Interrelationship of emotional stability, hassles, uplifts, coping and stress-related symptoms in Swedish female and male military veterans

Drawing on previous research, two hypotheses were tested: (1) the higher the frequency of daily uplifts and use of functional coping strategies, and the lower the frequency of daily hassles and use of dysfunctional coping strategies, the lower the prevalence of stress‐related symptoms will be, and vice versa; and (2) the direct relationship between the personality dimension emotional stability and stress‐related symptoms, will be moderated by daily hassles, daily uplifts and coping processes. A quantitative test of a qualitatively developed model was performed. A questionnaire was sent to all Swedish military veterans who had served in the period 2011–2015 and 1859 individuals (1,614 men and 199 women, 46 individuals did not mark gender) responded (40.5% total response rate). All analyses were made separately for men and women. Comparisons between theoretically favorable and unfavorable profiles across the model variables, daily uplifts, daily hassles, functional coping and dysfunctional coping (based on a cluster analysis), showed considerable differences regarding the prevalence of stress‐related symptoms as predicted by the model and supporting the first hypothesis. Regression and moderation analyses yielded limited support for the second hypothesis. As predicted, female veterans reported a higher frequency of physical, emotional and cognitive stress‐related symptoms than male veterans. The main conclusion is that the theoretical model stood up well when empirically tested and offers a promising approach to future studies on everyday stress and health. The results contribute with new knowledge of military veterans compared to the main stream PTSD, depression and drug abuse‐oriented studies.publishedVersio

Measuring general shame : An analysis based on the Rasch Model

The purpose of this paper was to investigate whether Suzanne Retzinger’s linguistic cues for shame and verbal behaviors for hiding shame could be used to measure shame in surveys based on Thomas Scheff’s theory of shame. I created a measurement instrument consisting of 30 statements, which were all meant to measure general shame. The instrument was administrated to 180 respondents studying at Karlstad University, of whom 4 respondents were removed from the data set due to lack of standardization. With the polytomous rasch model used for the analysis, data from 176 respondents were analyzed, of whom 124 respondents were female and 52 were male. The result showed that the measurement instrument’s statements should not be used together because the analysis indicated multidimensionality. Further, differences in the statements way of functioning for different sample groups (gender, age groups and education orientation) were discovered – which implies that comparisons between sample groups are inaccurate. A unidimensional and invariant subscale consisting of 4 statements, based on linguistic cues, were identified and may be useful for future research. It was therefore concluded that Suzanne Retzinger’s research about linguistic cues for shame is useful for measuring shame in surveys but that the project to develop an instrument for measuring general shame requires more time.Syftet med denna uppsats var att undersöka om Suzanne Retzingers språkliga markörer för skam och verbala beteenden för att dölja skam kan användas för att mäta skam i enkätform utifrån Thomas Scheffs skamteori. Jag konstruerade ett mätinstrument bestående av 30 påståenden avsedda att mäta generell skam. Mätinstrumentet administrerades i enkätform till 180 studenter vid Karlstad universitet varav 4 respondenter togs bort från datamaterialet på grund av bristande standardisering. Med den polytoma raschmodellen analyserades data från 176 respondenter, varav 124 var kvinnor och 52 var män. Resultatet visade att mätinstrumentets 30 påståenden inte bör användas tillsammans för att försöka mäta skam då analysen indikerade flerdimensionalitet. Vidare upptäcktes skillnader i påståendenas sätt att fungera för olika urvalsgrupper (kön, åldersgrupp och utbildningsinriktning) – vilket innebär att jämförelser mellan grupperna är missvisande. En endimensionell och invariant underskala bestående av 4 påståenden, baserade på språkliga skammarkörer, identifierades och den kan vara användbar för framtida forskning. Jag drar därför slutsatsen att Suzanne Retzingers forskning om språkliga markörer för skam är användbar för att mäta skam via enkätundersökningar men att projektet att skapa ett instrument för att mäta generell skam kräver mer tid

