Sweden’s political crisis: how we got here and what’s next

Sweden is facing a political crisis after the country’s Prime Minister, Stefan Löfven, lost a vote of no confidence on 21 June. Magnus Blomgren writes that with few obvious solutions, a new election is the most probable outcome

Бюллетень новых поступлений за сентябрь 2015 года

I slutet av maj 2014 hölls för åttonde gången direktval till Europaparlamentet och väljare i 28 medlemsstater gick till valurnorna. Trenden med stadigt sjunkande valdeltagande stannade av och närmare 43 procent av väljarna röstade. Som Mark Franklin visade i en Sieps-publikation inför valet förklaras trenden med sjunkande valdeltagande till stor del av att EU har utvidgats och att de medlemsstater som tillkommit har haft ett lägre valdeltagande än de som har varit medlemmar en tid. Därför är den brutna trenden kanske inte så förvånande. Valkampanjen bedrevs i en kontext där den ekonomiska krisen alltjämt påverkade EU starkt. Även om eurozonen gradvis har stabiliserats, är effekterna av krisen alltjämt tydliga. Resultatet återspeglar en reaktion hos väljarna som vi känner igen från tidigare Europaparlamentsval, där större partier, i synnerhet i regeringsställning, gör sämre ifrån sig än vid nationella val. Konsekvensen den här gången blev att den politiska “mitten” tappade och flankerna i det framväxande europeiska partisystemet växte. De EU-kritiska partierna fick stor uppmärksamhet under valrörelsen och valresultaten kan delvis tolkas som en protest mot EU, även om det finns skillnader mellan medlemsstaterna och vilka uttryck kritiken tar sig. De politiska majoritetsförhållandena och utvecklingen inom partigrupperna analyseras i den här publikationen av Magnus Blomgren. I Sverige var valkampanjen intensiv och det påföljande riksdagsvalet hade sannolikt en roll i det. Två nya partier, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna, lyckades vinna mandat medan Piratpartiet inte lyckades upprepa succén från 2009 och tappade sina mandat. Det svenska resultatet analyseras här av Linda Berg. Texterna i den här publikationen utgörs främst av bearbetningar av bidrag vid seminariet Valet är över – vad händer nu? som arrangerades i Stockholm den 28 maj. Det är min förhoppning att Sieps därmed ska kunna bidra till fördjupad förståelse för Europaparlamentsval och parlamentets funktionssätt. Jörgen Hettne Tillförordnad direktö

Exploring Uncoupling Proteins and Antioxidant Mechanisms under Acute Cold Exposure in Brains of Fish

Exposure to fluctuating temperatures accelerates the mitochondrial respiration and increases the formation of mitochondrial reactive oxygen species (ROS) in ectothermic vertebrates including fish. To date, little is known on potential oxidative damage and on protective antioxidative defense mechanisms in the brain of fish under cold shock. In this study, the concentration of cellular protein carbonyls in brain was significantly increased by 38% within 1 h after cold exposure (from 28°C to 18°C) of zebrafish (Danio rerio). In addition, the specific activity of superoxide dismutase (SOD) and the mRNA level of catalase (CAT) were increased after cold exposure by about 60% (6 h) and by 60%–90% (1 and 24 h), respectively, while the specific glutathione content as well as the ratio of glutathione disulfide to glutathione remained constant and at a very low level. In addition, cold exposure increased the protein level of hypoxia-inducible factor (HIF) by about 50% and the mRNA level of the glucose transporter zglut3 in brain by 50%–100%. To test for an involvement of uncoupling proteins (UCPs) in the cold adaptation of zebrafish, five UCP members were annotated and identified (zucp1-5). With the exception of zucp1, the mRNA levels of the other four zucps were significantly increased after cold exposure. In addition, the mRNA levels of four of the fish homologs (zppar) of the peroxisome proliferator-activated receptor (PPAR) were increased after cold exposure. These data suggest that PPARs and UCPs are involved in the alterations observed in zebrafish brain after exposure to 18°C. The observed stimulation of the PPAR-UCP axis may help to prevent oxidative damage and to maintain metabolic balance and cellular homeostasis in the brains of ectothermic zebrafish upon cold exposure

"Political Parties, delegation and Europeanisation: A Conceptual Framework"

[From the introduction]. A great deal of research, both normative and empirical and too voluminous to be listed here, has been devoted to this democratic deficit. But the vast majority of it focuses on the institutions of the Union. Only a small, albeit growing, section takes up the effect of European integration on national political parties; and only a small proportion of that looks inside the parties at the internal mechanisms of democratic accountability that they contain. This paper is a part of an attempt to help fill this gap. It serves as a draft introduction to an ongoing research project that investigates the effect of European integration on Nordic political parties - that is, the parties represented in the national parliaments of Denmark, Finland, Iceland, Norway, and Sweden. The aims of the project are threefold. First, it seeks to peer into the black box of party organisation, and to do so through a rather conceptual lens, that of a principal-agent model. In doing so, we hope to derive a clearer understanding of how power within parties is delegated and accountability exercised. Second, the project compares these mechanisms of delegation and accountability according to how they work at two different levels: at the customary national level and at the EU level. Of course, such a comparison will be of limited scale in the parties operating in the two Nordic non-EU-member-states, Iceland and Norway. But it is far from meaningless even in those cases, thanks to the two countries' involvement in the process of European integration via the European Economic Area (EEA). Third, the project aims to compare these mechanisms across cases - that is, to shine a comparative light on the way that parties operate accross the Nordic region, with particular emphasis on the effect of European integration

