Hubble space telescope images of SN 1987A: Evolution of the Ejecta and the Equatorial Ring from 2009 to 2022

Supernova (SN) 1987A offers a unique opportunity to study how a spatially resolved SN evolves into a young SN remnant. We present and analyze Hubble Space Telescope (HST) imaging observations of SN 1987A obtained in 2022 and compare them with HST observations from 2009 to 2021. These observations allow us to follow the evolution of the equatorial ring (ER), the rapidly expanding ejecta, and emission from the center over a wide range in wavelength from 2000 to 11,000 Å. The ER has continued to fade since it reached its maximum ∼8200 days after the explosion. In contrast, the ejecta brightened until day ∼11,000 before their emission levelled off; the west side brightened more than the east side, which we attribute to the stronger X-ray emission by the ER on that side. The asymmetric ejecta expand homologously in all filters, which are dominated by various emission lines from hydrogen, calcium, and iron. From this overall similarity, we infer the ejecta are chemically well mixed on large scales. The exception is the diffuse morphology observed in the UV filters dominated by emission from the Mg ii resonance lines that get scattered before escaping. The 2022 observations do not show any sign of the compact object that was inferred from highly ionized emission near the remnant’s center observed with JWST. We determine an upper limit on the flux from a compact central source in the [O iii] HST image. The nondetection of this line indicates that the S and Ar lines observed with JWST originate from the O free inner Si–S–Ar-rich zone and/or that the observed [O iii] flux is strongly affected by dust scattering

Hållande av sugga och smågrisar i grisningsbox

SLU:s Vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag från Jordbruksverket att utifrån specificerade frågeställningar beskriva det vetenskapliga kunskapsläget beträffande hållande av sugga och smågrisar i grisningsbox. Den svenska lagstiftningens krav skiljer sig i flera avseenden från de krav som ställs i andra länder, varför det har varit svårt att finna vetenskapligt publicerad litteratur som äger direkt tillämpbar giltighet i svenska besättningar. I dagsläget sker heller ingen konstruktion eller tillverkning av grisningsboxar i Sverige. Rapporten har därför även inkluderat studentarbeten vid SLU, liksom arbeten publicerade i olika rapportserier. Där källan inte utgörs av vetenskapligt granskad litteratur har detta tydligt angivits. Domesticerade grisar har i stor utsträckning samma beteendebehov som vildsvin. Moderna grishållningssystem kan tillgodose flera av de beteendebehov som domesticerade grisar har, medan vissa beteendebehov är svårare att tillgodose, och det faktum att grisen hålls i en box utgör alltid en begränsande faktor. En grisningsbox utgör en kompromiss mellan bland annat suggans och smågrisarnas behov. Suggans modersegenskaper och djurskötarens skicklighet anses ha större betydelse för smågrisöverlevnaden än boxens utformning, under förutsättning att utformningen håller rimlig standard. Under perioden närmast grisning har suggan stort behov av att få röra sig och bygga bo. Boxen bör vara stor nog för att möjliggöra detta beteende, och vara konstruerad på så vis att suggan kan få tillräckligt med halm eller annat bomaterial för att kunna utföra sitt bobyggnadsbeteende. En vanlig uppfattning är att suggorna har ökat i storlek under de senaste decennierna men vetenskapligt underlag som stödjer denna uppfattning saknas. Antalet smågrisar per kull har ökat, vilket betyder att boxens storlek kan behöva utökas och att boxens funktionella delar kan behöva anpassas så att de möjliggör tillräckligt stora ytor för att tillfredsställa grisarnas olika behov av att vila, äta, gödsla, ge di etc. Smågrisarna har under tidig digivning behov av att lätt förflytta sig mellan suggans juver, smågrishörnan och gödselytan. Smågrishörnan, d.v.s. det utrymme där smågrisarna kan vistas skyddade från suggan och med extra tillskottsvärme, är en viktig del av grisningsboxen. Den ska vara tillräckligt stor för att hela kullen ska kunna ligga där samtidigt, och bör vara täckt av ett tak som har en front som är utformad så att den minskar luftrörelser och håller värmen kvar. Smågrishörnan ska vara försedd med tillskottsvärme eller en tillräcklig mängd strö för att tillgodose smågrisarnas värmebehov. Här ska också finnas möjlighet att ge tillskottsfoder till smågrisarna. Boxens utformning bör underlätta för suggan att lägga sig så att smågrisarna lätt kommer åt smågrishörnan, vilken ska vara belägen och konstruerad så att god tillsyn blir möjlig. Flera faktorer måste vägas samman vad gäller boxens placering i förhållande till inspektionsgången i syfte att erhålla god tillsyn utan att störa suggan i onödan. Vid hantering av smågrisarna är ofta den s.k. framåtvända boxen att föredra, där smågrishörnan är placerad vid inspektionsgången. Golvets konstruktion är en viktig del av boxens utformning. Den fasta golvytan består vanligen av betong. Alternativa material finns, men få har utvärderats och tillräcklig erfarenhet av dessa saknas. Golvet ska utgöras av ett jämnt och halkfritt underlag för suggan, samtidigt som underlaget inte ska medföra en skaderisk för smågrisarna. Golvet och strömedlet ska erbjuda en mjuk liggyta och samtidigt möjliggöra en god hygien. För att tillgodose smågrisarnas behov av värme kan den fasta golvytan vara 6 försedd med golvvärme, alternativt förses med extra mycket strö i samband med grisningen. Totalarean spalt, dess material och spaltöppningens bredd har betydelse för hygienen. Strömedel och bomaterial är viktigt för att tillfredsställa grisarnas behov av berikning och kan även ha betydelse för produktionsresultaten. Strömedel är vidare ett krav enligt lagstiftningen. Spalten, liggytan och boxens utgödslingssystem ska därför vara utformade för att möjliggöra användning av funktionella mängder strömaterial så att grisarnas beteendebehov tillfredsställs. Svensk smågrisproduktion har under de senaste årtiondena genomgått betydande strukturella förändringar. Besättningsstorleken har ökat och arbetet i stallarna har därmed blivit mer fysiskt krävande. Arbetsuppgifterna har blivit allt mer specialiserade och monotona. Olika boxtyper kräver olika arbetsinsats och belastningsskador p.g.a. dålig ergonomi kan vara ett problem. Så kallade framåtvända boxar minskar tidsåtgången för gödselskrapning. Den totala yta som utgörs av spaltgolv har också betydelse för den arbetsinsats som krävs. Det är även viktigt att det finns möjlighet att skydda djurskötare från aggressiva suggor vid arbete inne i boxen

