Generating LCA partitioning factors for sewage sludge management using a Delphi procedure

In attributional life cycle assessment (ALCA), the goal is to map the environmental impact from the system under study in such a way that it reveals what share of the total global environmental impact that belongs to the product or service investigated. Any process performing multiple functions then gives rise to an allocation problem. It has been recommended that the partitioning in ALCA studies should be based on the drivers of the system. Wastewater collection and treatment facilities are increasingly exploited in different resource recovery attempts and therefore increasingly result in allocation problems. The drivers of present wastewater and sludge management systems is a mix of various ideas and concerns relating to environmental protection, resource recovery, economy, and other interests, that seem to vary among stakeholders, over time and across regions. We developed a two-stage Delphi procedure for finding partitioning factors for use in ALCA studies where multiple drivers and stakeholders are present in relation to multifunctional systems and tested it for a wastewater and sludge management system. The paper reports on the method, on the experiences from applying the method and implications for ALCA studies

Performance and user-friendliness of the rapid antigen detection tests QuickVue Dipstick Strep A test and DIAQUICK Strep A Blue Dipstick for pharyngotonsillitis caused by Streptococcus pyogenes in primary health care

Sensitivity and specificity of rapid antigen detection tests (RADTs) for detection of group A hemolytic streptococcus (GAS) vary. The purpose is to present the first SKUP (Scandinavian evaluation of laboratory equipment for point of care testing) evaluations concerning the assessment of the diagnostic performance and user-friendliness of two RADTs for detection of GAS when used under real-life conditions in primary health care. Throat samples were collected in duplicates at primary health care centers (PHCCs) from patients with symptoms of pharyngitis. The performance of QuickVue Dipstick Strep A test (307 samples) and DIAQUICK Strep A Blue Dipstick (348 samples) was evaluated using culture results at a clinical microbiology laboratory as comparison. The user-friendliness was evaluated using a questionnaire. The diagnostic sensitivity was 92% (90% confidence interval (CI) 87–96%) and 72% (90% CI 65–79%), while the diagnostic specificity was 86% (90% CI 81–90%) and 98% (90% CI 96–99%) for QuickVue Dipstick Strep A test and DIAQUICK Strep A Blue Dipstick, respectively. Both RADTs obtained acceptable assessments for user-friendliness and fulfilled SKUP’s quality goal for user-friendliness. The diagnostic sensitivity for QuickVue Dipstick Strep A test and the diagnostic specificity for DIAQUICK Strep A Blue Dipstick in this objective and supplier-independent evaluation were higher compared with previous meta-analyses of RADTs. However, the diagnostic specificity for QuickVue Dipstick Strep A test and the diagnostic sensitivity for DIAQUICK Strep A Blue Dipstick were lower compared with previous meta-analyses of RADTs.publishedVersio

Polymorphisms in genes of interleukin 12 and its receptors and their association with protection against severe malarial anaemia in children in western Kenya

Abstract Background: Malarial anaemia is characterized by destruction of malaria infected red blood cells and suppression of erythropoiesis. Interleukin 12 (IL12) significantly boosts erythropoietic responses in murine models of malarial anaemia and decreased IL12 levels are associated with severe malarial anaemia (SMA) in children. Based on the biological relevance of IL12 in malaria anaemia, the relationship between genetic polymorphisms of IL12 and its receptors and SMA was examined. Methods: Fifty-five tagging single nucleotide polymorphisms covering genes encoding two IL12 subunits, IL12A and IL12B, and its receptors, IL12RB1 and IL12RB2, were examined in a cohort of 913 children residing in Asembo Bay region of western Kenya. Results: An increasing copy number of minor variant (C) in IL12A (rs2243140) was significantly associated with a decreased risk of SMA (P = 0.006; risk ratio, 0.52 for carrying one copy of allele C and 0.28 for two copies). Individuals possessing two copies of a rare variant (C) in IL12RB1 (rs429774) also appeared to be strongly protective against SMA (P = 0.00005; risk ratio, 0.18). In addition, children homozygous for another rare allele (T) in IL12A (rs22431348) were associated with reduced risk of severe anaemia (SA) (P = 0.004; risk ratio, 0.69) and of severe anaemia with any parasitaemia (SAP) (P = 0.004; risk ratio, 0.66). In contrast, AG genotype for another variant in IL12RB1 (rs383483) was associated with susceptibility to high-density parasitaemia (HDP) (P = 0.003; risk ratio, 1.21). Conclusions: This study has shown strong associations between polymorphisms in the genes of IL12A and IL12RB1 and protection from SMA in Kenyan children, suggesting that human genetic variants of IL12 related genes may significantly contribute to the development of anaemia in malaria patients

