Clinical Value of EGFR Copy Number Gain Determined by Amplicon-Based Targeted Next Generation Sequencing in Patients with EGFR-Mutated NSCLC

Background The clinical relevance of epidermal growth factor receptor (EGFR) copy number gain in patients with EGFR mutated advanced non-small cell lung cancer on first-line tyrosine kinase inhibitor treatment has not been fully elucidated. Objective We aimed to estimate EGFR copy number gain using amplicon-based next generation sequencing data and explored its prognostic value. Patients and Methods Next generation sequencing data were obtained for 1566 patients with non-small cell lung cancer. EGFR copy number gain was defined based on an increase in EGFR read counts relative to internal reference amplicons and normal controls in combination with a modified z-score >= 3.5. Clinical follow-up data were available for 60 patients treated with first-line EGFR-tyrosine kinase inhibitors. Results Specificity and sensitivity of next generation sequencing-based EGFR copy number estimations were above 90%. EGFR copy number gain was observed in 27.9% of EGFR mutant cases and in 7.4% of EGFR wild-type cases. EGFR gain was not associated with progression-free survival but showed a significant effect on overall survival with an adjusted hazard ratio of 3.14 (95% confidence interval 1.46-6.78, p = 0.003). Besides EGFR copy number gain, osimertinib in second or subsequent lines of treatment and the presence of T790M at relapse revealed significant effects in a multivariate analysis with adjusted hazard ratio of 0.43 (95% confidence interval 0.20-0.91, p = 0.028) and 0.24 (95% confidence interval 0.1-0.59, p = 0.001), respectively. Conclusions Pre-treatment EGFR copy number gain determined by amplicon-based next generation sequencing data predicts worse overall survival in EGFR-mutated patients treated with first-line EGFR-tyrosine kinase inhibitors. T790M at relapse and subsequent treatment with osimertinib predict longer overall survival

Hand and arm vibrations : Practical use of existing methods for determining vibration exposure

