Studie av mätmetoder vid Riksskogstaxeringens årsringsmätning

Sedan 1923 har mätningen av borrkärnor gjorts med hjälp av mikroskop. Modern teknik för bildavläsning, överföring av bilder till dator samt programvaror för bildanalys, kan erbjuda effektivare och bättre arbetsrutiner vid årsringsmätningen för riksskogstaxering. Därför har studier av alternativ metod för analys av borrkärnor genomförts för att se om det föreligger någon skillnad mellan nuvarande använd analysmetod och en modern metod-WinDENDROs. Programvaran WinDENDRO är ett bildanalyssystem avsett speciellt för årsrings-, stam-och veddensitetsmätningar och analyser. Det förutsätter bildavläsning med t ex en scanner av hög optisk standard. En scanner ger en mycket hög upplösning av färg­ och gråskalebilder utan skuggor och ojämnheter i ljusintensitet även för större bildytor, vilket gör att den kan vara mycket användbar för analys av borrkärnor. Den först versionen av programmet kom 1988 och utvecklades i samarbete mellan Dr. Rejean Gagnon och Dr. Hubert Morin vid The Dendroecology Laboratory of Universite du Quebec a Chicoutimi. Därefter har programmet uppdaterats regelbundet och förbättras

Assessing small-scale forestry by data base for forest owner analysis

In Sweden, as in other countries with a growing and increasingly diverse population of forest owners, there is an apparent need for more detailed quantitative data of high quality in order to describe and understand present forest conditions and predict and explain future trends. Therefore, the Swedish University of Agricultural Sciences has developed a Data Base for Forest Owner Analysis (DBFOA) by combining existing forest measurement statistics, gathered on a regular basis by the Swedish Forest Agency since 1992, with records of the individual forest owners. The database consists of self-reported measurement statistics in terms of cuttings, cleaning, scarification and planting from about 30,000 forest management units. It includes information on the owner age, gender, residential proximity to the management unit and the extent of work undertaken by the owner. From 1999 it also indicates whether the forest is certified. This paper demonstrates the use of the database by presenting results from (1) a comparison of management practices on properties that are certified with those that are not, and (2) an examination of how the area of planting and final felling have changed from 1999 to 2006 in total and between male and female forest owners. Results from the first analysis show that the willingness to certify increases with the size of the forest property and also that harvesting activities are more frequent on certified than non-certified properties. The second analysis, show a higher ratio of final felling during 2003–2006 on properties owned by women than properties owned by men

Skogscertifiering som instrument för förbättrad skogsskötsel inom det enskilda privata skogsbruket

