15 research outputs found
Den nya kulturekonomin : Kreativ ekonomi, kulturellt entreprenörskap och platsmarknadsföring i Norrköping
No full textUnder de senaste decennierna har âkulturenâ alltmer beskrivits som en outnyttjad resurs för ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling. Detta har ocksĂ„ varit knutet till förestĂ€llningar om en omvandling av samhĂ€llsekonomin i stort och uppkomsten av en ny ekonomi, som har beskrivits som en upplevelse- eller kreativ ekonomi. BĂ„de utomlands och i Sverige finns det otaliga exempel pĂ„ kultursatsningar som antingen kan betraktas som uttryck för eller implementeringar av dessa ekonomier. Ăverlag Ă€r dock deras genomslag oklart, inte minst om man ser till kultursektorn. SĂ„ Ă€r ocksĂ„ fallet i Norrköping, som utgör fokus för den hĂ€r studien av kulturellt och kreativt inriktade verksamheter och satsningar. Till viss del kan detta förklaras av att diskursen (talet, diskussionen eller samtalet) om upplevelse- och den kreativa ekonomin bidrar till att lösa upp etablerade förestĂ€llningar om och definitioner av kultur, liksom grĂ€nserna mellan olika samhĂ€lls- och ekonomiska sektorer. Med fokus pĂ„ upplevelser och kreativitet överskrider dessa ekonomier grĂ€nserna mellan olika kulturella genrer, samhĂ€llssektorer, nĂ€ringsgrenar och branscher. Detta Ă„terspeglar sig inte minst i ansprĂ„ken pĂ„ att vidga synen pĂ„ kultursektorn genom att omdefiniera den till en kreativ sektor. Samtidigt Ă€r det lĂ„ngt ifrĂ„n klart vad som kan rĂ€knas till de ekonomier, samhĂ€llssektorer eller nĂ€ringsgrenar som avgrĂ€nsas med upplevelse- eller kreativitetsbegreppet. Denna oklarhet diskuteras i den första delen av boken (kapitel 1-3), dĂ€r ocksĂ„ olika teorier kring, förklaringsmodeller till och avgrĂ€nsningar av upplevelse- och den kreativa ekonomin granskas. LikasĂ„ diskuteras de kulturpolitiska konsekvenserna av dessa ekonomiers intĂ„g i kulturlandskapet, med tonvikt vid den kulturpolitik som förts i Norrköping. I den andra delen av boken (kapitel 4-8) stĂ€lls diskussionen i den första delen i relation till den kreativa ekonomins genomslag och mottagande i nĂ„gra kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping. Vilket genomslag har denna ekonomi fĂ„tt i staden? Hur förhĂ„ller sig de som verkar hĂ€r inom en presumtiv kreativ sektor till förestĂ€llningarna om en kreativ eller upplevelsebaserad ekonomi? Hur stĂ€ller sig dem som sjĂ€lva verkar inom denna kreativa sektor till de förestĂ€llningar om ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling som har ackompanjerat den tankemĂ€ssiga etableringen av den? Ser de sig sjĂ€lva som del av eller företrĂ€dare för en sĂ„dan sektor? BekrĂ€ftar deras egna erfarenheter den bild som ofta mĂ„las upp av kultur, konst och kreativitet som nya drivkrafter för ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling? I bokens andra del tas frĂ„gestĂ€llningar som dessa som utgĂ„ngspunkt för att stĂ€lla kvantitativa avgrĂ€nsningar av den kreativa sektorn mot hur den framtonar för dem som Ă€r verksamma inom den. Denna del bygger pĂ„ sex fallstudier av Norrköpings presumtiva kreativa ekonomi: Norrköpings symfoniorkester, Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska, reklambyrĂ„n Anfang och webbdesignfirman Angry Creative. Dessa har dessutom kompletterats med en granskning av och stĂ€llts i relation till stadens kulturpolitik. HĂ€rigenom har företrĂ€dare för etablerade kulturinstitutioner, nya kulturverksamheter, kreativt inriktade företag och den lokala kulturpolitiken fĂ„tt ge sin syn pĂ„ förutsĂ€ttningarna för att bedriva kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping. Skillnader ifrĂ„ga om verksamhetsinriktning, storlek, etablering och