We’re one, but we’re not the same: Individualization and increasing marriage rates unraveled

European marriage rates have been steadily declining since the 1960's, a part of the second demographic transition largely attributed to the individualization of values. In 1998, Swedish marriage rates reversed into an incline, surpassing the European average in 2004. This reverse is particularly interesting as Sweden has been an international forerunner in the second demographic transition since the 1960’s. As Sweden remain highly individualized, a theoretical gap in the relationship between marriage rates and individualization is exposed. This thesis argue that ideational individualization is insufficiently theorized if understood as a set of erosive values, and must instead be considered a mode of discursive organization to account for its complex consequences. To demonstrate this empirically, three focus groups of young Swedish adults were employed to produce normative discourse data. Analysis of this data shows how the contemporary Swedish marriage is discursively organized in such a way that it cannot be understood as endangering individualized values. Due to the individualization of the marriage institution, and social organization in general, it may no longer be a matter of about marrying in spite of individualization but because of individualization

The status of neutron-capture elements according to Gaia-ESO.

The aim of this thesis is to get a better understanding of the evolution of the Milky Way stellar disc by looking at the abundance ratios for neutron-capture elements in thin and thick disc stars. In this project the formation of our Galaxy’s thin and thick disc was studied by analysing 10 different neutron-capture elements in field stars measured by Gaia-ESO. The methodology to determine if this new data by Gaia-ESO was reliable was first to match the new data to existing done by Fulbright (2000), Koch & Edvardsson (2002), Yong et al. (2005), Carretta et al. (2011) and Battistini & Bensby (2016). By fitting synthesised spectra to match the observed spectra, the limit for the lowest signal-to-noise ratio for trustworthy measurements was determined and the calculated abundance ratio were compared to the measured ones to verify the new data. Abundance results for up to 1486 stars are presented for Y, Zr, Mo, Ba, La, Ce, Pr, Nd and Eu. For the abundance ratio, [x/Fe], against the metallicity, [Fe/H], the general trend showed decreasing abundance ratios with increasing metallicity. This suggests that many elements were, relatively to Fe, more abundant in the early Galaxy, when the r-process was more active because of type-II supernovae (SN II) stars. Y and Ba illustrated a more flat tendency which indicates that they are produced via the s-process mostly, from AGB stars that enrich the environment when the Galaxy is older. The abundance ratio, [x/Fe] as a function of age showed that a change in slope is seen around 8 Gyr for some elements. Thick disc stars show an overall decrease in abundance ratio with respect to younger ages, which is due to the reduction of SN II with time, that causes the slowdown in production of r-process elements. For the thin disc, the general trend is flat, this can be explained by the main enrichment from the AGB stars for the s-process is balanced out by the production of Fe from type-Ia supernovae (SN Ia).I dagens samhälle kan mycket förklaras med hjälp av fysik, men det finns också väldigt mycket som vi inte kan förklara eller förstår fullt ut. Ett exempel på detta är vår egen galax, Vintergatan. Hur bildades den? Varför ser den ut som den gör? Det finns flera teorier om hur det kan ha gått till, men mycket är ännu oklart för forskare. Teorierna måste testas. I dag består Vintergatan av många olika delar, bland annat en tunn och en tjock disk. Det går att skilja den tjocka och tunna disken åt genom stjärnornas ålder. De stjärnor som är äldre än 8 miljarder år hittas ofta i den tjocka disken medan stjärnor yngre än 8 miljarder år oftast befinner sig i den tunna disken. Men hur kommer det sig? Genom att undersöka vad stjärnor innehåller för olika ämnen och ser hur det spridit ut sig i galaxen kan man få en bild utav hur Vintergatan har utvecklats. Det periodiska systemet innehåller många olika ämnen. Många av de tyngre grundämnena, med atomnummer större än 30, som till exempel strontium och yttrium, produceras via neutroninfångning. Neutroninfångning är en process där en neutron krockar med en atomkärna för att tillsammans bilda en tyngre kärna, som när en bil skulle krocka med en annan bil för att bilda en tyngre och större lastbil. Denna process kan ske antingen långsamt eller snabbt, precis som bilar som kan köra i olika hastigheter. De långsamt bildade kärnorna har genomgått en så kallad s-process (s står för engelskans "slow") medan de snabbt bildade har skapats av en r-process (r står för engelskans "rapid"). I universum skapas dessa tyngre grundämnen via dessa processer, i antingen explosiva miljöer i r-processen fall, medan s-processen inträffar i lugnare miljöer. Det rymdbaserade teleskopet Gaia, och ESO som har markbaserade teleskop, kompletterar varandra genom att mäta olika egenskaper hos stjärnorna i Vintergatan. I detta projekt kommer de neutroninfångade ämnena undersökas då nya mätvärden har tagits fram av Gaia-ESO. I det senaste utsläppet från Gaia-ESO har cirka 54 000 stjärnor mätts på egenskaper så som temperatur, ålder, hur mycket av olika grundämnena de innehåller med mera. Det är många fler stjärnor än vad som använts i tidigare forskning. Genom att undersöka hur mycket av dessa tyngre neutroninfångade ämnena som finns i stjärnorna i vår galax, går det att se hur ämnena har spridit ut sig. Jämförs de här värden med andra egenskaper hos stjärnan, så som stjärnans ålder och temperatur, kan det gå att få en bättre bild och förståelse kring Vintergatan och hur den har utvecklats. Detta är ett viktigt steg i vår förståelse kring universum och hur galaxer skapas och utvecklas

