Visual assessment of body condition and skin soiling in cattle by professionals and undergraduate students using photo slides

We aimed to study to what extent body condition and skin soiling in cattle are rated differently depending on the profession, education and professional experience of assessors. Data were collected at 15 group-training sessions in the years 2009-2016. Totally, 569 persons; Swedish animal welfare inspectors, veterinarians/advisers, animal welfare scientists, other animal professionals as well as undergraduate students in animal science rated a set of 6-40 photos with respect to animal body condition, animal skin soiling, and recommended corrective action in response to perceived animal soiling. The more extensive animal science education, the less prone animal welfare inspectors were to give higher body condition scores. Students had a higher overall probability of rating the degree of soiling higher than the animal welfare inspectors and veterinarians/advisers. Students also recommended stricter corrective actions than did welfare inspectors and veterinarians/advisers, and veterinarians/advisers recommended less strict actions than animal welfare inspectors

A global study to identify a potential basis for policy options when integrating animal welfare into the UN Sustainable Development Goals

A previously developed methodology to rate the strength of the impact of improving animal welfare on achieving each of the 17 SDGs and the impact of achieving each SDG on animal welfare was used at the third Animal Welfare Global Forum of the World Organisation for Animal Health. Data from 95 participants from key stakeholder categories and organisations involved in animal welfare were analysed. The resulting ‘map’ of the relative strengths of these associations confirmed the expected co-benefits of improving animal welfare and achieving the SDGs. Differences at regional level and according to the economic classification of the country were also identified. This paper focuses on using this ‘map’ as a potential guide for how organisations interested in improving animal welfare could identify potential new allies for strategic partnerships to facilitate the implementation of different policy options. For example, a strategy can be to collaborate with those organisations where the impact is of similar mutual benefit, e.g. between improving animal welfare and achieving SDG 3 (Good health and well-being). Organisations in these two areas are already aligning themselves in the ‘One Health’ movement. Another strategy can be to align with organisations for whom achievement of their goal has the greatest impact on animal welfare, even if the impact is not mutual e.g. by collaborating with organisations working to achieve SDG 16 (Peace justice and strong institutions) and SDG 4 (Quality education). Achieving these goals was considered to have a large impact on improving animal welfare, equivalent to that of achieving SDG 3. In summary, this study can help organisations working in the area of animal welfare identify previously untapped areas of potential support, so tailoring their efforts efficiently, while at the same time themselves supporting movement towards the Agenda 2030. Simply put, the co-benefits make collaboration worthwhile, potentially opening up opportunities that would be unavailable when organisations are working independently towards their own respective goals

Governing Antimicrobial Resistance (AMR) in a Changing Climate: A Participatory Scenario Planning Approach Applied to Sweden in 2050

Background: Antimicrobial resistance (AMR) is a growing global crisis with long-term and unpredictable health, social and economic impacts, with which climate change is likely to interact. Understanding how to govern AMR amidst evolving climatic changes is critical. Scenario planning offers a suitable approach. By envisioning alternative futures, stakeholders more effectively can identify consequences, anticipate problems, and better determine how to intervene. This study explored future worlds and actions that may successfully address AMR in a changing climate in a high-income country, using Sweden as the case.Methods: We conducted online scenario-building workshops and interviews with eight experts who explored: (1) how promising interventions (taxation of antimicrobials at point of sale, and infection prevention measures) could each combat AMR in 2050 in Sweden given our changing climate; and (2) actions to take starting in 2030 to ensure success in 2050. Transcripts were thematically analyzed to produce a narrative of participant validated alternative futures.Results: Recognizing AMR to be a global problem requiring global solutions, participants looked beyond Sweden to construct three alternative futures: (1) “Tax Burn Out” revealed taxation of antimicrobials as a low-impact intervention that creates inequities and thus would fail to address AMR without other interventions, such as infection prevention measures. (2) “Addressing the Basics” identified infection prevention measures as highly impactful at containing AMR in 2050 because they would contribute to achieving the Sustainable Development Goals (SDGs), which would be essential to tackling inequities underpinning AMR and climate change, and help to stabilize climate-induced mass migration and conflicts; and (3) ”Siloed Nations” described a movement toward nationalism and protectionism that would derail the “Addressing the Basics” scenario, threatening health and wellbeing of all. Several urgent actions were identified to combat AMR long-term regardless which future un-folds, such as global collaboration, and a holistic approach where AMR and climate change are addressed as interlinked issues.Conclusion: Our participatory scenario planning approach enabled participants from different sectors to create shared future visions and identify urgent actions to take that hinge on global collaboration, addressing AMR and climate change together, and achieving the SDGs to combat AMR under a changing climate