finansieringsmöjligheter slog pĂ„ detta sĂ€tt igenom i de synpunkter som redovisas och diskuteras i bokens andra del. Detsamma gĂ€ller de synpunkter pĂ„ villkoren för kulturellt inriktade entreprenörskap som kom fram i studien, inte minst om man ser till de relativt nyetablerade verksamheter som ingick i den: Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska och Angry Creative. LikasĂ„ varierade kĂ€nnedomen om, intresset för och synen pĂ„ den kreativa ekonomin bland representanterna för de olika verksamheterna. Medan vissa gav uttryck Ă„t att kĂ€nna sig delaktiga i denna ekonomi, markerade andra snarare att de anpassat sig till den i form av ett slags kritisk delaktighet. I ett fall var detta Ă€ven förenat med en kritisk syn pĂ„ denna anpassning i sig och ett visst motstĂ„nd mot att godta de verklighetsbeskrivningar som ligger till grund för och de kulturpolitiska förvĂ€ntningar som har knutits till den kreativa ekonomin. Samtidigt stod flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien relativt frĂ€mmande för talet om en ny kreativ ekonomi och gav uttryck Ă„t en tĂ€mligen likgiltig instĂ€llning till den. Den kritiska delaktigheten och motstĂ„ndet var mest markant bland de verksamheter som kan rĂ€knas till kultursektorns och kulturpolitikens kĂ€rnomrĂ„den, som i detta fall bland annat representerades av nyetablerade musei- och konstverksamheter. OmrĂ„den som överlag dessutom rĂ€knas till âden kreativa kĂ€rnanâ i den kreativa ekonomin. Samtidigt Ă„terspeglade sig en mer utbredd skepsis gentemot den kreativa ekonomins tendens att vidga synen pĂ„ kultur och bryta ner grĂ€nserna mellan olika kulturella delfĂ€lt eller genrer, liksom mellan olika samhĂ€llssektorer, inklusive dess ansprĂ„k pĂ„ att omvandla kultursektorn till en kreativ sektor. LikasĂ„ gav mĂ„nga, inte sĂ€llan med hĂ€nvisning till egna erfarenheter, uttryck Ă„t en skepsis vad gĂ€ller den kommersiella potential som den kreativa ekonomin tillskriver kulturen. UtifrĂ„n vad som kom fram i studien tyder inte heller mycket pĂ„ att den kreativa ekonomin har öppnat nya möjligheter för etablerade kulturinstitutioner eller kulturverksamheter som har haft svĂ„rt att fĂ„ kostnader och intĂ€kter att gĂ„ jĂ€mnt ut, vilket Norrköpings symfoniorkester, EWK-museet och Museet för glömska utgör exempel pĂ„. Ă
andra sidan Ă€r det tydligt att denna ekonomi, sĂ„vĂ€l tankemĂ€ssigt som i praktiken, har spelat en betydelsefull roll för satsningar pĂ„ nya kreativa verksamheter, vilket Norrköpings visualiseringscenter utgör ett mer storskaligt och Angry Creative ett mer smĂ„skaligt exempel pĂ„. Precis som man kan förvĂ€nta sig spelar enskilda entreprenörer â eller vad som i en del fall snarare kan betecknas som eldsjĂ€lar, eftersom de enligt egen utsago helt Ă€r i avsaknad av ekonomiska motiv â en betydelsefull roll för de nysatsningar pĂ„ kultur- och kreativa verksamheter som ingick i studien. Ingen av dem var dock beredd att, i varje fall inte utan tveksamhet eller reservationer, beteckna sig sjĂ€lv som âkulturentreprenörâ. För dem som uppgav sig sakna ekonomiska motiv var det dock frĂ€mst sjĂ€lva entreprenörrollen som de hade svĂ„rt att identifiera sig med, medan det var prefixet âkulturâ som framstod som problematiskt för dem som redovisade sĂ„dana motiv och uttryckligen betraktade sig som entreprenörer. Trots att de tveksamma instĂ€llningarna till sjĂ€lva beteckningen âkulturentreprenörâ bottnade i olika övervĂ€ganden gav de pĂ„ detta sĂ€tt uttryck Ă„t en motvilja mot eller obenĂ€genhet att förena vissa synsĂ€tt pĂ„ kultur och ekonomi med varandra. Den roll som föreskrivs för kulturentreprenören, inte minst frĂ„n politiskt hĂ„ll, tycks i denna mening fungera som en brytpunkt för övervĂ€ganden kring kulturens