Cancerframkallande ämnen i tätortsluft Stockholm 2002/2003

Mätningar av flera cancerframkallande ämnen och kvävedioxid har utförts i Stockholm med avsikt att skatta befolkningens exponeringsnivå för dessa ämnen. Fyrtio försökspersoner i åldern 20 –50 boende i församlingar med geografisk tyngdpunkt inom 10 km från Kungliga Slottet i Stockholms City valdes slumpmässigt ut. Varje försöksperson från slumpurvalet bar tre passiva provtagare i en vecka för mätning av kvävedioxid, bensen, 1,3-butadien, formaldehyd samt acetaldehyd. Under provveckan fick varje försöksperson svara på frågor i en dagbok samt frågor i ett formulär om faktorer relevanta för deras exponering för luftföroreningar. Tjugo försökspersoner av de fyrtio slumpvis utvalda fick bära provtagare i ytterligare en vecka och tio av dessa tjugo hade under ett dygn även en pump och en provtagare för mätning av PAH (polyaromatiska kolväten) hemma i sitt sovrum. Tio försökspersoner anställda vid Arbets- och miljömedicin i Stockholm bar en pump och en provtagare för PAH under ett dygn, samma dygn hade de även utrustning för mätning av PAH hemma i sovrummet. Parallellt med de personburna mätningarna genomfördes mätningar, av samma ämnen som för de personburna mätningarna, vid tre stationära platser i Stockholm: 1. På Miljöförvaltningens tak på Rosenlundsgatan 2. I gatunivå på Hornsgatan 3. På en tomt i ett villaområde i Huddinge, 10 km sydost från Stockholms City. Medianvärdet från den personburna provtagningen av bensen för de 40 mätningar i den första mätomgången var 3,0 μg/m 3, vilket kan jämföras med resultaten från motsvarande studier i Göteborg (år 2000, 1,0 μg/m 3) och Umeå (år 2001, 1,5 μg/m3) och den av Institutet för miljömedicin (IMM) föreslagna lågrisknivån 1,3 μg/m 3. Exponeringen för bensen i den aktuella studien var signifikant associerad till tid i rökigt rum, tankning av bensin samt för tid utomhus annat än i trafik eller på arbetsplatser. Halterna uppmätta på Hornsgatan, Rosenlundsgatan och Huddinge var 4,5, 1,4 samt 1,2 μg/m 3 respektive. Medianvärdet för de personburna mätningarna av 1,3-butadien för de 40 mätningarna i den första mätomgången var 0,5 μg/m 3, vilket kan jämföras med 0,4 μg/m3 som uppmättes i Umeå. Halten uppmätt på Hornsgatan var densamma som för de personburna mätningarna medan halterna på Rosenlundsgatan och i Huddinge var betydligt lägre, 0,07 samt 0,04 μg/m 3. Tid som tillbringats i rökigt rum samt tankning av bensin var signifikant förknippat med ökad exponering för 1,3-butadien. Medianvärdet för formaldehyd för de personburna mätningarna för de 40 mätningarna i den första mätomgången var 12 μg/m 3 vilket är något lägre än vad som uppmättes i Göteborg år 2000 (19 μg/m 3) och Umeå år 2001 (15 μg/m3). Skillnaden mellan de tre städerna kan delvis bero på boendeformen. I Göteborg, Umeå och även i den aktuella studien uppvisades signifikant högre halter formaldehyd för försökspersoner boende i villa/radhus jämfört med försökspersoner boende i lägenheter. Andelen försökspersoner som bodde i villa/radhus var högre i Göteborg och Umeå jämfört med Stockholm. IMM har angivit 12-60 μg/m 3 som lågrisknivå. Utöver ”typ av bostad” var variablerna ”tid utomhus annat än i trafik eller på arbetsplats” och ”tid i rökigt rum” signifikant associerat till personliga exponeringen för formaldehyd. Halterna uppmätta på Hornsgatan, Rosenlundsgatan och Huddinge var 3,2, 2,5 samt 1,8 μg/m 3 respektive. Medianvärdet av acetaldehyd för de 40 personburna mätningarna i den första mätomgången var 13 μg/m 3. Halterna uppmätta vid de stationära mätningarna var