Utegående nötkreatur och får

Detta yttrande har tillkommit efter en begäran från Jordbruksverket om sammanställning av forskning om faktorer som är viktiga för djurskyddet och djurvälfärden vid hållande av nötkreatur och får utomhus, med eller utan ligghall, i nordiskt klimat under den kalla årstiden då betestillväxt inte sker, s.k. utegångsdjur. Rådet konstaterar att det finns en betydligt större mängd vetenskaplig litteratur om nötkreatur än om får. Fullständiga och systematiska bedömningar av välfärden hos utegångsdjur förekommer knappast. Det finns också en del luckor i det vetenskapliga underlaget som visar på behov av ytterligare forskning. Utegångsdjur av både får och nötkreatur förekommer i stora delar av den tempererade världen som har vinter med kortare eller längre perioder med minusgrader och snö. Flera andra platser där utegångsdrift tillämpas, t.ex. norra USA, Kanada och Sydön på Nya Zeeland, har ett kallare och torrare vinterklimat än vad som är vanligt i södra och mellersta Sverige som i stället ofta har milda vintrar med fuktig väderlek. Nötkreatur och får som går utomhus påverkas av flera klimatfaktorer som definierar deras termiska närmiljö, främst temperatur, vindhastighet, nederbörd och solinstrålning. Det är svårt att ange vilken samlad effekt på djurvälfärden som olika kombinationer av dessa faktorer har under praktiska förhållanden vid utegång vintertid. Fuktig väderlek runt fryspunkten kan i kombination med stark vind vara mer påfrestande för djuren än lägre temperaturer vid torr väderlek utan vind. Den praktiska betydelsen av detta är dock sannolikt låg, om djuren har möjlighet att söka skydd. Blöt päls kan i kombination med stark vind orsaka stora värmeförluster, men utan vindpåverkan blir vinterpäls inte genomblöt av nederbörd och behåller därför en betydande del av sin värmeisolerande förmåga. En blöt liggyta ökar kroppens värmeförluster och åtminstone nötkreatur föredrar mjuka, torra och rena liggplatser. Det finns trots detta inte tillräckligt vetenskapligt stöd för att avgöra ifall sådana liggplatskvaliteter är helt nödvändiga för att uppnå en god djurvälfärd eller ej. För att hålla en jämn kroppstemperatur anpassar djuren sin fysiologi och sitt beteende varigenom värmeproduktionen och värmeförlusterna regleras. Om temperaturen underskrider den nedre kritiska temperaturen, kommer fysiologiska och beteendemässiga mekanismer att aktiveras för att öka värmeproduktionen och minska värmeavgivningen. Djuren huttrar, ökar sitt foderintag, söker lä, placerar sig från vindriktningen och utnyttjar värmestrålningen från andra djur. Nötkreatur tycks ha förmåga att lära sig att hitta och utnyttja olika mikroklimat i terrängen eller i skydd av andra djur. Den termoneutrala zonen påverkas av många djurspecifika faktorer såsom ras, ålder, hälsotillstånd, beteende och grad av tillvänjning, liksom av omständigheter i miljön såsom stark solinstrålning och blåst, liksom att pälsen förlorar delar av sin isolerande förmåga när den blir smutsig och blöt av gödsel, jord eller regn. Djuren kan även anpassa sig mer långsiktigt till klimatförhållandena genom att sätta eller tappa päls och genom att förändra sin hormoninsöndring och ämnesomsättning så att den termoneutrala zonen förskjuts. Det finns husdjursraser som särskilt har utvecklat förmågan att hantera kallt respektive varmt klimat, t.ex. genom att ansätta kroppsfett. Det är osannolikt att vuxna utegående nötkreatur och får hamnar utanför sin termoneutrala zon så länge de är torra, i god kondition, har tillräckligt med foder och ges möjlighet att vänja sig gradvis vid klimatet, eftersom deras metaboliska förmåga är tillräcklig för att bibehålla värmebalansen. Djurens överskottsvärme bidrar till att blöt päls torkar. Nyfödda djur (sannolikt upp till ett par veckors ålder) är dock känsligare, 6 liksom sjuka djur och djur i dålig kondition. Kalvnings- och lamningssäsongen för utegående djur bör därför förläggas utanför den kallaste delen av året, och sjuka djur kan behöva tas inomhus. Markförhållandena behöver beaktas så att djuren har tillgång till en bärande markyta utan synliga vattensamlingar. När det inte är betessäsong är det viktigt att marken bär på ytor där djuren vistas en stor del av tiden. Vid hög beläggning ökar djurens tramp och gödsel belastningen på mark och vegetation. Resurser som foder, vatten och konstruerade skydd kan behöva placeras på dränerad markyta eller flyttas då och då för att undvika upptrampade, smutsiga och halkiga förhållanden. För att djuren inte ska vara långvarigt blöta och förlora extra värme behövs tillgång till något slags skydd mot regn och hård vind. Behovet av