Bakgrund: Författarna till detta examensarbete upplevde, inom ramen för sitt arbete i företagshälsovården, att arbetsledare med arbetsmiljöansvar var osäkra på hur de skulle utföra bedömningar av daglig vibrationsexponering och riskbedömningar gällande vibrerande handverktyg. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift, Systematiskt arbetsmiljöarbete, (AFS 2001:1) är arbetsgivare skyldiga att som en del i den dagliga verksamheten undersöka vilka risker som finns. Syfte: Syftet var att identifiera befintliga metoder för att bedöma exponering för hand- och armvibrationer och få en fördjupad kunskap om hur arbetsledare använde dessa metoder vid riskbedömning för att bemöta lagkrav. Metod: En explorativ studie med kvalitativ design. Identifierade befintliga metoder för bedömning av vibrationsexponering togs fram via en litteraturstudie. Två fokusgrupps-intervjuer och 12 telefonintervjuer med bilverkstäder, samt fyra telefonintervjuer med inspektörer från Arbetsmiljöverket (AV) utfördes. Resultat och analys: Nio metoder identifierades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Utifrån intervjuerna skapades fyra teman, riskbedömning, metodanvändning, kunskap och stöd. Brist på dokumenterade riskbedömningar uppgavs från både inspektörer och arbetsledarna. Bilverkstäderna använde ingen specifik metod. AV-inspektörerna ansåg att chefer och arbetsledare med befintliga metoder på egen hand borde klarat av att göra en bedömning av daglig vibrationsexponering. Företagen efterlyste stöd från leverantörerna av handhållna verktyg. Diskussion och slutsats: Kunskap saknades hos företagen om hur de skulle bedöma den dagliga vibrationsexponeringen. Det var en utmaning för företagen att inte invaggas i en falsk trygghet och tro att ny utrustning fråntog kravet på att utföra dokumenterade riskbedömningar. Externa aktörer som branschorganisationer kunde arbeta mer med dessa frågor och aktivt stötta sina medlemmar. Företagshälsovården som expertresurs kunde mer proaktivt stödja arbetsgivaren i deras arbete med riskbedömningar, utbildningar och medicinska kontroller. Triggertiden och vibrationsnivåerna ansågs svårbedömda av företagen. AV:s webbaserade kalkylator eller Poängmetoden bedömdes som lättillgängliga och enkla metoder och rekommenderades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Fler inspektioner från AV ansågs behövas för att få fler riskbedömningar utförda. Små företag var enligt AV generellt sämre på att utföra riskbedömningar. Ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete var en förutsättning för att riskbedömning gällande vibrationer kunde utföras. Om företaget inte hade för vana eller hade kunskap att arbeta systematiskt med övriga risker så skulle heller inte vibrationerna kunna bli riskbedömda.Background: The authors experienced in the context of their occupational health care work, that occupational safety supervisors were unsure of how they would assess the daily vibration exposure and risk assessments of vibrating hand tools. According to the Work Environment Authority (AFS 2001: 1), employers are obliged to investigate risks involved in their daily activities. Aim: The purpose was to identify existing methods for assessing exposure to hand and arm vibrations and obtain knowledge of how supervisors used these methods in risk assessment to respond to legal requirements. Method: An explorative study with qualitative design. Identified existing methods of vibration exposure were obtained through a literature study. Two focus group interviews, 12 telephone interviews with car workshops and four with inspectors from the Work Environment Authority (AV) were conducted. Results and Analysis:   Nine methods were identified for the assessment of daily vibration exposure. Based on the interviews, the four themes, risk assessment, methodology, knowledge and support were created. Lack of documented risk assessments were stated by both inspectors and companies. The garages did not use any specific method. The AV inspectors considered that managers and supervisors with existing methods should been able to assess the daily vibration exposure on their own. The companies called for support from suppliers. Discussion and conclusion: Knowledge was lacked in companies how to assess the daily vibration exposure. It was a challenge for companies not to be caught in fake security and believe that new equipment abolished the requirement to carry out documented risk assessments. External actors such as industry organizations could work harder on these issues and actively support their members. Corporate health care as an expert resource could more proactively support the employer in their work with risk assessments, education and medical checks. Trigger time and vibration levels were considered difficult to assess by the companies. AV's web-based exposure calculator or score method were assessed as easily accessible and simple methods and were recommended for assessing daily vibration exposure. More inspections from AV were considered necessary to get more risk assessments performed. According to AV, small companies were generally poorer in conducting risk assessments. A well functioning systematic work was a prerequisite for the risk assessment of vibration to be performed. If the company had no habit or knowledge to work systematically with other risks, they will not neither assess the vibration risk

Hand and arm vibrations : Practical use of existing methods for determining vibration exposure

