Hur blir tvåspråkiga elever framgångsrika i skolan ­ med fokus på matematikundervisning

Syfte och frågeställningar: Med detta arbete kommer följande frågeställningar att belysas. · Vilka moment/ faktorer anses av forskning vara av stor betydelse för tvåspråkiga elevers framgång i skolan generellt och för matematik speciellt? · Vilka arbetssätt och metoder stödjer och underlättar för tvåspråkiga elevers inlärning av svenska språket och matematikämnet? · Hur arbetar man i tre skolor där majoriteten av eleverna är tvåspråkiga för att eleverna ska lyckas med att uppnå de uppsatta målen i matematik? Metod: Frågeställningarna belysas av en litteraturgenomgång och kompletteras med en intervjuundersökning i tre olika mångkulturella skolor som ligger i en och samma stadsdel i Göteborg. Huvudresultat: Tvåspråkiga elever erbjuds ofta p. g. a. språkliga brister få tillfällen att arbeta med verbala uppgifter, som kan få eleverna att utveckla tankefärdigheter som är viktiga för inlärningen under senare årskurser. Det är ofta som man förknippar språkliga och kognitiva brister med varandra, vilket har förödande konsekvenser för tvåspråkiga elevers utveckling. Det är mest innehållslösa uppgifter som tvåspråkiga elever erbjuds i skolan, exempelvis aritmetiska uppgifter som är kontextreducerade och lågkognitivt krävande dvs. utan kontext och kräver låg kognitiv nivån. Enligt forskning ska den typ av uppgifter begränsas och inte få ett dominerat inslag i undervisningen. Tvåspråkiga elevers undervisning ska inte bara domineras av laborativa och konkretiserade material, utan man ska med hjälp av dessa material skapa och utveckla elevernas ordförråd och formella språk som är nödvändigt att behärska för att kunna uttrycka sina tankar och kunna läsa textuppgifter i läroböcker. Föräldrarnas roll nedvärderas och skolorna arbetar inte med att klargöra för dem utbildningens mål och syften, vilket gör att de inte erbjuds reella tillfällen för att delta i och påverka sina barns skolgång

Att spela musik

Syfte Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur instrumentallärare ser på, och definierar det egna uttrycket som begrepp utifrån sitt eget musicerande, och som en del i instrumental- undervisning i relation till den tekniska färdigheten på ett instrument. Huvudfråga Vilken syn har instrumentallärare på relationen mellan begreppen det egna uttrycket och den tekniska färdigheten i ett musicerande och i ett instrumentallärande? Metod och material En kvalitativ intervjustudie med tre instrumentallärare som var och en representerar åldrarna för kulturskola, gymnasium och högskola. Begreppen i syftet har undersökts utifrån vald ve- tenskaplig litteratur. Resultat Vår tolkning av intervjumaterialet och teori visar att den tekniska färdigheten är en grundför- utsättning för frihet i det egna uttrycket. Samma material visar även, lite motsägelsefullt, att det slutliga värdet ligger i det egna uttrycket. Neurobilologiskt belyser vi teorin om att teknisk färdighet och det egna uttrycket berör olika delar i hjärnan, och att kopplingen är viktig för ett heltäckande instrumentallärande och musicerande. Betydelse för läraryrket Ett medvetandegörande av betydelsen av relationen mellan begreppen och dess relevans i un- dervisningen kan ge en mer nyanserad instrumentalpedagogik till hjälp för skolans uppdrag att låta varje enskild elev finna sin unika egenart. Utifrån respondenternas resonemang vill vi genom, i huvudsak, Howard Gardners litteratur om musikalisk intelligens, ge lärandeteoretisk relevans för instrumentalundervisning

Negativ rättskraft i dispositiva tvistemål - "Behovet av en klar och lättillämpad regel"