konstruerade skydd är dock oklart och beror sannolikt på individuella djurfaktorer, klimatförhållanden och förekomst av naturliga skydd, främst vegetation och terrängformationer. Det har inte visats att konstruerade skydd överlag skulle vara bättre för djurens välfärd än naturliga skydd, om sådana finns tillgängliga för samtliga djur i flocken, eller att djurens beteende skulle vara mycket annorlunda med tillgång till konstruerat vindskydd än med naturliga skydd. Effekten av konstruerade skydd är i hög grad beroende av att de utformas och placeras korrekt. Användning av konstruerade skydd kan innebära ökat markslitage, större gödselbelastning och sämre renhet hos djuren, i de fall det leder till en större koncentration av djur på en begränsad yta. Även i anslutning till naturliga skydd kan motsvarande problem ses, om djuren koncentreras till liten yta. Husdjur är motiverade till rörelse och möjligheter att röra sig förbättrar deras välfärd. Djur som hålls frigående har ett större energibehov än djur med begränsad rörelsefrihet. Foderbehovet vid kalla förhållanden påverkas av den termiska närmiljön och djurens nedre kritiska temperatur. Utfodringen bör ske avskilt från liggplatsen för att minska belastningen av gödsel, urin och tramp där djuren ska ligga. Om fodertillgången är begränsad vid låga temperaturer kan djuren ändå öka sin värmeproduktion på bekostnad av tillväxt av kroppsvävnad eller mjölkproduktion. Vid låga temperaturer är vattenförlusterna genom avdunstning och behovet av vatten för att täcka dessa lägre. Behovet av dricksvatten kan under vissa förhållanden täckas genom intag av snö, men välfärdskonsekvenserna är inte helt utredda och därtill behöver snöns hygieniska kvalitet beaktas. Utegående djur kan i vissa områden utsättas för rovdjursangrepp. Det finns begränsat med belägg för effektiviteten hos olika rovdjurssäkrande åtgärder. Utegång minskar i allmänhet risken för klövsjukdomar och ektoparasiter, samt förbättrar djurvälfärden på flera sätt. Klövspaltinflammation, klöveksem, digital dermatit och klövröta orsakas av en kombination av bakteriell smitta och en fuktig och smutsig närmiljö. Angrepp av löss är vanligt i svenska besättningar av nötkreatur och får över hela landet och kan orsaka klåda och håravfall, vilket kan sätta ner djurens välfärd. Lössen trivs bra där det är fuktigt ochvarmt och gynnas av lång och tjock päls, liksom av att djuren håller sig nära varandra. Det är vanligare med löss på stall än utomhus. Det är olämpligt att massbehandla utegående djur med håravfall rutinmässigt mot löss utan att först säkerställa diagnosen, eftersom det ökar risken för resistensproblem och kan skada mikrofaunan i djurens spillning. Smittsamma sjukdomar kan härbärgeras och spridas av vilda djur och överföras till utegående husdjur genom direkt eller indirekt kontakt. 7 Ett gott förhållande mellan människa och djur är ett allmänt accepterat kriterium för gott djurskydd. En god skötare behöver förstå principerna för effektiv djurhantering och ha en positiv inställning till djuren. Lantbruksdjur kan vänjas vid hantering och transport. Att hålla nötkreatur och får utomhus året om, t.ex. i ranchdrift eller andra extensiva system, innebär vanligtvis en minskning av kontakten mellan människa och djur. Ovana vid hantering medför en ökad risk att djuren blir mer skygga och kan bli stressade, rädda och ibland aggressiva när hantering och fixering ändå blir nödvändigt. Väl utformade fasta eller mobila hanteringsanläggningar för veterinärbehandling, lastning, kalvning på bete, hantering av nykalvade kor och andra arbetsrutiner kan göra arbetet mer effektivt och minska stress och risker för skador både för djur och människa. Tillsynen av djuren är en utmaning i extensiv djurhållning, särskilt runt kalvning och lamning i kallt klimat, eftersom det kan vara svårt att hitta alla djur och att komma tillräckligt nära för att genomföra en tillfredställande kontroll av kondition, eventuella skador och sjukdomar. Digitala hjälpmedel kan användas för att effektivisera tillsynen, men kunskapen är begränsad om hur det kan göras i praktiken. Digitala hjälpmedel kan inte helt ersätta direkt kontakt mellan människor och djur. Olycksriskerna för djurskötare vid djurhantering beror bland annat på vilka hanteringsanordningar som gården har och hur vana djuren är vid att bli hanterade. Det saknas vetenskapligt baserad kunskap om arbetsmiljö och säkerhet vid hantering av nötkreatur utomhus. Dominansförhållanden bestämmer hur olika individer utnyttjar resurser som är begränsade. Det är därför viktigt att alla djur får tillgång till de resurser som krävs för en acceptabel djurvälfärd

