Marina miljön i 8+fjordar – nuvarande kunskap om ekosystemet och de mänskliga belastningarna

8+fjordar-området är topografiskt väldigt varierande. Vattenutbytet är långsamt och tillförseln av näringsämnen stor. Största delen av näringsämnen stannar kvar i fjordarna. Mest i Havstens- och Hakefjordar där 40-50 % av den lokala näringstillförseln stannar kvar. Utsläppen från jordbruk och skogsbruk är stora i 8+fjordar-området. T.ex. står dessa för 62 % av kvävetillförseln och 69 % av fosfortillförseln till Byfjorden. Men utsläpp från punktkällor direkt till havet är också betydande (21 % av kvävetillförseln och 19 % av fosfortillförseln till Byfjorden). Man har genom en mängd olika tilltag de senaste decennierna försökt sänka utsläppen av kväve och fosfor och även om koncentrationerna av kväve och fosfor fortsatt är höga har halterna av främst kväve sjunkit i 8+fjordar-området. De stora utsläppen av näringsämnen ökar växtplanktonproduktionen och när denna sjunker till botten och bryts ner av bakterier orsakar det syrebrist och höga koncentrationer av giftigt svavelväte i de djupare delarna av fjordarna. I de grundare delarna av fjordsystemet finns grunda vikar med ålgräsängar, blåmusselbankar och klippkuster med tångskogar. Dessa biotoper har förändrats under de senaste decennierna med en ökande påväxt av fintrådiga alger.Den pelagiska miljön (de fria vattenmassorna) är främst påverkad av avrinning av sötvatten från älvar och åar och av inflöde av salthaltigt vatten från Skagerrak genom Marstrandsfjorden och norrut i fjordsystemet. Närsaltkoncentrationen är hög i hela vattenpelaren vilket ses speciellt för nitrat. Detta ger förhöjda klorofyllkoncentrationer även om dessa alltså har minskat betydligt under de senaste decennierna. 8+fjordar-området har länge haft höga koncentrationer av giftiga dinoflagellater, men de senaste decennierna har giftalgsblomningarna minskat betydligt. De flesta områden uppnår nu minst god ekologisk status avseende vinterkoncentrationer av totalt kväve med undantag för By-, Havstens-, Askerö- och Älgöfjordar. Status för växtplankton klassas som hög i nästan hela området. År 2006 kom den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi till svenska västkusten. Den är en effektiv predator på djurplankton och kan vissa år minska djurplanktonbiomassan avsevärt under hösten. Detta kan ha allvarliga konsekvenser för överlevnad av fisk och fisklarver som livnär sig på djurplankton. De allra flesta fiskarter livnär sig på djurplankton i larvstadiet.Den bentiska miljön innefattar livsmiljön från de djupa mjukbottnarna till tångskogarnas och ålgräsängarnas topp. 8+fjordar-områdets bentiska miljö kännetecknas av klippstränder med hårdbottnar beväxta med bland annat snärjtång, blåstång, sågtång, sockertång och fintrådiga alger, där blåmusslor och andra evertebrater lever och de djupare delarna täcks av fastsittande bentiska evertebrater som till exempel havsanemoner och havsnejlikor. De djupare sedimentbottnarna hyser grävande evertebrater som livnär sig på den biomassa som sjunker ner från pelagialen. Här dominerar havsborstmasken Scalibregma inflatum, slätbukig Sammanfattning trådormstjärna och pepparmussla. Vatten från Skagerrak strömmar in i 8+fjordarområdet söderifrån och de södra bassängerna inklusive Hake- och Askeröfjordar är normalt syresatta under hela året även i sina djupaste delar, medan de djupa delarna av de nordligare Kalvö-, Borgile-, Koljö- och Byfjordar samt även Havstensfjorden ofta präglas av långvarig syrebrist. I dessa områden försvinner bottenfaunan ofta helt eller befinner sig i någon fas av återkolonisering efter vattenutbyten. Den bentiska miljön hade bättre ekologisk status under 1980- och 90-talet än under det tidiga 2000-talet. De flesta åren därefter visar måttlig status i Hake-, Halse- och Havstensfjordar. I de grunda vikarna har mängden fintrådiga alger ökat betydligt sedan slutet på 1990-talet. Dessa alger bildar påväxt på ålgräs och tång och täta mattor av ruttnande alger på botten vilket försvagar ålgräs och tång och