Best Interest of a Minor Theist: An American and Religiously Informed Response to Canada’s A.C. v. Manitoba

AbstractObjective The objective of this study was to examine the prevalence of self-reported experiences of potential childhood traumas and polytraumatization, and to find cut-off values for different kinds of potential traumatic events in a national representative sample of adults in Sweden. In addition, to analyse the association between polytraumatization and both psychological distress and global self-esteem. Method A web-based survey - containing SCL-25 and Rosenberg Self-Esteem Scale, and Linköping Difficult Life Events Scale - Adult - was sent out to a nationally reprative sample and 5062 people chose to participate in the study. Results Results showed that almost everyone (97%) has experienced at least one potential traumatic event and that polytraumatization (the 10% of the participants with most reported traumas) was significantly (Z = 12.57, P < 0.001, r = 0.18) associated with psychological distress and global self-esteem. Gender differences were significant (Z = 8.44, P < 0.001, r = 0.12), in that men experience more noninterpersonal traumas but women report more symptoms. The effect sizes regarding the impact of potential trauma on self-esteem were largest for women with experience of polytraumatization in the age group 18–25 (r = 0.48). There was almost linear increase in psychological distress and linear decrease in self-esteem with increasing number of traumatic events experienced. Conclusion Experience of polytrauma can be considered an important factor to take into account in psychiatric settings as well

Die Rolle von Religionen in Gewaltkonflikten und Friedensprozessen. 2. Interdisziplinärer Workshop von DSF, EAD und FEST zur Einrichtung eines multidisziplinären Forschungsverbundes "Religion und Konflikt" am 12. und 13. Mai 2006 in Loccum

Minor child physical abuse has decreased in Sweden since 1979, when a law banning corporal punishment of children was passed, but more serious forms have not decreased. The aim of this study was to examine risk and background factors in cases of severe child abuse reported to the police. Files from different agencies (e.g., Social services, Adult and Child psychiatry and Pediatric clinic) for 20 children and 34 caretakers were studied. An accumulation of risk factors was found. It is concluded that when the following four factors are present, there is a risk for severe child abuse: 1) a person with a tendency to use violence in conflict situations; 2) a strong level of stress on the perpetrator and the family; 3) an insufficient social network that does not manage to protect the child; 4) a child that does not manage to protect him or herself. Thus, multiple sources of information must be used when investigating child abuse.The original publication is available at www.springerlink.com:Eva-Maria Annerbäck, Carl Göran Svedin and Per Gustafsson, Characteristic Features of Severe Child Physical Abuse-A Multi-informant Approach, 2010, JOURNAL OF FAMILY VIOLENCE, (25), 2, 165-172.http://dx.doi.org/10.1007/s10896-009-9280-1Copyright: Springer Science Business Mediahttp://www.springerlink.com

Polytraumatization and psychological symptoms in children and adolescents

Previous research on the impact of traumatic experiences in children and adolescents has focused almost entirely on the effect of single trauma. Research on cumulative traumas has been lacking, but Finkelhor (Child Abuse Negl 31:7–26, 2007) has recently directed the attention to the concept of polyvictimization. As an extension of this concept, this study examined the impact of polytraumatization, operationalized as the number of different potentially traumatic events. The study population comprised two cross-sectional samples of school-aged children (n = 270) and adolescents (n = 400). Information of life-time incidence of traumatic events was collected by the life incidence of traumatic events (LITE), and psychological symptoms by the parent version of the strengths and difficulties questionnaire (SDQ) for the school children and the self-report trauma symptom checklist for children (TSCC) for the adolescents. We found that exposure to at least one traumatic event was common in both the samples (63% of the children and 89.5% of the adolescents). The number of different traumatic events, polytraumatization, was highly predictive of symptoms in both samples, and with a few exceptions surpassed the impact of specific events in exploratory analyses. We furthermore replicated previous findings of the important impact of interpersonal over non-interpersonal events on symptoms in both samples, and found an indication that this effect differed by gender in different manners in the two samples. This study emphasizes the significance of both the quantity of traumatic events, polytraumatization, as well as the quality, interpersonal events

