Ligger museikompetensens kärna i praktikerna?

Recension av Inkeri Hakamies doktorsavhandling Practicing Museums: Museum People, Museum Work and Change in Practice. Helsingfors universitet 2019

Kustfiskare om hållbarhet, resiliens och kunskap

Recension över Kirsi Sonck-Rautio: The Fishers of the Archipelago Sea – Resilience, Sustainability, Knowledge, and Agency. Turun yliopiston julkaisuja – Annales Universitatis Turkuensis Sarja - Ser. B Osa – Tom. 493. Turku 2019

Empirisk forskning om domstolar i Finland

AbstractThe subject of my article-based dissertation in law was decision-making in the general courts of Finland. My research aimed to describe how uniform decisionmaking is in the Finnish courts. With regard to district courts convictions of aggravated drunk driving were the main focus of my study. The results show that there are regional differences in the sentences. Results are based on empirical legal research that draws on aspects of criminal and procedural law as well as criminology. Prior to this, only a few empirical studies had been conducted in Finland that focused on the courts and other criminal sanctioning systems. In the current dissertation, the equality and predictability of judicial decision-making act as theoretical starting points. The dissertation adopts a research tradition established at the international level where the influence of legal and extra-legal factors, e.g., offender age, on sentencing is explored. At a more theoretical level, the dissertation reflects the research tradition of legal realism. Empirical legal research will play an increasingly important role in the future. It can increase both equality before the law, as well as the transparency of decision-making and confidence in the judicial process. Data on, e.g., punishments meted out by the courts, should be kept as current as possible since information on the functioning of the legal system is important. Empirical court research provides a unique basis for discussing levels of punishment. The functioning of the legal system has a major impact on society. Empirical data, including statistics, provide a good basis for a wide range of research

Literacy, Historiography, and the Ethics of Writing About the Absent Other : On Responsibility Toward the Past