egenvĂ€rde och instrumentalisering i förhĂ„llande till ekonomiska motiv och drivkrafter. Samma tendens Ă„terspeglade sig i synen pĂ„ kulturbegreppet, dĂ€r flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien gav uttryck Ă„t en motvilja mot eller oförstĂ„else inför att vidga dess omfĂ„ng eller omdefiniera grĂ€nserna mellan kultur och ekonomi pĂ„ det sĂ€tt som den kreativa ekonomin gĂ„tt i brĂ€schen för. Som bidrag till förstĂ„elsen av en pĂ„gĂ„ende förĂ€ndring av relationen mellan kultur och ekonomi Ă€r den kreativa ekonomins status oklar. Som begrepp stĂ„r den kreativa ekonomin vĂ€xelvis för att beskriva en sĂ„dan förĂ€ndring, en politiskt och ekonomiskt förankrad strategi för att Ă„stadkomma den och en policy för att implementera den
Den nya kulturekonomin : Kreativ ekonomi, kulturellt entreprenörskap och platsmarknadsföring i Norrköping
No full textUnder de senaste decennierna har âkulturenâ alltmer beskrivits som en outnyttjad resurs för ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling. Detta har ocksĂ„ varit knutet till förestĂ€llningar om en omvandling av samhĂ€llsekonomin i stort och uppkomsten av en ny ekonomi, som har beskrivits som en upplevelse- eller kreativ ekonomi. BĂ„de utomlands och i Sverige finns det otaliga exempel pĂ„ kultursatsningar som antingen kan betraktas som uttryck för eller implementeringar av dessa ekonomier. Ăverlag Ă€r dock deras genomslag oklart, inte minst om man ser till kultursektorn. SĂ„ Ă€r ocksĂ„ fallet i Norrköping, som utgör fokus för den hĂ€r studien av kulturellt och kreativt inriktade verksamheter och satsningar. Till viss del kan detta förklaras av att diskursen (talet, diskussionen eller samtalet) om upplevelse- och den kreativa ekonomin bidrar till att lösa upp etablerade förestĂ€llningar om och definitioner av kultur, liksom grĂ€nserna mellan olika samhĂ€lls- och ekonomiska sektorer. Med fokus pĂ„ upplevelser och kreativitet överskrider dessa ekonomier grĂ€nserna mellan olika kulturella genrer, samhĂ€llssektorer, nĂ€ringsgrenar och branscher. Detta Ă„terspeglar sig inte minst i ansprĂ„ken pĂ„ att vidga synen pĂ„ kultursektorn genom att omdefiniera den till en kreativ sektor. Samtidigt Ă€r det lĂ„ngt ifrĂ„n klart vad som kan rĂ€knas till de ekonomier, samhĂ€llssektorer eller nĂ€ringsgrenar som avgrĂ€nsas med upplevelse- eller kreativitetsbegreppet. Denna oklarhet diskuteras i den första delen av boken (kapitel 1-3), dĂ€r ocksĂ„ olika teorier kring, förklaringsmodeller till och avgrĂ€nsningar av upplevelse- och den kreativa ekonomin granskas. LikasĂ„ diskuteras de kulturpolitiska konsekvenserna av dessa ekonomiers intĂ„g i kulturlandskapet, med tonvikt vid den kulturpolitik som förts i Norrköping. I den andra delen av boken (kapitel 4-8) stĂ€lls diskussionen i den första delen i relation till den kreativa ekonomins genomslag och mottagande i nĂ„gra kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping. Vilket genomslag har denna ekonomi fĂ„tt i staden? Hur förhĂ„ller sig de som verkar hĂ€r inom en presumtiv kreativ sektor till förestĂ€llningarna om en kreativ eller upplevelsebaserad ekonomi? Hur stĂ€ller sig dem som sjĂ€lva verkar inom denna kreativa sektor till de förestĂ€llningar om ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling som har ackompanjerat den tankemĂ€ssiga etableringen av den? Ser de sig sjĂ€lva som del av eller företrĂ€dare för en sĂ„dan sektor? BekrĂ€ftar deras egna erfarenheter den bild som ofta mĂ„las upp av kultur, konst och kreativitet som nya drivkrafter för ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling? I bokens andra del tas frĂ„gestĂ€llningar som dessa som utgĂ„ngspunkt för att stĂ€lla kvantitativa avgrĂ€nsningar av den kreativa sektorn mot hur den