Vägräcken i kulturmiljöer : Kulturmiljöanpassning och säkerhet

Från 1 juli 2013 är det ett lagkrav att vägräcken ska vara CE-märkta. Kravet utgår från en EU-förordning (EU nr 305/2011) och är införd i svensk lag genom plan- och bygglagförordningen. Kravet har i praktiken gällt för det statliga vägnätet sedan 2010. Denna rapport är redovisningen av en utredning som syftat till att ta fram ett kunskapsunderlag om vilka CE-märkta vägräcken på den europeiska marknaden som skulle kunna användas i kulturhistoriska miljöer. Målsättningen har varit att underlätta kulturhistorisk anpassning i vägprojekt där vägräcken behöver tillföras, bytas ut eller underhållas och där valet av räcke kan påverka anläggningens eller omgivningens kulturhistoriska värden. Utredningen har genomförts genom litteraturstudier och intervjuer. Personer på svenska och europeiska väghållande myndigheter har kontaktats och ombetts delge erfarenheter av att arbeta med räcken i kulturhistoriska miljöer. I mindre utsträckning har även räckestillverkare och leverantörer kontaktats. Utifrån den utredning som har genomförts har vi funnit tre olika typfall där räckesfrågan blir aktuell av kulturhistoriska skäl: 1. Befintligt räcke har ett eget kulturhistoriskt värde. 2. Väganläggning eller byggnadsverk har ett kulturhistoriskt värde. 3. Omgivningen har ett kulturhistoriskt värde.  Genom intervjuerna har vi fått konkreta exempel på frågeställningar i projekt där valet av vägräcke har bedömts påverka kulturmiljön och hur projekten valt att jobba med frågan. Exemplen kan tjäna som inspiration och vägledning i andra projekt eller som underlag till kommande utvecklings- och standardiseringsarbete som vi bedömer också behövs för att uppnå en mer effektiv och konsekvent hantering av räcken i kulturmiljöer.  Utredningen har visat att det åtminstone inom Norden finns ett stort intresse hos väghållande myndigheter för ett större urval av vägräcken i kulturmiljöer som uppfyller säkerhetskraven. Alternativa vägräcken är en fråga som engagerar. Framtida utvecklingsarbete som vi föreslår är bland annat upprättande av handledning för val av vägräcke, tillgängliggörande av underlag och utvecklingsprojekt i samarbete med andra väghållande myndigheter i Europa.

Vägräcken i kulturmiljöer : Kulturmiljöanpassning och säkerhet

Från 1 juli 2013 är det ett lagkrav att vägräcken ska vara CE-märkta. Kravet utgår från en EU-förordning (EU nr 305/2011) och är införd i svensk lag genom plan- och bygglagförordningen. Kravet har i praktiken gällt för det statliga vägnätet sedan 2010. Denna rapport är redovisningen av en utredning som syftat till att ta fram ett kunskapsunderlag om vilka CE-märkta vägräcken på den europeiska marknaden som skulle kunna användas i kulturhistoriska miljöer. Målsättningen har varit att underlätta kulturhistorisk anpassning i vägprojekt där vägräcken behöver tillföras, bytas ut eller underhållas och där valet av räcke kan påverka anläggningens eller omgivningens kulturhistoriska värden. Utredningen har genomförts genom litteraturstudier och intervjuer. Personer på svenska och europeiska väghållande myndigheter har kontaktats och ombetts delge erfarenheter av att arbeta med räcken i kulturhistoriska miljöer. I mindre utsträckning har även räckestillverkare och leverantörer kontaktats. Utifrån den utredning som har genomförts har vi funnit tre olika typfall där räckesfrågan blir aktuell av kulturhistoriska skäl: 1. Befintligt räcke har ett eget kulturhistoriskt värde. 2. Väganläggning eller byggnadsverk har ett kulturhistoriskt värde. 3. Omgivningen har ett kulturhistoriskt värde.  Genom intervjuerna har vi fått konkreta exempel på frågeställningar i projekt där valet av vägräcke har bedömts påverka kulturmiljön och hur projekten valt att jobba med frågan. Exemplen kan tjäna som inspiration och vägledning i andra projekt eller som underlag till kommande utvecklings- och standardiseringsarbete som vi bedömer också behövs för att uppnå en mer effektiv och konsekvent hantering av räcken i kulturmiljöer.  Utredningen har visat att det åtminstone inom Norden finns ett stort intresse hos väghållande myndigheter för ett större urval av vägräcken i kulturmiljöer som uppfyller säkerhetskraven. Alternativa vägräcken är en fråga som engagerar. Framtida utvecklingsarbete som vi föreslår är bland annat upprättande av handledning för val av vägräcke, tillgängliggörande av underlag och utvecklingsprojekt i samarbete med andra väghållande myndigheter i Europa.