Study of auditory imperception with suggested techniques for remediation

The purpose of this paper was to describe the child with an auditory imperception problem, to differentiate him from the deaf or hard-or-hearing, by pointing out characteristics that pertain to him alone, and to suggest ways to remediate the problem within a classroom environment. This necessitated the writer\u27s selective choice of authorities. Many studies and research projects have dealt with auditory deficits, but relatively few authorities have made practical suggestions for dealing with and remediating the problem. The emphasis of this paper was on what can be done on an informal basis by the classroom teacher. Once the problem child, it is the writer\u27s intent that this neglected and misunderstood child will be reviewed as a child with a problem that can be remediated

Nursing student–nurse teacher cooperation using mobile technology during the clinical practicum

The purpose of this three-phase study was to describe the use of mobile devices in nursing student–nurse teacher cooperation during the clinical practicum, to develop a novel alternative called mobile cooperation intervention (MCI) for this cooperation and to evaluate its effectiveness on the students’ clinical learning outcomes and acceptability from the perspective of nursing students. The ultimate goal is to improve the quality of nursing education and thus the outcomes of patient care. In Phase I, an integrative review of use of the mobile devices in nursing student–nurse teacher cooperation during the clinical practicum was conducted. In Phase II, the CLES+T scale was further developed. Additionally, a mobile application called Study@CampusPro (App) and a mobile cooperation intervention (MCI) were developed. In Phase III, a randomised controlled trial design was used to evaluate the effectiveness of the MCI on nursing students’ clinical learning outcomes, i.e. the individual outcomes (competence and self-efficacy) and contextual outcomes (quality of the clinical learning environment). Data were collected using three instruments (1) the Nurse Competence Scale (NCS), (2) the Self-efficacy in Clinical Performance instrument (SECP) and (3) the Clinical Learning Environment, Supervision and Nurse Teacher scale (CLES+T2). Eligible nursing students (n=102) were randomly allocated to an intervention group (n=52) with mobile cooperation and a control group (n=50) with standard cooperation. The congruence between the nursing students’ self-assessed competence and the mentors’ assessments of the students’ competence was examined by comparing the nursing students’ self-assessments and their mentors’ (n=95) assessments. Moreover, a process evaluation was conducted by examining the students’ acceptability of the MCI by using a process evaluation questionnaire (Peq) developed for this study and the System Usability Scale (SUS) and student essays. The methods of analysis used in this study were critical appraisal, thematic and content analysis as well as descriptive statistics and statistical modelling. There have been only a few studies (n=17) on nursing student–nurse teacher mobile cooperation and their methodological weaknesses are evident. The MCI was found to be significantly effective in facilitating nursing student–nurse teacher cooperation and as effective as standard cooperation in improving the clinical learning outcomes of nursing students. The older age was shown to be significantly associated with improvements in the competence in the whole study population. Students’ self-assessed theoretical knowledge and practical skills prior to the clinical practicum were also shown to be significantly associated with the quality experienced of the clinical learning environment. In the control group, the students’ self-assessed competence showed a weak but significant congruence with their mentors’ assessments. The MCI was given a high degree