Self-esteem from a sociological perspective : A critical analysis of the concept’s fruitfulness

Syftet med denna uppsats var att undersöka sociometerteorins sociologiska relevans, förenlighet med flerdimensionella och hierarkiska modeller av självbild samt mätinstrumentet Revised Janis and Field Scales mätegenskaper. En enkät administrerades till 225 studenter vid Karlstads universitet, varav 140 respondenter var kvinnor och 85 var män. Resultatet visar att principiell komponentanalys i huvudsak replikerar valideringsstudien från 1984 medan Raschanalys visar att mätinstrumentet har stora och allvarliga problem och behöver revideras innan användning eller kasseras. Vidare är den modell över självbilden som mätinstrumentet är avsett att fånga föråldrad och inaktuell. Resultatet visar även att sociometerteorin kan relateras till symbolisk interaktionism och därmed har en sociologisk relevans men att förenligheten med modeller över självbilden är begränsad till huruvida teorin kan anses beskriva mekanismen bakom den sociala självbilden. Diskussionen avhandlar självkänslans självuppfyllande profetia, att självhjälpsindustrin, media och allmänhet etiketterar företeelser som och tillskriver begreppet betydelse och relevans varpå det beforskas vidare trots att forskningsfältet verkar befinna sig i ett degenerativt tillstånd. Vidare diskuteras att självkänsla och självbild ej är utbytbara begrepp eftersom det senare begreppet har prediktiv validitet (dvs. har visats förutsäga andra utfall). Slutligen ges ett förslag att antingen rikta fokus mot att studera självmedkänsla, socialt stöd, socialt kapital, självbild och subjektivt välmående istället för det för närvarande fruktlösa självkänslabegreppet, eller att utveckla begreppet teoretiskt innan fler kvantitativa studier utförs. Ytterligare slutsatser och implikationer av uppsatsen diskuteras.The purpose of this thesis was to investigate the sociometer theory’s sociological relevance, compatibility with multidimensional and hierarchical models of the self-concept and the measurement instrument Revised Janis and Field Scales measurement properties. A questionnaire was administered to 225 students at Karlstad University, of whom 140 respondents were female and 85 were male. The results shows that the principal components analysis in general replicates the validation study from 1984 while Rasch analysis demonstrates that the measurement instrument have major and severe problems and needs to be revised before use or discarded. Furthermore, the model of self-concept that the measurement instrument is intended to capture is outdated and obsolete. The results also shows that the sociometer theory can be related to symbolic interactionism and thus have a sociological relevance but that the compatibility with models of the self-concept is limited to whether the theory can be regarded as describing the mechanism behind the social self-concept. The discussion treats a self-fulfilling prophecy of self-esteem, that the self-help industry, media and public label phenomena as and ascribes the concept meaning and relevance whereon it is further researched despite that the research field seems to be in a degenerative state. Furthermore, self-esteem and self-concept are not interchangeable concepts since the latter concept has predictive validity (i.e. has been shown to predict other outcomes). Finally, a proposition is made to either direct focus at researching self-compassion, social support, social capital, self-concept and subjective well-being instead of the currently fruitless self-esteem concept, or to develop the concept theoretically before conducting more quantitative studies. Further conclusions and implications of the thesis are discussed

Self-esteem from a sociological perspective : A critical analysis of the concept’s fruitfulness