Hållande av vaktel

Uppdraget har varit att utifrån givna frågeställningar beskriva det kunskapsläge som finns kring hur vaktlar bör hållas och skötas. Med begreppet ”vaktel” avses rent biologiskt inte en enskild art utan ett antal släkten med totalt ca 80 arter av en typ av små hönsfåglar, men det är den japanska vakteln som har domesticerats och idag främst hålls för livsmedelsproduktion. Den japanska vakteln har hållits i fångenskap sedan 1100-talet. Systematisk domesticering och selektion för ägg- respektive köttproduktion har skett mer intensivt sedan omkring förra sekelskiftet, det vill säga i drygt 100 år. Den domesticerade japanska vakteln utmärks av snabb tillväxt, tidig könsmognad och hög äggproduktion i de linjer som har selekterats för detta ändamål. Livslängden hos viltlevande japanska vaktlar anges till 2–3 år, medan domesticerade vaktlar kan leva upp till 8 år. Den forskning som finns är främst gjord på den domesticerade japanska vakteln (Coturnix japonica domestica). Detta yttrande fokuserar därför på hållande och skötsel av den domesticerade japanska vakteln, fortsättningsvis kallad ”domesticerad vaktel”. Mycket av forskningen kring dessa vaktlars beteenden och inhysning är gjord under burförhållanden. Burhållning av vaktel är, såvitt Rådet känner till, inte vanligt förekommande i Sverige i kommersiella vaktelbesättningar och EU-kommissionen planerar att fasa ut all typ av sådan inhysning av livsmedelsproducerande vaktlar. Vi har därför valt att lägga tyngdpunkten i denna rapport på vaktelhållning i frigående system. I Sverige hålls domesticerad vaktel för kommersiell produktion av ägg och kött i småskaliga besättningar som är spridda över landet. Omfattningen är dock liten. Domesticerad vaktel och flera andra vaktelarter, t.ex. den kinesiska dvärgvakteln, hålls även för hobbyändamål (sällskap, avel, prydnad) och som försöksdjur i Sverige. De omfattas av svensk djurskyddslagstiftning oavsett syftet med djurhållningen. Vilka regler som gäller är dock avhängigt av dels vilket syfte man har med vaktelhållningen och dels hur den vaktelart man håller ska karakteriseras. Beroende på svar så blir olika föreskrifter gällande, och ibland är det motstridigt vilka föreskrifter som ska följas. Bristen på entydiga föreskrifter skapar en osäkerhet kring vad som egentligen gäller, både för djurhållare och för länsstyrelserna som ska utföra djurskyddskontroller och ibland förpröva vaktelanläggningar. Eftersom japanska vaktlar har varit domesticerade en kort tid (ca 800 år jämfört med t.ex. tamhöns [Gallus gallus domesticus] ca 8000 år) och selektionen har fokuserat på produktionsegenskaper kan man utgå från att de inte skiljer sig så mycket från vilda japanska vaktlar avseende behov och naturligt beteende. Den vilda anfadern till den domesticerade vakteln är marklevande och lever i habitat som erbjuder täta skydd i form av gräsmarker och buskar längs vattendrag och odlade fält. Dessutom är fåglarna kamouflagefärgade och de är naturligt skygga. De fåtal studier som finns av viltlevande japanska vaktlar visar att fåglarna tillbringar mycket tid med att sprätta och leta efter frön och ryggradslösa djur på marken. Viltlevande japanska vaktlar lever i par eller i små grupper under reproduktionssäsongen, och samlas i större flockar under flyttsäsongen. Den domesticerade vakteln formar i fångenskap en dominanshierarki likt tamhönsens hackordning. Den domesticerade vaktelns sinnen (syn, hörsel och lukt) verkar likna tamhönans. Vaktlar är tidigt utvecklade och vid kläckning är de befjädrade, kan se, höra och förflytta sig i sin närmiljö. De blir könsmogna redan vid 5–6 veckors ålder och lägger sina ägg skyddat på marken. Bobyggande och ruvning utförs endast av hönorna. Det saknas dock forskning som tydligt visar vilken grad av ruvningsbenägenhet de har. En allmän uppfattning bland djurägarna tycks även vara att vaktlar inte använder värpreden och att fåglarna därför saknar detta behov. Det kan dock inte uteslutas att orsaken är att fåglarna har specifika önskemål om utformning av reden som inte uppfylls av traditionella värpreden. Även här är forskningen mycket bristfällig (så vilket behov av värprede som råder och hur det bäst utformas är oklart). Skydd är en mycket viktig resurs för vaktlar, och därför behöver de erbjudas tillräckligt med skydd i djurutrymmet så att samtliga fåglar samtidigt kan söka skydd utan