framtonar för dem som Ă€r verksamma inom den. Denna del bygger pĂ„ sex fallstudier av Norrköpings presumtiva kreativa ekonomi: Norrköpings symfoniorkester, Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska, reklambyrĂ„n Anfang och webbdesignfirman Angry Creative. Dessa har dessutom kompletterats med en granskning av och stĂ€llts i relation till stadens kulturpolitik. HĂ€rigenom har företrĂ€dare för etablerade kulturinstitutioner, nya kulturverksamheter, kreativt inriktade företag och den lokala kulturpolitiken fĂ„tt ge sin syn pĂ„ förutsĂ€ttningarna för att bedriva kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping. Skillnader ifrĂ„ga om verksamhetsinriktning, storlek, etablering och finansieringsmöjligheter slog pĂ„ detta sĂ€tt igenom i de synpunkter som redovisas och diskuteras i bokens andra del. Detsamma gĂ€ller de synpunkter pĂ„ villkoren för kulturellt inriktade entreprenörskap som kom fram i studien, inte minst om man ser till de relativt nyetablerade verksamheter som ingick i den: Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska och Angry Creative. LikasĂ„ varierade kĂ€nnedomen om, intresset för och synen pĂ„ den kreativa ekonomin bland representanterna för de olika verksamheterna. Medan vissa gav uttryck Ă„t att kĂ€nna sig delaktiga i denna ekonomi, markerade andra snarare att de anpassat sig till den i form av ett slags kritisk delaktighet. I ett fall var detta Ă€ven förenat med en kritisk syn pĂ„ denna anpassning i sig och ett visst motstĂ„nd mot att godta de verklighetsbeskrivningar som ligger till grund för och de kulturpolitiska förvĂ€ntningar som har knutits till den kreativa ekonomin. Samtidigt stod flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien relativt frĂ€mmande för talet om en ny kreativ ekonomi och gav uttryck Ă„t en tĂ€mligen likgiltig instĂ€llning till den. Den kritiska delaktigheten och motstĂ„ndet var mest markant bland de verksamheter som kan rĂ€knas till kultursektorns och kulturpolitikens kĂ€rnomrĂ„den, som i detta fall bland annat representerades av nyetablerade musei- och konstverksamheter. OmrĂ„den som överlag dessutom rĂ€knas till âden kreativa kĂ€rnanâ i den kreativa ekonomin. Samtidigt Ă„terspeglade sig en mer utbredd skepsis gentemot den kreativa ekonomins tendens att vidga synen pĂ„ kultur och bryta ner grĂ€nserna mellan olika kulturella delfĂ€lt eller genrer, liksom mellan olika samhĂ€llssektorer, inklusive dess ansprĂ„k pĂ„ att omvandla kultursektorn till en kreativ sektor. LikasĂ„ gav mĂ„nga, inte sĂ€llan med hĂ€nvisning till egna erfarenheter, uttryck Ă„t en skepsis vad gĂ€ller den kommersiella potential som den kreativa ekonomin tillskriver kulturen. UtifrĂ„n vad som kom fram i studien tyder inte heller mycket pĂ„ att den kreativa ekonomin har öppnat nya möjligheter för etablerade kulturinstitutioner eller kulturverksamheter som har haft svĂ„rt att fĂ„ kostnader och intĂ€kter att gĂ„ jĂ€mnt ut, vilket Norrköpings symfoniorkester, EWK-museet och Museet för glömska utgör exempel pĂ„. Ă
andra sidan Ă€r det tydligt att denna ekonomi, sĂ„vĂ€l tankemĂ€ssigt som i praktiken, har spelat en betydelsefull roll för satsningar pĂ„ nya kreativa verksamheter, vilket Norrköpings visualiseringscenter utgör ett mer storskaligt och Angry Creative ett mer smĂ„skaligt exempel pĂ„. Precis som man kan förvĂ€nta sig spelar enskilda entreprenörer â eller vad som i en del fall snarare kan betecknas som eldsjĂ€lar, eftersom de enligt egen utsago helt Ă€r i avsaknad av ekonomiska motiv â en betydelsefull roll för de nysatsningar pĂ„ kultur- och kreativa verksamheter som ingick i studien. Ingen av dem var dock beredd att, i varje fall inte utan tveksamhet eller reservationer, beteckna sig sjĂ€lv som