Evaluation of the psychometric properties of a modified version of the Social Phobia Screening Questionnaire for use in adolescents

© 2009 Gren-Landell et al; licensee BioMed Central Ltd. This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution Licens

International medical tourism opportunities in Latvia

Bakalaura darba mērķis ir noteikt medicīnas tūrisma attīstības iespējas Latvijā. Lai sa-sniegtu bakalaura darba mērķi, tiek izmantota literatūras un citu avotu analīze, statistisko datu analīze un SVID analīze. Darba saturs izklāstīts trijās nodaļās, kurās tiek apskatīta medicīnas tūrisms un medicīnas tūrisma zobārstniecībā situācija Latvijā. Teorētiskajā nodaļā tiek apska-tīta medicīnas tūrisma terminoloģija, dažādi medicīnas tūrisma iedalījumi un medicīnas tūrisma definīcijas. Darbā tiek apskatīta informācija par medicīnas tūrismu un medicīnas tūrisma uzņēmumiem Latvijā. Bakalaura darba praktiskajā daļā tiek apskatīta informācija par me-dicīnas tūrismu zobārstniecībā piedāvājumu. Pētījumā izmantoti dažādi informatīvie avoti, kas saistīti ar medicīnas tūrismu: plāni, likumi, mājas lapas. Darba beigās veikti secinājumi un izstrādāti priekšlikumi medicīnas tūrisma attīstībai un pilnveidošanai Latvijas tirgū.Bachelor's work aim is identifying medical tourism development in Latvia. In order to achieve the objectives of the work is used the literature and other sources analysis, statistical data analysis and SWOT analysis. Job content set out in the three sections, which provides an overview of medical tourism and medical tourism dental situation in Latvia. The theoretical section discusses medical tourism terminology, various medical tourism divisions and medical tourism definitions. The work discusses information about medical tourism and medical tourism companies . In work viewwed information about dental medical tourism and den-tal supply. The study used a variety of informational sources related to medical tourism: plans, laws, website. At the end of the work carried out in the conclusions and proposals for the development of medical tourism and development of the Latvian market

Ett års kontakter med prostitutionsenheterna (KAST) – En beskrivning av insatser till personer med erfarenhet av Köp av Sexuella Tjänster/problematiskt sexuellt beteende (KAST) : Delrapport 4 ur Prostitution i Sverige – Kartläggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas insatser samt erfarenheter och attityder i befolkningen