I spåren av internationella och nationella miljöpolitiska diskussioner har en stor del av den svenska skogsmarken kommit att skogscertifieras enligt någon av de standarder som utvecklats sedan början av 1990-talet. Skogscertifieringen av ett uthålligt skogsbruk förordar ett ansvarstagande för vår miljö, ett socialt ansvarstagande, en uthållig produktion och ett livskraftigt bruk av skogar både med avseende på ekonomi, ekologi och sociala aspekter. Drygt 10,4 miljoner hektar är i dag skogscertifierade enligt FSC (Forest Stewardship Council; http://www.fsc-sverige.org/Statistik/CertifikatSverige/tabid/88/Default.aspx) och knappt sju miljoner hektar enligt PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes; http://www.pefc.se ). Detta gör Sverige till det mest skogscertifierade landet i Europa. Medan det framför allt är de stora markägarna som anslutit sig till FSC utgör PEFC det främsta alternativet för skogsägare med mindre och medelstora fastigheter (familjeskogsbruket), skogsentreprenörer samt köpsågverken. Det finns dock inget formellt hinder för en liten skogsägare att välja FSC-standarden och vice versa, och på senare tid har även ett antal stora skogsägare anslutit sig till PEFC. För stora skogsägare, entreprenörer och virkesorganisationer som uppfyller FSC- respektive PEFC-standarden utfärdas direktcertifikat, medan gruppcertifikat utfärdas för paraplyorganisationer (exv en skogsägarförening) med anslutna mindre skogsägare, entreprenörer och virkesorganisationer. Skogsägare som gruppcertifierar sitt skogsbruk tecknar ett avtal om skogscertifiering genom FSC respektive PEFC med en paraplyorganisation. Genom avtalen förbinder sig skogsägaren att följa den gällande skogsbruksstandarden som bl a innebär att minst 5 % av skogen avsätts för att skapa höga naturvärden i framtiden. För PEFC skogscertifiering gäller vidare att skogsägare med mer än 20 ha produktiv skogsmark skall upprätta och följa en s k Grön skogsbruksplan. Sammantaget innebär de åtaganden som görs inom ramen för skogscertifieringen förändringar i skogsbruket som reducerar de potentiella avverkningsnivåerna jämfört med tidigare skogsbruksprinciper (Lundström et al 1997, Skogsstyrelsen 2000, Jacobsson 2002). Enligt Eriksson et al (2006) kan en anpassning till FSC-standarden på all skogsmark i Sverige medföra en betydande minskning av virkesutbudet om inte skogsägarna genom avsevärt höjda virkespriser motiveras att investera i eller vidta sådan produktionshöjande åtgärder som ryms inom skogscertifieringsstandarden. Även om FSC standarden uppfattas som något mer krävande än PEFC, är resonemanget giltigt för båda skogscertifieringssystemen. Intressant i sammanhanget är att exempelvis Södra skogsägarna, som framgångsrikt lanserat PEFC bland sina medlemmar använder högre virkespris till skogsägaren som ett av ”försäljningsargumenten” (Ek 2004). Enligt Ek (2004) är det också prisskillnaden mellan skogscertifierat och icke-skogscertifierat virke som gjort att flest skogsägare inom Södra valt att låta skogscertifiera sig. Samtidigt kan de Gröna skogsbruksplanerna, som är en central komponent i skogscertifieringen för skogsfastighet > 20 ha, utgöra ett verksamt medel för en mer planmässig och produktionshöjande skogsskötsel. Detta kan i sig höja avverkningsbenägenheten och öka det faktiska utbudet av skogsråvara. Det är också detta som används som bärande argument i marknadsföringen av de Gröna skogbruksplanerna. ”Det finns en metod som kan förena ett effektivt skogsbruk med hög avkastning med naturhänsyn. Det kallas grön skogsbruksplan. En sådan plan är en investering för framtiden.” (http://www.sodra.com/sv/verksamheter/Skogliga-tjanster/Gron- skogsbruksplan 2007-11-15). Vilka skogsägare är det då som valt att skogscertifiera sina skogsfastigheter och på vilket sätt har detta faktiskt påverkat skogsbruket på de enskilda fastigheterna? När Ek (2004) i en attitydundersökning av Södra skogsägarnas medlemskår, jämfört de som låtit skogscertifiera sina skogsfastigheter med de som inte skogscertifierat sina innehav, har han funnit en rad intressanta skillnader. Medlemmar med skogscertifierade skogsinnehav är i genomsnitt något yngre och har avsevärt större skogsfastigheter. I förhållande till medlemskåren som helhet är män och åbor något överrepresenterade bland de skogscertifierade. Mest intressant är dock att majoriteten av de skogscertifierade menar att skogscertifieringen inte påverkat deras sätt att bruka skogen. Liknande resultat har redovisats av Söderkvist (2002) i en mer generell attitydundersökning. Farhågorna om minskade avverkningsvolymer i enlighet med exv den Eriksson et al’s (2006) scenarioanalys kan därmed ifrågasättas. Å andra sidan finns också anledning att, av i första hand metodmässiga skäl, vara mycket försiktig med tolkningen av resultaten i de genomförda attitydundersökningarna. De ena skälet är att antalet tillfrågade skogsägare är relativt litet, det andra skälet är att man kan befara att de som valt att låta skogscertifiera sitt innehav har gjort det utifrån föreställningen att de redan innan bedrev ett skogsbruk som förenade naturhänsyn och ekonomisk avkastning. Man får heller inte glömma att det finns olika intressen och motiv till att bejaka skogscertifieringen. Enligt Klingberg (2003) kan orsakerna till skogsägarens/skogsföretagets intresse för skogscertifiering hänföras till tre motiv. I) Det kan utgöra ett verksamt instrument för förbättrad skogsskötsel i såväl ekologiskt, ekonomiskt som socialt avseende. II) Det kan ses som ett som ett instrument för kommunikation med företagets kunder och/eller konsumenter i vid bemärkelse. III) Det kan ingå i ett maktspel om marknader och/eller inflytande avseende skogsbrukets