Organisational care and psychological treatment of vulnerable children in Maputo, Mozambique : A Minor Field Study

Many children are vulnerable in Mozambique, one of the poorest countries in the world. The ones considered most vulnerable, so called orphans and vulnerable children (OVC), often live in particularly vulnerable situations that often cause creating psychological distress and traumas. Most of them live in kinship care, but many are supported and cared for by organisations working in several fields, providing, for example, basic needs care, education, psychosocial support and reintegration to their families and communities. The aim of this qualitative study has been to investigate and describe organisational resources, approaches and methods to implement and conduct care and psychological treatment for vulnerable children in Maputo, Mozambique. The study has also aimed to explore how the various interventions correspond to existing models of care and need interventions, and to discuss possible improvements of elements according to theory. Twenty staff members at eight organisations were interviewed with a semi-structured interview guide. The results describe the various organisations’ work directed towards the heterogeneously vulnerable group of children. Views regarding work as well as recommendations are given from the separate organisations and from describing theoretical models and literature. Recommendations can be summarised as requests for e.g. increased co-operation with authorities and donor organisations,  as well as for growth of internal organisational structures. Scarce financial resources are often regarded as the main obstacle affecting the magnitude and impact of the organisations’ work. Other noted recommendations included the need to provide for a higher ratio of teachers and caretakers with psycho-social and special needs knowledge, and an increased presence of psychologists and support staff at the different organisations, in order to give adequate support to the children. A literature recommendation emphasised further monitoring and evaluation of programs to increase the knowledge of interventions for vulnerable children.Många barn lever i utsatthet i Mozambique, som är ett av de fattigaste länderna i världen. De mest sårbara, föräldralösa och utsatta barnen (OVC), lever ofta i särskilt utsatta situationer som ofta orsakar psykologisk ohälsa och traumatiska upplevelser. De flesta av dessa barn tas omhand inom familjen men många tas omhand och får stöd genom organisationer, som inom olika fält arbetar för att täcka barnens grundbehov, utbildning, psykosocialt stöd och för att återintegrera dem i sina familjer och in i samhället igen. Syftet med denna kvalitativa studie har varit att undersöka och beskriva organisationers resurser, förhållningssätt, och metoder för att implementera och bedriva vård och psykologisk behandling för utsatta barn i Maputo, Mozambique. Den har även syftat till att utforska hur de olika interventionerna motsvarar existerande teoretiska modeller kring omvårdnad och metoder för att täcka behov samt att diskutera möjliga förbättringar av faktorer genom teoretiska perspektiv. Tjugo anställda vid åtta organisationer intervjuades med en semi-strukturerad intervjuguide. Resultatet beskriver de olika organisationernas arbete gentemot denna heterogena grupp av utsatta barn. Synsätt kring arbetet och även rekommendationer beskrivs utifrån de separata organisationerna och även utifrån teoretiska modeller och litteratur. Rekommendationer kan sammanfattas som en efterfrågan för att t ex. förstärka organisationernas samarbete med myndigheter och med bidragsgivande organisationer, samt även inom de separata organisationerna. Begränsade finansiella resurser ansågs ofta vara det största hindret och som påverkade arbetets magnitud och påverkan.  Andra rekommendationer är att t ex. öka andelen lärare och vårdgivare med psykosocialt och specialpedagogisk kunskap samt en fler psykologer för att stödja personal inom organisationerna, i deras dagliga arbete i att ge adekvat stöd till barnen de arbetar med. Litteraturen betonade även rekommendationer kring uppföljning och utvärdering av program, för att öka kunskapen kring interventioner för utsatta barn

