Seaweed resources of the Baltic Sea, Kattegat and German and Danish North Sea coasts

Due to low salinity and lack of hard substrata, the Baltic Sea and Kattegat area and German and Danish North Sea coasts are characterized by a relatively low diversity of seaweeds. At the same time the areas are severely eutrophicated, which has caused extensive shifts in macroalgal communities toward opportunistic species. Unattached seaweed communities dominated by Furcellaria lumbricalis, which have been a resource for hydrocolloid production since the 1940s, have been severely reduced due to eutrophication and unsustainable harvesting and are nowadays only exploited commercially in Estonia. On the other hand, the biomass of opportunistic seaweeds of various red, green and brown algal genera has increased. They cause ecological problems, are a nuisance on many tourist beaches and constitute at the same time a potential bioresource that is so far only exploited to a limited extent for production of energy and fertilizer. Commercial seaweed cultivation is largely focused on Saccharina latissima and still very limited, but is currently being expanded as a compensation measure for sea-based fish aquaculture. Also land-based seaweed cultivation is primarily employed for recycling of nutrients in tank animal aquaculture, but in most cases so far only on an experimental scale

Re-thinking the “ecological envelope” of Eastern Baltic cod (Gadus morhua): conditions for productivity, reproduction, and feeding over time

Hypoxia is presently seen as the principal driver behind the decline of the former dominating Eastern Baltic cod stock (EBC; Gadus morhua). It has been proposed that both worsening conditions for reproduction and lower individual growth, condition, and survival are linked to hypoxia. Here, we elucidate the ecological envelope of EBC in terms of salinity stratification, oxygen content, and benthic animal biomasses, and how it has affected EBC productivity over time. The spawning conditions started deteriorating in the Gotland Deep in the 1950s due to oxygen depletion. In contrast, in the Bornholm Basin, hydrographic conditions have remained unchanged over the last 60 years. Indeed, the current extent of both well-oxygenated areas and the frequency of hypoxia events do not differ substantially from periods with high EBC productivity in the 1970s–1980s. Furthermore, oxygenated and therefore potentially suitable feeding areas are abundant in all parts of the Baltic Sea, and our novel analysis provides no evidence of a reduction in benthic food sources for EBC over the last 30 years. We find that while reproduction failure is intricately linked to hydrographic dynamics, a relationship between the spread of hypoxia and the decline in EBC productivity during the last decades cannot be substantiated.Peer reviewe

Letter to editor regarding Kotta et al. 2020 : Cleaning up seas using blue growth initiatives: Mussel farming for eutrophication control in the Baltic Sea

Non peer reviewe

Kompensation för miljöpåverkan vid kustexploatering – dagens tillämpning av ekologisk kompensation och särskild fiskeavgift samt möjlig vidareutveckling