att det uppstår konkurrens och stress. Dessa skydd ska placeras i marknivå för vaktlarna att gömma sig under. Sannolikt behöver även dessa skydd vara utspridda i utrymmet dels för att uppmuntra till rörelse och stimulera till att hela utrymmet används, men framför allt för att avståndet till ett skydd ska vara kort. Eftersom vaktlarna har en rangordning och kan vara aggressiva mot varandra är det viktigt att essentiella resurser inte kan monopoliseras utan kommer alla fåglarna till godo. Det är därför även viktigt att det finns tillräckligt med plats kring utfodring, och att det finns tillräckligt många vattenplatser. Som regel ges vaktlar fri tillgång på foder och dricksvatten. Det saknas forskning kring vaktlars behov att söka skydd högre upp, t.ex. på sittpinnar. Den forskning som finns indikerar att behovet av sittpinnar är lågt. Vaktlar är sociala djur och ska därför aldrig hållas ensamma. De bör hållas i grupper som är mixade (både hönor och tuppar) eller i grupper som består enbart av hönor. Det är inte lämpligt att hålla enbart tuppar i en grupp. Även om de i naturen kan leva i par är rekommendationen att antalet hönor överstiger antalet tuppar i vaktelflockar med könsmogna fåglar. Denna rekommendation motiveras av behovet att minska aggression och risken för skador på hönan. Det är viktigt för vaktlar att ströbada av flera anledningar, bl.a. för att hålla fjäderdräkten i trim. Vaktlar ströbadar flera gånger dagligen om lämpligt strömedel finns fritt tillgängligt. Att hålla vaktlarna på ett strömaterial som möjliggör att de kan picka och sprätta är också en viktig välfärdshöjande resurs, eftersom de naturligt ägnar en stor del av tiden åt dessa födosöksrelaterade beteenden. Ljustillförsel för domesticerad vaktel bör vara naturligt ljus eller armatur med dagsljusliknande spektrum. Ljusintensitet och ljusprogram kan jämföras med de som används för värphöns. De domesticerade vaktlarna har ett behov av termisk komfort som kan jämföras med tamhöns, både som kycklingar och som vuxna djur. Det regelverk som finns för värphöns gällande ljus, temperatur och övriga klimatfaktorer bör kunna tillämpas även för domesticerad vaktel, åtminstone tills kunskapsläget för dessa fåglar är bättre. När man utformar miljön är det även viktigt att tänka på biosäkerheten och möjligheten till god tillsyn över vaktlarna. Eftersom vaktlarna är i behov av att söka skydd får man planera utformningen av dessa så att tillsyn kan ske. Det behöver även vara tillräcklig ljusintensitet så att skydd och eventuella värpreden kan inspekteras vid den dagliga tillsynen. När det gäller biosäkerheten bedömer Rådet att samma principer som gäller för besättningar med värphöns, slaktkyckling och kalkonuppfödning i stora drag bör kunna appliceras i livsmedelsproducerande vaktelflockar. Bland annat bör inomhusutrymmen vara saneringsbara och utomhusytor bör vara hårdgjorda eller väldränerade närmast inomhusutrymmet. Omgångsuppfödning är att rekommendera av smittskyddsskäl, och man bör undvika att blanda fjäderfän av olika arter, ursprung och åldrar. En annan viktig orsak till att man bör undvika blandning av flockar är att detta kan leda till social instabilitet i flocken med nedsatt djurvälfärd som följd. Det är även viktigt att djurutrymmena utformas så att vaktlarna inte kan rymma. Då den domesticerade vakteln är relativt nära släkt med vår inhemska europeiska vaktel kan dessa två hybridisera och producera fertil avkomma, vilket är ytterst olämpligt ur ett bevarandebiologiskt perspektiv. Den forskning som idag finns kring vaktlar ger inget underlag för att ge rekommendationer kring exakta gruppstorlekar, utöver att fåglarna aldrig bör hållas ensamma eller i grupp med enbart tuppar. Den forskning som finns kring utrymmesbehov är främst framtagen genom forskning i bursystem, vilket inte är relevant i detta sammanhang eftersom burhållning av livsmedelsproducerande fjäderfän ska fasas ut inom EU. När det gäller minimiutrymme kan man generellt säga att forskningen enhälligt visar att en hög djurtäthet inverkar negativt på djuren och att tillgången till skydd och könssammansättning av gruppen påverkar lämplig beläggningsgrad. Det finns flera kunskapsluckor kring vaktlar och deras naturliga beteenden och behov, och den forskning som finns är främst gjord på vaktlar i bur. Därför behövs det generellt mer forskning kring hållande av frigående vaktlar