Syftet med denna uppsats var att undersöka sociometerteorins sociologiska relevans, förenlighet med flerdimensionella och hierarkiska modeller av självbild samt mätinstrumentet Revised Janis and Field Scales mätegenskaper. En enkät administrerades till 225 studenter vid Karlstads universitet, varav 140 respondenter var kvinnor och 85 var män. Resultatet visar att principiell komponentanalys i huvudsak replikerar valideringsstudien från 1984 medan Raschanalys visar att mätinstrumentet har stora och allvarliga problem och behöver revideras innan användning eller kasseras. Vidare är den modell över självbilden som mätinstrumentet är avsett att fånga föråldrad och inaktuell. Resultatet visar även att sociometerteorin kan relateras till symbolisk interaktionism och därmed har en sociologisk relevans men att förenligheten med modeller över självbilden är begränsad till huruvida teorin kan anses beskriva mekanismen bakom den sociala självbilden. Diskussionen avhandlar självkänslans självuppfyllande profetia, att självhjälpsindustrin, media och allmänhet etiketterar företeelser som och tillskriver begreppet betydelse och relevans varpå det beforskas vidare trots att forskningsfältet verkar befinna sig i ett degenerativt tillstånd. Vidare diskuteras att självkänsla och självbild ej är utbytbara begrepp eftersom det senare begreppet har prediktiv validitet (dvs. har visats förutsäga andra utfall). Slutligen ges ett förslag att antingen rikta fokus mot att studera självmedkänsla, socialt stöd, socialt kapital, självbild och subjektivt välmående istället för det för närvarande fruktlösa självkänslabegreppet, eller att utveckla begreppet teoretiskt innan fler kvantitativa studier utförs. Ytterligare slutsatser och implikationer av uppsatsen diskuteras.The purpose of this thesis was to investigate the sociometer theory’s sociological relevance, compatibility with multidimensional and hierarchical models of the self-concept and the measurement instrument Revised Janis and Field Scales measurement properties. A questionnaire was administered to 225 students at Karlstad University, of whom 140 respondents were female and 85 were male. The results shows that the principal components analysis in general replicates the validation study from 1984 while Rasch analysis demonstrates that the measurement instrument have major and severe problems and needs to be revised before use or discarded. Furthermore, the model of self-concept that the measurement instrument is intended to capture is outdated and obsolete. The results also shows that the sociometer theory can be related to symbolic interactionism and thus have a sociological relevance but that the compatibility with models of the self-concept is limited to whether the theory can be regarded as describing the mechanism behind the social self-concept. The discussion treats a self-fulfilling prophecy of self-esteem, that the self-help industry, media and public label phenomena as and ascribes the concept meaning and relevance whereon it is further researched despite that the research field seems to be in a degenerative state. Furthermore, self-esteem and self-concept are not interchangeable concepts since the latter concept has predictive validity (i.e. has been shown to predict other outcomes). Finally, a proposition is made to either direct focus at researching self-compassion, social support, social capital, self-concept and subjective well-being instead of the currently fruitless self-esteem concept, or to develop the concept theoretically before conducting more quantitative studies. Further conclusions and implications of the thesis are discussed

SWEDISH OFFICERS – HIGHER RANK, LESS UNIT COHESION

The military is considered one of the most cohesive organisations in our society because of its cohesion, organisational identification, and commitment to the group. Furthermore, a military organisation is characterised by a strong set of norms and behaviours. Militaries are often part of a large, longstanding organisation that is rather isolated, hierarchical and highly regulated. The aim of this interview study was to explore the descriptions of unit cohesion among experienced Swedish officers. Results show that the way that unit cohesion changes during a military career can be understood from the following four overriding categories: entering the military, downsizing, family, and the changing character of work. In the first category, unit cohe sion and the experience of joining a military unit at a young age are explored. The following three categories focus on officers’ reflections on how unit cohesion and the sense of community has altered during their careers. Future research should address the topic of downsizing in relation to unit cohesion. Furthermore, qualita tive research should explore the altering stages of unit cohesion during officers’ mili tary career paths. The changing character of work is also a topic for further study as values in society are shifting and the characteristics of work are subject to an ongoing progress. In general, it seems like the things that initially made individuals apply to the Swedish Armed Forces (SAF) and begin employment will start to fade away when one rises higher in the hierarchical system

Därför lämnade de Försvarsmaken : en kvantitativ studie om tidigare anställda soldater och sjömäns motivstruktur