Kustekosystemen är mycket viktiga för både biologisk mångfald och ekosystemtjänster, men påverkas samtidigt negativt av ett kontinuerligt ökat nyttjande av kustzonen för boende och olika verksamheter. Ekologisk kompensation är ett förvaltningsverktyg som syftar till att gottgöra oundviklig skada på naturmiljöer, exempelvis arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, i samband med mänsklig verksamhet. Verktyget har dock hittills använts i mycket begränsad omfattning i grunda kustmiljöer.Inom projektet ECOCOA, finansierat av Naturvårdsverket, har vi fokuserat på att utvärdera förutsättningarna för ökad användning av ekologisk kompensation i kustområden, som ett av flera verktyg som kan stöda miljövården. Projektets slutrapport (Bergström m.fl. 2021) ger en övergripande bild av samtliga resultat, medan vi i föreliggande rapport ger en fördjupning av de mer konkreta problem som kan uppstå vid handläggning av miljöärenden i förvaltningen, och möjliga lösningar på kort och lång sikt. Rapporten riktar sig i första hand till handläggare som vill utveckla tillämpningen av ekologisk kompensation vid vattenverksamhetsärenden, till tekniska råd vid markoch miljödomstolar, samt miljökonsulter och andra som kan behöva insyn i hur ekologisk kompensation kan användas och vidareutvecklas inom svensk kustmiljöförvaltning. I rapporten återger vi hur man hanterar ekologisk kompensation i svenska kustområden idag, till exempel hur handläggare arbetar med att mäta skada och bedöma omfattningen av kompensationsbehov. Vi beskriver även problematiken med småskaliga anmälningspliktiga ärenden, där den sammanlagda påverkan från många små exploateringar ger upphov till betydande förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Slutligen beskriver vi hur den så kallade särskilda fiskeavgiften, som syftar till att tillvarata fiskeintresset i samband med vattenverksamhetsfrågor, tillämpas idag, samt analyserar hur beräkningsgrunderna skulle kunna utvecklas för att stärka användningen av ekologisk kompensationen som verktyg. Vår sammanställning och utvärdering utgår från ett generellt ramverk som utvecklats inom ECOCOA för att skatta skada och identifiera kompensationsbehov. Ramverket baseras på en kaskadmodell, som visar kopplingar mellan ekosystemets struktur, funktion, ekosystemtjänster och nyttigheter för människor. Modellen kan användas för att synliggöra hur verksamheter påverkar arter och livsmiljöer och vilka kostnader och förluster detta medför. Ramverket kan även användas för att bedöma i vilken omfattning en föreslagen åtgärd faktiskt kompenserar för de förluster som verksamheten innebär.Här följer en kort sammanfattning av resultaten som presenteras i rapporten: • En enkätundersökning riktad till aktörer inom kustförvaltningen visar att ekologisk kompensation i praktiken tillämpas mycket sällan inom kustmiljöförvaltningen idag, och att det finns ett stort behov av att ta fram riktlinjer för dess tillämpning, som stöd till handläggare, konsulter, domstolar och andra aktörer. På en mer generell nivå omfattar detta även ett behov av att förbättra kunskapen om restaureringsmetoder samt att ta fram metoder för värdering av skador på naturvärden. Det finns även ett behov av resurser för Sammanfattning 6 handläggare i form av tid och stöd för att tillämpa ekologisk kompensation i kustförvaltningen. • En utvärdering av befintliga domslut för ett antal tillståndspliktiga (dvs. storskaliga) vattenverksamhetsärenden visar att biologisk mångfald och ekosystemtjänster mycket sällan beaktas på ett sätt som är i linje med Sveriges åtaganden inom till exempel konventionen för biologisk mångfald och EU:s biodiversitetstrategi, där en bärande princip är att ingen nettoförlust ska ske. Det finns ett förbättringsutrymme som borde kunna mötas direkt genom en ökad kunskapsdelning mellan aktörer, och en förbättrad praxis gällande tillämpning av ekologisk kompensation. Samtidigt uppstår flera mer komplexa frågor som berör till exempel behovet av en gemensam fysisk planering och identifiering av lämpliga kompensationsåtgärder, där ett kunskapsbyggande behövs. • Småskalig kustexploatering, exempelvis bryggbyggen och små muddringar, är en särskilt utmanande fråga. Enskilda små ingrepp är anmälningspliktiga (dvs. sällan tillståndspliktiga), och trots att det vid handläggningen av dessa ärenden ställs krav på miljöhänsyn kan det ofta inte bedömas som skäligt att kräva att exploatören själv utför ekologisk kompensation. Den sammanlagda påverkan av dessa många små ingrepp är dock betydande, och det är angeläget att utforma ett system där även småskalig vattenverksamhet kompenserar för sina miljökostnader. Vi undersöker hur ett system för ekologisk kompensation som även omfattar småskalig exploatering skulle kunna se ut, i relation till konceptet habitatbanker eller kompensationspooler, där exploatören kan bidra ekonomiskt till habitatrestaureringar i stället för att själv utföra dem. • Den särskilda fiskeavgiften syftar till att kompensera för skador från vattenverksamheter på fisket och skulle kunna betraktas som ett förvaltningsverktyg för kompensation av en viss typ av förlust. I rapporten utvärderar vi hur det rådande fiskeavgiftssystemet fungerar och utforskar hur det kan fungera ur ett kompensationsperspektiv, samt ger förslag på hur beräkningsmodellen kan utvecklas.Sammantaget finns det ett stort behov av att utveckla ekologisk kompensation som ett av de verktyg som kan bidra till att motverka den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Parallellt behövs ytterligare åtgärder för att stärka skyddet av de känsligaste livsmiljöerna i kustzonen, eftersom bevarande av fungerande livsmiljöer är att föredra som ett mer kostnadseffektivt verktyg än restaurering av störda miljöer

