High diversity in neuropeptide immunoreactivity patterns among three closely related species of Dinophilidae (Annelida).

This is the author accepted manuscript.The final version is available from Wiley via the DOI in this record.Neuropeptides are conserved metazoan signaling molecules, and represent useful markers for comparative investigations on the morphology and function of the nervous system. However, little is known about the variation of neuropeptide expression patterns across closely related species in invertebrate groups other than insects. In this study, we compare the immunoreactivity patterns of 14 neuropeptides in three closely related microscopic dinophilid annelids (Dinophilus gyrociliatus, D. taeniatus and Trilobodrilus axi). The brains of all three species were found to consist of around 700 somata, surrounding a central neuropil with 3-5 ventral and 2-5 dorsal commissures. Neuropeptide immunoreactivity was detected in the brain, the ventral cords, stomatogastric nervous system, and additional nerves. Different neuropeptides are expressed in specific, non-overlapping cells in the brain in all three species. FMRFamide, MLD/pedal peptide, allatotropin, RNamide, excitatory peptide, and FVRIamide showed a broad localization within the brain, while calcitonin, SIFamide, vasotocin, RGWamide, DLamide, FLamide, FVamide, MIP, and serotonin were present in fewer cells in demarcated regions. The different markers did not reveal ganglionic subdivisions or physical compartmentalization in any of these microscopic brains. The non-overlapping expression of different neuropeptides may indicate that the regionalization in these uniform, small brains is realized by individual cells, rather than cell clusters, representing an alternative to the lobular organization observed in several macroscopic annelids. Furthermore, despite the similar gross brain morphology, we found an unexpectedly high variation in the expression patterns of neuropeptides across species. This suggests that neuropeptide expression evolves faster than morphology, representing a possible mechanism for the evolutionary divergence of behaviors.Villum Fonde

IT-implementeringsprojekt på sjukhus – En rationell process?

Svensk sjukvård började rörelsen mot elektroniska patientjournalsystem någonstans under början av nittiotalet. Idag har praktiskt taget alla landsting sjukhusövergripande IT-system för hanteringen av patientinformation. Dessa (ofta stora) implementeringsprojekt har i många fall haft problem och det finns därför anledning att undersöka förutsättningarna för sådana projekt. Ur ett samhällsperspektiv finns mycket att tjäna om man kan undvika dessa införandeproblem och förbättra implementeringsprocessen i denna typ av organisationer. Givet en syn på sjukhus som en kraftigt institutionaliserad organisation finns anledning att ifrågasätta tillämpligheten av, vad som kan betecknas som, klassisk organisationsteori. Man kan tänka sig att organisatoriska val i någon mån sker utan rationell förankring bland annat genom införlivandet av så kallade rationaliserade myter. Ett fenomen som beskrivs av nyinstitutionell organisationsteori. I syfte att hitta ett fungerande teoretiskt ramverk för dessa implementeringsprojekt så försöker denna uppsats därför svara på frågan: I vilken utsträckning och kombination kan klassisk och nyinstitutionell teori för organisationsförändring appliceras på en offentlig sjukhusmiljö? Genom en teoretisk behandling av teorierna, samt sjukhus som organisation, konstateras att IT-system i allmänhet är en särskilt god kandidat för så kallad isomorfism, och vidare att sjukhus som organisation kan bedömas som särskilt benägen att söka trygghet genom införlivandet av rationaliserade myter. Tillämpligheten på dessa två organisationsteorier testades genom en empirisk studie över införandet av patientjournalsystemen Take Care och Melior på Karolinska Universitetssjukhuset respektive Södersjukhuset. Insamlandet av data skedde med hjälp av intervjuer samt studier av projektdokumentation. Även om omständigheterna kring projekten skiljer sig åt, så bär själva utformningen av förändringsprocesserna på de båda sjukhusen tydliga drag av klassisk förändringsteori. Dock bär förändringarna som helhet på drag av isomorfism, om än i olika utsträckning. Uppsatsen kommer således fram till att klassisk teori på vissa punkter ej räcker till för att förklara dessa implementeringsprojekt. Man har tagit effektivitetsvinster för givet, ett faktum som blir särskilt tydligt i de båda sjukhusens ointresse att mäta vare sig tillståndet innan förändringen, eller hur det blev efteråt. Utifrån en teoretisk grund som går utanför klassisk teori och på detta sätt ger utrymme även för nyinstitutionella idéer uppstår nya möjligheter för organisationen. Om landsting och sjukvård blir varse ”sin egen irrationalitet” finns goda möjligheter att förbättra och förstå effekterna av liknande projekt i framtiden