Genetic and Clinical Investigation of Noonan Spectrum Disorders

Noonan spectrum disorders belong to the RASopathies, a group of clinically related developmental disorders caused by dysregulation of the RAS-MAPK pathway. This thesis describes genetic and clinical investigations of six families with Noonan spectrum disorders. In the first family, the index patient presented with severe Noonan syndrome (NS) and multiple café-au-lait (CAL) spots, while four additional family members displayed multiple CAL spots only. Genetic analysis of four RAS-MAPK genes revealed a de novo PTPN11 mutation and a paternally inherited NF1 mutation, which could explain the atypically severe NS, but not the CAL spots trait in the family. The co-occurrence of two mutations was also present in another patient with a severe/complex NS-like phenotype. Genetic analysis of nine RASopathy-associated genes identified a de novo SHOC2 mutation and a maternally inherited PTPN11 mutation. The latter was also identified in her brother. Both the mother and the brother displayed mild phenotypes of NS. The results from these studies suggest that an additive effect of co-occurring mutations contributes to severe/complex NS phenotypes. The inherent difficulty in diagnosing Noonan spectrum disorders is evident in families with neurofibromatosis-Noonan syndrome (NFNS). An analysis of nine RASopathy-associated genes in a five-generation family with NFNS revealed a novel NF1 mutation in all affected family members. Notably, this family was initially diagnosed with NS and CAL spots. The clinical overlap between NS and NFNS was further demonstrated in three additional NFNS families. An analysis of twelve RASopathy-associated genes revealed three different NF1 mutations, all segregating with the disorder in each family. These mutations have been reported in patients with NF1, but have, to our knowledge, not been associated with NFNS previously. Together, these findings support the notion that NFNS is a variant of NF1. Due to the clinical overlap between NS and NFNS, we propose screening for NF1 mutations in NS patients negative for mutations in NS-associated genes, preferentially when CAL spots are present. In conclusion, this thesis suggests that co-occurrence of mutations or modifying loci in the RAS-MAPK pathway contributes to the clinical variability observed within Noonan spectrum disorders and further demonstrates the importance of accurate genetic diagnosis

Individuell lönesättning ur ett kompetensperspektiv : En studie om kompetensens roll vid individuell lönesättning inom statlig organisation

Den kollektiva   tanken om ”lika lön för lika arbete” var länge mottot i svensk lönepolitik. Denna tanke har övergått i allt högre grad till att belöna varje enskild   individ efter dennes egna prestationer och personliga egenskaper. Samhället   har gått mot ett individfokus och likaså har även tankarna kring   lönesättning. De senaste tjugo åren har den individuella lönesättningen varit   dominerande på den svenska arbetsmarknaden. Vitsen med individuell lön är,   för företagen, att motivera och styra medarbetare mot de prestationer och mål   som önskas. Väl utförda och genomförda arbetsuppgifter samt önskvärda   personliga egenskaper och beteenden skall belönas genom högre lön.  Kompetens, ett vanligt förekommande arbetsrelaterat begrepp, ligger även till grund för lönesättning idag. Men vad innebär det egentligen att vara kompetent? Fenomenet kan operationaliseras och brytas ner i många olika aspekter och kan därför vara svårt att sätta fingret på som ett enskilt och eget begrepp. Problemet med att lönesätta efter kompetens är således att begreppet har så många olika subjektiva betydelser. Att lönesätta utifrån utbildningsbakgrund, erfarenheter och kunskaper är förhållandevis lätt då dessa aspekter som regel finns dokumenterade eller är mätbara. Men hur går man egentligen tillväga för att mäta de kompetenser som finns hos individen? Och hur gör man för att rättvist bedöma dessa kompetenser och belöna därefter? För att se närmare på problemet har jag, i en statlig organisation, utfört en undersökning med en HR-specialist med ansvar för företagets löneprocesser, i form av en intervju, samt genomfört en enkätundersökning med ett antal, strategiskt utvalda, medarbetare i företaget som blir lönesatta individuellt. Studien visar att företaget jag valt att studera lägger störst fokus på prestation och någon form utav helhetsbedömning vid lönesättning. Studien visar även att personalen har dålig uppfattning om huruvida kompetensen vägs in vid lönesättning överhuvudtaget. Resultaten av studien visar även att det studerade företaget inte använder begreppet kompetens som enskilt begrepp utan har valt att bryta ner det till mätbara kriterier. Studiens enkätundersökning fick relativt låg svarsfrekvens vilket har lett till svårigheter med att få fram ett generaliserbart och representativt resultat men trots detta har en analys kunnat göras då svaren pekar i någon riktning och kvaliteten på intervjun var god och gav en god överblick över företagets kultur

