Ротаційно–ударна обробка спіралей шнеків

Forskningsinriktningen vid den historiska avdelningen vid Linköpings universitet har sedan länge en stark socialhistorisk profil. kollektivens vardag studeras på en rad områden, på olika nivåer och över sinsemellan skilda tidsperioder. Det gäller inom såväl agrara som industriella miljöer, på samhällelig liksom på grupp-, familje- och individnivå samt över tid som omspänner senantiken till det sena 1900-talets historia. Hur identiteter skapas, tillägnas och förändras är en alltmer växande inriktning, liksom anknytningen till socialpolitiska ideer, normsystem, attityder, värderingar och mentaliteter. Även den  rättshistoriska och ekonomiskhistoriska forskningen ryms inom detta fält. Den historiska demografin utgör också traditionellt en stark del av det socialhistoriska fältet. Studier av arbeta och ohälsa, sjuklighet, dödlighet och hälsopolitik ligger långt framme. Bredden i den socialhistoriska profilen morsvaras av en mångfald melodologiska inslag. Skriftserien Socialhistoria i Linköping uppmärksammar denna profil och vilka uttryck den tar sig i grundutbildningen. I serien publiceras i första hand uppsatser skrivna på C- och D- nivå, men även bidrag från lärare och doktorander vid avdelningen förekommer. Detta nummer av Socialhistoria i Linköping är en specialutgåva till Svenska historikermötet i Linköping 23-25 april 199

Strategies for improving medication safety in hospitals: Evolution of clinical pharmacy services

Background Medication safety risks are the most important preventable factors jeopardizing patient safety. To manage these risks, extending pharmacists’ involvement in patient care and patient safety work has been systematically addressed in patient safety initiatives since the early 2000s. Objective To explore the extent and range of clinical pharmacy services in Finnish hospitals to promote medication safety: 1) in 2011, when the first National Patient Safety Strategy, the new Health Care Act and the Medicines Policy 2020 had been recently enacted; and 2) five years later in 2016. Methods The study was conducted in 2011 and 2016 as a national online survey targeted to hospital pharmacies (n = 24) and medical dispensaries (n = 131 in 2011; n = 28 in 2016). The questions were analyzed using descriptive statistics and qualitative content analysis. Results Overall response rate was 60% in 2011 and 52% in 2016. Clinical pharmacy services were provided by 51% of the responding units in 2011, whereas by 85% in 2016. The reported number of clinical pharmacists had increased during the five years. The most notable increase in reported tasks occurred in conducting medication reconciliations (+63% increase in the number of providing units). By 2016 pharmacists had extended their tasks particularly towards system-based medication safety work: e.g. developing instructions for medication-use (91% of the responding units), creating and updating medication safety plans (87%) and using medication error reports in developing the process of medication use safer (78%). Pharmacists’ participation in long-term continuing education became more common in 2016, which was perceived as helpful in extending their responsibilities to improve medication safety. Conclusion Pharmacists’ involvement in patient care and system-based medication safety work was reported to become more common in Finnish hospitals during 2011–2016. This development is in line with patient safety policy initiatives and its impact on patient care outcomes should be followed up.Peer reviewe

H1N1 vaccination in Sjögren’s syndrome triggers polyclonal B cell activation and promotes autoantibody production

Objectives: Vaccination of patients with rheumatic disease has been reported to result in lower antibody titres than in healthy individuals. However, studies primarily include patients on immunosuppressive therapy. Here, we investigated the immune response of treatment-naïve patients diagnosed with primary Sjögren’s syndrome (pSS) to an H1N1 influenza vaccine. Methods: Patients with Sjögren’s syndrome without immunomodulatory treatment and age-matched and gender-matched healthy controls were immunised with an H1N1 influenza vaccine and monitored for serological and cellular immune responses. Clinical symptoms were monitored with a standardised form. IgG class switch and plasma cell differentiation were induced in vitro in purified naïve B cells of untreated and hydroxychloroquine-treated patients and healthy controls. Gene expression was assessed by NanoString technology. Results: Surprisingly, treatment-naïve patients with Sjögren’s syndrome developed higher H1N1 IgG titres of greater avidity than healthy controls on vaccination. Notably, off-target B cells were also triggered resulting in increased anti-EBV and autoantibody titres. Endosomal toll-like receptor activation of naïve B cells in vitro revealed a greater propensity of patient-derived cells to differentiate into plasmablasts and higher production of class switched IgG. The amplified plasma cell differentiation and class switch could be induced in cells from healthy donors by preincubation with type 1 interferon, but was abolished in hydroxychloroquine-treated patients and after in vitro exposure of naïve B cells to chloroquine. Conclusions: This comprehensive analysis of the immune response in autoimmune patients to exogenous stimulation identifies a mechanistic basis for the B cell hyperactivity in Sjögren’s syndrome, and suggests that caution is warranted when considering vaccination in non-treated autoimmune patients

Variants at multiple loci implicated in both innate and adaptive immune responses are associated with Sjögren’s syndrome