orsaker lokal syrebrist i ängarna. Dessa alger har ökat i biomassa delvis på grund av avsaknaden av betande evertebrater (t.ex. märlkräftor) som i sin tur har minskat i antal eftersom mesopredatorer som t.ex. strandkrabba och läppfiskar har ökat när deras predatorer, som t.ex. torsk, har fiskats bort. Utbredningen av ålgräs i 8+fjordar-området har minskat ganska dramatiskt de senaste decennier, speciellt kring Kungälv och Uddevalla där 80–85% av arean har försvunnit. Status för ålgräs och tång är otillfredsställande eller måttlig i nästan hela 8+fjordar-området.Fiskbestånden i 8+fjordar-området har varit överfiskade under lång tid och liksom i Västerhavets övriga kuststområden är förekomsten av större bottenlevande fisk, främst torskfiskar, mycket reducerad i 8+fjordar-området. Det fanns ett betydande fiske av torsk, näbbgädda, rödspotta, sill och skarpsill i området på 1960- talet men 2004–2008 hade de flesta fisken kollapsat med undantag av fisket på sill och skarpsill som fortfarande fiskas även on mängden landad sill har minskat betydligt från 2014 till 2021. Av alla fångster av sill och skarpsill fiskades i genomsnitt 14 % av sillen och 87 % av skarpsillen med lysfiske. SLU:s undersökningar visar dessvärre inte på någon återhämtning av fiskbestånden under de senaste 20 åren, trots att det riktade fisket efter flera av dessa arter stoppats och det införts ett fiskefritt område i Havstensfjorden. Genetiska studier visar dock att det fortfarande finns ett lokalt lekande bestånd av torsk i området och det har observerats bättre rekryteringar 2016 och 2019. Sportfisket efter havsöring är betydande, men störst är fisket efter makrill både med spö och med dörj. Det finns ingen officiell statistik på landningar men i Fiskeriverkets rapport från 1999 angavs att fritidsfiskets sammanlagda fångster översteg yrkesfiskets för lax och havsöring och vissa arter av plattfisk. Det finns en del vattenbruk i 8+fjordar-området. Företaget Scanfjord är störst, med blåmusselodlingar i yttre Stigfjorden, Havstensfjorden och Koljöfjorden. En rad andra aktörer har odlingar främst i norra delen av 8+fjordar-området och företaget Marine Taste odlar sjöpungar nära Stenungsund.Sjöfåglar är viktiga länkar mellan näringsvävar i havet och på land och de kan vara bra indikatorer på förändringar i de marina ekosystemen. Efter mitten av 1990- talet har ejderpopulationen minskat till hälften och arten är numera (2020) rödlistad som ”starkt hotad” (EN) i både Sverige och Europa. Strandskatan har minskat med omkring 40 % i Sverige de senaste 30 åren och är sedan 2020 rödlistad som "nära hotad" (NT). Troliga faktorer för dessa två arters minskning är minskad mängd och/eller kvalitet, inklusive vitaminbrist, på bytesdjur, ökad utbredning av syrefria bottnar, klimatförändringar, predation och sjukdom. Stora förändringar har också ägt rum hos många måsfågelbestånd de senaste 20–30 åren. Fisktärna och silltrut (på västkusten) har klarat sig bra, medan övriga måsfåglar minskat så kraftigt att de blivit rödlistade. Bestånden av grågås, kanadagås och vitkindad gås har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Tillgången på höst- och vintergröna grödor har ökat genom ändrat jordbruk och varmare och snöfattigare vintrar vilket har gynnat gässen. Storskarven var tidigare utdöd i Sverige men under 1980- och 1990-talet spred sig skarven längs den svenska kusten och i 8+fjordar-området etablerades de första kolonier i början av 2000-talet. Det finns ingen regelbunden inventering av storskarv i Sverige men år 2021 räknades 1300 bon i 7 kolonier från Nordre Älvs mynning i söder till Havstensfjord i norr, absoluta majoriteten väster om OrustTjörn. I 8+fjordar-området är storskarvens vanligaste byten smörbult och plattfisk, men även andelen torskfisk och sötvattensfisk är betydande.Knubbsäl, gråsäl och tumlare förekommer i 8+fjordar-området. Knubbsäl och tumlare är de överlägset vanligaste marina däggdjuren medan antalet gråsälar är betydligt färre. Efter att jakten förbjöds och sälarna skyddades, samtidigt som