Bakgrund: Författarna till detta examensarbete upplevde, inom ramen för sitt arbete i företagshälsovården, att arbetsledare med arbetsmiljöansvar var osäkra på hur de skulle utföra bedömningar av daglig vibrationsexponering och riskbedömningar gällande vibrerande handverktyg. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift, Systematiskt arbetsmiljöarbete, (AFS 2001:1) är arbetsgivare skyldiga att som en del i den dagliga verksamheten undersöka vilka risker som finns. Syfte: Syftet var att identifiera befintliga metoder för att bedöma exponering för hand- och armvibrationer och få en fördjupad kunskap om hur arbetsledare använde dessa metoder vid riskbedömning för att bemöta lagkrav. Metod: En explorativ studie med kvalitativ design. Identifierade befintliga metoder för bedömning av vibrationsexponering togs fram via en litteraturstudie. Två fokusgrupps-intervjuer och 12 telefonintervjuer med bilverkstäder, samt fyra telefonintervjuer med inspektörer från Arbetsmiljöverket (AV) utfördes. Resultat och analys: Nio metoder identifierades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Utifrån intervjuerna skapades fyra teman, riskbedömning, metodanvändning, kunskap och stöd. Brist på dokumenterade riskbedömningar uppgavs från både inspektörer och arbetsledarna. Bilverkstäderna använde ingen specifik metod. AV-inspektörerna ansåg att chefer och arbetsledare med befintliga metoder på egen hand borde klarat av att göra en bedömning av daglig vibrationsexponering. Företagen efterlyste stöd från leverantörerna av handhållna verktyg. Diskussion och slutsats: Kunskap saknades hos företagen om hur de skulle bedöma den dagliga vibrationsexponeringen. Det var en utmaning för företagen att inte invaggas i en falsk trygghet och tro att ny utrustning fråntog kravet på att utföra dokumenterade riskbedömningar. Externa aktörer som branschorganisationer kunde arbeta mer med dessa frågor och aktivt stötta sina medlemmar. Företagshälsovården som expertresurs kunde mer proaktivt stödja arbetsgivaren i deras arbete med riskbedömningar, utbildningar och medicinska kontroller. Triggertiden och vibrationsnivåerna ansågs svårbedömda av företagen. AV:s webbaserade kalkylator eller Poängmetoden bedömdes som lättillgängliga och enkla metoder och rekommenderades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Fler inspektioner från AV ansågs behövas för att få fler riskbedömningar utförda. Små företag var enligt AV generellt sämre på att utföra riskbedömningar. Ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete var en förutsättning för att riskbedömning gällande vibrationer kunde utföras. Om företaget inte hade för vana eller hade kunskap att arbeta systematiskt med övriga risker så skulle heller inte vibrationerna kunna bli riskbedömda.Background: The authors experienced in the context of their occupational health care work, that occupational safety supervisors were unsure of how they would assess the daily vibration exposure and risk assessments of vibrating hand tools. According to the Work Environment Authority (AFS 2001: 1), employers are obliged to investigate risks involved in their daily activities. Aim: The purpose was to identify existing methods for assessing exposure to hand and arm vibrations and obtain knowledge of how supervisors used these methods in risk assessment to respond to legal requirements. Method: An explorative study with qualitative design. Identified existing methods of vibration exposure were obtained through a literature study. Two focus group interviews, 12 telephone interviews with car workshops and four with inspectors from the Work Environment Authority (AV) were conducted. Results and Analysis:   Nine methods were identified for the assessment of daily vibration exposure. Based on the interviews, the four themes, risk assessment, methodology, knowledge and support were created. Lack of documented risk assessments were stated by both inspectors and companies. The garages did not use any specific method. The AV inspectors considered that managers and supervisors with existing methods should been able to assess the daily vibration exposure on their own. The companies called for support from suppliers. Discussion and conclusion: Knowledge was lacked in companies how to assess the daily vibration exposure. It was a challenge for companies not to be caught in fake security and believe that new equipment abolished the requirement to carry out documented risk assessments. External actors such as industry organizations could work harder on these issues and actively support their members. Corporate health care as an expert resource could more proactively support the employer in their work with risk assessments, education and medical checks. Trigger time and vibration levels were considered difficult to assess by the companies. AV's web-based exposure calculator or score method were assessed as easily accessible and simple methods and were recommended for assessing daily vibration exposure. More inspections from AV were considered necessary to get more risk assessments performed. According to AV, small companies were generally poorer in conducting risk assessments. A well functioning systematic work was a prerequisite for the risk assessment of vibration to be performed. If the company had no habit or knowledge to work systematically with other risks, they will not neither assess the vibration risk

Hand and arm vibrations : Practical use of existing methods for determining vibration exposure

