Gunnar Lindgrens och Lundainstitutionens betydelse för säkerhetsarbetet

Gunnar Lindgren tillhörde den första generationen av akademiska socialmedicinare i Sverige; installerad vid Medicinska fakulteten, Lunds Universitet 1959. Lindgren och hans medarbetares mer analytiska och förebyggande orienterade forskningsarbeten kom att dominera svensk säkerhetsfrämjande forskning under 1960- och 70-talen. Hans största enskilda insats var en serie studier som gick under namnet Jordbrukets Socialmedicin, och ledde bl.a. till företagshälsovård för lantbrukare – Lantbrukshälsan. Ett sant tvärvetenskapligt programarbete kring trappolycksfall ledde till en kritik av begränsningar i isolerade beteendemodeller och introduktion av ”värd/agens/miljö” epidemiologiska modellen. Detta arbete följdes av att i en tvärvetenskapligt sammansatt forskargrupp från Malmö/Lund utvecklades under ledning av Svanström sammansatta modeller för analys och prevention av arbetsolycksfall

Tillväxten, fördelningen, kunskapen, medvetenheten, lagen och aktionen – om konsten att förebygga barnskador och öka säkerheten

Sverige är det land i världen som har högst barnsäkerhet och lägst skadetal. Trots det är det oroande att många er länder förbättrar sin säkerhet snabbare än vi. I denna artikel analyseras situationen och ges aktuella exempel på att ansvariga inte tar sitt ansvar när nu t.ex. självtillfogade skador ökar bland ungdomar, särskilt bland ickor. I en tid då tillväxt och fördelningspolitik inte favoriserar folkhälsans förbättring blir aktörsperspektivet än viktigare- forskare och besluts- fattare måste göra sitt - när det gäller att förbättra barnsäkerheten.

Allt började i Skaraborgs län – från Falköping till Hong Kong. Safe Communities- en världsomspännande lokal säkerhetsrörelse

Det första steget var framväxten av ett svenskt nätverk för informationsutbyte om Safe Communities (Säkra och trygga kommuner), först ute var Falköping följt av Lidköping och Motala, därefter Harstad i norra Norge samt kommuner i Australien! Tolv kriterier beskrev vad konceptet handlade om. 1986 inleddes samarbete med WHO. Från 1991 organiserades årliga Safe Communitykonferenser runt om i världen. Fler akademiska centra hjälper numera till att sprida modellen. Certifiering av kommuner påbörjades 1989 och numera har 220 i mer än 25-talet länder utnämnts som Safe Communities. De regionala organisationerna, framförallt asiatiska och europeiska nätverken samlar mer än hälften av de utnämnda kommunerna. Just nu diskuteras behovet av en global organisation men styrkan för rörelsen ligger i det lokala engagemanget

Skaraborgs län som hemvist för socialmedicinsk säkerhetsforskning

Redan 1971 antogs en Hälsoplan i länet för förebyggande arbete inom alla områden, inkl. olycksfall. Den system-ergonomiska modellen som utvecklades i Malmö ”översattes” med medel från Arbetarskyddsfonden till ett mer vardagligt språk och testades i praktiken i och kom att få stor betydelse i det praktiska skyddsarbetet.Skaraborgsmiljön kom framförallt att skapa goda förutsättningar för vad som i dag är en världsomfattande rörelse för trygghet och säkerhet i lokalsamhället och dessutom sedan mer än två decennier ett av WHO: s huvudprogram för skadeförebyggande arbete- ”Safe Communities”

Safe communities and injury prevention: convergence in a global quest or an experiment in "Empowered deliberative democracy"?

No Abstract. African Safety Promotion: A Journal of Injury and Violence Prevention Vol. 4(1) 2006: 77-8

Economic Burden of Disability Adjusted Life Years (DALYs) of Injuries

Economic burdens of injuries at the country level are unknown. In the current study we tried to explore the economic burden of DALYs loss due to injuries at the country level, then distributed according to the World Bank’s income groups. Methods: Data from the World Bank and the World Health Organization websites were used. Disability adjusted life year (DALY) and gross domestic product (GDP) per capita were used to estimate the economic loss for RTIs. Estimates of economic burdens were presented in tables and figures. Results: The total economic loss of the world during 2004 by means of DALYs due to injuries was 613. 144 billion USD, corresponding value of 848.205 billion USD in 2014. DALYs burden of injuries were concentrated (almost 75%) among low and lower middle income countries. Economic burdens of injuries were concentrated (over 80%) among higher middle and high income countries. Iraq had lost almost one-fifth of its GDP due to injuries. The USA had the highest amount of economic loss for injuries (169.136 billion USD) among all countries. Conclusion: Injuries are highly expensive and they account for heavy losses to GDP. Injury prevention should be prioritized in order to save such losses to life and economies

Folkhälsan måste sättas i första rummet - statlig satsning krävs

Vi har sedan länge vant oss vid att Sverige ligger stadigt placerad i topp-tre när det gäller folkhälsa mätt som medellivslängd. Nu är det flera länder som passerat oss. De svenska kvinnorna ligger på 13:e plats och de svenska männen på 7:e plats. Detta måste uppmärksammas! I vårt land finns inte längre någon minister med benämningen folkhälsominister. Detta är ett av många uttryck för att folkhälsofrågorna inte längre prioriteras på det sätt som är önskvärt och nödvändigt. I statsrådsberedningen ligger ett samordnings­ansvar för alla departement liksom för EU-frågorna. Folkhälsofrågorna kräver breda insatser och ett engagemang från snart sagt alla samhällssektorer och departement liksom ett samarbete på internationell bas. Vi föreslår förstärkta insatser inom folkhälsan och att det politiska ansvaret för folkhälsofrågor, med eller utan en särskild folkhälsominister, flyttas till statsrådsberedningen

Forskargruppen om Säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande arbete - kanske den äldsta i världen i sitt slag?

Gruppen etablerades redan 1967 vid Lunds universitet och flyttade 1980 till Karolinska Institutet. Arbetet inleddes med epidemiologiska studier av alla typer av skador i ett samhälle som underlag för olika lokala interventionsexperiment. En viktig del var uppbyggnaden av ”surveillance system” inom sjukvården. Arbetet resulterade i en etablering av ett WHO Collaborating Center och ett internationellt säkerhetsfrämjande program med beteckningen ”Safe Communities”. Parallellt startades utbildningsprogram både på master- och forskarnivå och en uppbyggnad av ett konferensprogram, vilket inspirerade många utländska forskare att söka sig till gruppen. Härigenom vidgades gruppens forskning till att omfatta skador som ett globalt fenomen. Idag består gruppen av tre sektioner som i huvudsak verkar inom alla typer av problemområden. Framhållas kan metodutveckling vid användning av tidsserieanalyser, utveckling av planerings- och utvärderingsinstrument, analyser av säkerhetsarbetet, våld mot kvinnor, skador bland särskilt utsatta grupper, samhällsekonomiska effekter av skador och prevention, innovationssystem för ökad säkerhet, sociala skillnader och skador och satsningar på vissa länders specifika skadeproblem.The research group was established 1967 at Lund University and moved to Karolinska Institutet 1980. The primary interest was epidemiological studies with a focus on the development of injury surveillance systems, as a basis of local safety program experiments. As a result the concept of Safe Communities was spread internationally in all five continents with support from the WHO. This in turn led to an interest for injury as a global health problem. Important for this expansion was the introduction of international master and research training programs in safety promotion. This facilitated the expansion of collaborative research together with developing countries and thereby attracted researcher from many countries to join the group. Today the group comprises three sections, mainly focusing evaluation of safety promotion programs, instruments for planning and evaluation, interpersonal violence, vulnerable groups, costs of injuries, innovation for safety improvements, violence and social determinants and several countryspecific programs

Från fristående kurser i folkhälsovetenskap till folkhälsoprogram i enlighet med Bolognaprocessen

Socialmedicinen som kunskapsområde har de senaste två hundra åren spelat en viktig roll för förståelsen av folkhälsans utveckling och folkhälsoarbetets praktik. Socialmedicinen har sedan folkhälsoutbildningens start 1985 haft en nyckelroll. I denna artikel redovisas folkhälsoutbildningens förändringar fram till idag vid Karolinska Institutet. Från fristående kurser i socialmedicin och prevention som kunde sättas samman till en examen till folkhälsoprogram enligt Bolognadeklaratioenens intentioner.Social Medicine has played a major role during the last two hunded years for the understanding of public health and prevention. It has also been a key in public health education since it´s national start 1985. In this article the evolvment of public health education within Karolinska Institutet is presented. It started as elective courses in social medicine and prevention and has developed to public health education programmes according to the Bologna declaration

Forskargruppen, konferensprogrammet och akademisk utbildning

Gruppen etablerades 1967 vid Lunds universitet och flyttade 1980 till Karolinska Institutet. Arbetet inleddes med epidemiologiska studier av alla skador i lokalsamhället som underlag för olika lokala interventionsexperiment. En viktig del var uppbyggnaden av ett "surveillance system" inom sjukvården. Arbetet resulterade i etableringen av ett WHO Collaborating Center och ett internationellt säkerhetsfrämjande program med beteckningen "Safe Communities". Parallellt startades utbildningsprogram både på master-och forskarnivå och uppbyggnad av ett konferensprogram, vilket inspirerade många utländska forskare att söka sig till gruppen. Härigenom vidgades gruppens forskning till att omfatta skador som ett globalt fenomen. Gruppen består av tre sektioner. Framhållas kan metodutveckling vid användning av tidsserieanalyser, utveckling av planerings- och utvärderingsinstrument, analyser av säkerhetsarbetet, våld mot kvinnor, skador bland särskilt utsatta grupper, samhällsekonomiska effekter av skador och prevention, innovationssystem för ökad säkerhet, sociala skillnader och skador och satsningar på vissa länders specifika skadeproblem