Kunskapsunderlag för ekosystembaserad havsförvaltning i Bottenhavet

Ekosystembaserad havsförvaltning anges som ett viktigt verktyg för att nå Sveriges miljömål. Denna rapport tar ett första steg i riktning mot ett vetenskapligt underlag för att stödja ekosystembaserad havsförvaltning i ett pilotområde i södra Bottenhavet. Ekosystemkomponenter (dvs. arter och livsmiljöer) som är viktiga för modellering av ekosystemet identifieras och deras status samt faktorer som påverkar dem redovisas. Även kunskapsluckor kopplade till påverkansfaktorer diskuteras, samt hur dessa påverkansfaktorer integreras med ekosystemkomponenterna, liksom vilka ekosystemtjänster som ekosystemkomponenterna bidrar till. Många av ekosystemkomponenterna har inte god miljöstatus, särskilt grunda bottnar som har ett högt exploateringstryck. Oroväckande nog saknas det övervakning av både grunda kustnära mjukbottnar och utsjöbankar, fastän dessa områden är av intresse för exploatering samtidigt som de har hög biodiversitet och är kopplade till många ekosystemtjänster. Dock finns det en del data tillgängligt i området som kan användas vid modellering för att ta fram kartor över ekosystemkomponenter och även ekosystemtjänster, som kan vara viktiga underlag för ekosystembaserad förvaltning i södra Bottenhavet. I flera fall är kunskapen om belastningar i södra Bottenhavet och hur de kopplar till statusen av ekosystemkomponenter relativt god, men det saknas information om kumulativa effekter av påverkansfaktorer. Många av de marina arter som finns längst in i Östersjön lever här vid sin nordliga utbredningsgräns, vilket kan innebära att de är extra känsliga för mänskliga belastningar och klimatförändring. Storskaligt fiske efter strömming i utsjön och dess effekter på strömmingsbestånden kan påverka ekosystemets funktion. Strömmingen är talrik och spelar en stor roll i södra Bottenhavets ekosystem. Eftersom strömming vandrar mellan utsjön och kusten kan den koppla samman näringsvävar i kust och utsjö. I Bottenhavets område kan man se tydliga intressekonflikter gällande resursförvaltning. Traditionella lokala näringar baserar sig mycket på fiske av strömming och laxfisk, men vikande fångster av den mer storvuxna strömming som fiskas för humankonsumtion, liksom av laxfisk, skapar problem för det kustnära yrkesfisket. Här finns en uppenbar konkurrenssituation både med det storskaliga pelagiska fisket i utsjön och med naturliga predatorer. Dessa konflikter är svåra att lösa med de förvaltningsmetoder som används idag. Södra Bottenhavets ekosystem skulle sannolikt gynnas av en mer helhetsbaserad förvaltning av fiskbestånden och livsmiljöer, utifrån samtliga faktorer som påverkar dem. I kustområdet gäller detta även, inte minst, de områden där gösens och sikens status är mycket svag, liksom viktiga områden för rekrytering av gädda. En sådan mer helhetsbaserad förvaltning innefattar en samplanering av fiskeregleringar, skyddade områden och åtgärder för att restaurera och skydda diverse livsmiljöer. Förbättring av livsmiljöer för fisk förväntas även gynna andra delar av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster, inklusive olika arters motståndskraft och förmåga att anpassa sig till pågående klimatförändringar

The Baltic Health Index (BHI) : Assessing the social–ecological status of the Baltic Sea

1. Improving the health of coastal and open sea marine ecosystems represents a substantial challenge for sustainable marine resource management, since it requires balancing human benefits and impacts on the ocean. This challenge is often exacerbated by incomplete knowledge and lack of tools that measure ocean and coastal ecosystem health in a way that allows consistent monitoring of progress towards predefined management targets. The lack of such tools often limits capabilities to enact and enforce effective governance. 2. We introduce the Baltic Health Index (BHI) as a transparent, collaborative and repeatable assessment tool. The Index complements existing, more ecological-oriented, approaches by including a human dimension on the status of the Baltic Sea, an ecosystem impacted by multiple anthropogenic pressures and governed by a multitude of comprehensive national and international policies. Using a large amount of social–ecological data available, we assessed the health of the Baltic Sea for nine goals that represent the status towards set targets, for example, clean waters, biodiversity, food provision, natural products extraction and tourism. 3. Our results indicate that the overall health of the Baltic Sea is suboptimal (a score of 76 out of 100), and a substantial effort is required to reach the management objectives and associated targets. Subregionally, the lowest BHI scores were measured for carbon storage, contaminants and lasting special places (i.e. marine protected areas), albeit with large spatial variation. 4. Overall, the likely future status of all goals in the BHI averaged for the entire Baltic Sea is better than the present status, indicating a positive trend towards a healthier Baltic Sea. However, in some Baltic Sea basins, the trend for specific goals was decreasing, highlighting locations and issues that should be the focus of management priorities. 5. The BHI outcomes can be used to identify both pan-Baltic and subregional scale management priorities and to illustrate the interconnectedness between goals linked by cumulative pressures. Hence, the information provided by the BHI tool and its further development will contribute towards the fulfilment of the UN Agenda 2030 and its Sustainability Development Goals