Co-citizen design labs in resilience making

In this paper we share our resilience making approach for a first year design program in which we work intentionally with scale – through the subject matters of resilience, and through our learning design. We respond to the provocation of matters of scale in design to progress our design research in two ways. The first contributes to discussion of design education's remit from within ecological and existential crises, relative to expanding (design) knowledge. We then give focus to the co-citizen design lab that students conduct to illustrate how the inter-scalar relations we explore manifest through students' design action. Here we draw on the 2019 and 2020 co-citizen design labs and evolve its learning design for a third iteration of resilience making in 2021. We conclude by suggesting resilience making as a purposeful way of practising hope and small, ecologically and socially viable transformations

Becoming designers with Earth: propositions for design education

This paper is an account of a design inquiry grounded in teaching design processes with first year students in an international undergraduate design program. Guided by linked questions of how we foster consciousness of living and acting within planetary limits in the context of becoming designers, while shifting from modernist to planetary ways of being, the inquiry flows from critical engagement with a transdisciplinary scholar in the role of discussant. Three urgent propositions for design education emerge: 1) Live with, not on Earth; 2) Let go of being modern, and 3) Translate action with Earth. We discuss each proposition in the context of our co-teaching practice, potentially spurring critical reflection and seeding pedagogic strategies where fellow design educators find resonance. Equally, our propositions may well be challenged in reflection of pluriversal practices of design education as we experience intensifying Earth system destabilisation through the interlocking crises of the Anthropocene in diverse and increasinglyunjust ways

The Lancaster Care Charter

In the fall of 1991 the Munich Design Charter was published in Design Issues. This charter was written as a design-led “call to arms” on the future nations and boundaries of Europe. The signatories of the Munich Design Charter saw the problem of Europe, at that time, as fundamentally a problem of form that should draw on the creativity and expertise of design. Likewise, the Does Design Care…? workshop held at Imagination, Lancaster University in the autumn of 2017 brought together a multidisciplinary group of people from 16 nations across 5 continents, who, at a critical moment in design discourse saw a problem with the future of Care. The Lancaster Care Charter has been written in response to the vital question “Does Design Care…?” and via a series of conversations, stimulated by a range of presentations that explored a range of provocations, insights, and more questions, provides answers for the contemporary context of Care. With nation and boundary now erased by the flow of Capital the Charter aims to address the complex and urgent challenges for Care as both the future possible and the responsibility of design. The Lancaster Care Charter presents a collective vision and sets out new pragmatic encounters for the design of Care and the care of Design

FKH i siffror – reloaded : Förslag på komplement till redovisning av vår verksamhet

Dokumentet ”FKH i siffror” årligen redovisar Fakulteten för konst och humanioras nyckeltal och speglar hur vi ser på vår verksamhet. Det är viktigt att fundera vad vi vill redovisa och hur vi presenterar fakultetens verksamhet och människorna bakom. Det bör inte finnas en motsättning mellan vad vi gör (och vill göra) och vad (samt hur) vi redovisar. I nuläget ligger ”FKH i siffrors” huvudfokus på nyckeltal som har ekonomisk betydelse (kostnader, intäkter, HSt, genomströmning, antal och beviljandegrad av externa ansökningar). Vi upplever att den typen siffror inte bara dominerar våra interna diskussioner som handlar (alltför) mycket om ekonomi utan också styr våra beslut som ofta har förbättrad ekonomi som mål. Vår gemensamma verksamhet strävar även efter ett förbättrat innehåll i den utbildning och forskning vi bedriver. Därför föreslår vi i denna rapport ett visuellt komplement till FKH i siffror. På sikt kan samma förslagen också appliceras till hela Linnéuniversitetets årsrapport.Denna rapport har tagits fram på uppdrag av Styrelsen för Fakultet för konst och humaniora vid Linnéuniversitet av Cornelius Holtorf och Stephanie Carleklev, tillsammans med Bodil Petersson och Anna Greek.</p

