Lika barn leka bäst? : En observationsstudie om barns kamratval i förskolans fria lek

 Kakko, Ida & Sparring, Maria (2008) Lika barn leka bäst? En observationsstudie om barns kamratval i förskolans fria lek. Examensarbete i didaktik. Lärarprogrammet. Institutionen för Pedagogik, didaktik och psykologi. Högskolan i Gävle. 2008.                                 Sammanfattning   Leken är en viktig del i den dagliga verksamheten på förskolan. Leken stimulerar fantasi, inlevelse, kommunikation och är ett medel att utveckla social kompetens, därför är det viktigt att det bedrivs forskning om detta. Syftet med denna undersökning är att studera vilka barn treåringarna väljer att leka med när det inte är någon planerad verksamhet på förskolan och de själva får välja vad och med vem de vill leka. Sker barnens kamratval utifrån ålder, kön, bakgrund eller barnets status i barngruppen? Studien baseras på en observation genomförd på en förskola med en utvidgad syskongrupp dvs. en avdelning med barn mellan ett och fem år. I och med denna organisationsform finns förutsättningarna för att studera hur barnen väljer kamrater efter såväl ålder som kön. Totalt har observationerna ägt rum vid fyra tillfällen, en halvtimme åt gången. Studien är baserad på ett av dessa tillfällen. Observationen har ägt rum under ett tillfälle med ”fri lek” dvs. när barnen själv fått välja vad och med vem de vill leka. Under observationen närvarade fem flickor och fem pojkar i åldrarna ett till fem år. Fyra av barnen var tre år, tre flickor och en pojke. Observationen är genomförd med hjälp av två videokameror som var riktade åt olika håll för att kunna dokumentera hela rummet. Videoinspelningarna har analyserats och resultaten har dokumenterats i tabeller. Den tidigare forskningen visar att barnen gärna leker med barn av samma kön, samt att åldern inte har så stor betydelse för val av kamrat. Det handlar mer om var barnen befinner sig i utvecklingen än om deras ålder. Denna studies resultat visar att barnen leker med barn av samma kön likväl som med barn av motsatt kön. Den visar också att barnen leker med barn oavsett ålder. Detta betyder att studiens resultat både tyder på likheter och skillnader mot tidigare forskningen. Tre av studiens fyra treåringar skiljer sig lite från den fjärde treåringen. De tar inte kontakt med och/eller blir inte kontaktad av andra barn så ofta som den fjärde treåringen blir. Kontaktskapandet ser alltså lite olika ut hos dessa fyra treåringar. Detta är intressant och frågan är vad det kan bero på. Kan det möjligtvis kan bero på barnets status i barngruppen?     Nyckelord: barns lek, förskola, kamratrelationer, kamratval, utvidgad syskongrup

Diabetes duration and health-related quality of life in individuals with onset of diabetes in the age group 15-34 years - a Swedish population-based study using EQ-5D

Background: Diabetes with onset in younger ages affects both length of life and health status due to debilitating and life-threatening long-term complications. In addition, episodes and fear of hypoglycaemia and of long-term consequences may have a substantial impact on health status. This study aims to describe and analyse health-related quality of life (HRQoL) in individuals with onset of diabetes at the age of 15-34 years and with a disease duration of 1, 8, 15 and 24 years compared with control individuals matched for age, sex and county of residence. Methods: Cross-sectional study of 839 individuals with diabetes and 1564 control individuals. Data on socioeconomic status and HRQoL using EQ-5D were collected by a postal questionnaire. Insulin treatment was self-reported by 94% of the patients, the majority most likely being type 1. Results: Individuals with diabetes reported lower HRQoL, with a significantly lower mean EQ VAS score in all cohorts of disease duration compared with control individuals for both men and women, and with a significantly lower EQ-5D(index) for women, but not for men, 15 years (0.76, p = 0.022) and 24 years (0.77, p = 0.016) after diagnosis compared with corresponding control individuals. Newly diagnosed individuals with diabetes reported significantly more problems compared with the control individuals in the dimension usual activities (women: 13.2% vs. 4.0%, p = 0.048; men: 11.4% vs. 4.1%, p = 0.033). In the other dimensions, differences between individuals with diabetes and control individuals were found 15 and 24 years after diagnosis: for women in the dimensions mobility, self-care, usual activities and pain/discomfort and for men in the dimension mobility. Multivariable regression analysis showed that diabetes duration, being a woman, having a lower education and not being married or cohabiting had a negative impact on HRQoL. Conclusions: Our study confirms the negative impact of diabetes on HRQoL and that the difference to control individuals increased by disease duration for women with diabetes. The small difference one year after diagnosis could imply a good management of diabetes care and a relatively quick adaptation. Our results also indicate that gender differences still exist in Sweden, despite modern diabetes treatment and management in Sweden