Reglerna och läran om rättskraften är ett av de mest omdiskuterade ämnena inom svensk civilprocessrätt. Det råder ett systematiskt samband mellan RB 17:11 och 13:3 som är av vikt för att förstå gällande rätt. Förståelsen för rättskraftsläran och gällande rätt kompliceras dock av ett antal rättsfall. Kontentan av praxis är att vissa alternativa yrkanden prekluderas av domens rättskraft och det kan föreligga rättegångshinder fastän sådana yrkanden aldrig har framställts av kärande eller prövats av domstol. HD har i ett rättsfall framhållit att den negativa rättskraften ska begränsas till samma rättsföljd eller en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig. HD motiverade det med behovet av en klar och lättillämpad regel. Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida HD har skapat en klar och lättillämpad rättskraftsregel. Frågan är vad som utgör ett alternativt yrkande och hur det ska fastställas. Vidare är frågan vad rättsutvecklingen innebär för förståelsen av saken. Frågan är också om samma rättskraftsregel gäller för alla tvistemål och situationer. I kap. 2 behandlas vissa utgångspunkter om den negativa rättskraften. I kap. 3 redovisas för etablerade rättskraftsteorier, idéer och grundläggande begrepp. Vidare behandlas reglerna om taleändring och förhållandet till 17:11. I kap. 4 behandlas och analyserats relevanta rättsfall och uttalanden i doktrin. I kap. 5 kommenteras slutligen uppsatsens syfte och frågeställningar. Sammanfattningsvis är rättsläget klart i det avseendet att alternativa rättsföljder som är ekonomiskt likvärdiga utgör alternativa yrkanden. Sådana yrkanden prekluderas av domens rättskraft. Däremot utgör inte alla alternativa rättsföljder också alternativa yrkanden. Begreppet ekonomiskt likvärdig rättsföljd medför vissa tolkningsproblem. Vidare är det oklart om det fortfarande råder symmetri mellan 17:11 och 13:3. HD har dessutom gett uttryck för att det inte på ett enhetligt sätt går att bestämma hur långt rättskraften sträcker sig i alla situationer. Sammantaget medför det en viss osäkerhet om gällande rätt och förståelsen för rättskraften.The concept of res judicata is an intensively discussed area in Swedish civil procedural law. There is a fundamental correlation of legal and systematic importance between article 11 in chapter 17 and article 3 in chapter 13 in the Swedish Code of Judicial Procedure (RB 17:11, 13:3). However, it should be noted that the case law has complicated the understanding of the concept. This has, amongst other things, lead to the effect that certain claims can be precluded in terms of res judicata, although such claims never have been subject to judicial review (the “Theory of Precludeation”). The Swedish Supreme Court (“SSC”) has stated that it is essential to have a clear and easy rule to apply within the concept of res judicata. Although, it can be argued that the development of the Theory of Precludation do not correspond with this intention. The main purpose of this thesis is to analyze whether there is a clear and easy rule to apply. Extra focus is given to determine the precise conditions of the Theory of Precludation and how the case law has influenced the systematic relation between RB 17:11 and 13:3. Another objective is to analyze if the Theory of Precludation applies to all situations and sorts of civil cases. The main question is how to understand the concept of res judicata in the light of recent case law. Chapter 2 contains the basic rules of res judicata. Chapter 3 contains the main theories, ideas and terms. Chapter 4 contains a thorough and comprehensive analyze of relevant case law. Chapter 5 contains a broader analyze in relation to the purpose of the thesis. In summary, the systematical legal view of which sorts of claims that may be precluded in terms of res judicata is reasonably explicit. However, it still exists some doubts concerning the precise prerequisite and conditions in order to apply the Theory of Precludeation. Moreover it should be emphasized that the case law also influences the understanding for the rules and theories regarding the whole concept of res judicata. On balance, it is uncertain if the concept of res judicata is clear and easy to apply

Samverkansmeritering - förutsättningar, behov och möjligheter : Rapport: MERSAM-Meritvärde av samverkansskicklighet