FKH i siffror – reloaded : Förslag på komplement till redovisning av vår verksamhet

Dokumentet ”FKH i siffror” årligen redovisar Fakulteten för konst och humanioras nyckeltal och speglar hur vi ser på vår verksamhet. Det är viktigt att fundera vad vi vill redovisa och hur vi presenterar fakultetens verksamhet och människorna bakom. Det bör inte finnas en motsättning mellan vad vi gör (och vill göra) och vad (samt hur) vi redovisar. I nuläget ligger ”FKH i siffrors” huvudfokus på nyckeltal som har ekonomisk betydelse (kostnader, intäkter, HSt, genomströmning, antal och beviljandegrad av externa ansökningar). Vi upplever att den typen siffror inte bara dominerar våra interna diskussioner som handlar (alltför) mycket om ekonomi utan också styr våra beslut som ofta har förbättrad ekonomi som mål. Vår gemensamma verksamhet strävar även efter ett förbättrat innehåll i den utbildning och forskning vi bedriver. Därför föreslår vi i denna rapport ett visuellt komplement till FKH i siffror. På sikt kan samma förslagen också appliceras till hela Linnéuniversitetets årsrapport.Denna rapport har tagits fram på uppdrag av Styrelsen för Fakultet för konst och humaniora vid Linnéuniversitet av Cornelius Holtorf och Stephanie Carleklev, tillsammans med Bodil Petersson och Anna Greek.</p

Making resilience through design doing

We propose ‘resilience making’ in this paper as urgent, creative and adaptive action through an account of its exploration with students in the first year of an international BFA in design. We focus on the learning design being carried out for the fourth iteration of the module ‘Resilience’ - the last of eight modules completed by students in an introductory year structured around design tools and processes.Our core proposition is that context-rich, place-based making is a means to connect students within social-ecological systems as continua, rather than positioning them as separate from the abstract concepts and systems theory we typically expect them to comprehend. Arising from this learning design process, we highlight insights around sustainability epistemologies, meaningmaking in place, and our valuing of contextual and traditional knowledge.As design practitioner-teachers, we outline our working position in relation to sustainability and resilience education, and our aims of integrating design knowing, seeing and doing. We then detail how the module will unfold with students during May 2019 - a month characterised by: • place-specific making days progressing in focus from personal, to community, to large-scale system resilience • structured reflection by students on their first year learning and placebased making; and • a culminating, ‘co-citizen’ lab week in which students are challenged to carry out adaptive action by linking their own system and timescales in the context of their diverse learning community. We close by questioning how we might advance ‘resilience making’ as designled adaptive action, and strengthen our own resilience as practitioners and teachers of design in a time of crisis

Fem år med kursen Lärande för hållbar utveckling : erfarenheter och lärdomar

Kursen Lärande för hållbar utveckling som vi presenterar i denna artikel är en fortbildningskurs som vänder sig till högskole- och universitetslärare som vill integrera hållbar utveckling i sin undervisning. Målet med kursen är att stärka kompetenser för att undervisa om/i hållbar utveckling utan att vända sig till en specifik disciplin eller ämne. Istället ligger fokus på möten och samtal kring de globala hållbarhetsutmaningarna som i sig själva skär tvärs över ämnesgränser. Genom åren har kursen fått uppmärksamhet från olika håll och sedan den första kursomgången 2014 har ett flertal liknande kurser startats vid olika lärosäten i landet, inte sällan på initiativ av tidigare kursdeltagare. Totalt har mer än 50 deltagare genomgått kursen. Bland dem finns alla ämnen representerade och projektarbetena som genomförts på kursen visat på de omfattande och komplexa utmaningar vi står inför och vilka mångfacetterade insatser som behövs. Men det vi har upplevt som det viktigaste med kursen är att den ges till lärare inom alla ämnen och därmed möjliggör möten, kunskaps- och erfarenhetsutbyten över disciplingränserna, något som oftast är väldigt begränsat