Ultrasound measurements of subcutaneous adipose tissue in infants are reproducible

BACKGROUND: The purpose of this study was to evaluate the ultrasound technique for measuring subcutaneous adipose tissue in infants. METHODS: Twenty infants were investigated at 3, 6, and 12 months of age. All measurements were made by the same investigator in triplicate on the left side of the body at the triceps and subscapular anatomic landmarks and at the abdomen and thigh. An ultrasound system equipped with a linear 7.0-MHz transducer was used. RESULTS: The intraclass correlation coefficients were 0.88 to 0.99. Random errors ranged from 0.01 to 0.19 mm. For log-transformed values, the random error ranged from 2.4% to 5.7%. CONCLUSIONS: Measurements of subcutaneous fat in infants using ultrasound are reproducible when performed by the same observer

Zalutumumab plus best supportive care versus best supportive care alone in patients with recurrent or metastatic squamous-cell carcinoma of the head and neck after failure of platinum-based chemotherapy : an open-label, randomised phase 3 trial

BACKGROUND: No treatments are presently available to increase survival in patients with recurrent or metastatic squamous-cell carcinoma of the head and neck after failure of platinum-based chemotherapy. We aimed to assess efficacy and safety of zalutumumab, a human IgG1 monoclonal antibody targeting the epidermal growth factor receptor, for overall survival in such patients. METHODS: In our open-label, parallel-group, phase 3, randomised trial, we randomly allocated patients with squamous-cell carcinoma of the head and neck who were regarded as incurable with standard therapy, a WHO performance status of 0-2, and progressive disease within 6 months of platinum-based therapy in a 2:1 ratio to receive zalutumumab plus best supportive care (zalutumumab group) or best supportive care with optional methotrexate (control group) at medical centres in Europe, Brazil, and Canada. Randomisation was done via a centralised interactive voice-response system, stratified by performance status. Data were analysed when the randomisation code was broken, after the completion of the accrual and cleaning of the relevant data. An independent review committee, masked to treatment assignment, assessed tumour response and disease progression according to response evaluation criteria in solid tumours. Zalutumumab was given weekly by individual dose titration on the basis of skin rash. After a prespecified 231 deaths, we included all randomised patients in the survival analyses and all patients receiving at least one session of therapy in the safety analysis. The primary endpoint was overall survival, although progression-free survival was also assessed. This trial is registered with ClinicalTrials.gov, NCT00382031. FINDINGS: We randomly allocated 191 (67%) of 286 eligible patients to the zalutumumab group and 95 (33%) to the control group. Median overall survival was 6.7 months (95% CI 5.8-7.0) in the zalutumumab group and 5.2 months (4.1-6.4) in the control group (hazard ratio [HR] for death, stratified by WHO performance status, was 0.77, 97.06% CI 0.57-1.05; unadjusted p=0.0648). Progression-free survival was longer in the zalutumumab group than in the control group (HR for progression or death, stratified by WHO performance status, was 0.63, 95% CI 0.47-0.84; p=0.0012). 189 patients given zalutumumab and 94 controls were included in the safety analysis. The most common grade 3-4 adverse events were rash (39 [21%] patients in the zalutumumab group vs none in the control group), anaemia (11 [6%] vs five [5%]), and pneumonia (nine [5%] vs two [2%]). 28 (15%) patients in the zalutumumab group had grade 3/4 infections compared with eight (9%) in the control group. The most common serious adverse events were tumour haemorrhage (28 [15%] patients given zalutumumab vs 13 [14%] controls), pneumonia (13 [7%] vs three [3%]), and dysphagia (11 [6%] vs two [2%]). INTERPRETATION: Although zalutumumab did not increase overall survival, progression-free survival was extended in patients with recurrent squamous-cell carcinoma of the head and neck who had failed platinum-based chemotherapy. Zalutumumab dose titration on the basis of rash is safe

Detailed analysis of metastatic colorectal cancer patients who developed cardiotoxicity on another fluoropyrimidine and switched to S-1 treatment (subgroup analysis of the CardioSwitch-study)

Background and purpose: The CardioSwitch-study demonstrated that patients with solid tumors who develop cardiotoxicity on capecitabine or 5-fluorouracil (5-FU) treatment can be safely switched to S-1, an alternative fluoropyrimidine (FP). In light of the European Medicines Agency approval of S-1 in metastatic colorectal cancer (mCRC), this analysis provides more detailed safety and efficacy information, and data regarding metastasectomy and/or local ablative therapy (LAT), on the mCRC patients from the original study. Materials and methods: This retrospective cohort study was conducted at 12 European centers. The primary endpoint was recurrence of cardiotoxicity after switch. For this analysis, safety data are reported for 78 mCRC patients from the CardioSwitch cohort (N = 200). Detailed efficacy and outcomes data were available for 66 mCRC patients. Results: Data for the safety of S-1 in mCRC patients were similar to the original CardioSwitch cohort and that expected for FP-based treatment, with no new concerns. Recurrent cardiotoxicity (all grade 1) with S-1-based treatment occurred in 4/78 (5%) mCRC patients; all were able to complete FP treatment. Median progression-free survival from initiation of S-1-based treatment was 9.0 months and median overall survival 26.7 months. Metastasectomy and/or LAT was performed in 33/66 (50%) patients, and S-1 was successfully used in recommended neoadjuvant/conversion or adjuvant-like combination regimens and schedules as for standard FPs. Interpretation: S-1 is a safe and effective FP alternative when mCRC patients are forced to discontinue 5-FU or capecitabine due to cardiotoxicity and can be safely used in the standard recommended regimens, settings, and schedules