Samverkansuppgiften har gradvis fått en tydligare roll sedan mitten av 1990-talet och är idag en nödvändig och central uppgift för högskolor och universitet i Sverige, inte minst för att hantera vår tids samhällsutmaningar. Det finns få tecken på att denna utveckling kommer att vända och det är därför viktigt att vi inom sektorn för en dialog kring hur vi tar oss an och värderar det arbete som sker inom ramen för samverkansuppgiften. Det är troligt att vi i sektorn även en tid framöver kommer att diskutera hur samverkansuppgiften bör tolkas och samverkansmeriter värderas, men det hindrar oss inte att på allvar försöka stödja och strukturera det arbete som redan sker dagligen vid landets lärosäten.Projektets bidrag är att belysa ett antal observationer kring utmaningar inom sektorn, för våra lärosäten och individer men också visa på möjligheter för våra lärosäten genom att ta upp några tänkbara verktyg, arbetssätt och rekommendationer för utveckling av samverkansmeritering.Huvudbudskapen i denna rapport är att sektorn behöver skapa en tydligare och mer preciserad begreppsbildning relaterat till ”samverkan” och samverkansmeriter. Lärosätena behöver utveckla ett mer integrerat och strukturerat sätt att arbeta med samverkansmeriter genom hela rekrytering- och befordringsprocessen, då förståelse av samverkansmeriter och praxis fortfarande är underutvecklat. Lärosätena behöver vidare utveckla stöd för forskare och lärare i att kunna sammanställa och dokumentera samverkansmeriter, separat eller integrerat med övriga meriter. En verkningsfull, flerspråkig begreppsapparat och förståelse men även efterfrågan på samverkansmeriter behöver utvecklas gemensamt av sektorns alla aktörer och vid varje lärosäte.Rapporten riktar sig i första hand till två målgrupper:1.Personer och funktioner vid lärosäten som har ansvar för eller leder utvecklingsarbete kopplat till meritering och kompetensförsörjning på olika nivåer (dekaner, utvecklingsledare, HR specialister, ordförande i rekryteringskommittéer eller motsvarande samt olika former av samverkansstöd). För dessa innehåller rapporten resonemang, rekommendationer och konkreta verktyg som kan användas som utgångspunkt för dialog och utveckling av samverkansmeritering vid lärosäten.2.Ledningsfunktioner vid lärosäten, myndigheter samt sektorsintressenter. För dessa kan rapporten ge ökad kunskap om tillståndet för samverkansmeritering vid svenska lärosäten och insikter om möjligheter för utveckling.Projektet har tagit fram ett utbildningsmaterial för att stödja fortsatt utvecklingsarbete på olika nivåer vid lärosäten samt en vägledning för att dokumentera och beskriva samverkansmeriter. Vägledningen kan användas för inspiration till lärare och forskare som vill sammanställa sina samverkansmeriter. De verktyg som presenteras i vägledningen kan också användas vid kompetensplanering, bedömningssituationer och medarbetarsamtal.Förhoppningen är att MerSam-projektet och denna rapport, dialog inom och mellan lärosäten samt mellan lärosäten och sektorsintressenter, bidrar till fortsatt utveckling av samverkansmeritering samt till att skapa en gemensam uppfattning om vad det betyder att meritera sig inom ramen för samverkansuppgiften

El Sistema suec de benestar : una aproximació des de la perspectiva constitucional

L'Estat de benestar suec resulta d'un procés històric que ha tingut lloc al llarg del segle XX, en el qual els poders públics han anat assumint la responsabilitat per la satisfacció de certes necessitats dels individus al marge de les forces del mercat, possibilitant l'accés universal a determinats serveis i prestacions. La plasmació constitucional d'aquest sistema social ha estat, no obstant, certament reduïda. L'article explora els mecanismes constitucionals del model de benestar suec, per tal d'establir quins són els seus principis estructurals y les funcions que duen a terme els diferents òrgans de l'Estat en el seu funcionament. En essència, se sosté que, malgrat que Suècia se situa en un marc de Constitució normativa dèbil, el model social es basa en certs principis constitucionals subjacents: una legislació molt flexible i àmplia, que dóna un marge de concreció important als ens locals, i un sistema de garanties fort, que no només recau en els Tribunals sinó en la creació d'altres institucions administratives mixtes d'assegurament

