Low power memory allocation and mapping for area-constrained systems-on-chips

Large fractions of today’s embedded systems’ power consumption can be attributed to the memory subsystem. In order to reduce this fraction, we propose a mathematical model to optimize on-chip memory configurations for minimal power. We exploit the power reduction effect of splitting memory into subunits with frequently accessed addresses mapped to small memories. The definition of an integer linear programming model enables us to solve the twofold problem of allocating an optimal set of memory instances with varying size on the one hand and finding an optimal mapping of application segments to allocated memories on the other hand. Experimental results yield power reductions of up to 82 % for instruction memory and 73 % for data memory. Area usage, at the same time, deteriorates by only 2.1 %, respectively, 1.2 % on average and even improves in some cases. Flexibility and performance of our model make it a valuable tool for low power system-on-chip design, either for efficient design space exploration or as part of a HW/SW codesign synthesis flow

Topical inflammasome inhibition with disulfiram prevents irritant contact dermatitis

Background: The pathogenesis of contact dermatitis, a common inflammatory skin disease with limited treatment options, is held to be driven by inflammasome activation induced by allergens and irritants. We here aim to identify inflammasome-targeting treatment strategies for irritant contact dermatitis. Methods: A high content screen with 41,184 small molecules was performed using fluorescent Apoptosis associated speck-like protein containing a CARD (ASC) speck formation as a readout for inflammasome activation. Hit compounds were validated for inhibition of interleukin (IL)-1β secretion. Of these, the approved thiuramdisulfide derivative disulfiram was selected and tested in a patch test model of irritant contact dermatitis in 25 healthy volunteers. Topical application of disulfiram, mometasone or vehicle was followed by application of sodiumdodecylsulfate (SDS) for 24 h each. Eczema induction was quantified by mexameter and laser speckle imaging. Corneocyte sampling of lesional skin was performed to assess inflammasome-mediated cytokines IL-1β and IL-18. Results: Disulfiram induced a dose-dependent inhibition of ASC speck formation and IL-1β release in cellular assays in vitro. In vivo, treatment with disulfiram, but not with vehicle and less mometasone, inhibited SDS-induced eczema. This was demonstrated by significantly lower erythema and total perfusion values assessed by mexameter and laser speckle imaging for disulfiram compared to vehicle (p < 0.001) and/or mometasone (p < 0.001). Also, corneocyte IL-18 levels were significantly reduced after application of disulfiram compared to vehicle (p < 0.001). Conclusion: We show that disulfiram is a dose-dependent inhibitor of inflammasome pathway activation in vitro and inhibitor of SDS-induced eczema in vivo. Topical application of disulfiram represents a potential treatment option for irritant contact dermatitis

Private arrangements to cover large-scale liabilities caused by nuclear and other industrial catastrophes

Nuclear and other industrial activities create rare likelihoods for very large catastrophes. Available insurance, intra-industry pooling of risk and the net worth of those who cause the risk, provide an inadequate coverage for compensation of third-party damage. In OECD countries, the top layer of damage compensation after such catastrophes is regularly transferred, explicitly or implicitly, to governments. This constitutes a subsidy of the riskcreating industries. For a variety of reasons, traditional insurers are unwilling to assume full liability for the potentially colossal damage of industrial catastrophes. Such risks could be of¯oaded to the immensely larger capital market through the issue of catastrophe bonds. This would obviate the need for public subsidy, and provide a means for market pricing of the risks, but considerable needs for public intervention would nevertheless remain

Private Arrangements to Cover Large-scale Liabilities Caused by Nuclear and Other Industrial Catastrophes

Nuclear and other industrial activities create rare likelihoods for very large catastrophes. Available insurance, intra-industry pooling of risk and the net worth of those who cause the risk, provide an inadequate coverage for compensation of third-party damage. In OECD countries, the top layer of damage compensation after such catastrophes is regularly transferred, explicitly or implicitly, to governments. This constitutes a subsidy of the risk-creating industries. For a variety of reasons, traditional insurers are unwilling to assume full liability for the potentially colossal damage of industrial catastrophes. Such risks could be offloaded to the immensely larger capital market through the issue of catastrophe bonds. This would obviate the need for public subsidy, and provide a means for market pricing of the risks, but considerable needs for public intervention would nevertheless remain. The Geneva Papers on Risk and Insurance (2000) 25, 180–195. doi:10.1111/1468-0440.00058

