Inflammatory arthritis and pregnancy

The aim of this thesis was to add to the existing knowledge of how inflammatory arthritis disease affects pregnancy outcomes. In particular, the aim was to describe and study the effects of a diagnosis of juvenile idiopathic arthritis (JIA) or psoriatic arthritis (PsA) on pregnancy outcomes, to further study the effect of disease severity in PsA on pregnancy outcomes and lastly to study the association of disease activity and preterm birth in pregnancies with PsA. To address these aims we used information from Swedish population based registers such as the Medical Birth Register (MBR), the National Patient Register (NPR), the Prescribed Drug Register (PDR) and the nationwide clinical quality register, Swedish Rheumatology quality register (SRQ). In study I-III, we used regression models to estimate odds ratios (ORs) with 95% confidence intervals. In study I, we assessed pregnancy outcomes in a nationwide population based cohort of singleton pregnancies between 1992 and 2011. We identified 1807 pregnancies to women with a diagnosis of JIA and 1 949 202 comparator pregnancies to women without JIA. Due to the fact that JIA is a heterogenic condition, which may or may not persist into adulthood, we stratified the pregnancies with JIA into two groups: JIA paediatric only (n=1169), where the diagnosis was confined to childhood and/or adolescence, and JIA persisting into adulthood (n=638). In conclusion, we observed increased risks of preterm birth and caesarean delivery for both JIA groups compared to comparator pregnancies. In addition, we observed increased risks of pre-eclampsia and small for gestational age (SGA) birth in pregnancies with JIA persisting into adulthood. In study II, we studied pregnancy outcomes in a cohort of 41 485 singleton pregnancies from 1997 to 2014 assembled by linkage of national registers. We identified 541 first and subsequent singleton pregnancies with PsA exposure and 40 944 pregnancies were identified as unexposed during the same time period. Pregnancies to women with PsA had increased risks (estimated with aORs) of preterm birth and caesarean delivery compared to unexposed pregnancies. In study III, the focus was to assess how disease severity of PsA (by use of a proxy, i.e. antirheumatic treatment) affected pregnancy outcomes in comparison with non-PsA pregnancies. We defined the study period from 2007 to 2017 to be able to use information from the prescribed drug register. The main study cohort consisted of 921 PsA pregnancies and 9210 matched (on parity, maternal age and year of birth) non-PsA pregnancies. In the main analysis there were increased risks of preterm birth and caesarean delivery in PsA as compared to non-PSA pregnancies. We thereafter stratified the cohort of PsA pregnancies based on presence, timing and type of antirheumatic treatment. The risks of preterm birth and caesarean delivery differed among these groups, with the most increased risks among PsA pregnancies (vs. non-PsA) with antirheumatic treatment during pregnancy. Risk of preterm birth was influenced by parity and mainly increased in first pregnancies. In study IV, we used information from SRQ and MBR to assemble a cohort of 211 pregnancies from 2007 to 2017. All identified pregnancies had a diagnosis of PsA assigned by the treating rheumatologist. We aimed to assess the association of disease activity, in the time period from one year before pregnancy until delivery, and preterm birth. Disease activity was assessed with registered values of DAS28CRP and values of health assessment questionnaire (HAQ). We dichotomised the exposure into moderate/high disease activity and low disease activity. The proportion of preterm birth was higher in pregnancies with any registered moderate/high disease activity in the year before and/or during pregnancy (vs. not). We found a numerical but not statistically significant difference between the proportions of preterm birth among PsA pregnancies with vs. without active disease during pregnancy

#metoo har förskjutit ansvaret och skammen - en intervjustudie om hur kampanjen #metoo har påverkat inställningen till sexuella övergrepp

Denna kvalitativa studie har haft som syfte att förstå hur den globala kampanjen #metoo har påverkat intervjupersonerna och deras inställning till sexuella övergrepp. Avsikten med #metoo har varit att uppmärksamma omfattningen av kvinnors utsatthet för sexuella övergrepp. Tidigare undersökningar och statistik visar på ett stort mörkertal när det kommer till offer för sexuella övergrepp och det är därför av vikt att belysa vilka centrala faktorer det beror på och var en förändring är möjlig. Undersökningens frågeställningar används för att generera kunskap om det finns ett före och efter #metoo. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med 8 kvinnor. Undersökningens slutsatser har dragits genom att tillämpa en innehållsanalys som utgår från teorin symbolisk interaktionism. Resultatet visar att det finns ett före och efter #metoo när det kommer till intervjupersonernas inställning till sexuella övergrepp. Kvinnorna beskriver en ökad medvetenhet om vad ett sexuellt övergrepp faktiskt är, att det har skett en förskjutning av ansvar och skam från offer till förövare och att det offentliga delandet av egna och andras erfarenheter av sexuella övergrepp har skapat en gemenskap som har minskat känslan av att känna sig ensam som offer. Tidigare internaliserade normer och värderingar om skam och ansvar beskrivs av symbolisk interaktionism som ett resultat av socialiseringsprocesser som formar människans jag. #metoo har påverkat kvinnorna att ifrågasätta tidigare bestämda förhållningssätt som enligt symbolisk interaktionism är hur förändring skapas

Socialstyrelsens arbete för att motverka hemlöshet

Artikeln beskriver Socialstyrelsens regeringsuppdrag och arbete mot hemlöshet med exempel på projekt som skulle kunna vara tillämpliga på Erik, en ung utslagen blandmissbrukare med psykiska problem. Vanliga svårigheter och vägar att lösa dessa beskrivs också, liksom erfarenheterav framgångsfaktorer från utvärderingar av projekt

Vägledning inom adhd arbetas fram av Socialstyrelsen

Vården och omsorgen för barn, ungdomar och vuxna med adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är idag ojämlik i vårt land. Därför ska Socialstyrelsen på regeringens uppdrag ta fram en vägledning om stöd till personer med adhd och en nationell indikation för läkemedelsbehandling vid adhd. Bägge förväntas vara färdiga i slutet av 2013. Socialstyrelsen har också nyligen fått ett treårigt uppdrag av regeringen att samordna hur staten styr och utvecklar området psykisk ohälsa utifrån bästa tillgängliga kunskap. Det finns stort behov av samordning av insatser för personer med adhd, och berörda myndigheter behöver utveckla sitt samarbete. Det är många aktörer i dag inom olika delar av samhället som träffar personer med adhd och förväntas ge dem stöd i livets olika skeden. För dem som lever med adhd innebär vardagen komplikationer av olika slag. Detta är något som kräver kunskap hos dem som ska ge stöd. Det huvudsakliga målet med vägledningen är att ge en gemensam kunskapsbas för utredning, diagnos och stödinsatser. Syftet med den nationella indikationen är att rekommendera under vilka förutsättningar läkemedel ska förskrivas till personer med adhd