âkulturentreprenörâ. För dem som uppgav sig sakna ekonomiska motiv var det dock frĂ€mst sjĂ€lva entreprenörrollen som de hade svĂ„rt att identifiera sig med, medan det var prefixet âkulturâ som framstod som problematiskt för dem som redovisade sĂ„dana motiv och uttryckligen betraktade sig som entreprenörer. Trots att de tveksamma instĂ€llningarna till sjĂ€lva beteckningen âkulturentreprenörâ bottnade i olika övervĂ€ganden gav de pĂ„ detta sĂ€tt uttryck Ă„t en motvilja mot eller obenĂ€genhet att förena vissa synsĂ€tt pĂ„ kultur och ekonomi med varandra. Den roll som föreskrivs för kulturentreprenören, inte minst frĂ„n politiskt hĂ„ll, tycks i denna mening fungera som en brytpunkt för övervĂ€ganden kring kulturens egenvĂ€rde och instrumentalisering i förhĂ„llande till ekonomiska motiv och drivkrafter. Samma tendens Ă„terspeglade sig i synen pĂ„ kulturbegreppet, dĂ€r flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien gav uttryck Ă„t en motvilja mot eller oförstĂ„else inför att vidga dess omfĂ„ng eller omdefiniera grĂ€nserna mellan kultur och ekonomi pĂ„ det sĂ€tt som den kreativa ekonomin gĂ„tt i brĂ€schen för. Som bidrag till förstĂ„elsen av en pĂ„gĂ„ende förĂ€ndring av relationen mellan kultur och ekonomi Ă€r den kreativa ekonomins status oklar. Som begrepp stĂ„r den kreativa ekonomin vĂ€xelvis för att beskriva en sĂ„dan förĂ€ndring, en politiskt och ekonomiskt förankrad strategi för att Ă„stadkomma den och en policy för att implementera den
Den nya kulturekonomin : Kreativ ekonomi, kulturellt entreprenörskap och platsmarknadsföring i Norrköping
No full textUnder de senaste decennierna har âkulturenâ alltmer beskrivits som en outnyttjad resurs för ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling. Detta har ocksĂ„ varit knutet till förestĂ€llningar om en omvandling av samhĂ€llsekonomin i stort och uppkomsten av en ny ekonomi, som har beskrivits som en upplevelse- eller kreativ ekonomi. BĂ„de utomlands och i Sverige finns det otaliga exempel pĂ„ kultursatsningar som antingen kan betraktas som uttryck för eller implementeringar av dessa ekonomier. Ăverlag Ă€r dock deras genomslag oklart, inte minst om man ser till kultursektorn. SĂ„ Ă€r ocksĂ„ fallet i Norrköping, som utgör fokus för den hĂ€r studien av kulturellt och kreativt inriktade verksamheter och satsningar. Till viss del kan detta förklaras av att diskursen (talet, diskussionen eller samtalet) om upplevelse- och den kreativa ekonomin bidrar till att lösa upp etablerade förestĂ€llningar om och definitioner av kultur, liksom grĂ€nserna mellan olika samhĂ€lls- och ekonomiska sektorer. Med fokus pĂ„ upplevelser och kreativitet överskrider dessa ekonomier grĂ€nserna mellan olika kulturella genrer, samhĂ€llssektorer, nĂ€ringsgrenar och branscher. Detta Ă„terspeglar sig inte minst i ansprĂ„ken pĂ„ att vidga synen pĂ„ kultursektorn genom att omdefiniera den till en kreativ sektor. Samtidigt Ă€r det lĂ„ngt ifrĂ„n klart vad som kan rĂ€knas till de ekonomier, samhĂ€llssektorer eller nĂ€ringsgrenar som avgrĂ€nsas med upplevelse- eller kreativitetsbegreppet. Denna oklarhet diskuteras i den första delen av boken (kapitel 1-3), dĂ€r ocksĂ„ olika teorier kring, förklaringsmodeller till och avgrĂ€nsningar av upplevelse- och den kreativa ekonomin granskas. LikasĂ„ diskuteras de kulturpolitiska konsekvenserna av dessa ekonomiers intĂ„g i kulturlandskapet, med tonvikt vid den kulturpolitik som förts i Norrköping. I den andra delen av boken (kapitel 4-8) stĂ€lls diskussionen i den första delen i relation till den kreativa ekonomins genomslag och mottagande i nĂ„gra kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping. Vilket genomslag har denna ekonomi fĂ„tt i staden? Hur förhĂ„ller sig de som verkar hĂ€r