Hållbar avfallshantering : Populärvetenskaplig sammanfattning av Naturvårdsverkets forskningsprogram

Målet med forskningsprogrammet Hållbar Avfallshantering har varit att samla, utveckla och utvärdera idéer till styrmedel som kan bidra till en mer hållbar avfallshantering. Med det menar vi en avfallshantering som minskar samhällets miljöpåverkan, exempelvis genom att avfallsmängderna minskar och återvinningen ökar. För att vara hållbart får avfallssystemet inte kosta orimligt mycket,och det måste också accepteras både av allmänheten och av andra aktörer som ska bidra till attsystemet fungerar. Vårt syfte har också varit att utveckla verktyg och metoder för att utvärdera styrmedel. Vi har exempelvis utvecklat ett paket med beräkningsmodeller för att kunna analysera hur stora avfallsmängder som uppstår (EMEC), hur dessa kan behandlas (NatWaste), och vad detta kan få för effekter på miljön (SWEA). Modellerna ger också information om hur kostnaden för avfallshantering och Sveriges ekonomi i allmänhet kan påverkas av olika styrmedel. Tillsammans med våra övriga modeller och metoder ger detta modellpaket en unik möjlighet att i fortsättningen utvärdera nya förslag till styrmedel och analysera komplexa frågor kring avfallsmängder och avfallshantering. Vi har kombinerat analyser i de tre modellerna ovan med andra beräkningar och dessutom med kvalitativa analyser och resonemang, baserat på forskning inom bland annat etnologi, psykologi och ekonomi. Det gör att vi också kunnat analysera acceptansfrågor och diskutera hur information kan bidra till avfallsprevention och källsortering. Många människor är positivt inställda till att källsortera och vill bidra till en god miljö men det finns ändå tydliga gränser för hur mycket folk är beredda att anstränga sig. Om källsorteringen uppfattas som svår, räcker en positiv inställning inte lika långt.Därför behöver det vara lätt att göra rätt. Det har visat sig att människor som inte är nöjda med hur avfallssystemet fungerar snarare är osäkra än missnöjda. Tydlig information kan därför göra stor nytta, om den anpassas till situationen och målgruppen, och särskilt om den kombineras med andra styrmedel. Förutom information har vi studerat femton andra styrmedel som kan leda till att mängden avfall minskar och till att återvinningen av material ökar. Dessa styrmedel är:• Skatt på råvaror• Skatt på farliga ämnen• Återvinningscertifikat• Förbud mot utdelning av reklam till hushåll som inte uttryckligen sagt ja till detta• Sänkt moms på tjänster• Negativ märkning av varor med farliga ämnen• Krav på arbete med avfallsminimering inom företag • Förbättrad tillsyn av verksamheter• Viktbaserad avfallstaxa• Miljödifferentierad avfallstaxa• Konsumentanpassade insamlingssystem• Klimatskatt på förbränning av fossilt avfall• Viktbaserad skatt på förbränning av avfall• El-certifikat för avfallsförbränning• Krav på återvinning av återvinningsbara material Av dessa är kravet på återvinning av