Governing Antimicrobial Resistance (AMR) in a Changing Climate: A Participatory Scenario Planning Approach Applied to Sweden in 2050

Background Antimicrobial resistance (AMR) is a growing global crisis with long-term and unpredictable health, social and economic impacts, with which climate change is likely to interact. Understanding how to govern AMR amidst evolving climatic changes is critical. Scenario planning offers a suitable approach. By envisioning alternative futures, stakeholders more effectively can identify consequences, anticipate problems, and better determine how to intervene. This study explored future worlds and actions that may successfully address AMR in a changing climate in a high-income country, using Sweden as the case. Methods We conducted online scenario-building workshops and interviews with eight experts who explored: (1) how promising interventions ( taxation of antimicrobials at point of sale , and infection prevention measures ) could each combat AMR in 2050 in Sweden given our changing climate; and (2) actions to take starting in 2030 to ensure success in 2050. Transcripts were thematically analyzed to produce a narrative of participant validated alternative futures. Results Recognizing AMR to be a global problem requiring global solutions, participants looked beyond Sweden to construct three alternative futures: (1) “Tax Burn Out” revealed taxation of antimicrobials as a low-impact intervention that creates inequities and thus would fail to address AMR without other interventions, such as infection prevention measures. (2) “Addressing the Basics” identified infection prevention measures as highly impactful at containing AMR in 2050 because they would contribute to achieving the Sustainable Development Goals (SDGs), which would be essential to tackling inequities underpinning AMR and climate change, and help to stabilize climate-induced mass migration and conflicts; and (3) ”Siloed Nations” described a movement toward nationalism and protectionism that would derail the “Addressing the Basics” scenario, threatening health and wellbeing of all. Several urgent actions were identified to combat AMR long-term regardless which future un-folds, such as global collaboration, and a holistic approach where AMR and climate change are addressed as interlinked issues. Conclusion Our participatory scenario planning approach enabled participants from different sectors to create shared future visions and identify urgent actions to take that hinge on global collaboration, addressing AMR and climate change together, and achieving the SDGs to combat AMR under a changing climate.</p