inom en presumtiv kreativ sektor till förestĂ€llningarna om en kreativ eller upplevelsebaserad ekonomi? Hur stĂ€ller sig dem som sjĂ€lva verkar inom denna kreativa sektor till de förestĂ€llningar om ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling som har ackompanjerat den tankemĂ€ssiga etableringen av den? Ser de sig sjĂ€lva som del av eller företrĂ€dare för en sĂ„dan sektor? BekrĂ€ftar deras egna erfarenheter den bild som ofta mĂ„las upp av kultur, konst och kreativitet som nya drivkrafter för ekonomisk tillvĂ€xt och regional utveckling? I bokens andra del tas frĂ„gestĂ€llningar som dessa som utgĂ„ngspunkt för att stĂ€lla kvantitativa avgrĂ€nsningar av den kreativa sektorn mot hur den framtonar för dem som Ă€r verksamma inom den. Denna del bygger pĂ„ sex fallstudier av Norrköpings presumtiva kreativa ekonomi: Norrköpings symfoniorkester, Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska, reklambyrĂ„n Anfang och webbdesignfirman Angry Creative. Dessa har dessutom kompletterats med en granskning av och stĂ€llts i relation till stadens kulturpolitik. HĂ€rigenom har företrĂ€dare för etablerade kulturinstitutioner, nya kulturverksamheter, kreativt inriktade företag och den lokala kulturpolitiken fĂ„tt ge sin syn pĂ„ förutsĂ€ttningarna för att bedriva kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping. Skillnader ifrĂ„ga om verksamhetsinriktning, storlek, etablering och finansieringsmöjligheter slog pĂ„ detta sĂ€tt igenom i de synpunkter som redovisas och diskuteras i bokens andra del. Detsamma gĂ€ller de synpunkter pĂ„ villkoren för kulturellt inriktade entreprenörskap som kom fram i studien, inte minst om man ser till de relativt nyetablerade verksamheter som ingick i den: Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska och Angry Creative. LikasĂ„ varierade kĂ€nnedomen om, intresset för och synen pĂ„ den kreativa ekonomin bland representanterna för de olika verksamheterna. Medan vissa gav uttryck Ă„t att kĂ€nna sig delaktiga i denna ekonomi, markerade andra snarare att de anpassat sig till den i form av ett slags kritisk delaktighet. I ett fall var detta Ă€ven förenat med en kritisk syn pĂ„ denna anpassning i sig och ett visst motstĂ„nd mot att godta de verklighetsbeskrivningar som ligger till grund för och de kulturpolitiska förvĂ€ntningar som har knutits till den kreativa ekonomin. Samtidigt stod flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien relativt frĂ€mmande för talet om en ny kreativ ekonomi och gav uttryck Ă„t en tĂ€mligen likgiltig instĂ€llning till den. Den kritiska delaktigheten och motstĂ„ndet var mest markant bland de verksamheter som kan rĂ€knas till kultursektorns och kulturpolitikens kĂ€rnomrĂ„den, som i detta fall bland annat representerades av nyetablerade musei- och konstverksamheter. OmrĂ„den som överlag dessutom rĂ€knas till âden kreativa kĂ€rnanâ i den kreativa ekonomin. Samtidigt Ă„terspeglade sig en mer utbredd skepsis gentemot den kreativa ekonomins tendens att vidga synen pĂ„ kultur och bryta ner grĂ€nserna mellan olika kulturella delfĂ€lt eller genrer, liksom mellan olika samhĂ€llssektorer, inklusive dess ansprĂ„k pĂ„ att omvandla kultursektorn till en kreativ sektor. LikasĂ„ gav mĂ„nga, inte sĂ€llan med hĂ€nvisning till egna erfarenheter, uttryck Ă„t en skepsis vad gĂ€ller den kommersiella potential som den kreativa ekonomin tillskriver kulturen. UtifrĂ„n vad som kom fram i studien tyder inte heller mycket pĂ„ att den kreativa ekonomin har öppnat nya möjligheter för etablerade kulturinstitutioner eller kulturverksamheter som har haft svĂ„rt att fĂ„ kostnader och intĂ€kter att gĂ„ jĂ€mnt ut, vilket Norrköpings symfoniorkester, EWK-museet och Museet för glömska utgör exempel pĂ„. Ă