låga och flera låg under detektionsgränsen. De högsta värdena uppmättes som för övriga ämnen på Hornsgatan: 2,4 μg/m 3. För acetaldehyd finns ingen lågrisknivå angiven. Variablerna "tid i rökigt rum" samt "tankat bensin" var signifikant positivt associerade till halten acetaldehyd. Medianvärdet för bens(a)pyren personburet var 0,09 ng/m 3 och halterna vid sovrumsmätningarna var 0,10 för försökspersoner ur slumpurvalet respektive 0,12 ng/m 3 för försökspersoner anställda vid Arbets- och miljömedicin. WHO har angett ett riktvärde för Europa på 0,1 ng/m 3 bens(a)pyren. I Göteborg och Umeå uppmättes liknande värden. Vid Hornsgatan uppmättes 0,28 ng/m 3 bens(a)pyren och på Rosenlundsgatan och i Huddinge 0,16 respektive 0,08 ng/m 3 bens(a)pyren. Medianvärdet av kvävedioxid för de 40 personburna mätningarna i den första mätomgången var 19 μg/m 3, vilket är betydligt högre än det som uppmättes i Umeå (8 μg/m3). Bakgrundshalten kvävedioxid var dock högre i Umeå (median 28 μg/m 3) jämfört med i Stockholm (median 21 μg/m 3), vilket kan bero på skillnader i provplatsernas placering. I Indexstudien som genomfördes juni 1999 – juni 2000 mättes kvävedioxid personburet på 247 försökspersoner boende i Stockholms län. Den personliga kvävedioxidexponeringen skattades i Index-studien till 12,5 μg/m 3. Det högre värdet uppmätt i denna studie beror troligen på att de flesta försökspersonerna bodde i innerstan eller dess närhet. Variablerna "tid i rökigt rum", "tid i trafik" samt "inomhus på arbete" var signifikant positivt associerade till kvävedioxidhalten. Försökspersoner boende i flerfamiljshus visade signifikant högre exponering för kvävedioxid än de boende i enfamiljshus. Detta beror antagligen på att de boende i flerfamiljshus i större utsträckning bodde i innerstaden där kvävedioxidhalterna är högre. Flera av dessa hade även gasspis. Halterna uppmätta stationärt var de följande: Hornsgatan 71 μg/m 3, Rosenlundsgatan 21μg/m3 och Huddinge 10μg/m3. För samtliga ämnen, utom för kvävedioxid, hade rökare i genomsnitt högre exponering. På grund av det ringa antalet rökare (4 st) kan dessa skillnader inte skattas med god precision i denna studie

Levels of poly- and perfluoroalkyl substances (PFAS) in individual serum samples from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2020-2022, and temporal trends for the time period 1996-2022

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I följande rapport redovisas halter av PFAS i serum från förstföderskor provtagna 2020-2022 samt tidstrender för perioden 1996-2022. PFOS förekommer i högst halt i serum följt av PFHxS och PFOA. Ca 60 % av förstföderskorna, provtagna 2020-2022, hade serumhalter över den nivå som är önskvärd hos mammor för att skydda barnet mot hög exponering under foster- och amningsperioden. Resultaten visar att storskalig utfasning runt millenniumskiftet av PFOS och PFOA internationellt har resulterat i minskande exponering i befolkningen. Från 2000/2001 minskade halterna först årligen med 13 % för PFOS och 7 % för PFOA fram till år 2010, därefter har minskningen gått långsammare, i medeltal 5 % under perioden 2011-2022. På grund av dricksvattenföroreningar av PFAS i Uppsala har serumhalterna av PFHxS ökat i början av studien hos förstföderskorna. Halterna låg som högst 2004-2011. Efter 2012, då åtgärder sattes in för att sänka halten PFAS i dricksvattnet har halterna i serum minskat med i medeltal 10 % per år. För PFNA, PFDA och PFUnDA sågs en ökande trend av serumhalter i början av studien fram till 2006-2008 men därefter sjunker halterna med i medeltal 2-4 % per år. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år eftergymnasial utbildning) hade högre PFAS-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott inne i Uppsala stad och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet, än kvinnor med lägst utbildning som bott längre från stadskärnan. Serumhalterna ökade med 1-2 % per år i ökande ålder för alla PFAS utom PFOA och PFDA, vilket antyder att äldre kvinnor hade något högre halter av dessa PFAS än yngre kvinnor. Det är viktigt att fortsätta följa trender av PFAS i POPUP för att se om exponeringen fortsätter att minska,

Report to the Swedish EPA (the Health-Related Environmental Monitoring Program : Levels of poly- and perfluoroalkyl substances (PFAS) in serum from children at 4, 8 and 12 years of age, in Uppsala, Sweden: results from year 2020-2021 and temporal trends for the time period 2008-2022

Sedan 1996 har Livsmedelsverket årligen samlat in modersmjölk och blod från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POP). Sedan 2008 har mor-barn-paren tillfrågats att vara med i en uppföljande studie när barnet uppnått 4, 8 och 12 års ålder. I följande rapport redovisas halterna av 32 poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i serum från 4-, 8- och 12-åriga barn provtagna under perioden 2020-2022. Resultaten visar att de flesta analyserade PFAS, 22 av 32 stycken, inte hade mätbara halter i serum. Bland de detekterbara PFAS hade PFOS, PFHxS och PFOA de högsta halterna följt av de långkedjiga karboxylsyrorna PFNA, PFDA och PFUnDA. För att studera tidstrender av PFAS slogs resultaten ihop med redan insamlad data från barn i samma studie från 2008-2019. Resultaten visade att medelhalterna har minskat med 6 % per år för PFOA, 4 % för PFNA, 4 % för PFDA och 3 % för PFOS under tidsperioden 2008-2022. För PFHxS och PFUnDA fanns ingen signifikant trend under samma period. Eftersom det är känt att Uppsalas dricksvatten varit kontaminerat av PFAS, studerades också tidstrenden för PFHxS efter att åtgärder för att minska halterna sattes in från 2012. Resultaten visade att barnens halter av PFHxS har sjunkit i medeltal 6 % per år, 2013-2022, vilket indikerar att åtgärderna har haft effekt och exponeringen har minskat. Skillnader i serumhalter mellan kön och ålder utvärderades också. De yngre barnen (4- och 8-åringar) visade inte på några skillnader i halter mellan pojkar och flickor. I 12-åringar hade däremot pojkarna högre serumhalter av PFOA, PFNA, PFDA, PFOS och PFAS4 jämfört med flickorna. I jämförelsen mellan åldersgrupper var PFOA-halterna högre i 4-åringarna jämfört med 8-åringarna och för PFDA och PFUnDA hade 8-åringarna högre halter jämfört med 12-åringarna

Övervakning av POPs i bröstmjölk från Stockholm och Göteborg, 1972-2015

Dr. Koidu Norén, vid Karolinska Institutet, initierade övervakning av human hälsa i Sverige när hon började samla in och analysera organiska föroreningar i modersmjölk från Stockholmsområdet redan 1967. Sedan 1972 har de prover som samlats in lagrats frusna för retrospektiv analys av miljöföroreningar. År 1997 överfördes denna mjölksamling till miljöprovbanken vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm som då även tog över ansvaret för insamlingen i Stockholmsområdet, via Modersmjölkcentralen på Södersjukhuset. Modersmjölk har även samlats in i Göteborg sedan 2007 via Modersmjölkcentralen/Arbets- och miljömedicinska institutionen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I denna rapport sammanfattas den nationella övervakning av modersmjölk med avseende på persistenta organiska miljögifter, som