Lung exposure of titanium dioxide nanoparticles induces innate immune activation and long-lasting lymphocyte response in the Dark Agouti rat

Nanomaterial of titanium dioxide (TiO2) is manufactured in large-scale production plants, resulting in risks for accidental high exposures of humans. Inhalation of metal oxide nanoparticles in high doses may lead to both acute and long-standing adverse effects. By using the Dark Agouti (DA) rat, a strain disposed to develop chronic inflammation following exposure to immunoactivating adjuvants, we investigated local and systemic inflammatory responses after lung exposure of nanosized TiO2 particles up to 90 days after intratracheal instillation. TiO2 induced a transient response of proinflammatory and T-cell-activating cytokines (interleukin [IL]-1α, IL-1β, IL-6, cytokine-induced neutrophil chemoattractant [CINC]-1, granulocyte-macrophage colony-stimulating factor [GM-CSF], and IL-2) in airways 1-2 days after exposure, accompanied byaninfluxofeosinophilsand neutrophils. Neutrophil numbers remained elevated for 30 days, whereas the eosinophils declined to baseline levels at Day 8, simultaneously with an increase of dendritic cells and natural killer (NK) cells. The innate immune activation was followed by a lymphocyte expansion that persisted throughout the 90-day study. Lymphocytes recruited to the lungs were predominantly CD4+ helper T-cells, but we also demonstrated presence of CD8+T-cells, B-cells, and CD25+T-cells. In serum, we detected both an early cytokine expression at Days 1-2 (IL-2, IL-4, IL-6, CINC-1, IL-10, and interferon-gamma [IFN-γ] and a second response at Day 16 of tumor necrosis factor-alpha (TNF-α), indicating systemic late-phase effects in addition to the local response in airways. In summary, these data demonstrate a dynamic response to TiO2 nanoparticles in the lungs of DA rats, beginning with an innate immune activation of eosinophils, neutrophils, dendritic cells, and NK cells, followed by a long-lasting activation of lymphocytes involved in adaptive immunity. The results have implications for the assessment of risks for adverse and persistent immune stimulation following nanoparticle exposures in sensitive populations