andra sidan Ă€r det tydligt att denna ekonomi, sĂ„vĂ€l tankemĂ€ssigt som i praktiken, har spelat en betydelsefull roll för satsningar pĂ„ nya kreativa verksamheter, vilket Norrköpings visualiseringscenter utgör ett mer storskaligt och Angry Creative ett mer smĂ„skaligt exempel pĂ„. Precis som man kan förvĂ€nta sig spelar enskilda entreprenörer â eller vad som i en del fall snarare kan betecknas som eldsjĂ€lar, eftersom de enligt egen utsago helt Ă€r i avsaknad av ekonomiska motiv â en betydelsefull roll för de nysatsningar pĂ„ kultur- och kreativa verksamheter som ingick i studien. Ingen av dem var dock beredd att, i varje fall inte utan tveksamhet eller reservationer, beteckna sig sjĂ€lv som âkulturentreprenörâ. För dem som uppgav sig sakna ekonomiska motiv var det dock frĂ€mst sjĂ€lva entreprenörrollen som de hade svĂ„rt att identifiera sig med, medan det var prefixet âkulturâ som framstod som problematiskt för dem som redovisade sĂ„dana motiv och uttryckligen betraktade sig som entreprenörer. Trots att de tveksamma instĂ€llningarna till sjĂ€lva beteckningen âkulturentreprenörâ bottnade i olika övervĂ€ganden gav de pĂ„ detta sĂ€tt uttryck Ă„t en motvilja mot eller obenĂ€genhet att förena vissa synsĂ€tt pĂ„ kultur och ekonomi med varandra. Den roll som föreskrivs för kulturentreprenören, inte minst frĂ„n politiskt hĂ„ll, tycks i denna mening fungera som en brytpunkt för övervĂ€ganden kring kulturens egenvĂ€rde och instrumentalisering i förhĂ„llande till ekonomiska motiv och drivkrafter. Samma tendens Ă„terspeglade sig i synen pĂ„ kulturbegreppet, dĂ€r flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien gav uttryck Ă„t en motvilja mot eller oförstĂ„else inför att vidga dess omfĂ„ng eller omdefiniera grĂ€nserna mellan kultur och ekonomi pĂ„ det sĂ€tt som den kreativa ekonomin gĂ„tt i brĂ€schen för. Som bidrag till förstĂ„elsen av en pĂ„gĂ„ende förĂ€ndring av relationen mellan kultur och ekonomi Ă€r den kreativa ekonomins status oklar. Som begrepp stĂ„r den kreativa ekonomin vĂ€xelvis för att beskriva en sĂ„dan förĂ€ndring, en politiskt och ekonomiskt förankrad strategi för att Ă„stadkomma den och en policy för att implementera den
In Situ Mass Spectrometry Imaging and Ex Vivo Characterization of Renal Crystalline Deposits Induced in Multiple Preclinical Drug Toxicology Studies
Get PDFDrug toxicity observed in animal studies during drug development accounts for the discontinuation of many drug candidates, with the kidney being a major site of tissue damage. Extensive investigations are often required to reveal the mechanisms underlying such toxicological events and in the case of crystalline deposits the chemical composition can be problematic to determine. In the present study, we have used mass spectrometry imaging combined with a set of advanced analytical techniques to characterize such crystalline deposits in situ. Two potential microsomal prostaglandin E synthase 1 inhibitors, with similar chemical structure, were administered to rats over a seven day period. This resulted in kidney damage with marked tubular degeneration/regeneration and crystal deposits within the tissue that was detected by histopathology. Results from direct tissue section analysis by matrix-assisted laser desorption ionization mass spectrometry imaging were combined with data obtained following manual crystal dissection analyzed by liquid chromatography mass spectrometry and nuclear magnetic resonance spectroscopy. The chemical composition of the crystal deposits was successfully identified as a common metabolite, bisulphonamide, of the two drug candidates. In addition, an un-targeted analysis revealed molecular changes in the kidney that were specifically associated with the area of the tissue defined as pathologically damaged. In the presented study, we show the usefulness of combining mass spectrometry imaging with an array of powerful analytical tools to solve complex toxicological problems occurring during drug development.De tvÄ första författarna delar förstaförfattarskapet.De tvÄ sista författarna delar sistaförfattarskapet.</p