Sjögren’s syndrome is a common autoimmune disease (~0.7% of European Americans) typically presenting as keratoconjunctivitis sicca and xerostomia. In addition to strong association within the HLA region at 6p21 (Pmeta=7.65×10−114), we establish associations with IRF5-TNPO3 (Pmeta=2.73×10−19), STAT4 (Pmeta=6.80×10−15), IL12A (Pmeta =1.17×10−10), FAM167A-BLK (Pmeta=4.97×10−10), DDX6-CXCR5 (Pmeta=1.10×10−8), and TNIP1 (Pmeta=3.30×10−8). Suggestive associations with Pmeta<5×10−5 were observed with 29 regions including TNFAIP3, PTTG1, PRDM1, DGKQ, FCGR2A, IRAK1BP1, ITSN2, and PHIP amongst others. These results highlight the importance of genes involved in both innate and adaptive immunity in Sjögren’s syndrome

Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (Första upplagan)

I stället för att publicera intressanta uppsatser skrivna på C- och D-nivån, som huvudregeln hittills varit för skriftserien, innehåller detta nummer av Socialhistoria i Linköping en handledning i den ädla konsten att skriva uppsats på B-, C-, och Dnivåema i historia. Handboken är författad av Lasse Kvarnström och Svante Kolsgård, lärare vid avdelningen för historia vid Institutionen för Tema vid Linköpings universitet, och är resultatet av ett kollektivt utvecklingsarbete inom avdelningen. Arbetet med handboken har delvis finansierats med anslag från Centrum för utvecklingspedagogik (CUP) vid Linköpings universitet

Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (fjärde reviderade upplagan)

Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet. Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts. Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen. Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet. I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Vad som förväntas av uppsatsskribenten å respektive nivå, inklusive villkoren för den avslutande seminariebehandlingen, meddelas vid kursstart

Östgötar - finns dom? Om östgötska identiteter och den roll de spelat och kan spela för samhällsförändringen

Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) vid Linköpings universitet är en centrumbildning vars uppgift bland annat är att främja framväxten av för kommunerna relevant forskning samt öka kontakten mellan forskarsamhället och den kommunala praktiken. Verksamheten finansieras sedan mitten av 1990-talet gemensamt av kommunerna i Östergötland samt universitetet. Under de år som verksamheten funnits har ett hundratal projekt genomförts. I samband med tillkomsten av den nya Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur (ISAK) togs initiativ till ett gemensamt projekt benämnt ”Östgötar- finns dom?” I detta projekt har Tema Q (Tema Kultur och samhälle), Enheten för historia, Kulturarv Östergötland, Centrum för lokalhistoria samt CKS på skilda sätt varit engagerade. Som ett viktigt inslag i projektet genomfördes under hösten 2003 en konferens med deltagande av forskare, politiker och tjänstemän. Föreliggande rapport är en dokumentation från denna konferens. Rapporten inleds med en diskussion kring vilka frågeställningar som framstår som centrala i utvecklingen av projektets fortsättning. Denna del är författad av initiativtagarna till projektet Peter Aronsson, temaansvarig vid Tema Q samt Lars Kvarnström, enhetschef vid Enheten för historia. Doktorand Helena Kåks dokumenterade seminariet och tre av forskarinläggen återfinns som bilagor till rapporten

Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (Tredje reviderade upplagan)

Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet. Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts. Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen. Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet. I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området

Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (femte reviderade upplagan)

Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet. Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts. Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen. Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet. I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området

The large-scale structure and dynamics of the local universe

This thesis investigates the dynamics of the local Universe with particular reference to discovering the source of the Local Group (LG) motion. A redshift survey of the Great Attractor (GA) region, thought responsible for a significant fraction of the LG motion, is presented. Over 3053 galaxies, located in both clusters and filaments, were targeted using the 2dF on the AAT. Velocity distributions and mass estimates for nine clusters are reported. Together with redshifts from the literature, this survey reveals the dominant feature in the core of the GA to be a large filament extending from Abell S0639 (l= 281º, b=+11º) towards a point at I ~ 5º b ~ -50º , encompassing the Cen-Crux, CIZA J1324.7-5736, Norma and Pavo II clusters. A new model of the local velocity field out to ՅՕՕh(^-1) Мрc is derived from the combined REFLEX, BCS and CIZA surveys: the RBC catalogue. This is the first all-sky, X-ray selected galaxy cluster sample. The reconstruction includes an intrinsic correction for the bias of clusters in tracing the total density field. The velocity fields from both this reconstruction and that of the PSCz survey are compared to the observed peculiar velocities of 98 local type la supernovae (SNIa). The best fits are respectively found for values of βRBC(= Ω(^0.6)m /(^b)RBC) = 0.39±0.20 and βι = 0.55±0.06. These results are found to be robust to culls of the SNIa sample by distance, host-galaxy extinction and the reference frame in which the comparison is carried out. As the PSCz preferentially samples late-type galaxies, the derived density field under- Samples the contributions from regions of greatest over density, precisely the regions traced by the RBC survey. When combined in the ratio 78% PSCz, 22% RBC these two complimentary reconstructions are a better fit to the ресuliar velocities of the same SNIa sample than either one alone. Compared to galaxy surveys, which only see contributions to the LG motion from structures within -60h(^-1) Мрc, previous cluster surveys have argued that sources at much greater distances (~150h(^-1) Mpc) influence local dynamics. However, the RBC reconstruction presented here shows similar contributions from the same depths as the PSCz, which is partly attributed to the intrinsic bias correction and inclusion of the Virgo cluster in the RBC. The extended GA region, defined as the volume enclosed by 250 < / <350º, 一45 < ь < 45º and 2000 <cz< 6000 km s (^-1) is found to be responsible for 65% of the LG motion, whilst the more distant (~ 145h(^-1) Mpc) SSC only accounts for 12%.EThOS - Electronic Theses Online ServiceGBUnited Kingdo