Bakgrund: Författarna till detta examensarbete upplevde, inom ramen för sitt arbete i företagshälsovården, att arbetsledare med arbetsmiljöansvar var osäkra på hur de skulle utföra bedömningar av daglig vibrationsexponering och riskbedömningar gällande vibrerande handverktyg. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift, Systematiskt arbetsmiljöarbete, (AFS 2001:1) är arbetsgivare skyldiga att som en del i den dagliga verksamheten undersöka vilka risker som finns. Syfte: Syftet var att identifiera befintliga metoder för att bedöma exponering för hand- och armvibrationer och få en fördjupad kunskap om hur arbetsledare använde dessa metoder vid riskbedömning för att bemöta lagkrav. Metod: En explorativ studie med kvalitativ design. Identifierade befintliga metoder för bedömning av vibrationsexponering togs fram via en litteraturstudie. Två fokusgrupps-intervjuer och 12 telefonintervjuer med bilverkstäder, samt fyra telefonintervjuer med inspektörer från Arbetsmiljöverket (AV) utfördes. Resultat och analys: Nio metoder identifierades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Utifrån intervjuerna skapades fyra teman, riskbedömning, metodanvändning, kunskap och stöd. Brist på dokumenterade riskbedömningar uppgavs från både inspektörer och arbetsledarna. Bilverkstäderna använde ingen specifik metod. AV-inspektörerna ansåg att chefer och arbetsledare med befintliga metoder på egen hand borde klarat av att göra en bedömning av daglig vibrationsexponering. Företagen efterlyste stöd från leverantörerna av handhållna verktyg. Diskussion och slutsats: Kunskap saknades hos företagen om hur de skulle bedöma den dagliga vibrationsexponeringen. Det var en utmaning för företagen att inte invaggas i en falsk trygghet och tro att ny utrustning fråntog kravet på att utföra dokumenterade riskbedömningar. Externa aktörer som branschorganisationer kunde arbeta mer med dessa frågor och aktivt stötta sina medlemmar. Företagshälsovården som expertresurs kunde mer proaktivt stödja arbetsgivaren i deras arbete med riskbedömningar, utbildningar och medicinska kontroller. Triggertiden och vibrationsnivåerna ansågs svårbedömda av företagen. AV:s webbaserade kalkylator eller Poängmetoden bedömdes som lättillgängliga och enkla metoder och rekommenderades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Fler inspektioner från AV ansågs behövas för att få fler riskbedömningar utförda. Små företag var enligt AV generellt sämre på att utföra riskbedömningar. Ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete var en förutsättning för att riskbedömning gällande vibrationer kunde utföras. Om företaget inte hade för vana eller hade kunskap att arbeta systematiskt med övriga risker så skulle heller inte vibrationerna kunna bli riskbedömda.Background: The authors experienced in the context of their occupational health care work, that occupational safety supervisors were unsure of how they would assess the daily vibration exposure and risk assessments of vibrating hand tools. According to the Work Environment Authority (AFS 2001: 1), employers are obliged to investigate risks involved in their daily activities. Aim: The purpose was to identify existing methods for assessing exposure to hand and arm vibrations and obtain knowledge of how supervisors used these methods in risk assessment to respond to legal requirements. Method: An explorative study with qualitative design. Identified existing methods of vibration exposure were obtained through a literature study. Two focus group interviews, 12 telephone interviews with car workshops and four with inspectors from the Work Environment Authority (AV) were conducted. Results and Analysis:   Nine methods were identified for the assessment of daily vibration exposure. Based on the interviews, the four themes, risk assessment, methodology, knowledge and support were created. Lack of documented risk assessments were stated by both inspectors and companies. The garages did not use any specific method. The AV inspectors considered that managers and supervisors with existing methods should been able to assess the daily vibration exposure on their own. The companies called for support from suppliers. Discussion and conclusion: Knowledge was lacked in companies how to assess the daily vibration exposure. It was a challenge for companies not to be caught in fake security and believe that new equipment abolished the requirement to carry out documented risk assessments. External actors such as industry organizations could work harder on these issues and actively support their members. Corporate health care as an expert resource could more proactively support the employer in their work with risk assessments, education and medical checks. Trigger time and vibration levels were considered difficult to assess by the companies. AV's web-based exposure calculator or score method were assessed as easily accessible and simple methods and were recommended for assessing daily vibration exposure. More inspections from AV were considered necessary to get more risk assessments performed. According to AV, small companies were generally poorer in conducting risk assessments. A well functioning systematic work was a prerequisite for the risk assessment of vibration to be performed. If the company had no habit or knowledge to work systematically with other risks, they will not neither assess the vibration risk

