Linguistic Conventions or Open-Ended Reasoning: Some Questions for Una Stojnić

This short paper has the character of a critical notice of Una Stojnić’s book Context and Coherence: The Logic and Grammar of Prominence (Stojnić 2021). It is mainly concerned with Stojnić’s strong claim that linguistic phenomena related to prominence and coherence, in particular the interpretation of pronouns, are governed by linguistic conventions and are not pragmatic in nature. On these matters, my views are opposite to Stojnić’s

Sens et contexte

François Recanati, directeur d’études Séminaire doctoral Ce séminaire, destiné en priorité aux doctorants de François Récanati et aux doctorants étrangers en stage avec lui, prend tantôt la forme d’un groupe de lecture et tantôt la forme d’un séminaire classique avec exposés suivis de discussions. Le séminaire doctoral a accueilli des exposés, parmi lesquels : François Recanati, « Pragmatic modulation » (18 novembre 2009) ; Dan Zeman (doctorant, Université de Barcelone) ; « Binding predicates..

Vad är filosofi?

När jag ska säga något om vad filosofi är ser jag mig i första hand som en representant för akademiska filosofer. Men filosofi är inte bara teoretiskt sett en mycket bred disciplin, det är också ett ämne med olika teoretiska traditioner, vilka inte alltid dragit helt jämnt inbördes. Detta skapar vissa problem. Jag tillhör själv den analytiska traditionen, vilken är starkt förknippad med framväxten av den moderna logiken och det tillhörande intresset för semantiska och språkfilosofiska frågor. Den traditionen är ganska ung och räknar sin början till slutet av 1800-talet, även om den, precis som de flesta andra nutida alternativ, bygger vidare på en äldre tradition som går tillbaka till det antika Grekland. Bland alternativen kan i första hand nämnas den s k  kontinentala traditionen. Den analytiska och den kontinentala traditionen har en gemensam historia fram till och med Kant, men skiljer sig sedan åt. Förenklat kan sägas att den kontinentala traditionen, med Hegel, Fichte, Schelling och senare med Nietzsche, Husserl och Heidegger, samt Frankfurtskolan, gick i en antropologisk/socialfilosofisk/metafysisk riktning, medan den analytiska, med Bolzano som föregångare och senare Mill, Frege, Russell, Moore och Wienerkretsen, gick i en vetenskapsteoretisk/logisk/språkfilosofisk riktning. Det jag säger här nedan är avsett att gälla filosofi i största allmänhet, snarare än bara analytisk filosofi, men en del av det, särskilt när det gäller frågan om metoder, kommer att vara träffande i högre grad för den analytiska filosofin än för andra inriktningar. Man kan säga att det jag presenterar är filosofi, sett från ett analytisk-filosofiskt perspektiv. Denna text, liksom föredraget från hösten 2019 som det bygger på, är strukturerad efter de fyra frågor Arne Jarrick hade bett föredragshållarna svara på.

Truth Theories, Competence, and Semantic Computation

The paper discusses the question whether T-theories explain how it is possible to understand new sentences, or learn an infinite language, as Davidson claimed. I argue against some commentators that for explanatory power we need not require that T-theories are implicitly known or mirror cognitive structures. I note contra Davidson that the recursive nature of T-theories is not sufficient for explanatory power, since humans can work out only what is computationally tractable, and recursiveness by itself allows for intractable computational complexity. I finally consider the complexity of T-theories, transformed into term rewriting systems, and find that the complexity of such systems is indeed tractable. Therefore Davidson's claim stands, even though a further condition had to be met.Tolkningskomplexite