mängden miljögifter minskade, började sälpopulationen längs västkusten återhämta sig under 1980-talet. Knubbsälpopulationen har ökat sedan dess även om virussjukdom (Phocine Distemper Virus, PDV) reducerade antalet betydligt år 1988 och 2002. Under 2010-talets senare hälft uppskattades antalet knubbsälar i Västerhavet till över 20 000 djur. I 8+fjordar-området vistas de flesta sälar på utsidan Orust och Tjörn med mycket färre sälar i själva 8+fjordar-området. Prover insamlade 2015-2016 visade att knubbsälens födoval är helt dominerat av plattfisk (viktandel >70 %) följt av sill, rötsimpa och vitling.Miljögifter finns i stora koncentrationer i vissa delar av 8+fjordar-området, främst i Byfjorden där föroreningar från hamnen länge har varit stora och kring Stenungsund där utsläpp från den kemiska industrin dominerar. Men inom 8+fjordar-området finns även ett stort antal mindre båtvarv och marinor som genom åren har bidragit till giftiga utsläpp främst från båtbottenfärg. I Byfjorden har bottensedimenten höga eller mycket höga koncentrationer av olja, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och PCB. Där är koncentrationerna av TBT, som tidigare användes i båtbottenfärg, och dess två nerbrytningsprodukter DBT och MBT mycket höga. Flera metaller så som zink, kadmium, koppar och nickel finns också i höga koncentrationer. Kvicksilver- och PBDE-halten i blåmusslor överskrider Vattendirektivets gränsvärde för fisk. Dessa föroreningar finns också i Havstensfjorden och Halsefjorden men i lägre koncentrationer. Kring Stenungsund är bottensedimentens halter av hexaklorbensen (HCB) höga eller mycket höga men det avspeglas dock inte i förhöjda HCB-halter i blåmusslor från samma område. Halterna av DBT och MBT är också höga här, medan halterna av TBT inte är förhöjda. Kopparhalten i sediment från Stenungsundsområdet är förhöjda och på en lokal är de långt över Vattendirektivets gränsvärde. Även koncentrationen av PBDE i blåmussla överstiger vattendirektivets gränsvärde. Blåstång från en lokal vid nordvästra Stenungsön har höga eller mycket höga koncentrationer av kadmium, arsenik och koppar. I syrefria bottnar förekommer ingen omblandning av sedimentet av infauna såsom havsborstmaskar vilket gör att lagrade ämnen inte i så hög utsträckning frigörs till vattnet och miljögifter koncentreras som mest i dessa områden. Nedbrytningshastigheten av organiska miljögifter är också betydligt långsammare i en syrefattig miljö än i en syrerik och det kan ta många decennier att bryta ned gifterna. Om syrefria bottnar innehållande miljögifter åter syresätts och omblandningen sätts igång, är det därför risk för kontaminering av kringliggande vatten. Mikroplast som härstammar från den lokala plastindustrin finns i större mängder i bottensedimenten kring Stenungsund. En studie visade att minst 3 miljoner och i värsta fall 36 miljoner polyetylenpellets större än 2 mm, motsvarande 73–730 kg, släpps ut via Stenunge å årligen. När mindre fraktioner ner till 300 µm inkluderades i mätningarna var det totala partikelantalet hundrafaldigt högre. Dessa partiklar har direkt effekt på djur och växter i fjorden. Elfiskeundersökningar visade att 62 % av öring fångade i Stenunge å hade plastpartiklar i magen.Flera invasiva arter har etablerat sig i 8+fjordar-området de senaste decennierna. Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi finns i stora mängder sensommar och höst under de flesta år. Under år med dessa maneter kan de äta upp största delen av djurplanktonbiomassan vilket skapar problem för fisklarver som livnär sig på detta plankton. Stillahavsostronet eller det japanska jätteostronet har observerats på stränder i hela 8+fjordar-området. Dessa ostron kan tränga undan blåmussla när det bildas stora ostronbankar och de europeiska ostronen kan smittas av nya typer av parasiter. Ostronens skal är också vassa och kan orsaka skador på människor som går på bottnen i grunda områden.Mellan 20 och 40 % av 8+fjordar-områdets kustlinje är bebyggd inom 100 meters avstånd till vattenlinjen. I Kungälv och på Tjörn och Orust har bebyggd kustlinje fördubblats på bara 10 år trots förbud mot uppförande av nya byggnader närmre än 100 meter från strandlinjen enligt strandskyddslagstiftningen. 