This dissertation examines existential and ethical dimensions of writing and reading, especially with regard to what it means to historicize, that is think, tell, read and write about the past. A central aim of the dissertation is to show that reading and writing as cultural phenomena involve a transgenerational ethical relationship with absent people, which exceeds the immediate horizon of life of an individual. Growing up in a culture of literacy means gradually coming to understand a life that spans over several generations, relationships with people in a past world who, in their absence, are constantly referred to and invoked in the continued life of posterity. In light of this, historiography appears above all as a way of maintaining a life over generations. In turn, this raises an ethical existential question of responsibility for the ways in which any posterity talks about and relates to those who are no longer alive. The articles in this dissertation are case studies the purpose of which is to clarify what this responsibility toward the past involves in our culture of literacy. The methodological starting points of the dissertation are mainly to be found in existential moral philosophy, philosophical hermeneutics, and deconstructive phenomenology. The arguments of the articles take shape in dialogue with central thinkers of these philosophical traditions. The thoughts that are critically examined, however, are understood by many scholars to be unproblematic or legitimate, so that it is even more important to point out their possibly difficult ethical implications. Central themes examined in the articles of the dissertation are: the view that written language has a generally ethically unreliable character (Derrida, Ricoeur, Plato); the relationship between writing, burial and the performative culture of remembering (Jonas, Derrida, Ruin, Fritsch); aesthetic temptations in relation to testimonial stories and realistic prose (Lévinas, Levi, White, Žižek); and the problems for responsibility that can arise when an empathetic method or social psychology is used in historical research (Browning, Brison, Wyschogrod). Through an examination of these themes, the dissertation shows several immoral and existentially simplified aspects arising from ways in which posterity’s responsibility has often been understood to be constituted. These simplifications permeate our historical consciousness and are particularly evident in the methodology and theory of historical science, as well as in the philosophy and aesthetics of historiography. The positive argument of the dissertation therefore consists in clarifying how an ethical-existential relationship of responsibility to other people precedes literary mediation, narrativity, and the search for evidence, as these people are the ones that posterity talks about, lives on with, and continues to care about even in their absence.I denna artikelavhandling granskas existentiella och etiska dimensioner av skrivande och läsande, särskilt vad gäller frågan om vad det betyder att tänka, berätta och skriva om det förflutna. Ett centralt syfte med avhandlingen är att visa att läsande och skrivande som kulturella fenomen bär på en transgenerationell dimension, som inbegriper relationer med människor och livssammanhang som i sin frånvaro står utanför en individuell och omedelbar livshorisont. Att växa upp i en skriftkultur innebär att gradvis komma att förstå ett liv som sträcker sig över flera generationer, särskilt relationer med människor i en förfluten värld som i sin frånvaro ständigt omtalas och åberopas i eftervärldens fortsatta liv. I ljuset av detta framstår framför allt historieskrivning som ett sätt att upprätthålla ett liv över generationer, vilket i sin tur väcker en etisk-existentiell ansvarsfråga om hur eftervärlden omtalar och förhåller sig till dem som inte längre lever. Avhandlingens artiklar är fallstudier vars syfte är att tydliggöra hur denna mångbottnade ansvarsdimension ser ut i vår skriftkultur, vad gäller eftervärldens förhållande till det förflutna. Avhandlingens metodologiska utgångspunkter står främst att finna i existentiell moralfilosofi, filosofisk hermeneutik och dekonstruktiv fenomenologi. Det är också i dialog med centrala tänkare i dessa filosofiska tanketraditioner som avhandlingsartiklarnas argument tar form. Tankegångarna som kritiskt granskas i avhandlingen ses dock av många som oproblematiska eller legitima, vilket gör det ännu viktigare att peka på deras möjligtvis problematiska implikationer. Centrala teman som undersöks i avhandlingens artiklar rör uppfattningen att skriftspråket har en generellt etiskt opålitlig karaktär (Derrida, Ricoeur, Platon), relationen mellan skriftspråket, gravkulturen och den performativa minneskulturen (Jonas, Derrida, Ruin, Fritsch), estetiska frestelser i förhållande till vittnesmålsberättelser och realistisk prosa (Lévinas, Levi, White, Žižek), samt de problem vad gäller ansvar som kan uppstå när en empatisk eller socialpsykologisk metod används i historisk forskning (Browning, Brison, Wyschogrod). Genom en granskning av dessa teman synliggör avhandlingen flera omoraliska och existentiellt förenklade aspekter beträffande frågan om hur eftervärldens ansvar är konstituerad. Dessa förenklingar genomsyrar vårt historiemedvetande, och är särskilt tydliga i historievetenskapens metodologi och teori, samt i historieskrivningens filosofi och estetik. Avhandligens positiva argument består därför i att klarlägga hur en etisk-existentiell ansvarsrelation med andra människor föregår litterär mediering, narrativitet, och sökandet efter evidens, eftersom dessa människor är de som eftervärlden talar om, lever vidare med, och fortsättningsvis ombesörjer även i deras frånvaro.NB! Only certain parts of the thesis are published in Doria due to a later commercial publishing. OBS! Bara vissa delar av avhandlingen publiceras i Doria p.g.a. senare kommersiell utgivning. HUOM! Vain tietyt osat väitöskirjasta julkaistaan Doriassa myöhemmän kaupallisen julkaisemisen johdosta

Kyrka, pandemi och digitalisering : Finlands evangelisk-lutherska kyrkas diskurs om digitaliseringsprocesser under coronapandemin på nationell och lokal nivå

