Harvning - inte bara en ogräsfråga

Ogräsharvning – inte bara en ogräsfråga Åsa Myrbeck Avdelningen för jordbearbetning, SLU Bakgrund Val av jordbearbetningssystem kan vara av avgörande betydelse för resultaten vid ekologisk odling. Bland annat ersätter jordbearbetning och andra tekniska åtgärder stora delar av den kemiska bekämpningen av ogräset. De huvudsakliga målen med jordbearbetning brukar anges som 1) att luckra jorden, 2) att kontrollera ogräs, 3) att blanda in skörderester för att möjliggöra en bra såbädd och minska risken för växtsjukdomar och 4) att blanda in gödsel. Men det finns fler processer av betydelse för växtodlingen som delvis kan styras med hjälp av jordbearbetning. Bland annat är metoder och tidpunkt för jordbearbetning av stor betydelse för omsättningen av den organiska substansen och tillgängligheten av växtnäringen. Vidare påverkar bearbetningen vattenhushållningen i marken, främst genom att förändra förutsättningarna för vattenförluster via evaporation (avdunstning från markytan). Försök med broddharvning på våren i höstsäd Hösten 2002 startades på Ultuna av avdelningen för jordbearbetning två försök med broddharvning på våren i höstvete. På våren är markytan i höstsådda grödor ofta igenslammad och täckt av en skorpa. En tidig broddharvning kan förväntas ha en positiv ogräseffekt, öka mineraliseringen av markens organiska material genom den bearbetning av jorden som görs, gynna bestockningen samt skapa ett avdunstningsskydd genom att det översta jordlagret luckras. Försöken utförs som blockförsök med fyra upprepningar på en styv lera och en mellanlera i Uppsala. Tre olika redskap testades varav ett var Väderstads crossboardvält. Ogräs På den styva leran minskades ogräsmängden på försommaren betydigt genom skorpbrytningen. Även på mellanleran gav skorpbrytningen effekt om än inte lika stor som på den styva leran. Bäst ogräseffekt på mellanleran hade s-pinneharven medan Väderstad crossboardvält och den traditionella ogräsharven hade bäst effekt på den styva leran. Mängden örtogräs presenteras i figur 1. Det är örtogräsen som dominerat i försöken. Tistlar och rotogräs har förekommit i mycket liten utsträckning. Skörd Skörderesultaten från år 2003 och 2004 (resultaten från år 2005 är inte färdiga när detta skrivs) visar att skörden påverkats positivt av skorpbrytningen. Effekten på skörden skiljer sig något mellan åren men i de flesta fall har skorpbrytningen gett en ökad skörd jämfört med utebliven skorpbrytning. På mellanleran har ogräsharven fungerat bäst medan crossboardvälten gett störst skördeökning på den styvare lera. Kvävemineralisering Skorpbrytningen visade sig öka kvävemineraliseringen med mellan 5 och 15 kg per hektar under en fyraveckorsperiod efter bearbetningen på mellanleran. På den styva leran var ökningen mindre, mellan 0-10 kg per hektar. Mängd mineraliserat kväve som ett medel för år 2003-2004 i de olika leden presenteras i figur 3. Mineraliseringen är beräknad utifrån uppmätta mineralkvävemängder i matjorden (0-20 cm djup) och mängd upptaget kväve i grödan vid olika tidpunkter. Beräkningarna är gjorda för två perioder; 1:a och 2:a veckan respektive 3:e och 4:e veckan efter genomförd skorpbrytning. Diskussion Den positiva effekt som broddharvningen i det här försöket hade på skörden har förmodligen många förklaringar. En del av effekten kan förklaras med resultaten från faktorer som mätts och som visat på ett minskat ogrästryck och en något bättre tillgång på kväve. En del beror antagligen på faktorer som inte mätts såsom skorpbrytningens effekt på bestockningen och luckringens effekt på vattenhushållningen. Försöket med broddharvning finansieras inom ramen för SLU:s Ekoforsk

The effects of reduced tillage and earlier seeding on flea beetle (Phyllotreta spp.) crop damage in spring oilseed rape (Brassica napus L.)