Syftet med kartläggningarna av ett års verksamhet vid de enheter som vänder sig till Köpare Av Sexuella Tjänster (KAST) var att få en enhetlig och samlad bild av hur många köpare som prostitutionsgrupperna kommer i kontakt med under ett år och att samtidigt göra en grundläggande kartläggning av prostitutionsenheternas arbete utifrån antalet kontakter som tas under en viss tid, kontakternas karaktär och vad dessa leder till för klienten. Specifika frågeställningar som valts att belysas: Hur många personer arbetar KAST-grupperna med under ett år? Hur fördelar sig de olika insatser som görs? Hur blir man aktuell för behandling? Hur många av dem inleder en samtals-/psykoterapeutisk behandling? Metod. En beskrivning av prostitutionsgruppernas målgrupper har möjliggjorts genom att varje handläggare på ett likartat sätt vid varje grupp (Göteborg, Malmö och Stockholm) som vänder sig till Köpare Av Sexuella Tjänster (KAST) upprättat ett anonymt rapportblad på varje person de mött i sitt arbete under tidperioden 1/10 2009 – 30/9 2010, i texten kallad utredningsåret. De har sedan på rapportbladet registrerat varje kontakt/insats som de under perioden haft med denna person. Resultat: KAST-enheterna hade under rapportåret kontakt med 209 unika personer som antingen var köpare av sexuella tjänster (54 %) eller personer med ett problematiskt sexuellt beteende/sexmissbruk (42 %). Av de 209 personerna var 173 (83 %) nya under året och 199 var män varav två minderåriga. Trettiosex av de 209 personerna (17 %) var kända före den 1 oktober 2009 medan 173 (83 %) kom som nya under utredningsåret. Av de totala insatserna riktade mot köpare av sexuella tjänster och personer med sexmissbruk gjordes 1391 insatser motsvarande 6,7 insatser per person under året. Dessa fördelade sig på 105 personer (50 % av samtliga) vars kontakt slutligen rubricerades som kontaktförsök dessa hade sammanlagt 153 kontakter (1,5 insatser per person) motsvarande 11 procent av samtliga kontakter. Sjutton personers kontakter rubricerades som råd och stöd (8 % av samtliga) dessa hade sammanlagt 101 kontakter (4,8 kontakter per person) motsvarande 7,2 procent av samtliga kontakter. Fyrtiosex personers kontakter (22 % av samtliga) rubricerades som samtalskontakt och dessa hade 299 kontakter (6,9 insatser per person) motsvarande 21,5 procent av samtliga kontakter. Fyrtioen personer (20 % av samtliga) rubricerades som behandling och dessa hade i sin tur 838 kontakter (20,4 insatser per person) motsvarande 60 procent av samtliga kontakter. De 41 behandlingsärendena kom till stor utsträckning direkt till behandling (54 %) eller via introduktionssamtal (41 %). Rekommendationer. Med utgångspunkt i resultaten från denna delstudie vill vi lyfta följande frågor av betydelse för det framtida arbetet med att förebygga och reducera köpandet av sexuella tjänster. Att det är en specialiserad och mångfacetterad verksamhet där delar som uppsökande verksamhet, råd och stöds och behandling har betydelse för att nå målgruppen. Att verksamheterna i verksamhetsplanerna riktar sig till alla som köper sexuella tjänster men att KAST i huvudsak har kontakt med vuxna män och få minderåriga och få kvinnor. Att de individinriktade insatserna i form av behandling och samtalsterapi kommer 20 procent av ett års besökande personer tillgodo inom KAST och att dessa konsumerade 60 procent av samtliga insatser. Att de som kommer till behandling och samtalsterapi oftast redan från början kommer för detta direkt eller via bedömningssamtal och introduktionssamtal. Att det inte finns någon liknande verksamhet som riktar sig till minderåriga i samma situation. Att specialiserad verksamhet mot personer som köper sexuella tjänster bara finns i de tre storstäderna. Att liknande verksamheter borde finnas på andra orter eller att de verksamheter som finns idag får möjlighet att arbeta kunskapscentrariktad mot andra kommuner och därmed ges möjlighet att ta emot personer får råd och stöd och behandling även från andra delar i landet

Ett års kontakter med prostitutionsenheterna (FAST) – En beskrivning av insatser till personer med prostitutionserfarenhet (Försäljare av Sexuella Tjänster, FAST) : Delrapport 3 ur Prostitution i Sverige – Kartläggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas insatser samt erfarenheter och attityder i befolkningen