of acceptance among students and the App’s usability was rated as rather good. The items developed for the T -subscale of the CLES+T scale, on which the CLES+T2 scale were based, demonstrated an appropriate level of content validity and good internal consistency. This study suggests there is potential in the MCI to improve the quality of the nurse teacher’s pedagogical cooperation with students and for being used as an alternative cooperation method in supporting students’ clinical learning outcomes.Hoitotyön opiskelijan ja opettajan välinen mobiiliteknologia-avusteinen ohjaus harjoittelun aikana Tämän kolmivaiheisen tutkimuksen tarkoituksena oli kuvata mobiililaitteiden käyttöä opiskelijan ja opettajan välisessä harjoittelun aikaisessa ohjauksessa, kehittää mobiiliohjausinterventio (MCI) tähän ohjaukseen ja arvioida intervention vaikuttavuutta opiskelijan kliinisiin oppimistuloksiin ja intervention hyväksyttävyyttä opiskelijoiden näkökulmasta. Tutkimuksen tavoitteena on edistää hoitotyön koulutuksen laatua ja siten hoitotyön tuloksia. Vaiheessa I tehtiin integratiivinen katsaus mobiililaitteiden käytöstä hoitotyön opiskelijan ja opettajan välisessä harjoittelun aikaisessa ohjauksessa. Vaiheessa II jatkokehitettiin kliininen oppimisympäristö, ohjaus ja opettaja (CLES+T) -mittaria sekä kehitettiin mobiiliapplikaatio Study@CampusPro (App) ja mobiiliohjausinterventio (MCI). Vaiheessa III toteutettiin satunnaistettu kontrolloitu tutkimus, jossa mitattiin mobiiliohjausintervention vaikuttavuutta hoitotyön opiskelijoiden kliinisiin oppimistuloksiin, yksilösidonnaisiin (kompetenssi ja minäpystyvyys) ja kontekstisidonnaisiin (kliinisen oppimisympäristön laatu) seuraavilla mittareilla: (1) Sairaanhoitajien ammattipätevyysmittari (NCS), (2) Self-efficacy in Clinical Performance (SECP) -mittari ja (3) CLES+T2 -mittari. Tutkimukseen soveltuvat hoitotyön opiskelijat (n=102) satunnaistettiin mobiiliohjausta saavaan interventioryhmään (n=52) ja standardiohjausta saavaan kontrolliryhmään (n=50). Opiskelijoiden kompetenssin itsearviointien vastaavuutta ohjaajien arvioimaan opiskelijoiden kompetenssiin tarkasteltiin vertaamalla opiskelijoiden itsearviointeja ohjaajien (n=95) arviointeihin. Lisäksi toteutettiin prosessievaluaatio, jossa selvitettiin opiskelijoiden mobiiliohjausintervention hyväksyttävyyttä tätä tutkimusta varten kehitetyllä prosessievaluaatiokyselyllä (Peq), SUS -mittarilla ja opiskelijoiden esseillä. Analyysimenetelminä olivat kriittinen arviointi, temaattinen ja sisällön analyysi sekä kuvailevat tilastolliset menetelmät ja tilastollinen mallintaminen. Mobiililaitteiden käytöstä hoitotyön opiskelijan ja opettajan välisessä harjoittelun aikaisessa ohjauksessa on rajoitetusti aikaisempia tutkimuksia (n=17) ja niissä on havaittavissa menetelmällisiä heikkouksia. Mobiiliohjausinterventio osoittautui tehokkaaksi menetelmäksi hoitotyön opiskelijan ja opettajan välisessä harjoittelun aikaisessa ohjauksessa sekä yhtä tehokkaaksi edistämään opiskelijoiden kliinisiä oppimistuloksia kuin standardiohjaus. Opiskelijan korkeammalla iällä ja kompetenssin kasvulla oli merkitsevä yhteys koko tutkimuspopulaatiossa. Opiskelijoiden itsearvioimilla teoreettisilla tiedoilla ja käytännön taidoilla ennen harjoittelua sekä koetulla kliinisen oppimisympäristön laadulla oli merkitsevä yhteys. Kontrolliryhmässä oli heikko vastaavuus opiskelijoiden ja ohjaajien arvioiman opiskelijoiden kompetenssin välillä. Mobiiliohjausinterventio oli erittäin hyväksyttävä ja mobiiliapplikaation käytettävyys oli melko hyvä opiskelijoiden arvioimana. CLES+T -mittariin kehitetyt uudet T2 -osion väittämät, jotka olivat perustana CLES+T2 -mittarille, olivat sisällöllisesti valideja ja johdonmukaisia. Tämä tutkimus osoittaa mobiiliohjausinterventiolla olevan potentiaalia edistää hoitotyön opettajan pedagogisen ohjauksen laatua ja se soveltuu vaihtoehtoiseksi ohjausmenetelmäksi tukemaan opiskelijan kliinisiä oppimistuloksia