Artikelns mål är att analysera Finlands evangelisk-lutherska kyrkas diskurser kring digitala medier under COVID-19-pandemin. Artikeln redogör för de diskursiva formationer som är grundläggande för kyrkans sätt att förstå och tala om digitala medier. Detta används för att förklara kyrkans anammande av digitala verktyg under våren 2020 med fokus på kyrkans kommunikation på nationell och lokal nivå. Materialet som analyseras består av Evangelisk-lutherska kyrkans officiella diskurs både före och under coronavåren (nationell nivå) samt av en intervju utförd år 2023 med anställda vid Åbo svenska församling (lokal nivå). Artikeln visar att kyrkans kommunikation om digitala medier grundar sig i diskursiva formationer som beskriver kyrkan som en essentiell del av samhället – en folkkyrka – samtidigt som kyrkan internt reproducerar en diskurs om en existentiell kris. Kyrkan utgår från dessa diskursiva formationer när den motiverar sin användning av digitala medier och hävdar att det i ett mediemättat samhälle är nödvändigt att utvidga verksamheten till digitala omgivningar. Genom pandemin accentuerades diskursen med en tvångsprägel där det upplevdes att inga andra alternativ fanns förutom att ta itu med vissa tekniska lösningar, så att kyrkan fortsättningsvis kunde ha en aktiv roll i samhället under en världsomspännande kris. På lokal nivå upplevdes att digitala medier bidrar med goda möjligheter för en expansion av kyrkans kommunikativa räckvidd och för kyrkligt deltagande även i undantagsförhållanden, men att de i sitt nuläge medför en extra arbetsbörda i stället för ett väl integrerat tillägg. Vissa rituella handlingar, exempelvis nattvarden, upplevs för tillfället som omöjliga att fullständigt förverkliga i virtuella omgivningar

Lärmiljöns betydelse för barns utövande och lärande av grundläggande motoriska färdigheter i småbarnspedagogik