Protein C Inhibitor—A Novel Antimicrobial Agent

Protein C inhibitor (PCI) is a heparin-binding serine proteinase inhibitor belonging to the family of serpin proteins. Here we describe that PCI exerts broad antimicrobial activity against bacterial pathogens. This ability is mediated by the interaction of PCI with lipid membranes, which subsequently leads to their permeabilization. As shown by negative staining electron microscopy, treatment of Escherichia coli or Streptococcus pyogenes bacteria with PCI triggers membrane disruption followed by the efflux of bacterial cytosolic contents and bacterial killing. The antimicrobial activity of PCI is located to the heparin-binding site of the protein and a peptide spanning this region was found to mimic the antimicrobial activity of PCI, without causing lysis or membrane destruction of eukaryotic cells. Finally, we show that platelets can assemble PCI on their surface upon activation. As platelets are recruited to the site of a bacterial infection, these results may explain our finding that PCI levels are increased in tissue biopsies from patients suffering from necrotizing fasciitis caused by S. pyogenes. Taken together, our data describe a new function for PCI in innate immunity

Thrombocytopenia and platelet transfusions in ICU patients: an international inception cohort study (PLOT-ICU)

Purpose Thrombocytopenia (platelet count < 150 × 109/L) is common in intensive care unit (ICU) patients and is likely associated with worse outcomes. In this study we present international contemporary data on thrombocytopenia in ICU patients. Methods We conducted a prospective cohort study in adult ICU patients in 52 ICUs across 10 countries. We assessed frequencies of thrombocytopenia, use of platelet transfusions and clinical outcomes including mortality. We evaluated pre-selected potential risk factors for the development of thrombocytopenia during ICU stay and associations between thrombocytopenia at ICU admission and 90-day mortality using pre-specified logistic regression analyses. Results We analysed 1166 ICU patients; the median age was 63 years and 39.5% were female. Overall, 43.2% (95% confidence interval (CI) 40.4–46.1) had thrombocytopenia; 23.4% (20–26) had thrombocytopenia at ICU admission, and 19.8% (17.6–22.2) developed thrombocytopenia during their ICU stay. Non-AIDS-, non-cancer-related immune deficiency, liver failure, male sex, septic shock, and bleeding at ICU admission were associated with the development of thrombocytopenia during ICU stay. Among patients with thrombocytopenia, 22.6% received platelet transfusion(s), and 64.3% of in-ICU transfusions were prophylactic. Patients with thrombocytopenia had higher occurrences of bleeding and death, fewer days alive without the use of life-support, and fewer days alive and out of hospital. Thrombocytopenia at ICU admission was associated with 90-day mortality (adjusted odds ratio 1.7; 95% CI 1.19–2.42). Conclusion Thrombocytopenia occurred in 43% of critically ill patients and was associated with worse outcomes including increased mortality. Platelet transfusions were given to 23% of patients with thrombocytopenia and most were prophylactic.publishedVersio

Thrombocytopenia and platelet transfusions in ICU patients: an international inception cohort study (PLOT-ICU)

Purpose: Thrombocytopenia (platelet count &lt; 150 × 109/L) is common in intensive care unit (ICU) patients and is likely associated with worse outcomes. In this study we present international contemporary data on thrombocytopenia in ICU patients. Methods: We conducted a prospective cohort study in adult ICU patients in 52 ICUs across 10 countries. We assessed frequencies of thrombocytopenia, use of platelet transfusions and clinical outcomes including mortality. We evaluated pre-selected potential risk factors for the development of thrombocytopenia during ICU stay and associations between thrombocytopenia at ICU admission and 90-day mortality using pre-specified logistic regression analyses. Results: We analysed 1166 ICU patients; the median age was 63 years and 39.5% were female. Overall, 43.2% (95% confidence interval (CI) 40.4–46.1) had thrombocytopenia; 23.4% (20–26) had thrombocytopenia at ICU admission, and 19.8% (17.6–22.2) developed thrombocytopenia during their ICU stay. Absence of acquired immune deficiency syndrome (AIDS), non-cancer-related immune deficiency, liver failure, male sex, septic shock, and bleeding at ICU admission were associated with the development of thrombocytopenia during ICU stay. Among patients with thrombocytopenia, 22.6% received platelet transfusion(s), and 64.3% of in-ICU transfusions were prophylactic. Patients with thrombocytopenia had higher occurrences of bleeding and death, fewer days alive without the use of life-support, and fewer days alive and out of hospital. Thrombocytopenia at ICU admission was associated with 90-day mortality (adjusted odds ratio 1.7; 95% CI 1.19–2.42). Conclusion: Thrombocytopenia occurred in 43% of critically ill patients and was associated with worse outcomes including increased mortality. Platelet transfusions were given to 23% of patients with thrombocytopenia and most were prophylactic

