Distribution of bumblebees across europe

Insect pollinators are a key component of biodiversity; they also play a major role in the reproduction of many species of wild plants and crops. It is widely acknowledged that insect pollinators are threatened by many environmental pressures, mostly of anthropogenic nature. Their decline is a global phenomenon. A better understanding of their distribution can help their monitoring and ultimately facilitate conservation actions. Since we only have partial knowledge of where pollinator species occur, the possibility to predict suitable environmental conditions from scattered species records can facilitate not only species monitoring, but also the identification of areas potentially vulnerable to pollinators decline. This data paper contains the predicted distribution of 47 species of bumblebees across the 28 Member States of the European Union (EU-28). Amongst the wild pollinators, bumblebees are one of the major groups contributing to the production of many crop species, hence their decline in Europe, North America and Asia can potentially threaten food security. Predictions were derived from distribution models, using species records with a spatial resolution of 10 km accessed from a central repository. Predictions were based on records from 1991 to 2012 and on a series of spatial environmental predictors from three main thematic areas: land use and land cover, climate and topography. These distributions were used to estimate the value of pollination as an ecosystem service. In light of the recent European Pollinators Initiative, this paper provides valuable information for a better understanding of where wild pollinators occur and it should be extended to other pollinator species

Vildbin och fragmentering : kunskapssammanställning om situationen för de viktigaste pollinatörerna i det svenska jordbrukslandskapet

Vildbin (humlor och solitära bin) är de viktigaste pollinatörerna. Vildbin är därmed en nyckelgrupp för ekosystemfunktion och hållbar utveckling i jordbrukslandskapet. En allvarlig trend i Västeuropa och Sverige är att förekomst och mångfald av vildbin minskar. Av de knappt 300 svenska vildbiarterna har nära en tredjedel blivit så sällsynta eller gått så kraftigt tillbaka att de rödlistats. Minskningen tillskrivs i första hand degradering (hårdutnyttjande eller igenväxning) och fragmentering (habitatsplittring) av vildbins livsmiljöer, orsakade av förändrad markanvändning i det moderna jordbrukslandskapet. Föreliggande faktasammanställning redovisar fragmenteringens problematik, samt förslag till åtgärder som kan vända den negativa trenden för vildbimångfalden i Sverige. Undersökningar visar att de livsavgörande resurserna som samtidigt måste finnas tillgängliga inom ett vildbis aktionsradie (ca 500 m) är lämpligt boområde och blommande pollen- och nektarväxter. Huvuddelen (70 %) av de svenska solitära vildbiarterna är markbyggande och behöver solexponerad, väldränerad och lättgrävd sand eller mineraljord med sparsamt vegetationstäcke. Även död ved i solbelysta lägen är viktiga bosubstrat för ett antal solitära vildbiarter. Humlor är huvudsakligen markboende och behöver dikesrenar, åkerholmar och kantzoner för bobyggnad. Blommande näringsväxter i tillräckligt stora bestånd är en helt avgörande förutsättning för överlevnad. Flera biarter är starkt specialiserade på en eller några få pollenväxter vars blomning de är beroende av. Speciellt hos humlor, som dock är generalister, är storleken av populationerna beroende av kontinuitet i tillgång på blomresurser i landskapet under vegetationsperioden. Vildbinas rörelser mellan lämpliga habitat underlättas starkt av sammanbindande landskapsstrukturer. Sammanställningen visar att den största hotfaktorn är det alltmer specialiserade, intensiva utnyttjandet av odlingsbar mark. Den tidigare stora resursen av blomrika ogödslade naturliga fodermarker, blommande vall, blomrika kantzoner och blommande trädor i ett mosaikartat landskap är idag kraftigt fragmenterad och har till stor del ersatts av ett totalutnyttjat åkerlandskap utan bärkraftiga blomresurser eller boplatsmöjligheter för vildbin. De tidigare naturliga fodermarkerna har i stor utsträckning endera skogsplanterats eller är alltför hårt betade. Slutsatsen är att det svenska jordbruket måste utvecklas mot en mer mångfaldstolerant markanvändning för att uppnå dagens politiska mål om en hållbar utveckling där de naturliga pollinatörerna förekommer i livskraftiga populationer. Sammanställningen utmynnar i följande rekommendationer för att restaurera jordbrukslandskapet för vildbina och deras pollineringstjänster: A. Ökad blomrikedom 1. Premiera odlingssystem som medför ökade blomresurser: a) Öka areal klövervall och gröngödsling. b) Öka insådd av lågväxande ärtväxter som vitklöver i vall. c) Alternera vallslåttertid eller överhåll viss andel klövervall som får gå i blom så att tillgången på blommande klöver inte bryts på gårdsnivå. d) Minska användning av herbicider. e) Minimera gödsling av vall. f) Inför trädesbruk med insådd av nektar- och pollenrika växter. 2. Förbättra stimulansåtgärder för omläggning till ekologisk odling. 3. Öka arealen och samtidigt blomningstoleransen av bete: a) Tillåt lägre betesintensitet på naturbeten. b) Frångå hårdbete. c) Undvik tidigt bete på särskilt blomrika marker genom stängsling eller rotation. 3 4. Öka bidraget för eftersommarslåtter på blomrik ängsmark så att arealen ökar. B. Ökad boplatsrikedom 1. a) Anlägg bibäddar. b) Bevara exponerade torra slänter och åsar, c) Slänta inte ut sand- och grustag. 2. Röj och sambeta åkerholmar och bryn periodvis så att de behåller mosaikstruktur. 3. Bevara timmerbyggnader, korsvirkeshus, ag och halmtak, samt slå vakt om tillgången på död ved i bryn och på åkerholmar. C. Ökad konnektivitet 1. Inför (sprutfria) blomrika kantzoner i åkermark, vallodling och längs markvägar och skyddszonerna mot vattendrag. 2. Återskapa strukturelement som diken, jordvallar, åkerrenar, åkerholmar och alléer. 3. Följ upp förbud mot herbicidbesprutning på icke odlad mark

