DNA repair genes and thus sensitize tumors to radiation. These results provide a new way for improving tumor radiotherapy

Effects of antiplatelet therapy on stroke risk by brain imaging features of intracerebral haemorrhage and cerebral small vessel diseases: subgroup analyses of the RESTART randomised, open-label trial

Background Findings from the RESTART trial suggest that starting antiplatelet therapy might reduce the risk of recurrent symptomatic intracerebral haemorrhage compared with avoiding antiplatelet therapy. Brain imaging features of intracerebral haemorrhage and cerebral small vessel diseases (such as cerebral microbleeds) are associated with greater risks of recurrent intracerebral haemorrhage. We did subgroup analyses of the RESTART trial to explore whether these brain imaging features modify the effects of antiplatelet therapy

Recruitment and Activation of RSK2 by HIV-1 Tat

The transcriptional activity of the integrated HIV provirus is dependent on the chromatin organization of the viral promoter and the transactivator Tat. Tat recruits the cellular pTEFb complex and interacts with several chromatin-modifying enzymes, including the histone acetyltransferases p300 and PCAF. Here, we examined the interaction of Tat with activation-dependent histone kinases, including the p90 ribosomal S6 kinase 2 (RSK2). Dominant-negative RSK2 and treatment with a small-molecule inhibitor of RSK2 kinase activity inhibited the transcriptional activity of Tat, indicating that RSK2 is important for Tat function. Reconstitution of RSK2 in cells from subjects with a genetic defect in RSK2 expression (Coffin-Lowry syndrome) enhanced Tat transactivation. Tat interacted with RSK2 and activated RSK2 kinase activity in cells. Both properties were lost in a mutant Tat protein (F38A) that is deficient in HIV transactivation. Our data identify a novel reciprocal regulation of Tat and RSK2 function, which might serve to induce early changes in the chromatin organization of the HIV LTR

Effects of antiplatelet therapy after stroke due to intracerebral haemorrhage (RESTART): a randomised, open-label trial

Background: Antiplatelet therapy reduces the risk of major vascular events for people with occlusive vascular disease, although it might increase the risk of intracranial haemorrhage. Patients surviving the commonest subtype of intracranial haemorrhage, intracerebral haemorrhage, are at risk of both haemorrhagic and occlusive vascular events, but whether antiplatelet therapy can be used safely is unclear. We aimed to estimate the relative and absolute effects of antiplatelet therapy on recurrent intracerebral haemorrhage and whether this risk might exceed any reduction of occlusive vascular events. Methods: The REstart or STop Antithrombotics Randomised Trial (RESTART) was a prospective, randomised, open-label, blinded endpoint, parallel-group trial at 122 hospitals in the UK. We recruited adults (≥18 years) who were taking antithrombotic (antiplatelet or anticoagulant) therapy for the prevention of occlusive vascular disease when they developed intracerebral haemorrhage, discontinued antithrombotic therapy, and survived for 24 h. Computerised randomisation incorporating minimisation allocated participants (1:1) to start or avoid antiplatelet therapy. We followed participants for the primary outcome (recurrent symptomatic intracerebral haemorrhage) for up to 5 years. We analysed data from all randomised participants using Cox proportional hazards regression, adjusted for minimisation covariates. This trial is registered with ISRCTN (number ISRCTN71907627). Findings: Between May 22, 2013, and May 31, 2018, 537 participants were recruited a median of 76 days (IQR 29–146) after intracerebral haemorrhage onset: 268 were assigned to start and 269 (one withdrew) to avoid antiplatelet therapy. Participants were followed for a median of 2·0 years (IQR [1·0– 3·0]; completeness 99·3%). 12 (4%) of 268 participants allocated to antiplatelet therapy had recurrence of intracerebral haemorrhage compared with 23 (9%) of 268 participants allocated to avoid antiplatelet therapy (adjusted hazard ratio 0·51 [95% CI 0·25–1·03]; p=0·060). 18 (7%) participants allocated to antiplatelet therapy experienced major haemorrhagic events compared with 25 (9%) participants allocated to avoid antiplatelet therapy (0·71 [0·39–1·30]; p=0·27), and 39 [15%] participants allocated to antiplatelet therapy had major occlusive vascular events compared with 38 [14%] allocated to avoid antiplatelet therapy (1·02 [0·65–1·60]; p=0·92). Interpretation: These results exclude all but a very modest increase in the risk of recurrent intracerebral haemorrhage with antiplatelet therapy for patients on antithrombotic therapy for the prevention of occlusive vascular disease when they developed intracerebral haemorrhage. The risk of recurrent intracerebral haemorrhage is probably too small to exceed the established benefits of antiplatelet therapy for secondary prevention

Effects of antiplatelet therapy after stroke due to intracerebral haemorrhage (RESTART): a randomised, open-label trial

Background: Antiplatelet therapy reduces the risk of major vascular events for people with occlusive vascular disease, although it might increase the risk of intracranial haemorrhage. Patients surviving the commonest subtype of intracranial haemorrhage, intracerebral haemorrhage, are at risk of both haemorrhagic and occlusive vascular events, but whether antiplatelet therapy can be used safely is unclear. We aimed to estimate the relative and absolute effects of antiplatelet therapy on recurrent intracerebral haemorrhage and whether this risk might exceed any reduction of occlusive vascular events. Methods: The REstart or STop Antithrombotics Randomised Trial (RESTART) was a prospective, randomised, open-label, blinded endpoint, parallel-group trial at 122 hospitals in the UK. We recruited adults (≥18 years) who were taking antithrombotic (antiplatelet or anticoagulant) therapy for the prevention of occlusive vascular disease when they developed intracerebral haemorrhage, discontinued antithrombotic therapy, and survived for 24 h. Computerised randomisation incorporating minimisation allocated participants (1:1) to start or avoid antiplatelet therapy. We followed participants for the primary outcome (recurrent symptomatic intracerebral haemorrhage) for up to 5 years. We analysed data from all randomised participants using Cox proportional hazards regression, adjusted for minimisation covariates. This trial is registered with ISRCTN (number ISRCTN71907627). Findings: Between May 22, 2013, and May 31, 2018, 537 participants were recruited a median of 76 days (IQR 29–146) after intracerebral haemorrhage onset: 268 were assigned to start and 269 (one withdrew) to avoid antiplatelet therapy. Participants were followed for a median of 2·0 years (IQR [1·0– 3·0]; completeness 99·3%). 12 (4%) of 268 participants allocated to antiplatelet therapy had recurrence of intracerebral haemorrhage compared with 23 (9%) of 268 participants allocated to avoid antiplatelet therapy (adjusted hazard ratio 0·51 [95% CI 0·25–1·03]; p=0·060). 18 (7%) participants allocated to antiplatelet therapy experienced major haemorrhagic events compared with 25 (9%) participants allocated to avoid antiplatelet therapy (0·71 [0·39–1·30]; p=0·27), and 39 [15%] participants allocated to antiplatelet therapy had major occlusive vascular events compared with 38 [14%] allocated to avoid antiplatelet therapy (1·02 [0·65–1·60]; p=0·92). Interpretation: These results exclude all but a very modest increase in the risk of recurrent intracerebral haemorrhage with antiplatelet therapy for patients on antithrombotic therapy for the prevention of occlusive vascular disease when they developed intracerebral haemorrhage. The risk of recurrent intracerebral haemorrhage is probably too small to exceed the established benefits of antiplatelet therapy for secondary prevention