återvinningsbara material det styrmedel som verkar kunna ge störst miljövinst. En viktbaserad avfallstaxa leder också till ökad återvinning, genom att källsorteringen ökar. Råvaruskatter och återvinningscertifikat är styrmedel som försöker driva upp efterfrågan på återvunnet material. Att införa sådana styrmedel i Sverige får dock bara en liten effekt på återvinningen, eftersom utbudet av återvunnet material är okänsligt för ändringar på marknaden.Att sänka momsen på tjänster bidrar till att styra konsumtionen bort från varor till tjänster. Då minskar mängden avfall per konsumerad tusenlapp. Mängden pappersavfall i hushållen minskar om utdelning av reklam förbjuds till hushåll som inte uttryckligen sagt ja till detta. Andra sätt att minska mängden avfall kan vara att ställa krav på avfallsminimering i företag och öka tillsynen. Vart och ett av dessa styrmedel påverkar mängden avfall med ett fåtal procent eller mindre, men tillsammans kan de ändå ge en betydande effekt. Vissa styrmedel kompletterar varandra och är därför bra att kombinera. Det är exempelvis bra attkombinera den viktbaserade avfallstaxan med konsumentanpassade insamlingssystem och information, för då minskar risken att hushållen gör sig av med sitt avfall på olagligt sätt. Information behövs i allmänhet som komplement till andra styrmedel, men är svår att få effektiv om den används för sig själv.I Hållbar avfallshantering har vi utvärderat en eller ett par varianter av varje styrmedel. Studierna har också gett inspiration till nya varianter av några av de undersökta styrmedlen och även idéer till helt nya styrmedel. Exempelvis skulle en kännbar skatt på materialanvändning kunna leda till ökad materialeffektivitet i industrin. Stöd till reparationstjänster skulle kunna förlänga livslängden på vissa produkter och därmed minska mängden avfall. Att tillåta tillfällig deponering eller lagring av plastavfall som inte kan återvinnas skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser. Pantsystem och deponiskatt är exempel på existerande verktyg som skulle kunna breddas till att gälla fler produkter och avfallsfraktioner. Ytterligare forskning eller utredningar behövs både kring dessa nya idéer och kring de styrmedel vi har studerat, för att avgöra om – och i så fall hur – de ska införas i praktiken. Både bland de styrmedel som finns idag och bland de möjliga styrmedel vi har studerat finns någrasom har stor påverkan på hur avfallet hanteras, som exempelvis deponeringsförbud, producentansvaret och krav på återvinning. Däremot är det svårare att finna styrmedel som gör att mängden avfall minskar kraftigt. Avfallsmängden verkar främst styras av den ekonomiska och tekniska utvecklingen i samhället samt av konsumtionsmönster och medborgarnas val av livsstil. För att hitta styrmedel som kraftigt kan minska mängden avfall behövs det mer nytänkande inom området.

Towards Sustainable Waste Management - Popular Summary Report from a Swedish EPA Research Programme