Självverksamhetsanalys - som utgångspunkt för kommunikativa strategier

Sveriges 345 000 privata skogsägare, som numera är de en ytterst heterogen grupp  företagare, är är ansvariga för ungefär hälften av landets skogsareal och virkesproduktion.  Under de senaste årtiondena har också en rad studier genomförts i syfte att beskriva  skogsägarkåren med avseende på olika aspekter, liksom att gruppera och karaktärisera  dessa (för aktuell litteraturgenomgång se Ingemarsson 2004). En aspekt som dock  undersökts sparsamt är det självverksamma skogsarbetet, dess omfattning, inriktning och  förändring över tid. Detta trots att praktiskt skogsarbete (självverksamhet) för många  skogsägare är en viktig del av skogsägaridentiteten och i själva verket en av  familjeskogsbrukets främsta produktionsfaktorer (Larsson 1994). Det är också en tillgång för  familjeskogsbruket och för svenskt skogsbruk som helhet att många, trots annat arbete och  inkomster, ägnar en stor del av sin fritid till att utföra olika åtgärder på fastigheten. Flertalet  skogägare utför någon form av praktiskt skogsarbete och den ”typiske” skogsägaren ägnar  2-10 veckor per år till självverksamt skogsarbete på fastigheten (Anon 1998). Totalt utför  skogsägarna och deras familjer ca 12 miljoner arbetstimmar i avverknings‐ och  skogsvårdsarbete (Anon 2004). Å ena sidan bidrar detta till att upprätthålla  en  brukartradion och en livsstil som är relativt opåverkad av snabba konjungtursvängningar och  kortsiktiga lönsamhetsbedömingar (Törnqvist 1995), men samtidigt innebär det att de allra  flesta självverksamma skogsägarna saknar en gedigen/professionell erfarenhet av  skogsarbete. Den teknik som används vid arbetet, skogsägarnas utbildning, ålder etc, är  också mycket skiftande (Lidestav & Nordfjell 2002). Det finns dessutom mycket som tyder  på att skogsägarnas kunskaper om praktisk skogsarbete sjunker och att det blir allt svårare  att nå stora delar av skogsägarkåren via traditionella informationskanaler som t ex  studiecirklar och skogsdagar.   Syftet med denna studie är att identifiera och beskriva kategorier av självverksamma  skogsägare med avseende på generella demografiska variabler samt skogligt relaterade  bakgrundsvariabler.  •Omfattning och inriktning på det praktiska och administrativa skogsarbete de själva utför.   • Hur de bedömmer sina skogliga kunskaper  • På vilket sätt de förvärvat sina kunskaper

Harvesting and silvicultural activities in Swedish family forestry – behavior changes from a gender perspective

Previous reports indicating that forest properties owned by women were less extensively managed than those owned by men were partly attributed to women not having been fully socialized into family forestry. It was assumed that this gap would have been reduced by targeted actions undertaken over the last 10–15 years with the aim of increasing women's interest in and knowledge of forestry, and strengthening their self—identification as forest owners. To examine this assumption, the management behaviors of male and female forest owners in 2003–2006 were analyzed and compared to results for 1992–1994. The data were obtained from the Data Base for Forest Owner Analysis and concerned almost 9000 forest management units. Although harvesting and silvicultural activities increased on both male- and female-owned properties over time, the “gap” between male and female owners did not diminish as expected