Έκθεση αποτελεσμάτων παρακολούθησης υδάτων – Τεκμηρίωση αναγκών διαχείρισης της λίμνης Κουμουνδούρου

Σκοπός της παρούσας έκθεσης είναι η διατύπωση προτεραιοτήτων διαχείρισης και αποκατάστασης της λίμνης Κουμουνδούρου, λαμβάνοντας υπόψη της έως σήμερα εμπειρία, αλλά και νεότερα δεδομένα σε εθνικό και τοπικό επίπεδο. Η τεκμηρίωσή τους προέρχεται από τα αποτελέσματα παρακολούθησης της ποιότητας των υδάτων της. Ως προς τη βιοποικιλότητα, περιλαμβάνει τα αποτελέσματα της 3ης Εθνικής Έκθεσης για την εφαρμογή του άρθρου 17 της Οδηγίας 92/43/ΕΟΚ αναφορικά με τους τύπους των οικοτόπων και τα είδη χλωρίδας και πανίδας, καθώς και συμπληρωματικά δεδομένα πεδίου

Förekomst och masstabilisering av sulfidlera i Åbo

I denna studie har utbredningen av sulfidleror i Åbo sammanställts på basis av tidigare undersökningar samt undersökningar som gjorts under detta arbete. Fysikalisk-kemiska egenskaper, inklusive kornstorlek, organisk halt, svavel- och metallhalter samt aciditet har bestämts för valda leror. Därtill undersöktes hållfastheten samt lösligheten och aciditeten i leror som stabiliserats med bindemedlen cement, masugnsslagg, flygaska, masugnsslagg och osläckt kalk. I denna studie har 15 identiska kombinationer av bindemedel använts för att jämföra hållfasthetsutvecklingen mellan sulfidlera från Åbo torg och icke-sulfidhaltig lera från Riitasuogatan. Restprodukter från industrin (masugnsslagg och flygaska) har tillsatts till cement i ett försök att minska på bindemedlets koldioxidavtryck. Både sulfidleran som sedimenterats i det bräckta Littorinahavet samt den underliggande Ancylusleran som sedimenterats i sötvatten är mycket porösa/ostabila i Åbo och på basis av viktsonderingsdata kunde ingen skillnad ses mellan de två lerorna. Efter masstabilisering var däremot den slutliga hållfastheten för sulfidleran från Åbo torg var avsevärt sämre jämfört med sötvattenleran från Riitasuogatan. Det krävdes ungefär dubbelt mera bindemedel för att stabilisera sulfidleran. Orsaken till skillnaden torde vara relaterad till sulfidhalten, men oklart i vilken mån andra fysikalisk-kemiska egenskaper medverkade. Cement eller osläckt kalk kunde inte fullständigt ersättas av restprodukter. Masstabilisering ger de porösa lerjordarna i Åbo en förbättrad hållfasthet och förhindrar potentiella försurningsprocesser som sulfidvittring orsakar. Den kraftiga ökningen i pH som cement och osläckt kalk orsakar ger metallerna en lägre mobilitet och därför urlakas dessa inte från de masstabiliserade lerjordarna. Också möjligt att lösta metaller konsumeras vid härdningsprocesserna genom att de binds i reaktionsprodukterna i lerans porutrymmen. Masstabiliseringen minskar således också miljörisker. Resultaten visar att sulfidlerornas utsträckning är betydligt större än väntat och bör i framtiden beaktas vid planering av byggnadsprojekt. Sulfidlerorna förekommer främst i låglänta områden vanligen max 10 m över havet, men påträffades som högst ända upp till 17 m över havet. Obehandlade sulfidleror blir sura och lakar ut stora mängder metaller om de oxideras samt kan orsaka korrosion på betong- och metallkonstruktioner. De är av naturen ostabila och vid masstabilisering kan det behövas mera bindemedel än vanligt