Fokus i den här avhandlingen är på lärmiljöns betydelse för barns möjligheter till utövande och lärande av grundläggande motoriska färdigheter (GMF) och har riktat blicken mot tre perspektiv. Med utgångspunkt i barn-, lärmiljö- och lärarperspektiv är det övergripande syftet med denna avhandling att öka kunskapen om lärmiljöns betydelse för barns möjligheter att utöva och lära sig GMF inom småbarnspedagogiken. Syftet nås genom att studera hur lärmiljön kan stödja barns utövande och lärande av GMF och hur didaktiskt arbete kan förstås i relation till barns utövande och lärande av GMF. Studiens teoretiska ramverk vilar på en sociokulturell och dynamisk systemteoretisk grund. Kontexten för studien utgörs av småbarnspedagogiken i Österbotten, Finland. Forskningsdata har samlats in från olika daghemskontexter: avdelningar med 1–3-åringar och avdelningar med 3–5-åringar med respektive personal. De primära datainsamlingsmetoderna är observationer med videoinspelningar, anteckningsmaterial från handledningstillfällen och individuella intervjuer. Kvalitativa data har analyserats utifrån ett induktivt och abduktivt förhållningssätt med kvalitativ analys. Det insamlade data från observationer med videoinspelningar har också kodats till numeriska data och analyserats utifrånen kvantitativ metod. Avhandlingen bygger på tre delstudier. Den första delstudien fokuserade på tvååringars spontana utövande av GMF. Studien undersökte vilka GMF tvååringar utövade och frekvensen av dem samt vilka aspekter urskildes och varierades i barnens utövande av GMF. Den första delstudien utgår från ett barnperspektiv. Fem barn har under 20 dagar observerats med hjälp av videoinspelningar. Transkriptioner av observationerna utgör datamaterialet. Den andra delstudien riktade in sig på att genom interaktiv forskning analysera förändringsarbete kring lärmiljön inomhus på daghem. Förändringsarbetet hade fokus på att lärmiljön skulle utvecklas så att den stödjer barns utövande av GMF. Studien undersökte vilka faktorer i förändringsarbetet som var centrala för att förändra lärmiljön inomhus så den stödjer barns utövande av GMF. Den andra delstudien utgår från ett lärmiljöperspektiv. Nio daghemsavdelningar med respektive personal och barn deltog i förändringsarbetet under ettårs tid där anteckningsmaterial från handledningstillfällena med personalen utgör datamaterialet. Den tredje delstudien hade fokus på lärares pedagogiska arbete som stödjer barns utövande och lärande av GMF i daghem. Studien synliggör lärares erfarenheter och kunskaper kring det pedagogiska arbetet med grundläggande motoriska färdigheter. Den tredje delstudien utgår från ett lärarperspektiv och transkriptioner av 16 individuella intervjuer utgör datamaterialet. Resultaten från den kvantitativa analysen i första delstudien visade att barnen utövade balansfärdigheter vid 56 procent av tillfällena, rörelsefärdigheter vid 41 procent av tillfällena och hanteringsfärdigheter vid endast 3 procent av tillfällena. Sammanlagt utövade barnen 19 olika balansfärdigheter, fem olika rörelsefärdigheter och fem olika hanteringsfärdigheter. Resultaten av utövandet av de olika GMF visade en stor spridning mellan barnen och antalet tillfällen. Resultaten från den kvalitativa analysen med variationsteorin som analysredskap visade på aspekter som barnen kan behöva urskilja och erfara för att lära sig GMF. Baserat på resultaten kan skönjas att barn själva kan skapa mönster av variation och på så sätt utveckla och lära sig färdigheter. Barn kan, genom att variera sitt utövande i termer av riktning, höjd, underlag och så vidare, skapa förståelse och lära sig GMF. Resultaten från den andra delstudien visade på att förändringar i bland annat personalens förhållningssätt och organisation kan ge barn flera möjligheter att utöva GMF. Baserat på resultaten handlar det om personalens professionella utveckling och lärande för att förändra lärmiljön inomhus. I analysen av förändringsprocessen framträder faktorer som är centrala och visar på fyra teman som ses mer betydelsefulla i utbildningsförändringen. Resultaten från den tredje delstudien visade att lärarna var överens om vikten av att barnen behöver träna på GMF. Lärarna lyfte fram sin egen aktivitet som viktig i barns lärande av GMF. Resultaten visade på lärarnas mångsidiga arbete som kan ha betydande konsekvenser för det pedagogiska arbete som stödjer barns lärande av GMF i daghem. På basen av resultaten beskriver lärarna i denna delstudie att de bedriver en mångsidig och målinriktad pedagogisk verksamhet. Barnen ges möjligheter att utveckla och lära sig GMF på olika sätt vid olika tillfällen under