Climatic Risk and Distribution Atlas of European Bumblebees

Bumble bees represent one of the most important groups of pollinators. In addition to their ecological and economic relevance, they are also a highly charismatic group which can help to increase the interest of people in realizing, enjoying and conserving natural systems. However, like most animals, bum- ble bees are sensitive to climate. In this atlas, maps depicting potential risks of climate change for bumble bees are shown together with informative summary statistics, ecological back- ground information and a picture of each European species. Thanks to the EU FP7 project STEP, the authors gathered over one million bumblebee records from all over Europe. Based on these data, they modelled the current climatic niche for almost all European species (56 species) and projected future climatically suitable conditions using three climate change scenarios for the years 2050 and 2100. While under a moderate change scenario only 3 species are projected to be at the verge of extinction by 2100, 14 species are at high risk under an intermediate change scenario. Under a most severe change scenario as many as 25 species are projected to lose almost all of their climatically suitable area, while a total of 53 species (77% of the 69 European species) would lose the main part of their suitable area. Climatic risks for bumblebees can be extremely high, depending on the future development of human society, and the corresponding effects on the climate. Strong mitigation strategies are needed to preserve this important species group and to ensure the sustainable provision of pollination services, to which they considerably contribute

Adipocyte mitochondrial genes and the forkhead factor FOXC2 are decreased in type 2 diabetes patients and normalized in response to rosiglitazone

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>FOXC2 has lately been implicated in diabetes and obesity as well as mitochondrial function and biogenesis and also as a regulator of mtTFA/Tfam. In this study, the expression of FOXC2 and selected genes involved in mitochondrial function and biogenesis in healthy subjects and in a matched cohort with type 2 diabetes patients before and after treatment with rosiglitazone was determined. Quantitative real time PCR was used to analyze both RNA and DNA from biopsies from subcutaneous adipose tissue.</p> <p>Methods</p> <p>Blood samples and subcutaneous abdominal fat biopsies were collected from 12 T2D patients, of which 11 concluded the study, pre-treatment and 90 days after initiation of rosiglitazone treatment, and from 19 healthy control subjects on the first and only visit from healthy subjects. Clinical parameters were measured on the blood samples. RNA and DNA were prepared from the fat biopsies and gene expression was measured with real time PCR.</p> <p>Results</p> <p>The expression level of genes in the mitochondrial respiratory complexes I - IV were significantly downregulated in the diabetic patients and restored in response to rosiglitazone treatment. Rosiglitazone treatment also increased the relative number of mitochondria in diabetic patients compared with controls. Furthermore, the transcription factors FOXC2 and mtTFA/Tfam displayed a response pattern identical to the mitochondrial genes.</p> <p>Conclusions</p> <p>FOXC2, mtTFA/Tfam and subunits of the respiratory complexes I - IV show equivalent regulation in gene expression levels in response to TZD treatment. This, together with the knowledge that FOXC2 has a regulatory function of mtTFA/Tfam and mitochondrial biogenesis, suggests that FOXC2 has a possible functional role in the TZD activated mitochondrial response.</p

Genes Suggest Ancestral Colour Polymorphisms Are Shared across Morphologically Cryptic Species in Arctic Bumblebees

email Suzanne orcd idCopyright: © 2015 Williams et al. This is an open access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution License, which permits unrestricted use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original author and source are credited

Åtgärdsprogram för humlepälsbi, 2014–2018 : (Anthophora plagiata)

Humlepälsbi (Anthophora plagiata) är ett robust, mycket långtungat bi med påfallande humlelikt utseende. Artens utbredning har sin nuvarande nordgräns i södra Sverige, med två kända små populationer i Simrishamns kommun. Den mest begränsande faktorn för arten är tillgången på lämpliga boplatser. Utarmningen av blomrikedomen i det skånska och hela det västeuropeiska odlingslandskapet har säkerligen också varit negativ för denna art, liksom för de flesta vilda biarter. Alla kända bon i Sverige har påträffats i solstekta husväggar av obränd lera i äldre korsvirkeshus och gamla fasadtegelhus med innervarv av s.k. lersten.Då användningen av denna väggkonstruktion har upphört och vården av äldre lämpliga byggnader intensifierats genom förändrad fogning och putsning av fasader, är åtgärder som hindrar förstörelse av befintliga boplatser genom okunskap, samt anläggning av nya alternativa boplatser mycket angelägna. Det är också mycket angeläget att se till att de två kända populationerna har (genetisk) kontakt med varandra genom utbyte av individer och att arten får möjlighet att etablera sig på fler platser.