utförts sedan 1972 från Stockholm och Göteborg och som finansierats av Naturvårdsverket. Syftet med studien kan sammanfattas enligt följande: • Undersöka halter av klorerade ämnen (PCBer, DDTer, HCHer, HCB, dioxiner och furaner), bromerade flamskyddsmedel (PBDEer, HBCDD och DBE-DBCH) samt perfluorerade ämnen (PFASs) i modersmjölk från Stockholm och Göteborg. • Utvärdera långsiktiga tidstrender i Stockholm (1972-2014) och Göteborg (2007-2015). • Undersöka skillnader i mönster av samansättningen av de övervakade ämnena mellan Stockholm och Göteborg. • Undersöka om variationen på individnivå gällande PFASs skiljer sig mellan Stockholm och Göteborg 2012. Fetthalt Modersmjölk från Stockholm uppvisade generellt en uppåtgående trend i fetthalt under hela övervakningsperioden (1972-2014), även om en nedåtgående trend observerades under den senaste tioårsperioden. En förändring av analysmetod 2011 kan emellertid ha påverkat utvecklingen under den senaste tioårsperioden. En ökning i fetthalt indikerades i modersmjölk från Göteborg (2007-2015). Fetthalten var något högre i modersmjölk från Göteborg 2015 jämfört med modermjölk från Stockholm 2014 (4.0 respektive 3.4 %). Fetthalter som rapporterats i andra studier är ligger i nivå med de fetthalter som rapporterats i denna studie. PCBer Halterna av samtliga kongener som uppmätts, d.v.s. CB-180, CB-153, CB-138 och CB-118 minskade över tid (7-11 % per år) i modersmjölk från både Stockholm och Göteborg, med undantag för CB-28 för vilken ingen trend kunde detekteras. De minskande halterna över tid stämmer väl överens med temporala trender som rapporterats i modersmjölk från Uppsala (7 % per år) (1996-2012) samt i japansk modersmjölk (7.5 % per år). Koncentrationerna av de uppmätta kongenerna var jämförbara mellan Stockholm och Göteborg och låg även på liknande nivåer som i modersmjölk från Uppsala. I jämförelse med andra europeiska länder var koncentrationerna av CB-153 (som är den kongenern som generellt sett förekommer i 8 högst halter i modersmjölk) lägre än i övriga Europa. Inga signifikanta skillnader detekterades gällande PCB-kongenermönster mellan Stockholm och Göteborg. DDTer, HCHer och HCB Koncentrationerna av DDE, DDT och HCB i modersmjölk från Stockholm (1972-2014) minskade över hela övervakningsperioden (7-11 % per år) vilket även halterna av DDE och DDT i modersmjölk från Göteborg (2007-2015) gjort under den senaste tioårsperioden (7 och 12 % per år). Tidstrender för DDE i modersmjölk från Uppsala (1996-2012) och Japan uppvisar minskande halter i samma storleksordning (7.4 och 9.1 % per år). Även halterna av HCB i modersmjölk från Uppsala minskar (5.9 % per år). Koncentrationerna av DDE, DDT samt β-HCH var något högre i Stockholm än i Göteborg, medan HCB halterna var något högre i modersmjölk från Göteborg. Koncentrationerna av DDE, HCB och β-HCH låg i nivå med koncentrationer uppmätta i modersmjölk från Uppsala, men låg i det lägre spannet av koncentrationer rapporterade från andra europeiska länder. Ingen signifikant skillnad i mönster observerades för DDE-, DDT-, HCB- och β-HCH i modersmjölk mellan Stockholm och Göteborg. PCDDer/PCDFer och dl-PCBer Koncentrationerna av ΣPCDDer, ΣPCDFer, Σdl-PCBer och ΣPCDDer + PCDFer + dl-PCBer i modersmjölk från Stockholm (1972-2014) och Göteborg (2007-2015) minskade sett över hela övervakningsperioden (5.6-6.5 % per år). Under den senaste tioårsperioden har dock inga signifikanta minskningar observerats i modersmjölk från Stockholm. En tänkbar förklaring till detta skulle kunna vara att det skett ett byte i analyslaboratorium 2012 vilket