20–25 % av kusten i dessa kommuner är nu bebyggd. Friluftslivet till sjöss har också ökat kraftigt under senare år. Intervjuundersökningar visar att det under 2004 uppskattningsvis fanns totalt 26 600 båtar på svenska västkusten men att antalet har fyrdubblats fram till 2010. Denna ökning av mänsklig närvaro stör på många olika sätt. Pirar eller bryggor kan störa djurs naturliga migrationsrutter längs kusten, speciellt i topografiskt komplexa områden som 8+fjordar-området och större strukturer som t.ex. brofästen eller bortsprängningar och utgrävningar kan ändra vattengenomströmningen. I 8+fjordar-området kan det ha extra stor effekt eftersom vattenutbytet är naturligt långsamt. Fåglar störs kraftigt av snabbgående båtar. Många fåglar undviker ofta platser med mycket trafik under ruggningen och på rastoch övervintringslokaler kan störningar från båtar leda till att de oftare tar till flykt med energiförluster som följd.Marint skräp är ett särskilt stort problem i Bohuslän där stora mängder makroskräp driver i land på grund av havsströmmarna (Jutska strömmen). Detta är faktiskt ett av Europas mest nedskräpade marina områden. 96 % av det marina skräpet längs stränderna i Bohuslän utgörs av plastartiklar, och det vanligaste är snören och linor som till allra största del kommer från fisket. Effekter av skräp på det marina djurlivet är väldokumenterade, t ex insnärjning av marina djur och intag av skräpföremål av fåglar, fiskar och evertebrater. Förlorade tinor, garn och ryssjor utgör också en betydande del av skräpet. Efter intervjuundersökningar uppskattades antalet förlorade hummertinor till 3900 per år på västkusten bara från fritidsfisket. Förlorade fiskredskap fiskar vidare och studier har visat att så mycket som 163 800 humrar och krabbtaskor fångas per år på västkusten i detta spökfiske.Klimatförändringarna leder till att haven runt Sverige blir allt varmare, att kustnära vatten utsötas när nederbörden ändras och att haven försuras när ökade mängder koldioxid tas upp i havet. Varmare vatten tar upp mer plats så havsnivån stiger med stigande temperatur och detta förvärras när polernas fastlandsisar smälter. I 8+fjordar-området ökar ytvattentemperaturen fyra gångar så snabbt som den globala medeluppvärmningen och enligt SMHI har temperaturen ökat med 3,5 °C sedan 1960. Salthalt och skiktning förändras i kustnära miljöer när nederbörden varierar. I svenska kustnära marina miljöer har saliniteten minskat under perioden från 1992, då mätningarna började, fram till ca 2010, men under de senare åren har den ökat så mycket att den nu är tillbaka på samma nivå som 1990. En tredjedel av den koldioxid som släpps ut absorberas av världens hav där den bildar kolsyra. Under industrialiseringen har det globala medel-pH minskat från cirka 8,11 till 8,06, en minskning som motsvarar en ökning i surhet med 30 %. Det finns ingen marin övervakning av pH i 8+fjordar-området men data från danska fjordar visar en försurning som är dubbel så snabb som globala medelvärdet. Av alla belastningar relaterade till klimatförändringarna är det temperaturökningen som har störst effekt på djur och växter i havet. Först och främst förflyttas utbredningsområden för djur och växter mot norr. Torsken i Skagerrak/Kattegatt föredrar temperaturer som är låga jämfört med de medeltemperaturer de upplever i området i dag och den temperaturökningen vi ser i 8+fjordar-området minskar därför torskens lekmöjlighet i området. Ålgräs påverkas också av ökande temperaturer och studier visar att en 5 °C ökning minskar ålgräsets skottäthet. Havsförsurning påverkar främst bottnens kalcifierande arter som kräftdjur, blötdjur och tagghudingar. Till exempel har det visat sig att sjöborrelarvers utveckling försämras av även mycket små minskningar i pH och bottensamhällen påverkas så att både artrikedom och antal individer minskar under försurning