The purpose of the research program Towards Sustainable Waste Management has been to assemble, develop and evaluate ideas for policy instruments for a more sustainable waste management. The waste management should contribute to reducing the environmental impact of the society, for example through reduced waste quantities and increased recycling. It should be cost-efficient and also be accepted among the public as well as other important stakeholders. Our aim was also to develop tools and methods to evaluate such instruments. For example we have developed a package of computer models to analyse the quantities of waste that can arise in the future (EMEC), how these different quantities might be treated (NatWaste), and how this can affect the environment (SWEA). The models also provide information about the cost of waste management and how the Swedish economy in general can be affected by the policy instruments. This package of models, together with our other models and methods, give us a unique capability for the assessment of new policy instruments and the analysis of complex questions on waste quantities and waste treatment. Our assessments and conclusions have a broad scientific basis. We combined the three models above with other calculations and with qualitative analysis and discussions, based on research in ethnology, psychology, economics, etc. This means that we are also able to analyze issues of acceptance and discuss how information should be designed to be effective. People often like to contribute to a good environment, through source separation, etc. However, each individual has a clear limit regarding how much effort to spend. A positive attitude towards source separation does not reach far, when the sorting of a waste fraction is considered difficult. Hence, it must be easy to do the right thing. We found that people who are not satisfied with the waste-management system are uncertain over it rather than unhappy with it. Clear information can be of great benefit, if adapted to the situation and audience, and especially when combined with other policy instruments. Besides information, we assessed fifteen other policy instruments that aim for waste prevention and increased recycling of materials: Raw materials tax Tax on hazardous substances Recycling certificates Prohibition of distribution of advertising to households that have not expressly agreed to this Reduced value added tax (VAT) on services Negative labeling of products with hazardous substances Requirements for companies to work on waste minimization Improved surveillance by authorities Weight-based waste-collection fee Environmentally differentiated waste-collection fee Consumer-friendly waste collection systems Climate Tax on incineration of waste with fossil origin Weight-based tax on incineration of waste Green electricity certificates for waste incineration Obligation to recycle recyclable materials Of these, the obligation to recycle recyclables seems to provide the greatest environmental benefit. A weight-based waste fee also results in increased source separation and recycling. Raw material taxes and recycling certificates aim at stimulating or requiring a demand for recycled materials. The introduction of such instruments in a single country like Sweden has a small effect on the total recycling of the materials, partly because the supply of recycled material is insensitive to changes in the market. Reducing VAT on services helps to shift consumption away from goods to services. This reduces the quantity of waste per consumed Euro. The quantity of paper waste in the households is reduced if the distribution of advertising is prohibited to households that have not expressly agreed to this. The waste quantity can also be reduced through demanding waste-minimization plans or similar in companies and through improved surveillance of the companies by authorities. We expect each of these instruments to affect the waste quantity with a few percent or less, but together they can still have a significant effect. Some instruments are complementary and therefore good to combine. It is, for example, a good idea to combine the weight-based waste-collection fee with consumer-friendly collection and information, because this reduces the risk that households dispose of their waste illegally. Information can be a powerful tool if it is combined with other instruments, but isolated it is difficult to get it effective. In Towards Sustainable Waste Management we evaluated one or two versions of each instrument. Our studies in addition gave ideas for new versions of some of the investigated instruments and also ideas for completely new instruments. A substantial tax on the use of materials could, for example, lead to increased material efficiency in industry. Support to repairing services could extend the life of certain products and thus reduce the waste quantity. Allowing temporary landfill or storage of plastic waste that cannot be recycled could reduce greenhouse gas emissions. Well established tools like deposit systems and the landfill tax could be expanded to include more products and waste fractions. Further research or investigations are needed both on these new ideas about the instruments we have studied, to determine whether – and if so, how – they are inserted into practice. Among the instruments in place today, and also among the possible policy instruments that we have studied, there are a few that greatly affect the treatment of waste. Examples include landfill bans, the extended producer responsibility, and the obligation to recycle recyclables. However, it is more difficult to find instruments that drastically can reduce the waste quantity. This quantity seems to be decided mainly by the economic and technological development in the society, and by consumption patterns and the lifestyle of the citizens. To find policy instruments that can greatly reduce the quantity of waste we need further innovation in this area. The results from the research program have been published in more reports, scientific articles, etc., many of them in English. Visit our website www.sustainablewaste.info for a full list of publications.Towards sustainable waste managemen

Hållbar avfallshantering : Populärvetenskaplig sammanfattning av Naturvårdsverkets forskningsprogram