The restriction on seed treatments containing neonicotinoid insecticides in the European Union has brought crop protection into focus for oilseed rape (Brassica napus L.). In spring sown oilseed rape, neonicotinoid seed treatments have mainly been used for protection against flea beetles (Phyllotreta spp.), and there is now a need to evaluate alternative control methods. We investigated the effect of reduced tillage and altered seeding date on flea beetle crop damage in spring oilseed rape in eight field experiments over three years in south central Sweden. The average proportion of cotyledon area damaged by flea beetles was not affected by the tillage treatment. Proportion of crop damage was, however, lower in early seeded compared to late seeded plots (0.21 compared to 0.28). We conclude that earlier seeding holds promise to be incorporated into an integrated pest management program for flea beetles in spring oilseed rape, whereas further research on reduced or zero tillage strategies for flea beetle control is warranted

Manure sampling instructions

These instructions for manure sampling were formulated within the project Manure Standards (Advanced manure Standards for sustainable nutrient management and reduced emissions, Interreg Project No #R057) with the aim of harmonising sampling methods used within the Baltic Sea Region. The instructions are based on output from a previous project, Baltic Manure (Sindhöj et al., 2013), literature from within and outside the EU and feedback from tests of a first version on around 100 farms representing all nine countries bordering the Baltic Sea. These instructions have been circulated to project partners (see list in Appendix 2) and associate partners, including universities, research organisations, advisory services and other stakeholders in the Manure Standards project. A central factor during the work was to assess the impact on the analysis results of sampling factors such as number of samples (or subsamples), sampling depth, handling of samples, time period between sampling and analysis etc. Note that some countries, or even food companies, may have more rigid regulations on how sampling should be carried out (e.g. number of subsamples needed). In such cases, those special instructions should of course be followed in the first instance

Sõnniku proovivõtmise juhend

Käesolev sõnnikuproovide võtmise juhend on koostatud projekti „Sõnnikustandardite arendamine parendamaks jätkusuutlikku toitainete kasutamist ja vähendamaks saasteainete emissioone“ (Interreg projekt Nr #R057) raames, eesmärgiga ühtlustada proovide võtmise metoodikaid Baltimere regioonis. Juhend tugineb projekti „Läänemeremaade foorum sõnniku jätkusuutliku käitlemise uuenduslikest tehnoloogiatest” (Sindhöj et al., 2013) tulemustele, sõnniku käitlemist käsitlevatele kirjandusallikate andmetele Euroopas ja väljaspool Euroopat ning samuti testfarmidest (ca 100) saadud tagasisidele. Testfarmid hõlmasid kõiki üheksat Balti mere riiki. Juhend on kättesaadav kõigile projekti s.h assotsieerunud partneritele (vt. Lisa 2), mille hulka kuuluvad nii ülikoolid, teadusinstituudid, konsulenditeenuseid pakkuvad ettevõtted ja teised projektiga seotud huvirühmad. Projekti keskseks eesmärgiks oli hinnata, kuidas mõjutavad erinevad tegurid, nt. proovide või osaproovide arv, proovi võtmise sügavus, proovi käitlemine, aeg proovi võtmisest analüüsini jne, analüüsi tulemust. NB! Mõnedes riikides või laboratooriumides võivad proovide võtmiseks ja käitlemiseks olla rangemad (spetsiifilisemad) eeskirjad (nt. vajalik osaproovide arv vms). Sellisel juhul tuleb esmalt järgida vastavaid (piirkondlikke) instruktsioone

Broddharvning på våren i höstvete

Within organic farming, chemical weed control is prohibited and is generally being replaced by different tillage practices. At the same time the supply of sufficient amounts of nitrogen is often a problem within organic fanning. In cereal crops, harrowing is considered to be one of the most important mechanical weeding techniques. The loosening and aerating of the soil produced by harrowing should potentially enhance nitrogen mineralization. Furthermore, harrowing could enhance the soil structure and water content, since tillage is generally known to positively affect these soil factors through mechanisms such as crust breaking and enhanced tillering in cereals. This study investigated the effects of mechanical weed control in the spring on weeds, nitrogen mineralization and yield of winter wheat. Weed control was carried out when the crop had 2-3 leaves. Three different implements were tested on two soils differing in clay content for three consecutive years: A Väderstad Crosskill roller, an s-tine harrow and a spring tine harrow, and compared with untreated controls. Soil mineral nitrogen in the 0-10 and 10-20 cm layers and total nitrogen content of the crop were determined on several occasions for calculations of net nitrogen mineralization in the soi1. The numbers and weight of weeds were recorded one month after harrowing and at the time of harvesting. Grain yield was measured at harvest. The amount of dicotyledonous weeds was reduced by harrowing. On the soils with the lower clay content, weed numbers were reduced to between 50 and 82% of those in the control, while on the soil with the higher clay content they were reduced to between 42 and 82% of those in the control. On average, the best effect on the lighter clay soils was achieved by use of the s-tine harrow, while on the heavier clay soils the Väderstad Crosskill roller and the spring-tine harrow had the best weed control effect. In the harrowed treatments, the average mineral N content in the 0-30 cm layer was enhanced by only 0.4 kg ha⁻¹. At the same time the N uptake in the crop was reduced by approximately the same amount due to the crop suffering mechanical damage, and calculations of net nitrogen mineralization showed no increase in N mineralization after harrowing. Despite annual variations, harrowing in general had a positive effect on grain yield. Comparing the different implements, the best yields on the lighter clay soil were achieved by use of the spring tine harrow, which increased the yield compared with the control by an average of 5% in two years out of three (2002-2005). The best results on the heavier clay soils were achieved by use of Väderstad Crosskill roller, which gave a 5% yield increase compared with the control, while the use of spring tine harrow and s-tine harrow caused a yield reduction of about the same magnitude. On both soil types, the use of an s-tine harrow had a negative effect on wheat yield, probably due to a high degree of mechanical damage to the crop