More flexible environmental processes through cooperation : Strengthening the connection between EIA and permit processes

Uudenmaan ELY-keskuksen ja Etelä-Suomen AVIn kehittämis- ja kokeiluprojektin tavoitteena oli ympäristömenettelyjen – etenkin YVA- ja ympäristölupamenettelyjen - yhteensovittamisen ja viranomaisyhteistyön parantaminen. Tähän loppuraporttiin on koottu projektin keskeiset tulokset, johtopäätökset ja suositukset, jotka perustuvat kyselyihin, haastatteluihin, työpajaan, keskustelutilaisuuteen ja yhteisneuvottelukokeiluihin. Hankkeeseen osallistui laaja joukko valtion ja kuntien virkamiehiä, toiminnanharjoittajia, konsultteja ja tutkijoita. Toiminnanharjoittajan aktiivisuudella, tuotettujen aineistojen laadulla ja toimitusnopeudella on keskeinen vaikutus ympäristölupa- ja muiden ympäristömenettelyjen kokonaiskestoon. Toiminnanharjoittaja voi nopeuttaa asiansa käsittelyä toimittamalla viranomaisille ajoissa riittävät tiedot ja asiakirjat sekä kertomalla hankkeessa tapahtuvista muutoksista viipymättä. Viranomaisyhteistyötä parantavat tavoitteelliset yhteisneuvottelut, henkilöiden välisen vuorovaikutuksen lisääminen, yhtenäisten toimintatapojen kehittäminen, eri viranomaisten yhteistyöfoorumit ja koulutustilaisuudet, yhteiset tulkinnat sekä helppo tiedonvaihto yhteisten sähköisten järjestelmien avulla. Yhteistyön edellytyksenä on riittävien resurssien varmistaminen. Lupakäsittelijöiden ja valvojien yhteistyötä on tarpeen parantaa mm. lisäämällä keskinäisiä neuvotteluja ja yhteisiä laitoskäyntejä. Valtion, maakuntien ja kuntien ympäristöviranomaisten yhteistyötä tulee tiivistää ja epävirallista yhteydenpitoa lisätä tulevaa maakuntauudistusta ennakoiden. Uuden valtion viraston suunnittelussa on tärkeä varmistaa, että lupakäsittelyn ja valvonnan yhteistyö on välitöntä ja esteetöntä. Keskinäisen palautteen kerääminen edistää viranomaisyhteistyötä ja toiminnan kehittämistä. Palautetta on suositeltavaa kerätä myös toiminnanharjoittajilta – mahdollisuuksien mukaan eri viranomaisten yhteistyössä. Ympäristömenettelyt on tarpeen yhteensovittaa ja niiden välinen tiedonkulku varmistaa nykyistä paremmin. YVA- ja lupamenettely tulee toteuttaa ajallisesti limittäin, jos toiminnanharjoittaja sitä toivoo ja molempien menettelyjen asiakirjat voidaan laatia riittävinä. Yhteisneuvottelut tulee valmistella huolella, toteuttaa tavoitteellisesti ja laatia osallistujille muistio. Lupavaiheeseen kohdistuvat selvitystarpeet ja mahdollinen ympäristön kannalta paras toteutusvaihtoehto tulisi kirjata YVA-menettelyn lopussa perusteltuun päätelmään

BMC Family Practice Struck by lightning or slowly suffocating -gendered trajectories into depression

Abstract Background: In family practice depression is a common mental health problem and one with marked gender differences; women are diagnosed as depressed twice as often as men. A more comprehensive explanatory model of depression that can give an understanding of, and tools for changing, this gender difference is called for. This study explores how primary care patients experience, understand and explain their depression