Gender differences in respiratory symptoms in 19-year-old adults born preterm

Objective: To study the prevalence of respiratory and atopic symptoms in (young) adults born prematurely, differences between those who did and did not develop Bronchopulmonary Disease (BPD) at neonatal age and differences in respiratory health between males and females. Methods: Design: Prospective cohort study. Setting: Nation wide follow-up study, the Netherlands. Participants: 690 adults (19 year old) born with a gestational age below 32 completed weeks and/or with a birth weight less than 1500g. Controls were Dutch participants of the European Community Respiratory Health Survey (ECRHS). Main outcome measures: Presence of wheeze, shortness of breath, asthma, hay fever and eczema using the ECRHS-questionnaire

Homosexualitet finns inte i de lägre skolåren. En kvalitativ studie i form av fokusgrupper

Syfte och frågeställning: Vi vill ta reda på hur pedagoger hanterar homosexualitet och förhåller sig till heteronormativiteten. • Tar man upp homosexualitet som begrepp inom undervisningen i de lägre skolåren, exempelvis inom sex och samlevnadsundervisningen? • Uppfattar pedagogerna inom de lägre skolåren att homosexualitet finns bland personal och elever och att det är accepterat inom skolans värld? Material och metoder: Vi har använt oss en kvalitativ studie i form av fokusgrupper. Vi har genomfört tre stycken fokusgrupper där pedagogerna har fått diskutera tre olika dilemman formulerade utifrån våra frågeställningar. Sekundärmaterial har varit i form av både tidigare kvalitativ och kvantitativ forskning i ämnet och teorier kring heteronormativitet. Huvudresultat: Pedagogerna i vår studie förhåller sig mycket heteronormativt och anser att barnen är för små för att förstå homosexualitet. De bedriver ingen form av undervisning där homosexualitet ingår som ett naturligt inslag. Den homosexuella kärleken osynliggörs medan den heterosexuella lyfts upp. Det är i skolan som många av våra värderingar grundläggs, det är därför högst väsentligt att skolan tar upp homosexualitet och gör det till något självklart

PAP and mental illness. How people with serious mental illness experience different aspects of physical activity

Bakgrund: Psykiskt funktionshinder innebär en risk för det fysiska, sociala och mentala välbefinnandet. Psykiskt funktionshindrade har väsentligt sämre levnadsvillkor än befolkningen i övrigt, då funktionshindret ofta medför sociala och ekonomiska konsekvenser. Även somatisk sjukdom är betydligt vanligare och den förväntade livslängden betydligt kortare. Sjuksköterskan har genom sin hälsofrämjande roll ett ansvar för att både initiera åtgärder och stödja de svaga gruppernas hälsa. Den fysiska aktivitetens betydelse för alla individers fysiska hälsa är i dag välkänd och sjuksköterskan har möjlighet till att förskriva fysisk aktivitet på recept. Dock är den fysiska aktivitetens potentiellt främjande effekt av psykiskt välmående inte lika uppmärksammad och lite är känt om vilka specifika faktorer som behöver tas i beaktande för psykiskt funktionshindrade. Syfte: Att undersöka hur personer med psykiskt funktionshinder upplever olika aspekter av fysisk aktivitet, för att i samband med utskrivning av FaR® kunna ge väl underbyggda rekommendationer. Metod: Litteraturstudie baserad på 16 vetenskapliga artiklar. Resultat: Fysisk aktivitet kan främja ett ökat välbefinnande på många sätt, exempelvis genom symtomlindring och personlig utveckling, empowerment samt nya sociala kontakter. Det främsta hindret utgörs av en komplex kombination mellan symtom och läkemedelsbiverkan. För att underlätta träningen och överkomma hinder behövs mycket socialt stöd och viss praktisk assistans. Slutsats: Vårdpersonal har en möjlighet och plikt att främja hälsan. Med tanke på de många hälsofrämjande effekter som resultatet visar att fysisk aktivitet kan ge, känns det ytterst motiverat att arbeta för att ge personer med psykiskt funktionshinder goda möjligheter till att vara fysiskt aktiva