The structures of the two administered compounds (compound 1; 4-(phenylethynyl)-N-[(2-sulfamoylphenyl)sulfonyl]benzamide, compound 2; 4-(cyclobutylethynyl)-N-[(2-sulfamoylphenyl)sulfonyl] benzamide), and their common metabolite bisulphonamide (benzene-1,2-disulphonamide).
No full text<p>The structures of the two administered compounds (compound 1; 4-(phenylethynyl)-N-[(2-sulfamoylphenyl)sulfonyl]benzamide, compound 2; 4-(cyclobutylethynyl)-N-[(2-sulfamoylphenyl)sulfonyl] benzamide), and their common metabolite bisulphonamide (benzene-1,2-disulphonamide).</p
Results from an untargeted analysis of kidney tissue from drug treated animals and vehicle controls.
No full text<p>A) Total ion chromatogram of kidney extract from the LC-MS analysis of vehicle control (upper) and animal dosed with compound 1 (low crystal load) (lower), run on an HILIC column. B) Mass spectrum from the peak marked in red on panel A, showing a PEG distribution with <i>m/z</i> 44 distance between peaks. C) The distribution of PEG on the tissue is represented by the ion distribution image of <i>m/z</i> 437. This distribution pattern is overlaid on the tissue sections from (i) vehicle control, (ii) animal dosed with compound 1 (low crystal load), (iii) animal dosed with compound 1 (high crystal load), and (iv) animal dosed with compound 2 (not formulated in PEG400). The MSI samples were coated with CHCA and analyzed in positive mode on the UltraFlex II. The data was normalized by total ion count.</p
Identification and mapping of renal crystalline deposits.
No full text<p>A) i; Mass spectrum of crystals isolated from kidney tissue analyzed by LC-MS. Retention time and mass-to-charge ratio matches that of bisulphonamide standard. ii; MS/MS spectrum of 234.98 observed in the crystal isolate. The fragmentation pattern matches that of bisulphonamide standard. B)<sup> 1</sup>H-NMR spectra of the aromatic proton region of crystals from kidney tissue dissolved in DMSO. C) Optical images of analyzed tissue sections. i) vehicle control, ii) bisulphonamide standard on vehicle control, iii) compound 1 dosed tissue with a low crystal load, iv) compound 1 dosed tissue with a high density of crystals, v) compound 2 dosed tissue with a high crystal load. All samples were coated with sinapinic acid and analyzed in negative mode on the G2 Synapt. The data was normalized by total ion count. D) Ion distribution of bisulphonamide (m/z 235) on the tissue sections in panel C. The color intensity scale is adjusted to 2% of the maximum intensity on tissue v in order to visualize the distribution patterns on all tissues using the same color intensity scale. This means that pixels on the tissues in panel D above this value appear saturated. Data was acquired at a spatial resolution of 100 ”m. E) Ion distribution of bisulphonamide overlaid on the tissue sections from the animal with a low crystal load following administration of compound 1. Left; ion distribution image of <i>m/z</i> 235 overlaid on scanned image of tissue section. Crystals are marked with arrows. Right; scanned image following H&E staining of the same tissue with example of a crystalline deposit in the kidney surrounded by a slight mononuclear cell reaction. Crystals are marked with arrows and circled in green. The size of the majority of the crystals ranged between 50 and 100 ”m.</p