Europaparlamentsvalet 2019 : ett splittrat politiskt landskap

Resultatet av 2019 års val till Europaparlamentet (EP) visar att partier från de stora grupperna (kristdemokraterna och socialdemokraterna) backar i flera av medlemsländerna. Detta är en trend som pågått under flera EP-val och även i många nationella val. Bilden är dock inte entydig. I vissa länder förmår dessa partier försvara sina positioner. De högerradikala och de EUkritiska partierna ökar sitt stöd, däremot inte så mycket att de förmår blockera parlamentets arbete. Något som kanske inte förväntades var att de liberala och gröna partierna växer. Faktum är att tappet för de kristdemokratiska och socialdemokratiska partierna framförallt vägs upp av framgångar för liberala och gröna partier. Vänstern i bred bemärkelse förlorar och kommer inte att kunna formera något som liknar en majoritet. Det kommer således att krävas breda majoriteter för att genomföra beslut. Det troliga utfallet är ett samarbete mellan kristdemokrater, socialdemokrater, liberaler och de gröna. Att EP nu består av mer jämnstora partier ökar fragmentiseringen av parlamentet. Detta kan göra den politiska processen mer komplicerad. Men det kan också leda till en ökad debatt i viktiga frågor. Sålunda behöver denna utveckling inte nödvändigtvis föra med sig något ont, utan bidra till en större tydlighet om vilka alternativ som EU står inför

Cross-Pressure and Political Representation in Europe : A comparative study of MEPs and the intra-party arena

This dissertation explores political representation and its manifestation within the European Union (EU). The main purpose is to examine the representative roles of Members of the European Parliament (MEP) in the context of cross–pressure between the national level and the EU level. This involves an analysis of how the MEPs under-stand their roles, how they organize their work, and how they have voted in the European Parliament (EP) in 1999-2002. It also includes a study of how national party organizations adapt to the EU environment and how this influences the MEPs link to the national arena. The study is based on various sources, such as interviews, formal documents and voting data. The most under-researched part of the cross-pressure has been the national link and the empirical focus of the thesis is on that link. It is a comparative study of parties in Ireland, the Netherlands and Sweden. In each country, three parties were selected (social democratic, right-wing and green parties). By using a focused comparative method, and by controlling for certain independent variables, the ambition is to go beyond description and identify explanations for why MEPs adopt certain roles. The overall picture that emerges is of a relatively weak link between MEPs and the national level. To a certain extent, MEPs express frustration over their limited role in the national arena and over the lack of input from the national arena in their work at the European level. Most of the parties struggle to include MEPs in their organizational set-up, and the MEPs experience a growing hostility within the parties toward them. In general, the lack of interest and knowledge in the national arena, concerning the EU in general and specifically the work of the MEPs, obscures the role of the MEPs. They become EU ambassadors at the national level, rather than elected representatives at the EU level. The dissertation also tests variables that are thought to influence MEPs’ roles: the type of electoral system, popular opinion on EU issues, whether their party is in government, the party’s ideological heritage, and if the party organizes more advanced coordination mechanisms. The main result is that the working assumption that MEPs are influenced by characteristics in the national arena is shown to be largely correct. That is, some of the identified aspects of the national political context do influence how the MEPs understand their roles. For example, the character of the electoral system influences attitudes among the MEPs. However, that relationship is not as simple and straightforward as much of the literature suggests. Rather, the results in this study suggest that the most important aspect of the relationship between the national level and the MEPs is whether parties or others (such as national parliamentarians) actively engage in the work of the MEPs. It matters how parties design the relationship between the levels, especially for how and where MEPs direct their main attention, but also in terms of how MEPs vote in the EP. The conclusion emphasizes the importance of further research into how parties facilitate the link between the national and the EU level

Europaparlamentsvalet 2019 : ett splittrat politiskt landskap

Resultatet av 2019 års val till Europaparlamentet (EP) visar att partier från de stora grupperna (kristdemokraterna och socialdemokraterna) backar i flera av medlemsländerna. Detta är en trend som pågått under flera EP-val och även i många nationella val. Bilden är dock inte entydig. I vissa länder förmår dessa partier försvara sina positioner. De högerradikala och de EUkritiska partierna ökar sitt stöd, däremot inte så mycket att de förmår blockera parlamentets arbete. Något som kanske inte förväntades var att de liberala och gröna partierna växer. Faktum är att tappet för de kristdemokratiska och socialdemokratiska partierna framförallt vägs upp av framgångar för liberala och gröna partier. Vänstern i bred bemärkelse förlorar och kommer inte att kunna formera något som liknar en majoritet. Det kommer således att krävas breda majoriteter för att genomföra beslut. Det troliga utfallet är ett samarbete mellan kristdemokrater, socialdemokrater, liberaler och de gröna. Att EP nu består av mer jämnstora partier ökar fragmentiseringen av parlamentet. Detta kan göra den politiska processen mer komplicerad. Men det kan också leda till en ökad debatt i viktiga frågor. Sålunda behöver denna utveckling inte nödvändigtvis föra med sig något ont, utan bidra till en större tydlighet om vilka alternativ som EU står inför