dagen. Sammanfattningsvis belyser resultaten från avhandlingens tre delstudier vikten av att fysisk-, social- och pedagogisk lärmiljö samspelar för att barnen ska ges möjligheter att utöva och lära sig GMF. Avhandlingen presenterar en förståelse av lärmiljöns betydelse som stöd för barns utövande och lärande av GMF samt det didaktiska arbete som lärare bedriver för att stödja barn i deras utövande och lärande av GMF. Hur lärmiljön utformas har betydelse för barns möjligheter till utövande och lärande av GMF. När den fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljön samspelar kan lärmiljön ses som ett didaktiskt verktyg.The aim of this thesis is to increase knowledge on the importance of the learning environment for children’s opportunities to exercise and learn fundamental motor skills (FMS) in early childhood education (ECE). The thesis has focused on three perspectives: child, learning environment and teacher. The aim was achieved by studying how the learning environment can support children’s exercise and learning of FMS and how didactic work can be understood in relation to children’s exercise and learning of FMS. The theoretical framework of the study is based on a sociocultural and dynamic-systems theoretical foundation. The context for the study is ECE in Ostrobothnia, Finland. Research data was collected from different ECE settings: units with one-to-three-year-olds, units with three-to-five-year-olds and staff. The main data-collection methods comprised observations with video recordings, notes from supervision and individual interviews. Qualitative data was analysed on the basis of an inductive and abductive approach with qualitative analysis. The data collected from observations with video recordings was also coded into numerical data and analysed based on a quantitative method. The thesis is based on three substudies. The first substudy focused on two-year-olds’ spontaneous exercise of FMS. The study examined what FMS two-year-olds exercised and the frequency, as well as what aspects could be discerned and varied in the children’s exercise of FMS. The first substudy had a child perspective. The second substudy focused on analysing educational change around indoor learning environments in ECE settings through interactive research. The study examined which factors are central in educational change concerning indoor learning environments in order to support children’s exercise of FMS. The second substudy was based on a learning-environment perspective. The third substudy focused on teachers’ pedagogical work in supporting children’s learning of FMS in ECE. The study highlighted teachers’ experiences and knowledge about the pedagogical work with FMS. The third substudy had a teacher perspective. The results from the first substudy showed that the children exercised stability skills on 56% of the occasions, locomotor skills on 41% of the occasions and object control skills on only 3% of the occasions. These results demonstrated that children themselves can create patterns of variation and thus develop and learn skills. By varying their exercise in terms of direction, height, surface, etc., children can create understanding and learn FMS. The results from the second substudy showed that changes in, for example, staff attitudes and organization can give children more opportunities to exercise FMS. In the analysis of the change process, factors emerged that are central and point to four themes that are significant in educational change. The results from the third substudy showed that the teachers’ versatile efforts can have significant consequences for the pedagogical work of supporting children’s learning of FMS in ECE. On the basis of the results, the teachers in this substudy conducted a versatile and goal-oriented pedagogical activity. Children are given opportunities to develop and learn FMS in different ways at different times during the day. In summary, the results from the three substudies of the thesis highlight the importance of physical, social and educational learning environments for children to be given opportunities to exercise and learn FMS. The thesis presents an understanding of the importance of the learning environment as support for children’s exercise and learning of FMS, as well as the didactic work that teachers conduct to support children in their exercise and learning of FMS. How the learning environment is designed influences children’s opportunities to exercise and learn FMS. When the physical, social and educational learning environments interact, the learning environment as a whole can be a didactic tool