Syftet med kartläggningarna av ett års verksamhet vid de enheter som vänder sig till Försäljare Av Sexuella Tjänster (FAST) var att få en enhetlig och samlad bild av hur många försäljare av sexuella tjänster som prostitutionsgrupperna kommer i kontakt med under ett år och att samtidigt göra en grundläggande kartläggning av prostitutionsenheternas arbete utifrån antalet kontakter som tas under en viss tid, kontakternas karaktär och vad dessa leder till för klienten. Specifika frågeställningar som har valts att belysas: Hur många personer arbetar FAST-grupperna med under ett år? Hur fördelar sig de olika insatser som görs? Hur blir man aktuell för behandling? Hur många av dem inleder en samtals-/psykoterapeutisk behandling? Metod. En beskrivning av prostitutionsgruppernas målgrupper har möjliggjorts genom att varje handläggare på ett likartat sätt vid varje grupp (Göteborg, Malmö och Stockholm) som vänder sig till Försäljare Av Sexuella Tjänster (FAST) upprättat ett anonymt rapportblad på varje person de mött i sitt arbete under tidperioden 1/10 2009 – 30/9 2010, i texten kallad utredningsåret. De har sedan på rapportbladet registrerat varje kontakt/insats som de under perioden haft med denna person. Resultat FAST. FAST-enheterna hade under rapportåret kontakt med 326 unika personer med prostitutionserfarenhet varav 237 personer (73 %) var nya under året. Av de 326 var 317 kvinnor varav nio minderåriga (< 18 år), 31 procent var att betrakta som barn eller unga vuxna, dvs. ålder 15 – 25 år och majoriteten (57 %) var i åldern 15-35 år. Trettio procent var av utländsk härkomst där kvinnor från Östeuropa dominerade. Av de totala insatserna riktade mot säljare av sexuella tjänster gjordes 2945 insatser motsvarande 9 insatser per person under året. Dessa fördelade sig på 88 personer (27 % av samtliga) vars kontakt slutligen rubricerades som kontaktförsök dessa hade sammanlagt 157 kontakter (1,8 insatser per person) motsvarande 5,3 procent av samtliga kontakter. Etthundrafyrtio personers kontakter (43 % av samtliga) rubricerades som råd och stöd och dessa hade 1 801 kontakter (12,9 insatser per person) motsvarande 61,2 procent av samtliga kontakter. Sextio personer (18 % av samtliga) rubricerades som behandling och dessa hade i sin tur 905 kontakter (15,1 insatser per person) motsvarande 31 procent av samtliga kontakter. Hälften av de 60 behandlingsärendena startade under rapportåret som behandling antingen som pågående behandling (18 %) eller som nya behandlingar under året (32 %). Andra kom via tidigare bedömningssamtal och samtal (18 %) eller som nya bedömningssamtal och samtal under året (20 %). Detta innebär inte att man inte kan ha haft kortare eller längre kontakter via det uppsökande arbetet eller motiverande samtal längre tillbaka i tiden. Rekommendationer. Med utgångspunkt i resultaten från denna delstudie vill vi lyfta följande frågor av betydelse för det framtida arbetet med att förebygga och reducera säljande av sexuella tjänster. Att det är en specialiserad och mångfacetterad verksamhet där delar som uppsökande verksamhet, råd och stöds och behandling har betydelse för att nå målgruppen. Att verksamheterna i verksamhetsplanerna riktar sig till alla som säljer sexuella tjänster men att FAST i huvudsak har kontakt med vuxna kvinnor, få minderåriga och få män. Att de individinriktade insatserna i form av behandling och samtalsterapi kommer 18 procent av ett års besökande personer tillgodo inom FAST och att dessa konsumerade 31 procent av samtliga insatser. Att de som kommer till behandling och samtalsterapi oftast redan från början kommer för detta direkt eller via bedömningssamtal och introduktionssamtal. Att det inte finns någon liknande verksamhet som riktar sig till minderåriga i samma situation. Att uppmärksamma att kvinnor med utländsk nationalitet utgör 30 procent av samtliga personer under året och att dessa till allra största delen säljer sex på gatan i Stockholm och Göteborg. Att handläggarna i många fall misstänker att dessa kvinnor är offer för människohandel eller människohandelsliknande brott som t.ex. koppleri. Flera kvinnor i rapportbladen behöver stora insatser t.ex. nio utländska kvinnor i Malmö behöver 90 procent av Malmös alla råd och stöd insatser. Att specialiserad verksamhet mot personer som säljer sexuella tjänster bara finns i de tre storstäderna. Att liknande verksamheter borde finnas på andra orter eller att de verksamheter som finns idag får möjlighet att arbeta som dels kunskapscentrariktad mot andra kommuner och ges möjlighet att ta emot personer för råd och stöd och behandling även från andra delar i landet

Utvärdering av samtalsbehandling med köpare av sexuella tjänster (KAST) : Delrapport 6 ur Prostitution i Sverige – Kartläggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas insatser samt erfarenheter och attityder i befolkningen