Neuropeptidomic analysis of the embryonic Japanese quail diencephalon

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Endogenous peptides such as neuropeptides are involved in numerous biological processes in the fully developed brain but very little is known about their role in brain development. Japanese quail is a commonly used bird model for studying sexual dimorphic brain development, especially adult male copulatory behavior in relation to manipulations of the embryonic endocrine system. This study uses a label-free liquid chromatography mass spectrometry approach to analyze the influence of age (embryonic days 12 vs 17), sex and embryonic day 3 ethinylestradiol exposure on the expression of multiple endogenous peptides in the developing diencephalon.</p> <p>Results</p> <p>We identified a total of 65 peptides whereof 38 were sufficiently present in all groups for statistical analysis. Age was the most defining variable in the data and sex had the least impact. Most identified peptides were more highly expressed in embryonic day 17. The top candidates for EE₂exposure and sex effects were neuropeptide K (downregulated by EE₂in males and females), gastrin-releasing peptide (more highly expressed in control and EE₂exposed males) and gonadotropin-inhibiting hormone related protein 2 (more highly expressed in control males and displaying interaction effects between age and sex). We also report a new potential secretogranin-2 derived neuropeptide and previously unknown phosphorylations in the C-terminal flanking protachykinin 1 neuropeptide.</p> <p>Conclusions</p> <p>This study is the first larger study on endogenous peptides in the developing brain and implies a previously unknown role for a number of neuropeptides in middle to late avian embryogenesis. It demonstrates the power of label-free liquid chromatography mass spectrometry to analyze the expression of multiple endogenous peptides and the potential to detect new putative peptide candidates in a developmental model.</p

Long-term effects of no-take zones in Swedish waters

Marine protected areas (MPAs) are increasingly established worldwide to protect and restore degraded ecosystems. However, the level of protection varies among MPAs and has been found to affect the outcome of the closure. In no-take zones (NTZs), no fishing or extraction of marine organisms is allowed. The EU Commission recently committed to protect 30% of European waters by 2030 through the updated Biodiversity Strategy. Importantly, one third of these 30% should be of strict protection. Exactly what is meant by strict protection is not entirely clear, but fishing would likely have to be fully or largely prohibited in these areas. This new target for strictly protected areas highlights the need to evaluate the ecological effects of NTZs, particularly in regions like northern Europe where such evaluations are scarce. The Swedish NTZs made up approximately two thirds of the total areal extent of NTZs in Europe a decade ago. Given that these areas have been closed for at least 10 years and can provide insights into long-term effects of NTZs on fish and ecosystems, they are of broad interest in light of the new 10% strict protection by 2030 commitment by EU member states.In total, eight NTZs in Swedish coastal and offshore waters were evaluated in the current report, with respect to primarily the responses of focal species for the conservation measure, but in some of the areas also ecosystem responses. Five of the NTZs were established in 2009-2011, as part of a government commission, while the other three had been established earlier. The results of the evaluations are presented in a synthesis and also in separate, more detailed chapters for each of the eight NTZs. Overall, the results suggest that NTZs can increase abundances and biomasses of fish and decapod crustaceans, given that the closed areas are strategically placed and of an appropriate size in relation to the life cycle of the focal species. A meta-regression of the effects on focal species of the NTZs showed that CPUE was on average 2.6 times higher after three years of protection, and 3.8 times higher than in the fished reference areas after six years of protection. The proportion of old and large individuals increased in most NTZs, and thereby also the reproductive potential of populations. The increase in abundance of large predatory fish also likely contributed to restoring ecosystem functions, such as top-down control. These effects appeared after a 5-year period and in many cases remained and continued to increase in the longer term (>10 years). In the two areas where cod was the focal species of the NTZs, positive responses were weak, likely as an effect of long-term past, and in the Kattegat still present, recruitment overfishing. In the Baltic Sea, predation by grey seal and cormorant was in some cases so high that it likely counteracted the positive effects of removing fisheries and led to stock declines in the NTZs. In most cases, the introduction of the NTZs has likely decreased the total fishing effort rather than displacing it to adjacent areas. In the Kattegat NTZ, however, the purpose was explicitly to displace an unselective coastal mixed bottom-trawl fishery targeting Norway lobster and flatfish to areas where the bycatches of mature cod were smaller. In two areas that were reopened to fishing after 5 years, the positive effects of the NTZs on fish stocks eroded quickly to pre-closure levels despite that the areas remained closed during the spawning period, highlighting that permanent closures may be necessary to maintain positive effects.We conclude from the Swedish case studies that NTZs may well function as a complement to other fisheries management measures, such as catch, effort and gear regulations. The experiences from the current evaluation show that NTZs can be an important tool for fisheries management especially for local coastal fish populations and areas with mixed fisheries, as well as in cases where there is a need to counteract adverse ecosystem effects of fishing. NTZs are also needed as reference for marine environmental management, and for understanding the effects of fishing on fish populations and other ecosystem components in relation to other pressures. MPAs where the protection of both fish and their habitats is combined may be an important instrument for ecosystembased management, where the recovery of large predatory fish may lead to a restoration of important ecosystem functions and contribute to improving decayed habitats.With the new Biodiversity Strategy, EUs level of ambition for marine conservation increases significantly, with the goal of 30% of coastal and marine waters protected by 2030, and, importantly, one third of these areas being strictly protected. From a conservation perspective, rare, sensitive and/or charismatic species or habitats are often in focus when designating MPAs, and displacement of fisheries is then considered an unwanted side effect. However, if the establishment of strictly protected areas also aims to rebuild fish stocks, these MPAs should be placed in heavily fished areas and designed to protect depleted populations by accounting for their home ranges to generate positive outcomes. Thus, extensive displacement of fisheries is required to reach benefits for depleted populations, and need to be accounted for e.g. by specific regulations outside the strictly protected areas. These new extensive EU goals for MPA establishment pose a challenge for management, but at the same time offer an opportunity to bridge the current gap between conservation and fisheries management