Livet mellan raderna : Revolt, tomrum och språkbrist i Agneta Enckells och Ann Jäderlunds tidiga poesi

This article-based dissertation is an investigation of the early poetry of Agneta Enckell and Ann Jäderlund. The guiding hypothesis is that Enckell and Jäderlund enact and probe some of the central post-modern ideas about language and the subject dominating the intellectual context of the time. In particular, both poets are heavily influenced by Julia Kristeva s theories. The basic figure of thought functioning as a backdrop for their poetry is that we live in a male-dominated language, which determines our possibilities of expression. Hence, it becomes a crucial poetic task to resist the power of tradition and to carve out a free space in which new forms of personal female expression become possible. The five articles of the thesis investigate, through detailed close readings, how this constellation manifests itself in Enckell s and Jäderlund s poems. In the first article I read Jäderlund s poetry book Som en gång varit äng (1988) as centrally occupied with metapoetical issues that are played in a Narcissus scenario. The second article focuses on Jäderlund s poetry book Snart går jag i sommaren ut (1990). I employ Mikhail Bakhtin s theory of the carnival to shed light on Jäderlund s poetic effort to unsettle and transform traditional symbolic and linguistic structures. Moreover, I use of Kristeva s concept of the chora to elucidate Jäderlund s frequent use of words signifying empty spaces and hollow objects. The third article offers an analysis of the first three poetry books by Enckell: Förvandlingar mot morgonen (1983), rum; berättelser (1987), and Falla (Eurydike) (1991). Arguing that Enckell is guided by a vision of the emancipatory possibilities of poetry similar to that of Kristeva, I focus on Enckell s consistent use of spacings and caesuras in the text as signs of the privations of language that poetry hopes to articulate. The fourth article is an extended reading of Enckell s forth poetry book åter (1994). Here I employ Kristeva s theory of the abject to clarify the book s continuous effort to articulate experiences both appalling and sublime of the unsayable void, which simultaneously transcends and constitutes our language. The fifth article focuses on Jäderlund s first poetry book Vimpelstaden (1985). Drawing on Kristeva and Slavoj i ek, I analyze the disgust and horror that the I expresses in relation to language in general and especially in relation to its own voice.Min avhandling är en sammanläggningsavhandling som består av fem artiklar och en inledande sammanfattning. Hypotesen i avhandlingen är att Jäderlund och Enckell i sin tidiga poesi iscensätter, lever ut och därför också prövar centrala teoretiska frågeställningar som var i omlopp när diktsamlingarna skrevs. Båda poeterna är starkt präglade av ett visst post-modernt filosofiskt paradigm, särskilt så som det kommer till uttryck i Julia Kristevas teorier. Grundtanken är att vi lever i en manligt kodad språk-tradition som helt bestämmer våra möjligheter att uttrycka och tillägna oss det vi erfar. Det är mot bakgrund av det här som det blir så viktigt att bekämpa traditionens och språkets makt, att tillkämpa sig en frizon där i bästa fall ett eget kvinnligt uttryck kan bli till. I min avhandling tar jag fasta på och analyserar olika aspekter av Ann Jäderlunds och Agneta Enckells poesi med fokus på det som talet stannar inför: pauserna, brotten, sprickorna, de blanka raderna, de metaforiska tomrummen och döden. Slitningen mellan språk och språkbrist, mellan uttryck och språkets och kulturens makt över det som alls kan sägas analyseras med hjälp av framförallt Julia Kristevas men också Michail Bachtins språkteorier