Syftet med undersökningen var att utvärdera effekterna av det behandlingsarbete i form av samtalsterapi som bedrivs vid de tre prostitutionsenheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö riktat till Köpare Av Sexuella Tjänster (KAST). Metod. Undersökningen genomfördes 2009-2011 genom att nya klienter vid de tre KAST-enheterna inbjöds att medverka i studien. Av 72 personer som var aktuella för samtalskontakt under perioden tillfrågades 51 av behandlare om deltagande och 29 accepterade medverkan. Respondenterna intervjuades och besvarade självsvarsformulär (rörande psykisk hälsa, självkänsla, alkohol- och drogmissbruk, traumatiska upplevelser i barndomen, stereotypa attityder till sexuellt våld och sexuellt missbruk) i början av samtalsbehandlingen (baslinjeintervjun) och vid behandlingens slut eller efter ett års behandling (m=10,1 månad). Resultat. Respondenterna (28 män och en kvinna) var i genomsnitt 40,1 år (sd=11,3) vid baslinjeintervjun. Majoriteten hade tagit ett eget initiativ till samtalskontakten medan en tredjedel tog kontakt efter rekommendation av annan vårdgivare eller myndighet. Majoriteten hade vid baslinjeintervjun en partner och drygt hälften hade barn. Samtliga arbetade eller studerade. Respondenterna uppgav olika former av sexuellt missbruk som sexköp, porrsurfande, sexchat, sexmissbruk i relationer eller besök på sexklubbar. Hälften beskrev mer än en form av sexuellt missbruk. Totalt hade femton personer (52 %) köpt sex i samband med att behandlingskontakten inleddes eller tidigare. Respondenterna motiverade behandlingskontakten med ett behov att få hjälp med att förändra sin situation, ta kontroll över sexmissbruket och för att rädda sin relation till partner/barn. Majoriteten rapporterade inget alkohol- eller drogmissbruk, men hade sämre självkänsla och fler potentiellt traumatiska erfarenheter under uppväxten än män som köpt sex eller aldrig köpt sex i en epidemiologisk studie (delrapport 1). Respondenterna rapporterade psykisk ohälsa på fyra delskalor i nivå med klinisk grupp. Alla utom en av respondenterna rapporterade ett sexuellt missbruk men å andra sidan mindre stereotypa attityder om sexuellt våld än universitetsstudenter. De som någon gång köpt sex rapporterade signifikant högre nivå på sexuellt missbruk vid baslinjemätning än de som hade annan form av sexuellt missbruk, en skillnad som inte kvarstod vid uppföljningen. Vid uppföljningen medverkade 28 respondenter i genomsnitt 10,1 månader efter baslinjeintervjun. Respondenterna hade gått i 25,6 samtal (sd=13,6), en tredjedel hade avslutat sin behandlingskontakt vid uppföljningsintervjun medan de övriga gick i fortsatta behandlingssamtal. Respondenterna uppgav att samtalen på enheten lett till signifikanta förbättringar vad gäller relationer till familj och partner. Majoriteten uppgav att det sexuella missbruket reducerats (blivit mindre frekvent eller förändrats i typ av handlingar) och en tredjedel att det helt upphört. Respondenterna rapporterade en mindre minskning av alkoholbruk men framför allt en signifikant förbättrad självkänsla och förbättrad psykisk hälsa. Respondenterna var mycket nöjda med bemötande, upplevde behandlarna i hög grad som lyhörda och hade stort förtroende för behandlarna. Resultaten talar för att klienterna vid KAST mottagningarna i Sverige dragit nytta av behandlingen på flera sätt men framförallt genom ett minskat sexmissbruk och en förbättrad psykisk hälsa. Förändringar vad gäller respondenters livssituation, psykiska hälsa och sexuella missbruk kan iakttas med viss variation på alla enheter. Behandling vid de tre enheterna skilde sig åt vad gäller teoretiska utgångspunkter. Ingen av enheterna följer heller en strikt behandlingsmodell.Det går inte utifrån den begränsade undersökningsgruppen att dra slutsatser att en enhet har en mer framgångsrik