Genetic evaluation of an otter translocation program

Abstract The translocation of individuals from one population to another is a common technique in wildlife conservation. However, the outcome of translocation programs is not always properly evaluated and the relative contribution of released individuals to the resident population often remains unknown. We used mitochondrial DNA and autosomal genetic markers to evaluate the success of a translocation program of Eurasian otters (Lutra lutra) in Sweden. The program is regarded as successful because of subsequent population growths. Norwegian otters used for the restocking program could be genetically differentiated from Swedish otters. The releases took place at two sites. In an area south of the first site, where 47 otters were released, no genetic contribution of the introduced animals to the population could be observed and the genetic diversity was lower than before the releases. At the second site, the release of seven otters led to a change in genetic composition of the resident population. The results of this study suggest that the growth of the otter population after the restocking may not be as dependent on the releases as initially suspected. The genetic effects of the translocations appear to be restricted to areas in the immediate vicinity of the release sites

Conservation Genetics of the Eurasian Otter in Sweden

In this thesis, molecular genetic methods were used to study a threatened species, the Eurasian otter. Estimates of population size and population dynamics parameters were obtained, the genetic effects of a restocking program was evaluated, and a population viability analysis was conducted to assess which demographic parameters are most important for the future viability of an otter population. Many of the studies were based on noninvasive genetic sampling of faeces. In the genetic evaluation of the restocking program, it was found that the released otters had contributed to subsequent generations. However, the effects were to a large degree limited to the near surroundings of the release areas. Comparison of two census methods, snow-tracking and noninvasive genetic census based on faeces, showed that approximately only half of the otters detected with the genetic census were found with the snow-tracking census. It is recommended to combine these two methods to obtain the most reliable estimates of population size. A short-term study on population dynamics in otters showed that apparent survival was higher in females than in males and that the rate of addition was also high and likely influenced by migration. The population viability analysis incorporated both genetics and demography and revealed that survival to first reproduction was the most crucial demographic parameter affecting the viability of the study population. This result suggests that conservation efforts should be focused on protocols that enhance the survival prospects of young females. Environmental stochasticity was also found to have large effects on the probability of extinction of this population

Nationell utvärdering av åtgärder för utter vid korsande transportinfrastruktur

Trafikverket har byggt s k faunapassager sedan mitten av 1990-talet (dåvarande Vägverket). För att säkerställa att lämpliga åtgärder utförs behöver utvärderingar göras. I denna studie undersökte vi djurens preferens för olika typer och modeller av åtgärder ämnade för utter och andra mindre och medelstora arter, samt hur förhållanden kring åtgärderna påverkade djurens val. Vi studerade åtgärdernas skick och kostnader och summerade vad som hade anlagts fram till 2011 i de olikaregionerna i landet för att diskutera om åtgärdsarbetet behöver justeras

Nationell utvärdering av åtgärder för utter vid korsande transportinfrastruktur

Trafikverket har byggt s k faunapassager sedan mitten av 1990-talet (dåvarande Vägverket). För att säkerställa att lämpliga åtgärder utförs behöver utvärderingar göras. I denna studie undersökte vi djurens preferens för olika typer och modeller av åtgärder ämnade för utter och andra mindre och medelstora arter, samt hur förhållanden kring åtgärderna påverkade djurens val. Vi studerade åtgärdernas skick och kostnader och summerade vad som hade anlagts fram till 2011 i de olikaregionerna i landet för att diskutera om åtgärdsarbetet behöver justeras

Utterns förekomst längs Stockholms läns kust 2007

Utterns utbredning längs Sveriges kuster är idag relativt okänd. Antalet inventeringslokaler längs kusterna har varit få, dels pga att en inventering i kustmiljö har ansetts vara mer resurskrävande än en inlandsinventering. Utterförekomst i kustlandskapen är intressant på flera sätt: dels är den ett tecken på en bättre miljö, dels kan utterns återkomst till skärgården ha en negativ inverkan på minkens utbredning. I denna rapport redovisas den inventering av Stockholms läns kust och delar av skärgården som genomfördes hösten 2007. Som metod harbarmarksinventering av utterspårtecken använts, men justerats för att passa kustförhållanden. Vid inventeringen samlades utterspillning in för eventuell DNAanalys.Totalt inventerades 163 lokaler. Säkra utterspårtecken fanns på 22.1% av lokalerna. Förekomsten skiljde sig åt över det inventerade området, med utterspårtecken funna på 42.1% av lokalerna i norra delen och 4.6% av lokalerna isödra delen, där gränsen mellan områdena dras ungefär rakt österut från Stockholm stad. Den norra delen av länskusten har utbredningsmässigt en god utterförekomst, jämförbar med förekomsten i Upplands inland, medan arten förekommer mycketsparsamt i den södra delen. Inventeringen har visat att uttern har ökat sin utbredning i området de senaste åren. Uttern finns i alla typer av miljöer, såväl längs kustlinjen, som i inner‐, mellan‐ och ytterskärgårdsmiljö. Minkspårtecken hittades på 41.7% avlokalerna, vilket är lägre än i flera andra undersökningar. För framtida inventeringar ser vi ingen anledning till att separera inventeringar av inland och kust, annat än avresursskäl.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Utterns förekomst längs kusten och Dalälven i Uppsala län 2006