Målet med forskningsprogrammet Hållbar Avfallshantering har varit att samla, utveckla och utvärdera idéer till styrmedel som kan bidra till en mer hållbar avfallshantering. Med det menar vi en avfallshantering som minskar samhällets miljöpåverkan, exempelvis genom att avfallsmängderna minskar och återvinningen ökar. För att vara hållbart får avfallssystemet inte kosta orimligt mycket,och det måste också accepteras både av allmänheten och av andra aktörer som ska bidra till attsystemet fungerar. Vårt syfte har också varit att utveckla verktyg och metoder för att utvärdera styrmedel. Vi har exempelvis utvecklat ett paket med beräkningsmodeller för att kunna analysera hur stora avfallsmängder som uppstår (EMEC), hur dessa kan behandlas (NatWaste), och vad detta kan få för effekter på miljön (SWEA). Modellerna ger också information om hur kostnaden för avfallshantering och Sveriges ekonomi i allmänhet kan påverkas av olika styrmedel. Tillsammans med våra övriga modeller och metoder ger detta modellpaket en unik möjlighet att i fortsättningen utvärdera nya förslag till styrmedel och analysera komplexa frågor kring avfallsmängder och avfallshantering. Vi har kombinerat analyser i de tre modellerna ovan med andra beräkningar och dessutom med kvalitativa analyser och resonemang, baserat på forskning inom bland annat etnologi, psykologi och ekonomi. Det gör att vi också kunnat analysera acceptansfrågor och diskutera hur information kan bidra till avfallsprevention och källsortering. Många människor är positivt inställda till att källsortera och vill bidra till en god miljö men det finns ändå tydliga gränser för hur mycket folk är beredda att anstränga sig. Om källsorteringen uppfattas som svår, räcker en positiv inställning inte lika långt.Därför behöver det vara lätt att göra rätt. Det har visat sig att människor som inte är nöjda med hur avfallssystemet fungerar snarare är osäkra än missnöjda. Tydlig information kan därför göra stor nytta, om den anpassas till situationen och målgruppen, och särskilt om den kombineras med andra styrmedel. Förutom information har vi studerat femton andra styrmedel som kan leda till att mängden avfall minskar och till att återvinningen av material ökar. Dessa styrmedel är:• Skatt på råvaror• Skatt på farliga ämnen• Återvinningscertifikat• Förbud mot utdelning av reklam till hushåll som inte uttryckligen sagt ja till detta• Sänkt moms på tjänster• Negativ märkning av varor med farliga ämnen• Krav på arbete med avfallsminimering inom företag • Förbättrad tillsyn av verksamheter• Viktbaserad avfallstaxa• Miljödifferentierad avfallstaxa• Konsumentanpassade insamlingssystem• Klimatskatt på förbränning av fossilt avfall• Viktbaserad skatt på förbränning av avfall• El-certifikat för avfallsförbränning• Krav på återvinning av återvinningsbara material Av dessa är kravet på återvinning av återvinningsbara material det styrmedel som verkar kunna ge störst miljövinst. En viktbaserad avfallstaxa leder också till ökad återvinning, genom att källsorteringen ökar. Råvaruskatter och återvinningscertifikat är styrmedel som försöker driva upp efterfrågan på återvunnet material. Att införa sådana styrmedel i Sverige får dock bara en liten effekt på återvinningen, eftersom utbudet av återvunnet material är okänsligt för ändringar på marknaden.Att sänka momsen på tjänster bidrar till att styra konsumtionen bort från varor till tjänster. Då minskar mängden avfall per konsumerad tusenlapp. Mängden pappersavfall i hushållen minskar om utdelning av reklam förbjuds till hushåll som inte uttryckligen sagt ja till detta. Andra sätt att minska mängden avfall kan vara att ställa krav på avfallsminimering i företag och öka tillsynen. Vart och ett av dessa styrmedel påverkar mängden avfall med ett fåtal procent eller mindre, men tillsammans kan de ändå ge en betydande effekt. Vissa styrmedel kompletterar varandra och är därför bra att kombinera. Det är exempelvis bra attkombinera den viktbaserade avfallstaxan med konsumentanpassade insamlingssystem och information, för då minskar risken att hushållen gör sig av med sitt avfall på olagligt sätt. Information behövs i allmänhet som komplement till andra styrmedel, men är svår att få effektiv om den används för sig själv.I Hållbar avfallshantering har vi utvärderat en eller ett par varianter av varje styrmedel. Studierna har också gett inspiration till nya varianter av några av de undersökta styrmedlen och även idéer till helt nya styrmedel. Exempelvis skulle en kännbar skatt på materialanvändning kunna leda till ökad materialeffektivitet i industrin. Stöd till reparationstjänster skulle kunna förlänga livslängden på vissa produkter och därmed minska mängden avfall. Att tillåta tillfällig deponering eller lagring av plastavfall som inte kan återvinnas skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser. Pantsystem och deponiskatt är exempel på existerande verktyg som skulle kunna breddas till att gälla fler produkter och avfallsfraktioner. Ytterligare forskning eller utredningar behövs både kring dessa nya idéer och kring de styrmedel vi har studerat, för att avgöra om – och i så fall hur – de ska införas i praktiken. Både bland de styrmedel som finns idag och bland de möjliga styrmedel vi har studerat finns någrasom har stor påverkan på hur avfallet hanteras, som exempelvis deponeringsförbud, producentansvaret och krav på återvinning. Däremot är det svårare att finna styrmedel som gör att mängden avfall minskar kraftigt. Avfallsmängden verkar främst styras av den ekonomiska och tekniska utvecklingen i samhället samt av konsumtionsmönster och medborgarnas val av livsstil. För att hitta styrmedel som kraftigt kan minska mängden avfall behövs det mer nytänkande inom området.