Cryopreserved platelets in bleeding management in remote hospitals: A clinical feasibility study in Sweden

BackgroundBalanced transfusions, including platelets, are critical for bleeding patients to maintain hemostasis. Many rural hospitals have no or limited platelet inventory, with several hours of transport time from larger hospitals. This study aimed to evaluate the feasibility of using cryopreserved platelets that can be stored for years, in remote hospitals with no or limited platelet inventory.Material and methodsThree remote hospitals participated in a prospective study including adult bleeding patients where platelet transfusions were indicated. Cryopreserved platelets were prepared in a university hospital, concentrated in 10 ml, transported on dry ice, and stored at −80°C at the receiving hospital. At request, the concentrated platelet units were thawed and diluted in fresh frozen plasma. The indications, blood transfusion needs, and laboratory parameters pre- and post-transfusion, as well as logistics, such as time from request to transfusion and work efforts in preparing cryopreserved platelets, were evaluated.ResultsTwenty-three bleeding patients were included. Nine patients (39%) were treated for gastrointestinal bleeding, five (22%) for perioperative bleeding, and four (17%) for trauma bleeding. The transfusion needs were 4.9 ± 3.3 red blood cell units, 3.2 ± 2.3 plasma units, and 1.9 ± 2.2 platelet units, whereof cryopreserved were 1.5 ± 1.1 (mean ± SD). One patient had a mild allergic reaction. We could not show the difference in laboratory results between pre- and post-transfusion of the cryopreserved units in the bleeding patients. The mean time from the order of cryopreserved platelets to transfusion was 64 min, with a range from 25 to 180 min.ConclusionCryopreserved platelets in remote hospitals are logistically feasible in the treatment of bleeding. The ability to have platelets in stock reduces the time to platelet transfusion in bleeding patients where the alternative often is many hours delay. Clinical effectiveness and safety previously shown in other studies are supported in this small feasibility study

Striatal Proteomic Analysis Suggests that First L-Dopa Dose Equates to Chronic Exposure

L-3,4-dihydroxypheylalanine (L-dopa)-induced dyskinesia represent a debilitating complication of therapy for Parkinson's disease (PD) that result from a progressive sensitization through repeated L-dopa exposures. The MPTP macaque model was used to study the proteome in dopamine-depleted striatum with and without subsequent acute and chronic L-dopa treatment using two-dimensional difference in-gel electrophoresis (2D-DIGE) and mass spectrometry. The present data suggest that the dopamine-depleted striatum is so sensitive to de novo L-dopa treatment that the first ever administration alone would be able (i) to induce rapid post-translational modification-based proteomic changes that are specific to this first exposure and (ii), possibly, lead to irreversible protein level changes that would be not further modified by chronic L-dopa treatment. The apparent equivalence between first and chronic L-dopa administration suggests that priming would be the direct consequence of dopamine loss, the first L-dopa administrations only exacerbating the sensitization process but not inducing it