Utterns utbredning längs Sveriges kuster är idag relativt okänd. Antalet inventeringslokaler längs kusterna har varit få, dels pga att en inventering i kustmiljö har ansetts vara mer resurskrävande än en inlandsinventering. Också Nedre Dalälven har blivit begränsat inventerad. Utterförekomst i kustlandskapen är intressant på flera sätt: dels är den ett tecken på en bättre miljö, dels kan utterns återkomst till skärgården ha en negativ inverkan på minkens utbredning. Här redovisas den inventering av hela Uppsala läns kust och dalälvspartier som genomfördes hösten 2006. Som metod har barmarksinventering av utterspårtecken använts, men justerats för att passa kustförhållanden. Vid inventeringen samlades utterspillning in för eventuell DNA‐analys. Totalt inventerades 111 lokaler, varav 20% i Dalälven och 80% längs kusten. Säkra utterspårtecken fanns på 49% av lokalerna (55% av dalälvslokalerna och 47% av kustlokalerna) och därmed kan vi dra slutsatsen att utterförekomsten i Uppland utbredningsmässigt är lika god längs kusten och Dalälven som i inlandet. Det är däremot tänkbart att det kan finnas skillnader mellan kust och inland vad gäller tätheten av individer. Uttern förekom inte jämnt fördelat mellan olika miljötyper (vattendrag, kustlinje, inner‐, mellan‐, och ytterskärgård), utan förekom i högre frekvens längs kustlinjen jämfört med ytterskärgården. För minken fanns inget sådant samband, utan den förekom i lika hög frekvens i alla miljötyper. Minkspårtecken hittades på 64% av lokalerna. Minkens förekomst jämfördes översiktligt med kända naturvårdsinsatser med aktiv minkjakt. Mink fanns nära alla de tre jaktområdena. För framtiden ser vi ingen anledning att separera inventeringar av inland och kust, utan det vore bättre att en heltäckande inventering görs vid ett och samma tillfälle.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Genetic diversity and landscape genetic structure of otter (Lutra lutra) populations in Europe

Eurasian otter populations strongly declined and partially disappeared due to global and local causes (habitat destruction, water pollution, human persecution) in parts of their continental range. Conservation strategies, based on reintroduction projects or restoration of dispersal corridors, should rely on sound knowledge of the historical or recent consequences of population genetic structuring. Here we present the results of a survey performed on 616 samples, collected from 19 European countries, genotyped at the mtDNA control-region and 11 autosomal microsatellites. The mtDNA variability was low (nucleotide diversity = 0.0014; average number of pairwise differences = 2.25), suggesting that extant otter mtDNA lineages originated recently. A star-shaped mtDNA network did not allow outlining any phylogeographic inference. Microsatellites were only moderately variable (Ho = 0.50; He = 0.58, on average across populations), the average allele number was low (observed Ao = 4.9, range 2.5–6.8; effective Ae = 2.8; range 1.6–3.7), suggesting small historical effective population size. Extant otters likely originated from the expansion of a single refugial population. Bayesian clustering and landscape genetic analyses however indicate that local populations are genetically differentiated, perhaps as consequence of post-glacial demographic fluctuations and recent isolation. These results delineate a framework that should be used for implementing conservation programs in Europe, particularly if they are based on the reintroduction of wild or captive-reproduced otters

Genetic diversity and landscape genetic structure of otter (Lutra lutra) populations in Europe

Eurasian otter populations strongly declined and partially disappeared due to global and local causes (habitat destruction, water pollution, human persecution) in parts of their continental range. Conservation strategies, based on reintroduction projects or restoration of dispersal corridors, should rely on sound knowledge of the historical or recent consequences of population genetic structuring. Here we present the results of a survey performed on 616 samples, collected from 19 European countries, geno- typed at the mtDNA control-region and 11 autosomal microsatellites. The mtDNA variability was low (nucleo- tide diversity = 0.0014; average number of pairwise dif- ferences = 2.25), suggesting that extant otter mtDNA lineages originated recently. A star-shaped mtDNA net- work did not allow outlining any phylogeographic infer- ence. Microsatellites were only moderately variable (Ho = 0.50; He = 0.58, on average across populations), the average allele number was low (observed Ao = 4.9, range 2.5–6.8; effective Ae = 2.8; range 1.6–3.7), sug- gesting small historical effective population sizeotters likely originated from the expansion of a single refugial population. Bayesian clustering and landscape genetic analyses however indicate that local populations are genetically differentiated, perhaps as consequence of post-glacial demographic fluctuations and recent isolation. These results delineate a framework that should be used for implementing conservation programs in Europe, particu- larly if they are based on the reintroduction of wild or captive-reproduced otters.Peer reviewe