Äckel som kulturell kraft

Detta nummer av Budkavlen fokuserar på vad äckel och äcklighet åstadkommer i olika sammanhang. Det äckliga kan både avstöta och attrahera, väcka både nyfikenhet och avsmak. Äckel är en kulturellt formad känsla som kan ha starka effekter i världen och i enskilda människors liv. Artiklarna som ingår visar bland annat hur hur äckel kan användas för att styra in människor i önskad riktning, engagera människor att handla och avskräcka dem från oönskat beteende. Red. Blanka Henriksson & Ann-Helen Sun

Supporting Students Identities and Inclusion in Minority Religious and Secular Ethics Education : A Study on Plurality in the Finnish Comprehensive School

Supporting Students Identities and Inclusion in Minority Religious and Secular Ethics Education: A Study on Plurality in the Finnish Comprehensive School The purpose of this doctoral thesis is to explore how education in minority religions and secular ethics supports students identities and inclusion in the Finnish comprehensive school. The focus is on students in grades 1 6 (age 7 13) in the Helsinki metropolitan area. The identities of the students are viewed from a constructivist perspective as their conceptions of themselves in the context of the instruction group and the school. The student s different identities, including his or her religious and non-religious identities, are examined as part of an intercultural educational context. In this context student inclusion is viewed as the student s experiences of him- or herself as equal and integrated. This article-based thesis takes a qualitative approach and is based on four articles, each targeting one sub-question which aims at answering the research problem. Article I focused on how students experience instruction in their own minority religious education or in secular ethics, and how they perceive themselves as part of the overall school culture. This study was based on a participant observation study in 2009 10 undertaken in five different minority religion and secular ethics classes in one comprehensive school. The findings indicated that minority students generally found having their own group to be a positive experience. However, the study also showed that students expressed a negative sense of difference in relation to majority students and that there were several practical concerns in the organization of the classes. The subsequent articles, Articles II IV, were based on interviews with 31 teachers and 3 teacher coordinators in 2011. Article II focused on how minority religion and secular ethics teachers view the task of supporting and including plurality within the classroom. Article III focused on how teachers and teacher coordinators view the inclusion of minority religious education in the school culture. The final article, Article IV, focused on how teachers of minority religions view the significance of education in supporting students identities. The findings within these articles illuminated how students identities were embedded in the educational context, which included both supportive and challenging aspects. The supportive aspects that the teachers and teacher coordinators emphasized included a sense of belonging and community in the group, the inclusion of students with immigrant backgrounds, as well as the support given to students diverse cultural and religious backgrounds. The support given to students backgrounds was strongly dependent on the size and structure of the mixed age class and the teachers capacities to take all students into account. A central challenging aspect included structural discrimination in the education. In teachers views, some minority students also felt separated and isolated in relation to majority students and were subject to instances of discrimination. Furthermore, the overall lack of dialogue within the schools and between the classes emerged as a challenge for including the minority students in the school cultures. The findings moreover indicated that the way minority religious education supports students identities includes challenges. The current system of education appears strong with regard to supporting students identities within a given tradition. However, it does not always take into account modern plurality and the individual identities of students. In teachers views students identities were frequently seen as bound to a particular tradition, and socialization into the religious tradition was clearly present. This puts into question the adequacy of the current model and educational practice. For the future development of religious education it is vital that the challenges in the educational context are met and that students identities are viewed as open to change and individual development.Att stöda elevers identiteter och inklusion i undervisningen i minoritetsreligioner och livsåskådning: En studie i mångfald i den finländska grundläggande utbildningen Den finländska åskådningsundervisningen erbjuder idag undervisning i egen religion eller livsåskådning utgående från elevens tillhörighet i ett religiöst samfund eller civil registret. Denna avhandling undersöker hur undervisningen i minoritetsreligioner och livsåskådning stöder minoritetselevers identiteter och inklusion inom den grundläggande utbildningen i årsklasserna 1 6. Resultaten ger ny kunskap om aktuella styrkor och utmaningar i undervisningen särskilt ur elevperspektiv och belyser frågor kring mångfald inom dagens skola. Avhandlingen utgår från ett kvalitativt tillvägagångssätt och sammanfattar resultaten av fyra artiklar. Den första artikeln fokuserar på hur elever upplever undervisningen i den egna minoritetsreligionen eller i livsåskådning, och hur de upplever sig vara delaktiga av skolkulturen. Denna studie baserar sig på en deltagande observationsstudie läsåret 2009 10 i fem olika minoritetsreligions- och livsåskådningsklasser i en skola. Resultaten tyder på att minoritetseleverna i regel upplevde det som positivt att ha sin egen undervisningsklass. Dock visar studien även på att eleverna visade en negativ upplevelse av skillnad i relation till majoritetselever och att det fanns praktiska problem i organiseringen av undervisningen. De tre påföljande artiklarna baserar sig på en intervjustudie år 2011 med 31 lärare i minoritetsreligioner och livsåskådning och 3 lärarkoordinatorer. Dessa studier fokuserar på hur lärare ser på uppgiften att stöda och inkludera mångfald inom klassrummet, hur lärare och lärarkoordinatorer upplever att undervisningen i minoritetsreligioner är inkluderad i skolkulturen, samt vilken betydelse lärare upplever att undervisningen har för deras elever. Resultaten i dessa delstudier belyser både stödande aspekter och utmaningar i undervisningskontexten. Bland de stödande aspekter som lärare lyfte fanns känslan av tillhörighet och gemenskap i gruppen, inkluderingen av elever med invandrarbakgrund, samt stödandet av elevers skiftande kulturella och religiösa bakgrunder. I vilken mån läraren kunde stöda elevernas bakgrunder var till betydande del beroende av gruppstorlekarna och -strukturen på de åldersintegrerade klasserna, vilka ofta sågs som utmanande. En central utmaning i utbildningen utgjorde därtill strukturell diskriminering, bl.a. i form av avsaknad av läroböcker. Dessutom ansåg lärare att en del minoritetselever kände sig åtskiljda och isolerade i relation till majoritetselever och var föremål för enskilda fall av diskriminering. Den generella bristen på dialog inom skolorna och mellan undervisningsgrupperna framkom också som en utmaning när det gäller att inkludera minoritetselever i skolan. I undervisningen i minoritetsreligioner pekar resultaten på ytterligare utmaningar när det gäller det sätt varpå undervisningen stöder elevers identiteter. Det nuvarande undervisningssystemet framstår som starkt när det gäller att stöda elevers identiteter inom en särskild tradition. Undervisningen tar dock inte alltid i beaktande den moderna pluralitet som råder i klassen och elevernas individuella identiteter. Ur ett lärarperspektiv betraktades elevernas identiteter ofta såsom bestämda till en särskild egen tradition, och traditionell socialisering hade en synlig roll. Detta ifrågasätter huruvida den nuvarande undervisningsmodellen och undervisningspraktiken är adekvata. För framtida utvecklingen av undervisningen är det essentiellt att de aktuella utmaningarna i undervisningskontexten bemöts och att elevers identiteter ses som öppna för förändring och individuell utveckling.Oppilaiden identiteettien ja inkluusion tukeminen vähemmistöuskontojen ja elämänkatsomustiedon opetuksessa: Tutkimus moninaisuudesta suomalaisessa perusopetuksessa. Tässä tutkimuksessa tarkastellaan, miten vähemmistöuskontojen ja elämänkatsomustiedon opetus tukee oppilaiden identiteettejä ja inkluusiota perusopetuksessa. Tarkastelun kohteena ovat 1-6. luokan oppilaat pääkaupunkiseudulta. Tutkimuksen tulokset antavat uutta tietoa opetuksen vahvuuksista ja haasteista erityisesti oppilaiden näkökulmasta ja nostavat esille kysymyksiä moninaisuudesta tämän päivän peruskoulussa. Artikkeliväitöskirja perustuu kvalitatiiviseen lähestymistapaan ja koostuu neljästä artikkelista. Ensimmäinen artikkeli tarkastelee sitä, miten oppilaat kokevat opetuksen omassa uskonnonopetuksessaan tai elämänkatsomustiedossa, ja miten he arvioviat olevansa osa koulukulttuuria. Tutkimus perustuu lukuvuonna 2009 2010 tehtyyn osallistuvaan havainnointiin yhden koulun viidessä eri vähemmistöuskonnon ja elämänkatsomustiedon ryhmissä. Tulokset osoittavat, että vähemmistöoppilaat kokivat pääsääntöisesti opetuksen omassa ryhmässään myönteisenä. Tutkimus osoittaa kuitenkin myös, että oppilailla on kielteisiä kokemuksia erilaisuudesta suhteessa enemmistöoppilaisiin. Lisäksi opetuksen järjestelyissä ja toteutuksessa esiintyi käytännöllisiä ongelmia. Kolme muuta artikkelia perustuivat vuonna 2011 tehtyyn haastattelututkimukseen, johon osallistui 31 opettajaa ja 3 opetuksen koordinaattoria. Artikkelit tarkastelivat, miten vähemmistöuskontojen ja elämänkatsomustiedon opettajat kokevat tehtävänsä tukea ja sisällyttää moninaisuutta opetukseensa, miten opettajat ja opetuskoordinaattorit kokivat vähemmistöuskontojen opetuksen integroitumisen osaksi koulukulttuuria, sekä millaisia näkemyksiä vähemmistöuskontojen opettajat näkevät opetuksen merkityksen oppilaan identiteetin tukemisessa. Tulokset näissä artikkeleissa avaavat sitä, miten oppilaiden identiteetit olivat osa opetuskontekstia, joka sisälsi sekä oppilaiden identiteettiä tukevia että haastavia näkökulmia. Tukevina näkökulmina opettajat ja opetuskoordinaattorit toivat esille erityisesti yhteenkuulumisen ja yhteisöllisyyden tunteen ryhmissä, maahanmuuttajataustaisten oppilaiden inkluusion ja oppilaiden moninaisten kulttuuri- ja uskontotaustojen tukemisen. Oppilaiden taustojen tukeminen oli merkittävästi yhteydessä ryhmäkokoon ja oppilasryhmien ikärakenteeseen sekä opettajien kykyyn ottaa kaikki oppilaat huomioon. Merkittäväksi haasteeksi osoittautui rakenteellinen syrjintä. Lisäksi opettajien näkökulmasta katsottuna jotkut oppilaat tunsivat itsensä erillisiksi ja eristäytyneiksi suhteessa enemmistöoppilaisiin ja joutuivat yksittäisten syrjintätapausten kohteeksi. Yhteisen dialogin puute koulun ja opetusryhmien kesken osoittautui myös haasteeksi suhteessa vähemmistöoppilaiden inkluusioon koulussa. Vähemmistöuskontojen opetuksen suhteen tulokset viittasivat lisäksi siihen, että opetuksen nykyinen toteutustapa, joka tukee oppilaiden identiteettejä, sisältää haasteita. Nykyinen tapa tukee vahvana oppilaiden identiteettejä yhden tradition sisällä. Opetus ei aina ota huomioon nykyistä modernia monimuotoisuutta luokissa ja oppilaiden yksilöllisiä identiteettejä. Opettajien näkökulmasta oppilaiden identiteetit katsottiin usein olevan sidottu yhteen traditioon, ja traditionaalinen sosialisaatio oli selvästi läsnä. Tämä kyseenalaistaa nykyisen tavan toteuttaa opetusta ja opetuksen käytäntöjä. Uskonnon opetuksen kehittämisen kannalta olisi oleellista, että oppilaiden identiteetit katsottaisiin avoimiksi ja kehittyviksi, ja että tämä heijastuisi uskonnonopetukseen kokonaisuudessaan