Direktsådd av höstvete som åtgärd för att förbättra kväveutnyttjandet under hösten i höstvete

Early autumn cultivation of soil is known to stimulate nitrogen (N) mineralization and increase the risk of N leaching from arable land. This is due to mineralization of soil organic matter and high release of nitrate after mechanical disturbance at a time when soil temperature still allows high microbial activities. Nitrogen uptake in winter wheat is rather low, often not more than 10-15 kg ha⁻¹. Therefore, N mineralized due to conventional establishment of winter wheat is at risk of leaching during autumn and winter, especially if the preceding crop leaves a lot of N in the soil and in its crop residues, e.g. oilseed rape. This project studied the extent to which direct-drilling or shallow cultivation using Väderstad Carrier (5-7 cm) or stubble cultivation (10-12 cm) instead of conventional establishment after early moldboard ploughing could mitigate N mineralization during autumn, and how it affected crop establishment and yield. One-year field trials with three replicates were established at three Swedish sites in autumn 2002 and studied for three consecutive years. All four techniques for establishment of winter wheat (including direct-drilling) resulted in more soil mineral N in comparison with untreated soil. The increase after direct-drilling compared to no treatment varied between 5-36 kg N per hectare and was possibly explained by faster release of N from the oilseed rape residues. Two weeks after sowing, the soil profile contained on average 10, 5 and 7 kg less soil mineral N after direct-drilling than after moldboard ploughing in a light clay soil in Skåne, a light soil in Västergötland and a heavy clay soil in Uppland respectively. Shallow cultivation resulted in -3 kg, +11 kg and -10 kg less mineral N per hectare compared with moldboard ploughing in Skåne, Västergötland and Uppland respectively. In Skåne, soil mineral N increased with increasing tillage depth. At the two other sites, however, there was no clear relationship between tillage intensity and soil N content. In Västergötland shallow cultivation resulted in more soil mineral N than moldboard ploughing, while in Uppland direct-drilling resulted in more soil mineral N than shallow tillage. Comparing moldboard ploughing and shallow tillage, soil mineral N during autumn after establishment of winter wheat was more dependent on the timing of tillage than tillage method. Average values of all nine experiments showed that net mineralization was 8% lower after direct-drilling than after primary tillage and sowing (moldboard ploughing or shallow tillage), while compared to moldboard ploughing it was 20% lower. Reduced tillage, especially direct-drilling but also shallow tillage, increased the amount of weeds in spring compared with moldboard ploughing. However, these treatment differences disappeared after herbicide application in summer, and thus with normal spraying, the effect of reduced tillage on weeds was not a problem. Direct-drilling resulted in a 2% yield reduction compared with moldboard ploughing. The highest wheat yields were obtained after stubble cultivation and Väderstad Carrier. From an economic point of view, direct drilling or shallow cultivation to establish winter wheat is preferable to conventional moldboard ploughing