kan ha påverkat möjligheten att upptäcka trender. Halterna i modersmjölk från Uppsala (1996-2012) minskade i samma storleksordning som i Stockholm och Göteborg sett över hela tidsperioden. Koncentrationerna av ΣPCDDer, ΣPCDFer, Σdl-PCBer och ΣPCDDer + PCDFer + dl-PCBer var jämförbara mellan Stockholm och Göteborg och även jämförbara med koncentrationer uppmätta i modersmjölk från Uppsala. I jämförelse med andra europeiska länder låg de i det lägre spannet. Ingen signifikant skillnad i mönster observerades för ΣPCDDer, ΣPCDFer, Σdl-PCBer mellan Stockholm och Göteborg. PBDEer och HBCDD Koncentrationerna av BDE-47, BDE-99 och BDE-100 i modersmjölk från Göteborg minskade 2007-2015 (18-21 % per år). I kontrast till detta observerades inga signifikanta log-linjära tidstrender i modersmjölk från Stockholm, varken över hela tidsperioden eller under den senaste tioårsperioden. Dock var koncentrationerna av BDE-47, BDE-99 och BDE-100 i de två proven från 2013 (Stockholm) avsevärt högre än koncentrationerna omkringliggande år vilket påverkar möjligheten att upptäcka trender under den senaste tioårsperioden. Bytet av analyslaboratorium 2010 kan också ha påverkat möjligheten att detektera trender. Den minskning av BDE koncentrationer som rapporterats i modersmjölk från Göteborg i denna studie är i samma storleksordning som den förändring som rapporterats i modersmjölk från Uppsala (1996-2012) (5-10 % per år). Koncentrationerna av samtliga bromerade flamskyddsmedel rapporterade här (d.v.s. BDE-28, BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 och HBCDD) var högre i Stockholm än i Göteborg. Koncentrationer uppmätta i modersmjölk från Uppsala var högre än i Göteborg men lägre än i Stockholm, med undantag för HBCDD där halterna i Uppsalamjölken även var högre än i Stockholmsmjölken. I jämförelse med andra europeiska länder låg halterna av BDE-47 i Stockholmsmjölken i jämförbar nivå, medan HBCDD halterna i modersmjölk från både Stockholm och Göteborg låg lägre. Det fanns ingen signifikant skillnad i mönstret för BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 och HBCDD mellan Stockholm och Göteborg. 9 PFAS Koncentrationerna av PFDA, PFHxS, PFNA, PFTriDA och PFUDA i modersmjölk från Stockholm ökade signifikant under hela övervakningsperioden (1972-2014), medan PFOA-koncentrationerna minskade. Koncentrationen av PFNA och PFDA ökade även i blodprover från ammande kvinnor i Uppsala (1996-2010). I modersmjölk från Göteborg upptäcktes signifikanta nedåtgående trender (2007-2015) för PFDoDA, PFHxS och PFOA, och det var även fallet för PFOS i Stockholm under den senaste tioårsperioden. Inga generella skillnader i koncentration observerades mellan Stockholm and Göteborg. I jämförelse med modersmjölk från andra länder över hela världen var halterna av PFOS och PFOA jämförbara, men i det lägre spannet, vilket även var fallet i jämförelse med koncentrationer i modersmjölk från Uppsala (2004). Ingen signifikant skillnad i mönster observerades för PFOA, PFOS, PFNA, PFDA, PFUDA och PFTriDA mellan Stockholm och Göteborg. Den individuella variationen 2012 var störst för PFTeDA i modersmjölk från både Stockholm och Göteborg. PFOA, PFUA och PFNA uppvisade den lägsta individuella variationen. FOSA uppvisade en signifikant skillnad i individuell variation mellan modersmjölk från Stockholm och Göteborg, vilket skulle kunna indikera en skillnad i kontaminering. Dock uppmättes det ingen signifikant skillnad för kvarvarande PFAS.The environmental contaminants examined in this report can be classified into five groups –organochlorine pesticides (DDTs, HCHs and HCB), polychlorinated biphenyls (PCBs), brominated flame retardants (PBDEs and HBCDD), dioxins, furans and dioxin-like PCBs (PCDD/PCDFs and dl-PCBs) and perfluorinated compounds (PFASs). Each of these contaminants has been examined in human milk from Stockholm and Gothenburg. The following summary examines overall trends, both spatial and temporal, for the five groups and also individual differences in PFASs concentration between Stockholm and Gothenburg. Fat Content Human milk from Stockholm displayed an upward trend in fat content during the whole monitoring period, although a downward trend was observed during the most recent ten years. However, a change in analythical method in 2011 might have had an impact on the trend during the most recent ten years. Increasing fat content was indicated in human milk from Gothenburg (2007-2015). The fat content estimated from the smoothed line was slightly higher in the milk from Gothenburg than in the milk from Stockholm. PCBs Generally, a downward trend was observed for all congeners measured i.e. CB-180, CB-153, CB-138 and CB-118 in human milk from both Stockholm and Gothenburg, with the exception of CB-28 for which no trend was detected. The concentrations of the measured congeners were comparable between Stockholm and Gothenburg and there was no significant difference in PCB congener pattern between the two cities. DDTs, HCHs and HCB The concentrations of DDE, DDT and HCB in human milk from Stockholm decreased significantly during the whole monitoring period and so did DDE and DDT in the milk from Gothenburg during the most recent ten years. The concentrations of DDE, DDT and β-HCH estimated from the smoothed line were slightly higher in Stockholm than in Gothenburg whereas HCB was slightly higher in Gothenburg. There was no significant difference in the DDE, DDT, HCB and β-HCH pattern between Stockholm and Gothenburg. PCDD/PCDFs and dl-PCBs The concentrations of ΣPCDDs, ΣPCDFs, Σdl-PCBs and ΣPCDDs+PCDFs+dl-PCBs in human milk from Stockholm and Gothenburg decreased significantly during the whole monitoring period. However during the most recent ten years no trends were observed for the Stockholm milk. The concentrations were comparable between Stockholm and Gothenburg and there was no significant difference in the pattern for ΣPCDDs, ΣPCDFs, Σdl-PCBs between Stockholm and Gothenburg. PBDEs and HBCDD The concentrations of BDE-47, BDE-99 and BDE-100 in human milk from Gothenburg decreased significantly during 2007-2015 whereas no trends were observed in the milk from Stockholm. The concentrations estimated from the smoothed line were higher in Stockholm than in Gothenburg for all BFRs reported here (i.e. BDE-28, BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 and HBCDD). There was no significant difference in the pattern for BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 and HBCDD between Stockholm and Gothenburg. 11 PFASs The concentrations of PFDA, PFHxS, PFNA, PFTriDA and PFUDA in human milk from Stockholm increased significantly during the whole monitoring period, whereas PFOA concentrations were decreasing. In the human milk samples from Gothenburg significant downward trends were detected for PFDoDA, PFHxS and PFOA and that was also the case for PFOS in Stockholm for the most recent ten years. There were no general differences in the concentrations estimated from the smoothed line between Stockholm and Gothenburg and no significant difference in the pattern was observed for PFOA, PFOS, PFNA, PFDA, PFUDA and PFTriDA between Stockholm and Gothenburg