Syftet med studien var att studera potentiell återanställningsbarhet och motivationsstruktur hos individer som lämnat Försvarsmakten. Följande frågeställningar avsågs att besvaras: (1) Vilka faktorer påverkade individernas beslut att lämna Försvarsmakten? och (2) Vilka faktorer påverkar huruvida individen vill ta återanställning i Försvarsmakten eller ej? Med hjälp av en enkät besvarade 786 tidigare kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän frågor om varför de lämnade Försvarsmakten och om deras attityd till att ta återanställning. Resultaten visar att de flesta trivdes bra under sin anställning. Vanligaste orsakerna till att lämna var brist på utveckling, missnöje över lönen, och för att  påbörja civila studier/arbete. Brist på utveckling är den faktor som bäst predicerar om tidigare kontinuerligt tjänstgörande personal vill ta återanställning i Försvarsmakten eller ej

Internationell tjänst 2011-2015 : hur mår dessa kvinnor och män idag och vilken långsiktig effekt har vardagsstress?

Syftet med undersökningen var att kartlägga hur svenska kvinnor och män som gjort internationella insatser upplever sig må idag och särskilt beakta vardagsstressens betydelse. En enkät skickades hem till samtliga nu levande svenskar som genomfört en eller flera militära internationella insatser för Försvarsmaktens räkning under perioden 2011-2015(N = 4594), de personer som genomfört insatser som enskilt tjänstgörande (till exempel som observatörer) ingår ej i undersökningen eftersom de medverkat i en samtidig, separat studie. Svar erhölls från 199 kvinnor och 1614 män (40.5% svarsfrekvens, 46 personer avstod från att ange kön). Det dominerande svarsmönstret är att undersökningsdeltagarna upplever att de mår bra idag. Dock besväras cirka 15-25% ”ofta” eller ”mycket ofta” av fysiska, emotionella eller kognitiva stressreaktioner (symptom). Sex procent av kvinnorna (n = 11) redovisar en tydlig indikation på PTSD motsvarande siffra bland männen är tre procent (n = 50). Undersökningens främsta praktiska slutsatser är att flertalet undersökningsdeltagare i huvudsak mår bra idag. Samtidigt är antalet personer som uppvisar tydlig PTSD indikation inte är försumbart och detta behöver följas upp av Försvarsmakten. Studiens viktigaste teoretiska slutsats är att den prövade modellen ger ett betydelsefullt kunskapstillskott för förståelse av hur vardagshändelser och hanteringsstrategier samspelar med stressreaktioner och indikationer på PTSD

Interrelationship of emotional stability, hassles, uplifts, coping and stress-related symptoms in Swedish female and male military veterans

Drawing on previous research, two hypotheses were tested: (1) the higher the frequency of daily uplifts and use of functional coping strategies, and the lower the frequency of daily hassles and use of dysfunctional coping strategies, the lower the prevalence of stress‐related symptoms will be, and vice versa; and (2) the direct relationship between the personality dimension emotional stability and stress‐related symptoms, will be moderated by daily hassles, daily uplifts and coping processes. A quantitative test of a qualitatively developed model was performed. A questionnaire was sent to all Swedish military veterans who had served in the period 2011–2015 and 1859 individuals (1,614 men and 199 women, 46 individuals did not mark gender) responded (40.5% total response rate). All analyses were made separately for men and women. Comparisons between theoretically favorable and unfavorable profiles across the model variables, daily uplifts, daily hassles, functional coping and dysfunctional coping (based on a cluster analysis), showed considerable differences regarding the prevalence of stress‐related symptoms as predicted by the model and supporting the first hypothesis. Regression and moderation analyses yielded limited support for the second hypothesis. As predicted, female veterans reported a higher frequency of physical, emotional and cognitive stress‐related symptoms than male veterans. The main conclusion is that the theoretical model stood up well when empirically tested and offers a promising approach to future studies on everyday stress and health. The results contribute with new knowledge of military veterans compared to the main stream PTSD, depression and drug abuse‐oriented studies