Växtnäringsflöden och -balanser på gårdar med olika driftsinriktningar

Växtnäringsbalanser är ett användbart verktyg om man vill få en överblick över växtnäringssituationen på en gård. Ett stort antal balanser har upprättats inom den svenska miljöinriktade lantbruksrådgivningen. Syftet med detta arbete har huvudsakligen varit att sammanställa resultaten från dessa balanser och visa hur framförallt över- eller underskott samt utnyttjandegrad för kväve, fosfor och kalium generellt ser ut på landets gårdar samt att peka på eventuella skillnader mellan olika driftsinriktningar. Syftet har också varit att undersöka hur faktorer som djurtäthet och gödselhanteringssystem påverkar växtnäringsbalanserna, framförallt vad gäller kväveutnyttjandet. Balanser från 1300 svenska gårdar samlades in från olika aktörer, bl.a. länsstyrelser och hushållningssällskap. Gårdarna delades in i grupper efter driftsinriktning, djurtäthet och gödselhanteringssystem. Resultaten för respektive grupp redovisas som kvartiler. Resultaten visar att variationen är stor vad gäller överskott och utnyttjandegrad för kväve, fosfor och kalium både mellan olika driftsinriktningar och mellan gårdar inom en och samma driftsinriktning. De olika driftinriktningarnas medianvärde för kväveöverskott per hektar och utnyttjandegrad är i fallande ordning: (flyt=flytgödsel, fast=fastgödsel, djs=djupströgödsel): Kväveöverskott per hektar: Mjölk, flyt > Höns > Mjölk, fast > Övrig nöt, flyt > Svin, flyt > Svin, fast > Svin, djupströ > Övrig nöt, fast > Övrig nöt djupströ > Växtodling Utnyttjandegrad: Växtodling > Svin, djupströ > Höns > Svin, flyt > Svin, fast > Övrig nöt, djupströ > Övrig nöt, fast, Övrig nöt, flyt och Mjölk, flyt > Mjölk, fast Ju större andel av gårdens areal som används för animalieproduktion och ju intensivare denna produktion bedrivs, desto högre överskott per hektar visar gårdens växtnäringsbalans. Gården tenderar också att få sämre utnyttjandegrad. Speciellt starkt var sambandet mellan överskott av växtnäring och djurtäthet för kväve. Jordart och näringstillstånd i marken tycks ha större påverkan på fosfor- och kaliumbalansen än på kvävebalansen. Inom svinproduktionen visade det sig att gårdar med flytgödselhantering hade högre utnyttjandegrad av kväve än gårdar med fastgödselhantering. När det gäller mjölkproduktionen kunde inga nämnvärda skillnader mellan olika hanteringssystem för stallgödsel påvisas. Gårdar med ekologisk mjölkproduktion hade i denna studie ett något bättre kväveutnyttjande än gårdar med konventionell mjölkproduktion. Beroende på skillnader i gårds struktur t ex andel hemmaproducerat foder och uppfödning av ungdjur är det dock svårt att utifrån resultaten klart visa vilken drifts form som är mest effektiv vad gäller växtnäringsutnyttjandet. För att växtnäringsbalanserna ska kunna användas som instrument för utvärdering av insatta åtgärder i driften samt för att de ska kunna användas för att jämföra effektiviteten i växtnäringsutnyttjandet mellan olika gårdar och gårdssystem bör gården i framtida balanser kompletteras med en uppdelning i en animalieproducerande del och en vegetabilieproducerande del

Soil tillage influences on soil mineral nitrogen and nitrate leaching in Swedish arable soils

Leaching of nitrogen (N) is an unwanted effect of agriculture practices which contributes to eutrophication of surface waters. This thesis examined how soil tillage practices affect leaching losses of N from arable fields. This was done directly by measuring N in drainage water and indirectly by studying the dynamics of soil mineral N (SMN) within the soil profile and involved long-term and short-term studies of tillage of different timing and intensity. The impact of time of tillage in autumn on soil structure and crop yield was also examined. It was found that adapting soil management and tillage to crop rotation in order to synchronise SMN with crop demand could substantially decrease leaching losses of N. Tillage effects on SMN were mainly attributable to interruption of N uptake in crops and weeds, rather than stimulation of N mineralisation. Timing of tillage proved to be important in this regard. In clay soils, however, delayed tillage in autumn (previously shown to reduce N leaching losses in coarse-textured soils) resulted in operations being performed when soil water content was higher than optimal, causing a poor tillage outcome and decreased yield. From the results it can be concluded that a reduction in N leaching by delaying autumn tillage may be achieved on lighter clay soils in warmer and moister areas of Sweden whereas the effects may be small on heavier clay soils. The results indicated potential for further reductions in N leaching, especially in autumn-sown crops, by early sowing, a short time interval between tillage and sowing and undersowing of a catch crop in spring. SMN accumulation in winter wheat during autumn and winter was not influenced by tillage method. Therefore changing from conventional to reduced tillage or direct drilling of winter crops is unlikely to reduce overall N leaching losses. The importance of high biomass production during autumn and winter was identified and should be the main focus in strategies for mitigating N leaching losses from arable fields

Effect of cultivar and inoculant on yields of faba beans (Vicia faba minor) and subsequent spring wheat (Triticum aestivum) under Scandinavian cropping conditions

Inoculation of legumes is generally considered to increase yield and to lower the need of nitrogen (N) fertilization, especially in semiarid regions and on sandy soils. It has not been clear whether inoculation with Rhizobium sp. in cropping of faba beans (Vicia faba minor) under Swedish conditions would improve yield and protein content. In 2015–2016, three faba bean cultivars and two strains of Rhizobium were studied in field trials in Central Sweden, including analyses of N fixation capacities using 15N abundance. The study did not show any effects of inoculation of Rhizobium on yield or protein content of faba beans or subsequent spring wheat yields. Yields of faba beans varied between cultivars but were not connected to inoculation. 15N abundance was influenced by rhizobium. The study cannot support the opinion that, generally, inoculation is beneficial for improved outcome of faba bean cropping under Scandinavian field conditions. No residual effect of inoculation on subsequent spring wheat yield was found