Jämställt arbetsliv i skogssektorn : Underlag för åtgärder

Godkänd; 2011; 20120124 (krijoh

Jämställt arbetsliv i skogssektorn

Föreliggande rapport syftar till att identifiera strukturella fenomen och faktorer som näringen själv kan åtgärda för att skogsbrukssektorns arbetsgivare och arbetsplatser skall vara attraktiva för både kvinnor och män. I enlighet med uppdragsbeskrivningen har arbete fokuserats på arbetskraft med akademisk skogsutbildning. Arbetet består av 1) En litteraturgenomgång i syftet att kartlägga det aktuella kunskapsläget inom fältet 2) En analys av kvinnors och mäns erfarenheter av sin akademiska skogsutbildning och arbetsliv baserat på brevundersökningsdata 3) Skattning av andelen kvinnor verksamma inom skogsentreprenadföretag 4) Djupintervjuer med fyra kvinnor med erfarenheter av att vara kvinna i olika delar av skogsnäringen. Kontakter och information med representanter för olika delar av skogsbrukssektorn har genomförts vid några tillfällen. Förtroendet för sektorn, och dess attraktionskraft är avgörande för att kompetent arbetskraft, i en ökad konkurrenssituation med andra sektorer och näringar, ska söka sig till de skogliga näringarna. Informanter från såväl brevundersökningen som djupintervjuerna understryker att målet för jämställdhetsarbetet är att det ska vara arbetet och kompetensen som uppmärksammas och värderas, inte om det är en man eller en kvinna som utför detta. Innan vi når dit krävs ett strategiskt förändringsarbete på alla nivåer och i alla delar av skogssektorn, eftersom kopplingarna mellan arbetsliv, utbildning och skogsägande är så starka. Hela sektorn genomsyras av en utpräglad skoglig kultur; som får konsekvenser för rekrytering till utbildningarna, vilka kunskaper som förmedlas och värderingar som reproduceras inom ramen för dessa, hur arbetslivet organiseras och på vilket sätt som företagets och organisationens verksamhet kommuniceras med skogsägare och det omgivande samhället. Med andra ord handlar det om arbetsmiljö i vid bemärkelse. Genom ökad mångfald, inte bara i fråga om kön, utan även ålder, etnicitet och sexuell läggning ges förutsättningar för ett mer tillåtande och inkluderande kultur. Till en del handlar det om att rekrytera in fler kvinnor på alla nivåer för den manliga dominansen ska brytas. Dessutom måste dessa kvinnor ges föreutsättningar att verka på lika villkor som sina manliga kollegor. För detta krävs att kunskapen och medvetenheten om genus och jämställdhetsfrågor integreras i hela sektorns alla organisationer. Som ansvarig för merparten av de skogliga utbildningarna har SLU ett särskilt ansvar i formandet av framtidens skogliga kompetens. Utbildning om genus och jämställdhet måste därför integreras i grundutbildningens nuvarande kursutbud. På motsvarande sätt bör SLU tillsammans med Skogforsk och Linnéuniversitetet utveckla fortbildningskurser för redan yrkesverksamma. Liksom inom andra kunskapsområden måste kunskapsförmedlingen bygga på en vetenskaplig grund. Forskning inom andra delar av arbetslivet visar på en koppling mellan jämställdhet, hållbarhet, konkurrenskraft

Absent neighbours and passive shareholders - The issue of residency and involvement in the management of a forest common

The Swedish forest commons can be regarded as self-organized community groups which jointly manage a forest resource. However, previous studies point out the diminishing role and engagement of shareholders in terms of governance, thereby challenging some vital design principles of robust common-pool resource institutions. We assume that major reasons for this is associated with socio-demographic changes meaning a large proportion of shareholders do not live in the area. Therefore this study compares resident and non-resident shareholder participation in and perceptions about their common, as well as assesses their engagement in the management of one major forest common in Northern Sweden. To this end a questionnaire survey was conducted together with regular consultations with the common's board and staff to discuss shareholder participation and other major issues concerning the common. The study shows that the common has a low shareholder engagement and a high proportion of non-resident shareholders. Even though a large proportion of resident shareholders acknowledged benefits from the common, they were also less satisfied with the cooperation among shareholders and less optimistic about the possibilities to influence management decisions. In contrast, the majority of non-resident shareholders saw ‘no disadvantages’ of the common. Although most of the shareholders regularly visit the common, hardly any participate in the general meetings. While residency outside the municipality certainly seems to have an impact on the engagement of non-resident shareholders, our study suggests that simple strategies from the board including accessible information and better timing and/or location of meetings might even increase the participation among all shareholders

Forest certification as an instrument for improved forest management within small-scale forestry

Since early 1990 ties, Swedish forest land is increasingly becoming certified. Today all major forest owners have joined the Swedish FSC-standard (Forest Stewardship Council), while small-scale forest owners preferably are joining the PEFC scheme (Programme for the Endorsement of Forest Certification). With the overall aim of gaining a better insight into which small-scale forest owners that have decided to take up on forest certification, and how their forest management practices have been affected by this choice, two set of data has been analyzed; one consisting Data Base of Forest Owner Analysis (DBFOA) data relating to approximately 14,000 properties whereof 1955 were found to be certified, and the other one including data from a follow up questionnaire sent out only to owners with certified forest properties. Results show that certified and non-certified forest properties are managed differently and in particular that harvesting on certified properties has increased. Differences in management seem to be connected principally to the fact that forest owners from generally more active sub-groups embrace forest certification requirements. Moreover, our results shows that economic motives for joining a certification scheme are just as prevalent as environmental motives and a majority of forest owners regard certification as something that favors profitability rather than consider it to restrict economic yield