modell än en annan. Det som är gemensamt för enheterna är att man på olika sätt kommunicerar att man arbetar med problemområdet och detta har påverkat respondenter att ta kontakt med verksamheterna och påbörja en samtalskontakt. Respondenterna som deltog i studien är välmotiverade klienter som oftast sökt hjälp på eget initiativ. Den drivkraften har betydelse för en framgångsrik förändring. Om man behöver hjälp från professionella är det å andra sidan begränsat med mottagningar som är specialiserade på problematiken. En pilotundersökning genomfördes för att undersöka effekter av anhörigkurs vid en av enheterna. Sex kvinnor, alla med en sexmissbrukande partner, deltog i undersökningen. Fem av kvinnorna hade barn. Intervjupersonerna rapporterade att de upplevde att partnerns sexmissbruk påverkat dem negativt med känslor av att vara utnyttjad och försämrad självkänsla. Intervjupersonerna beskrev också hur barnen drabbats av pappans sexmissbruk. Vid uppföljning rapporterade intervjupersonerna att de genom kursen fått kunskap om sexmissbruk, fått hjälp till ett förändrat förhållningssätt och fått förbättrad psykisk hälsa. Intervjupersonerna uppgav också att kursen bidragit till förbättringar i relationen till partnern. Konklusion. Då behandlingsstudier på området i stort sett saknas, nationellt och internationellt så kan man se föreliggande studie som ett av de första försöken att utvärdera behandling riktade till sexköpare/sexmissbrukare. Hur ska man då värdera resultaten? Studien bygger inte på en randomiserad kontrollerad design och kan således inte räknas i familjen evidensbaserade psykoterapimetoder. Man kan dock i detta avseende tala om en evidensbaserad praktik (EBP) som bygger på för närvarande bästa tillgängliga kunskap dvs. bästa vetenskapliga kunskapen om insatsers effekter, brukarens erfarenheter och förväntningar, den lokala situationen och omständigheter samt de professionellas expertis. Rekommendationer. Med utgångspunkt i resultaten från denna delstudie vill vi lyfta följande frågor av betydelse för det framtida arbetet med att förebygga och förhindra sexköp. Det finns behov av ett förstärkt arbete riktat till personer som har köpt sex eller är i risk att köpa sex. Den klientgruppen som söker hjälp vid KAST-enheterna har ett beteende som väl motsvarar diagnosen hypersexuell störning, där kanske hälften inte har köpt sex men kan vara i risk att eskalera sitt sexuella missbruk. Det bör därför vara av samhällsintresse att stödja personer med ett destruktivt sexuellt beteende även när det inte förekommit köp av sexuella tjänster. Då studier på området i stort sett saknas så rekommenderas en mer långsiktig forskning om effekterna av behandling för personer med sexmissbruk/hypersexuell störning, med möjligheter till randomisering mellan olika terapimodeller för att ytterligare kvalitetssäkra behandlingen. Verksamheterna har huvudsakligen storstäderna som upptagningsområde. Personer som är bosatta utanför storstadsregionerna har inte tillgång till samma samhälleliga stöd. Det är angeläget att undersöka förutsättningar för att etablera mottagningar på andra håll i Sverige (en jämlik tillgång till vård) alternativt en utökning av enheternas upptagningsområden. Enheterna arbetar redan med rådgivning via telefon och internet. En utveckling av en sådan nationell verksamhet skulle ge tillgång till stöd och rådgivning för personer med sexmissbruk i hela landet. Den som är partner eller familjemedlem till en sexmissbrukare blir på olika sätt drabbad av partnerns sexmissbruk. Erfarenheterna från verksamheten i Malmö och pilotstudien med anhöriga i grupp behöver tas tillvara och utvecklas som komplement till de specialiserade behandlingsresurser som riktas till den primära målgruppen (sexköpare/sexmissbrukare). I detta avseende behöver även barnens situation beaktas