Hydrological controls on glacially exported microbial assemblages

The Greenland Ice Sheet (GrIS) exports approximately 400 km3 of freshwater annually to downstream freshwater and marine ecosystems. These meltwaters originate in a wide range of well-defined habitats that can be associated with very different physical environments within the ice sheet, ranging from oxygenated surface environments that are exposed to light and supplied with nutrients from atmospheric/aeolian sources to subglacial environments that are permanently dark, isolated from the atmosphere, and potentially anoxic. Hydrological conditions in the latter likely favor prolonged rock-water contact. The seasonally evolving hydrological system that drains meltwaters from the GrIS connects these distinct microbial habitats and exports the microbes contained within them to downstream ecosystems. The microbial assemblages exported in glacier meltwater may have an impact on downstream ecosystem function and development. We explored how the seasonal development of a glacial drainage system influences the character of microbial assemblages exported from the GrIS by monitoring the seasonal changes in hydrology, water chemistry, and microbial assemblage composition of meltwaters draining from a glacier in southwest Greenland. We found that the microbial assemblages exported in meltwaters varied in response to glacier hydrological flow path characteristics. Whether or not meltwaters passed through the subglacial environment was the first-order control on the composition of the microbial assemblages exported from the glacier, while water source (i.e., supraglacial or extraglacial) and subglacial residence times were second-order controls. Glacier hydrology therefore plays a fundamental role in determining the microbial exports from glaciated watersheds

Neuropeptidomics – Methods and Applications

The sequencing of genomes has caused a growing demand for functional analysis of gene products. This research field named proteomics is derived from the term proteome, which by analogy to genome is defined as all proteins expressed by a cell or a tissue. Proteomics is however methodologically restricted to the analysis of proteins with higher molecular weights. The development of a technology which includes peptides with low molecular weight and small proteins is needed, since peptides play a central role in many biological processes. To study endogenous peptides and hormones, the peptidome, an improved method comprising rapid deactivation in combination with nano-flow liquid chromatography (LC) and mass spectrometry (MS) was developed. The method has been used to investigate endogenous peptides in brains of mouse and rat. Several novel peptides have been discovered together with known neuropeptides. To elucidate the post mortem time influence on peptides and proteins, a time course study was performed using peptidomics and proteomics technologies. Already after three minutes a substantial amount of protein fragments emerged in the peptidomics study and some endogenous peptides were drastically reduced with increasing post mortem time. Of about 1500 proteins investigated, 53 were found to be significantly changed at 10 minutes post mortem as compared to control. Moreover, using western blot the level of MAPK phosphorylation was shown to decrease by 95% in the 10 minutes post mortem sample. A database, SwePep (a repository of endogenous peptides, hormones and small proteins), was constructed to facilitate identification using MS. The database also contains additional information concerning the peptides such as physical properties. A method for analysis of LC-MS data, including scanning for, and further profiling of, biologically significant peptides was developed. We show that peptides present in different amounts in groups of samples can be automatically detected. The peptidome approach was used to investigate levels of peptides in two animal models of Parkinson’s disease. PEP-19, was found to be significantly decreased in the striatum of MPTP lesioned parkinsonian mice. The localization and expression was further investigated by imaging MALDI MS and by in situ hybridization. The brain peptidome of reserpine treated mice was investigated and displayed a number of significantly altered peptides. This thesis demonstrates that the peptidomics approach allows for the study of complex biochemical processes

Biologisk mångfald och fiske (27b) i Västra Götaland: en underlagsrapport till miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård

Riksdagens miljökvalitetsmål Hav i balans samt levande kust och skärgård innebär att: ”Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt naturoch kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.” Syftet med denna rapport är att ge en bakgrund och kunskapssammanställning om de delar av miljökvalitetsmålet som berör biologisk mångfald och fiske i Västra Götalands län.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

En empirisk studie om effekterna av legitimitet från opartiskt granskade hållbarhetsredovisningar hos leverantörer till byggföretag

I detta examensarbete undersöker vi vilka effekter på legitimiteten hos leverantörer som uppstår av en opartiskt granskad hållbarhetsredovisning. För att besvara denna problematisering utförs en empirisk, kvantitativdatainsamling av 85 byggföretag i Sverige. (Svenskt Näringsgrensindelning 41, 42 och 43). För att undersöka vilka effekterna är, måste vi identifieraanledningartill att legitimiteten eventuellt påverkas av opartiskt granskad hållbarhetsredovisning. Vi operationaliserarfem variablerutifrån tidigare studier, för att formulera mätinstrumenten tvingande isomorfism, relationer i leverantörsled, mimetisk isomorfism, val,samt att ett indextas fram. Utifrån dessa variablerfinner viett starkt stöd för att tvingande isomorfism är en anledning till att legitimitet uppnås av opartiskt granskade hållbarhetsredovisningar hos leverantörerna till byggföretag. Vidarefinner vi även ett stöd för att relationen till leverantören påverkar om legitimitet uppnås. Slutligen finner vi även ett visst stöd för ett negativt samband mellan indexet och ifall legitimitet uppnås. Dessa resultat pekar mot att legitimitet kan stärkas av en opartiskt granskad hållbarhetsredovisnin