Från koja till plan

This thesis concerns questions regarding how children’s perspectives on the outdoor environment can be approached in a planning context. Attention is drawn to the general understanding of childhood and the definition of outdoor environment as variables in different planning contexts. Together these variables define in which way children become visible in the planning context. Children’s participation is emphasized in contemporary planning. This thesis argues that understanding and insights concerning children’s experiences and understanding of their own places can create complementary lines of communication. The first article provides the empirical and methodological point of departure. Through walkabouts with children, questions are developed concerning children’s use and experiences of outdoor environments. These questions are compared and related to problems, insights and experiences that planners have concerning environments for children. Parts of two perspectives are described in order to elucidate some of the problems that can arise due to differences between a child’s perspective and a planner’s perspective. In the second article children’s own places is the pivot. Through in depth studies of children’s dens it is shown that finding a suitable place, collecting, sorting and manipulating with environment and accessible materials are crucial parts of starting a den making process and appropriating a place as one’s own. Specific examples are put forward which show the close relationship between children’s experience and understanding of the outdoor environment and their construction and design of dens. Children’s dens are used to exemplify and clarify the difference between children’s perspectives and planner’s perspectives. The last article is concerned with the theoretical and practical analysis of these questions. Through interviews, studies of planning documents and reflections on my own planning experience an analysis is made of the importance of maps and plans as tools in the planning process. It is argued that the bias of these tools emphasizes and reinforces the visual point of departure to the physical environment and outdoor places, while children’s multi-sensuous and acting oriented point of departure is difficult to handle and process in maps and plans. A practical contribution is suggested on how to improve insights and understanding of children’s perspectives in planning contexts

Provokatörer och marodörer - Om en lärares rätt att ingripa

Teachers working within the Swedish educational system have a duty, not only to mediate knowledge, but also to uphold the peace and security in school, as well as to guarantee a safe school environment for his or her students. However, the means, by which this duty is to be carried out, have been questioned after a number of judicial decisions in recent years, which have resulted in insecurity among teachers regarding their authority to uphold a peaceful school environment. This paper is based on an investigation of applicable law, containing an assessment of what is permissible regarding teachers’ authority; whether they can physically intervene in order to handle situations involving students disrupting class, and whether the teachers’ authority is extensive enough. Although legislation and other published material offer some guidance as to how the law should be applied, it is the existing court practice which defines the limits of the teachers’ authority. The Supreme Court has observed, as late as in the year of 2009, that a teacher has the authority to intervene physically, while performing his or her duty to uphold the peace at school, even though current legislation does not explicitly justify such an act. The Supreme Court has continued to establish that the right to intervene is to be considered a restrictive action and its applicability has to be decided on a case-by-case basis. This position has resulted in the inferior courts being restrictive in allowing teachers to use their right to intervene physically with students. Due to this restrictiveness, there is an extensive insecurity among those who practice teaching, regarding their authority to preserve a peaceful school environment, and how this obligation is supposed to be carried out.Lärare aktiva i det svenska skolsystemet innehar inte bara en uppgift att i sin tjänst förmedla kunskap. De har även en skyldighet att upprätthålla ordning samt säkra studiero och trygghet i skolan. Efter flertalet domslut som fattats under senare år har gällande rätt visat sig vara problematisk att klart definiera, vilket resulterat i att lärare idag erfar en osäkerhet över vilka befogenheter som de har för att kunna upprätthålla en god skolmiljö. I denna framställning undersöks gällande rätt med utgångspunkt i offentligt tryck för att klargöra vilka befogenheter en lärare har; huruvida de innehar en möjlighet att vidta kroppsliga åtgärder för att handskas med elever som stör ordningen samt om dessa befogenheter är tillräckliga. Lagtext, myndighetspublikationer och doktrin innehåller vägledning och instruktioner för hur gällande rätt ska fastställas, men det är domstolsavgöranden som på området visat sig vara utslagsgivande. Högsta domstolen har fastslagit, senast i ett fall från 2009, att det existerar en rätt för lärare att tillgripa visst våld inom ramen för sin tillsynsplikt, även då lagtext inte uttryckligen stadgar den möjligheten. Högsta domstolen har dock fortsättningsvis betonat att denna rätt ska tillämpas väldigt restriktivt samt att den måste bli föremål för bedömning med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Detta har resulterat i att underinstanser tenderat att ytterst sällan utnyttja denna rättighet då beslut ska fattas. En osäkerhet har på så vis spridit sig inom lärarkåren och ovisshet råder om vilka befogenheter lärarna har för att i skolan upprätthålla den ordning som de är skyldiga att bevara