Ansvar och ersättning för industriella katastrofer : kärnkraften och andra riskindustrier

I likhet med andra s k ”riskindustrier”, saknar kärnkraftsindustrin i OECD-länderna förutsättningar för att ersätta sällsynta katastrofskador av stor omfattning. Försäkringsindustrin är obenägen till mer än mycket begränsade engagemang för att skydda mot konsekvenserna av sådana händelser. I frånvaro av privata marknader för att hantera uppkommande ersättningsanspråk har staten implicit tagit på sig ansvaret för industriella ”topprisker”. Riskindustrierna åtnjuter därmed en subvention. Detaljerade analyser av kärnkraftens risker pekar på att subventionen till kärnkraftsindustrin är liten. För andra riskindustrier saknas motsvarande beräkningar. S k ”katastrof-obligationer” erbjuder en potentiell möjlighet att komma ifrån deoffentliga subventionerna, och att överföra de industriella toppriskerna till en privat marknad. Problemen med att lansera en sådan marknad är dock betydande

Vem är särskilt närstående enligt 5 kap 2 § första stycket tredje punkten SKL?

I 5 kap 2 § första stycket tredje punkten SKL återfinns sedan 2002 en regel som, med sikte på situationer i vilka en skadevållare bär ansvar för personskada med dödlig utgång, föreskriver att ersättning skall betalas för personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. I denna uppsats analyseras vad som erfordras för att en person skall anses vara särskilt närstående vid tillämpning av denna regel

Genteknik och försäkring

Under 1900-talet har välfärdsstaterna skapat extensiva socialförsäkringssystem, som i stor utsträckning bekostar sjukdom, förtida dödsfall och pensioneringar. Sedan 1990-talets början har dessa system i viss utsträckning privatiserats. Ett skäl härtill har utgjorts av en önskan att uppnå ekonomisk effektivitet. Effektivitet på försäkringsmarknaden förutsätter premiedifferentiering. Premiedifferentiering förutsätter i sin tur utförlig riskinformation. Gentekniken kommer inom kort att avsevärt förbättra möjligheterna att på förhand fastställa individuella sjukdoms- och dödsfallsrisker. Det är sålunda uppenbart att gentekniken skulle kunna bidra till att göra marknaden för personförsäkring mer effektiv. Men i stället för att ivrigt emotse att genteknikens landvinningar på detta sätt skall bära frukt har nyttjandet av genetisk information för försäkringsändamål i åtskilliga länder ansetts vara oetiskt, med följd att försäkringsbolagens tillgång härtill begränsats genom olika former av reglering. I denna uppsats presenteras nämnda reglering varefter den utvärderas mot bakgrund av såväl socialetiska som samhällsekonomiska aspekter

Whiplash-skador : Kan ersättningssystemens utformning bidra till att förklara ökade kostnader?

Samhällets totala kostnader för whiplash-skador har under de senaste tio åren ökat kraftigt. En viktig orsak härtill utgörs av den stora ökning av antalet whiplash-skador som ägt rum. Whiplashkommissionen arbetar med att kartlägga orsakerna till denna utveckling. En möjlig orsak till det ökande antalet whiplash-skador som lyfts fram av kommissionen är att ersättningsreglernas utformning påverkar klassificeringen av en skadas orsak. Mot bakgrund av denna hypotes har jag fått i uppdrag att analysera och jämföra den nackskadades möjligheter till ersättning vid trafikskada, arbetsskada, fritidsolycksfall samt sjukdom. För den händelse möjligheterna till ersättning vid trafikskada framstår som särskilt goda kan det inte uteslutas att detta förhållande utgör en bidragande orsak till dagens mycket stora antal whiplash-skador.Whiplashkommissionen slutrapport 2005Kan ersättningssystemens utformning bidra till attförklara ökade kostnader? Kommissionen uppdrog åt docent Marcus Radetzki att göra en undersökning av i vilken utsträckning en skadelidande kan erhålla ersättning för en whiplashrelaterad skada och hur denna ersättning står sig vid en jämförelse med ersättningen för nackskador med andra orsaker (olycksfall i arbetet och på fritiden, eller sjukdom). Det aktuella regelverket jämfördes här med de förhållanden som gällde tidigt under 1990-talet. Resultaten redovisas i rapportens bilaga 8.</p