Biologisk mångfald och fiske (27a) i Västra Götaland: en underlagsrapport till miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård

Riksdagens miljökvalitetsmål Hav i balans samt levande kust och skärgård innebär att: ”Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.” Syftet med denna rapport är att ge en bakgrund och kunskapssammanställning om de delar av miljökvalitetsmålet som berör biologisk mångfald och fiske i Västra Götalands län. Den naturligt höga salthalten och stor variation i livsmiljöer medför att havsområdet i Västra Götaland är artrikast i Sverige. Förutsättningarna för fisket är också gynnsamma och produktionen av fisk och ryggradslösa djur i Skagerraks grunda områden är hög jämfört med övriga Europa. Havet har därför alltid varit en viktig resurs och inkomstkälla för människan i Västra Götaland men det har också inneburit att vi har påverkat havet genom fiske, jakt, exploatering av stränder och som mottagare av utsläpp sedan lång tid tillbaka. Trots att kunskapen om den biologiska mångfalden i havet är begränsad så är flera arter så allvarligt hotade att de är upptagna på rödlistor och i olika internationella överenskommelser där Sverige åtagit sig att skydda och bevara dessa arter. Sammanfattningsvis har ArtDatabanken pekat ut flera marina arter som behöver särskilda insatser och av dessa finns de flesta huvudsakligen i Västra Götaland t.ex. slätrocka, snäckor och ormstjärnor. En av förutsättningarna för arternas välbefinnande är kvaliteten och utbredningen av deras livsmiljöer. Marina naturtyper som visat på tillbakagång har listats av EG i det så kallade habitatdirektivet och omfattar bl.a. rev, estuarier (älvmynningar), sandbankar samt grunda vikar och sund. Utbredningen av ålgräsängar är på tillbakagång. Under år 2000 genomfördes en undersökning som visade att ålgräsängarnas arealer i fem av länets kustkommuner har halverats sedan 1980-talet. I grunda vikar har tillväxten av fintrådiga alger ökat vilket leder till att vegetationen förändras och att tidigare bara sandbottnar nu täcks av algmattor under sommaren. I vissa områden längs kusten, särskilt i bottenvattnet i de inre fjordarna råder periodvis också syrebrist som kan leda till förändrad artsammansättning och bottendöd. Minskad biologisk mångfald i Västra Götaland har flera orsaker t.ex. exploatering av känsliga områden, fiske som bedrivs med för känsliga bottnar skadliga metoder, överfiske, bifångster av känsliga arter, samt övergödning och miljögifter (behandlas inte i denna rapport, se miljökvalitetsmålen ”Ingen övergödning” och ”Giftfri miljö”). De flesta bestånd av bottenlevande kommersiella fiskarter, t.ex. torsk, kummel, vitling, kolja och rödspätta är för hårt exploaterade och/eller har för låg andel könsmogen fisk och är allvarligt hotade. För ett antal viktiga fiskebestånd saknas kunskap om beståndens status, t.ex. bleka, havskatt och pigghaj. Utfiskade bestånd är inte unikt för Västra Götaland, samma situation råder i angränsande områden i hela den Europeiska gemenskapen. Fisken känner inga gränser och flera av bestånden rör sig över stora havsområden under delar av sina liv. Orsakerna till de sviktande fiskbestånden är liksom för den biologiska mångfalden flera, men det viktigaste är ett för hårt riktat fisketryck och oselektivt fiske med stora bifångster både inom länets havsområde och i övriga delar av Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Riksdagen har beslutat om delmål som anger inriktning och tidsperspektiv för det fortsatta konkreta miljömålsarbetet. Delmålen har regionaliserats för länet och efterföljande text är sammanfattningar av de fyra delmål som diskuteras i denna rapport. Skydd av marina områden (delmål 1): Marina skyddsområden är ett viktigt verktyg för bevarandet av mångfald och kan också gynna fisket genom export av fisk och larver till omgivningen. Kunskapen om länets havsområde är relativt god nära kusten, men i de öppna havsområdena saknas kunskap om bottnarnas livsmiljöer och skyddet är i princip obefintligt utanför trålgränsen. För att nå detta delmål krävs det att fiskarena, Fiskeriverket och Länsstyrelsen samarbetar för att förbättra kunskapen, skydda den biologiska mångfalden och gynna fiskresursen särskilt i länets yttre havsområde.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p