Att förebygga perioperativ hypotermi : en litteraturöversikt

Hypotermi, kroppstemperatur under 36 °C, har sedan länge varit känt som en riskfaktor för komplikationer inom akutsjukvården. Oavsiktlig perioperativ hypotermi orsakar oönskade fysiologiska effekter som är förenade med postoperativ morbiditet. Intraoperativt sker värmeavdunstning främst genom hud, luftvägar och operationssår vilket bidrar till sänkt kroppstemperatur perioperativt. Dessutom hämmar generell anestesi kroppens egen förmåga till temperaturreglering. För att upprätthålla hög patientsäkerhet behöver specialistsjuksköterskan ha kunskap om vilka omvårdnads- och medicinskaåtgärder som förebygger perioperativ hypotermi. Syftet var att beskriva preoperativa omvårdnads- och medicinska åtgärder som utförs för att förebygga perioperativ hypotermi. Samt att beskriva vilka åtgärder som visats ha denna effekt och hur förebyggande åtgärder relaterar till risker gällande patientsäkerhet. En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och SweMed. Sammanställningen i den här litteraturöversikten bygger på femton kvantitativa artiklars resultat vilka analyserades genom en tematisk analys. Resultatet sammanfattades i fyra kategorier; aktiv uppvärmning preoperativt, passiv uppvärmning preoperativt, medicinskintervention preoperativt samt patientsäkerhet i samband med värmebevarande interventioner. Totalt beskrevs 20 värmebevarande interventioner av vilka 13 resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Resultatet påvisade ingen patientsäkerhetsrisk i samband med den preoperativa värmebehandlingen, att istället utesluta värmebevarande intervention preoperativt korrelerade med en ökad risk för oavsiktlig hypotermi och därmed komplikationer. Slutsatsen som dras ur denna litteraturöversikt är att inga patientsäkerhetsrisker identifierades i samband med preoperativ uppvärmning. De uppmätta effekterna av de värmebevarande interventionerna har påvisats uteblivna eller positiva, alltså har inte några negativa konsekvenser av preoperativ uppvärmning identifierats. Resultatet visar på att utesluta värmebevarande intervention kan leda till oavsiktlig hypotermi samt komplikationer för patienten. Majoriteten av de preoperativa värmebevarande interventionerna resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Sammanfattningsvis bridrar specialistsjuksköterskan till säker vård genom preoperativ uppvärmning för att minska risken för hypotermi och dess medföljande komplikationer